Läsarfråga: om att flytta utomlands.

Jag har fått några funderingar från en fin läsare som jag tänkte ta och svara på. Frågor likt dessa trillar in ibland och jag tycker det är kul att kunna (eller försöka) hjälpa någon reda ut förvirringar och funderingar. Det är Sandra som undrar, men ni kanske är fler som uppskattar mina erfarenheter och tankar kring ämnet!

20140403-091423.jpg

Min första tanke var: Oj – vilken stor fråga.. Därför tänker jag att vi delar upp det i en följetång av några inlägg helt enkelt!

Först ut: hur vet man VART man vill resa eller flytta eller bo?

Jag hade aldrig någon idé om vart jag ville åka. Jag gjorde en toadtrip genom USA när jag var 16 och det var väl coolt. Det enda jag egentligen visste var nog att jag ville se MER.

Första gången jag ”bodde” utomlands var mina utlandsstudier. Jag minns att det inte var enkelt att bestämma vart jag skulle söka. Men, Kanada lockade av någon anledning. Och så pratade jag med en tjej som varit i Victoria innan mig och blev övertygad om att det kunde bli bra. Allting skedde mest på känsla tror jag. Kände mig attraherad av Kanada.

Nästa termin tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att åka så långt bort som det bara är möjligt – för hur ofta får man, eller tar man, en sådan chans? Pratade med ännu en tjej som varit i Auckland och blev mer än övertygad om att det är dit jag måste åka. Hon hade en drömtermin och det fick även jag. Sagolika underbara Nya Zeeland ❤️

att flytta utomlands

När jag efter avslutade studier fick för mig att flytta till Indien var det helt av en slump. Jag hade aldrig funderat på Indien mer än att det var ett land som jag gärna skulle vilja se en gång i mitt liv. Och när jag fick mailet (de kontaktade mig) kändes det som den perfekta utmaningen .

Tyskland har också på något vis attraherat mig. För det är ännu ett land som aldrig funnits i mina tankar att jag skulle vilja bo i! Men plötsligt bodde jag med två tyskar i Indien och allting verkade hända här, jag insåg att det är ett trevligt folk med sinne för business. Dagen jag slutade på mitt jobb i Indien visste jag inte vart jag skulle härnäst, men efter några googlingar visade sig att de söker många svenska interns till Tyskland – så här är jag nu!

flytta utomlands

Du har kanske en tanke om platser du skulle vilja se och kulturer du vill upptäcka? Är listan lång rekommenderar jag att bara börja någonstans, förslagsvis det enklaste landet/kulturen, så som engelsktalande västerländska länder. Och prata med människor som har varit iväg! Jag säger till alla att åka till NZ om de får chansen – Australien är också fantastiskt (särskilt om man är ung och inte pluggat men vill iväg ett tag).

Jag har alltid bara haft en tanke om att jag kan tänka mig att bo/jobba utomlands – sedan har det löst sig på vägen. Men fundera på vad DU vill och VART du vill, eller önskar åka och försöka börja någonstans. Om du inte har en klar idé, kasta ut några krokar och se vart det nappar! (Bästa rådet jag fått från min kurator när jag hade framtids/bli klar med plugget-ångest.

Vad man kan göra utomlands och vad man kan jobba med kan vi ta i nästa inlägg!

Att flytta hit och dit.

Vet ni vad som är knepigt? Att inte bara vara på samma plats, hela tiden. Och det är samtidigt det som är så himla underbart. Eller nödvändigt, jag vet inte. Men jag är less på att gå igenom processer inför flyttar, att fixa rätt försäkring och veta vad för försäkring man måste ha och man redan har osv. Försäkringar är jag dock trött på vart jag än är, Trygg-Hansa har fått mig att gråta så många gånger, if erbjöd ingen bra för utlandet och Folksam känns lite gammeldags. Länsförsäkringar och IF verkar dock ganska bra. Sen så har alla länder olika procedurer. Visum hit och visum dit, registreringar, betala skatt (vart hur när?) och Gud vet vad. I Sverige behöver man ju aldrig fundera på sånt, göra en adressändring på sin höjd om man skulle flytta inom landets gränser. Allting flyter liksom på.

Just nu måste jag gå till, ja GÅ TILL, registration office och meddela att jag flyttat. Vad hände med att vi har internet till allt? Åh, Tyskland hände och så råkade Sverige vara kanske mest framstående i hela vida världen när det kommer till effektivisering och ”moderniteter”, faktiskt.

Älskar att resa. Älskar att bo i nya länder. Trots att det är lite tröttsamt så gissar jag att äventyret väger tyngre.

mamma och dotter

Här tillsammans med min mamma, redo att åka iväg till Nya Zeeland, våren spenderades i Kanada och hösten på NZ. Fina tid! Följ länkarna om ni vill se lite mer från den tiden.

En har ju gjort det här förr, flyttat utomlands.

Vaknade helt übertidigt för en timma sen, av ett sms från han som får mitt hjärta att slå trots att han är så långt borta. Jag nös cirka fyra gånger och hoppades på att det var ett tecken på tillfrisknande. Sen kände jag inte för att sova, men är för trött för att kliva upp.

Läste någons blogg, någon som skulle åka utomlands under ett halvår. Det var speciellt första gången man gav sig iväg och lämnade Sverige. Och visst har det egentligen varje gång pirrat till i magen. Kanada med Fredrika (pirr pirr, hejdå Sverige första gången för sån här lång tid), Nya Zeeland helt ensam (första gången en sån lång resa helt själv, pirr!), och slutligen Indien (som ju givetvis var lite pirrigt pga landet i sig).

20140127-082747.jpg

Men nu känns det mer, naturligt? Jaja, klart jag ska till Tyskland. Och det är ju så nära hem, det känns lite som hemma. Men det finns säkert kulturskillnader att upptäcka ändå? Tyskarna ska ju vara ena jävlar på att vara i tid och sjukt strukturerade, jag känner ju direkt att det är där vi kommer krocka ;)

Det jag ser fram emot mest förutom jobbet (börjar bli lite lamt att bara chilla nu) är BERGEN. Jag smälter när jag ser vackra berg. Som vanligt har jag en ytterst svag uppfattning om hur staden ser ut, men jag tänker att den är fin. Jag älskar ju att inte googla platser innan jag åker till dem.

Vad sjutton händer nu? Nu flyttar jag till Tyskland!

Åh bloggisar, jag har ju inte haft tid(?) att berätta för er! Mina Facebookvänner fick ta del av nyheten under helgen, men ni är väl några här som inte är del av den skaran?! Fick en kommentar av min twitterkompis Lisa och kände att det är ju dags att berätta.

20140106-204225.jpg

Tanken var att jag skulle stanna här i Indien till maj. Men av olika anledningar trivdes jag inte optimalt varken på mitt jobb eller på plats här i Kochi. Jag grät dagligen (det gör jag fortfarande, men nu av andra anledningar) och ångesten kom krypande mer än vad jag tycker är acceptabelt. Jag lämnade trots allt det här löftet till mig själv. Och är det inte himla bra att komma till insikt med att en del saker inte passar oss? Det är ju en jävla chansning vi tar när vi bestämmer oss för att tacka ja till ett internship i Indien. Många lärdomar rikare är jag och inte minst om vad jag värderar (och kräver) av en arbetsplats. Sammanhållningen med kollegorna känns otroligt viktig, något som var svårt på ett kontor där alla (förutom de andra två praktikanterna) alltid pratade på ett språk jag inte begrep. Märk väl, jag vet nu att det är något som jag värderar.

indisk prick i pannan
When Jenny came to India.

Det märktes förmodligen aldrig i bloggen hur jag egentligen mådde och trivdes? Jag mailade med en internetkompis (Helena, en sån himla go tjej som också gjorde sin utlandstermin på Nya Zeeland innan mig) och det var lite roligt för vi upptäckte vilken vinklad bild sociala medier och bloggar kan ge av någon. Hon tänkte att jag hade det toppen och hittat min plats i livet lite, när det visade sig vara tvärtom. Vi får inte glömma att jag överlag haft en otroligt fin tid i Indien. 

En vecka efter jag gjorde min sista dag på jobbet så hade jag ett nytt internship, i Tyskland och München! Tyskland har verkligen kretsat runt mig på senaste tiden, det känns som att jag är menad att åka dit nu. Och München ska vara en fantastiskt vacker stad, MED BERG. Åh, jag är ju så svag för berg. Så det är vad som händer nu. Onlinemarknadsföring och SEO ska jag få jobba mer med och det hoppas jag blir kul!

Jennifer, juli 2013, nyinflyttad till Indien. Little did she know what an adventure she would experience. 

Jag valde alltså att sluta på mitt jobb, bokad i all hast en hembiljett och hade ingen aning om hur saker och ting skulle gå. Men nu sitter jag här och ska iväg mot nya äventyr – för det löser ju sig alltid! Och kanske återkommer jag, vi får se.