FÖLJ:
Jennifer Sandström
Jag hjälper dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.
Läsarfråga: om att flytta utomlands.
Jag har fått några funderingar från en fin läsare som jag tänkte ta och svara på. Frågor likt dessa trillar in ibland och jag tycker det är kul att kunna (eller försöka) hjälpa någon reda ut förvirringar och funderingar. Det är Sandra som undrar, men ni kanske är fler som uppskattar mina erfarenheter och tankar kring ämnet!
Min första tanke var: Oj – vilken stor fråga.. Därför tänker jag att vi delar upp det i en följetång av några inlägg helt enkelt!
Först ut: hur vet man VART man vill resa eller flytta eller bo?
Jag hade aldrig någon idé om vart jag ville åka. Jag gjorde en toadtrip genom USA när jag var 16 och det var väl coolt. Det enda jag egentligen visste var nog att jag ville se MER.
Första gången jag “bodde” utomlands var mina utlandsstudier. Jag minns att det inte var enkelt att bestämma vart jag skulle söka. Men, Kanada lockade av någon anledning. Och så pratade jag med en tjej som varit i Victoria innan mig och blev övertygad om att det kunde bli bra. Allting skedde mest på känsla tror jag. Kände mig attraherad av Kanada.
Nästa termin tyckte jag det var ett ypperligt tillfälle att åka så långt bort som det bara är möjligt – för hur ofta får man, eller tar man, en sådan chans? Pratade med ännu en tjej som varit i Auckland och blev mer än övertygad om att det är dit jag måste åka. Hon hade en drömtermin och det fick även jag. Sagolika underbara Nya Zeeland ❤️
När jag efter avslutade studier fick för mig att flytta till Indien var det helt av en slump. Jag hade aldrig funderat på Indien mer än att det var ett land som jag gärna skulle vilja se en gång i mitt liv. Och när jag fick mailet (de kontaktade mig) kändes det som den perfekta utmaningen .
Tyskland har också på något vis attraherat mig. För det är ännu ett land som aldrig funnits i mina tankar att jag skulle vilja bo i! Men plötsligt bodde jag med två tyskar i Indien och allting verkade hända här, jag insåg att det är ett trevligt folk med sinne för business. Dagen jag slutade på mitt jobb i Indien visste jag inte vart jag skulle härnäst, men efter några googlingar visade sig att de söker många svenska interns till Tyskland – så här är jag nu!
Du har kanske en tanke om platser du skulle vilja se och kulturer du vill upptäcka? Är listan lång rekommenderar jag att bara börja någonstans, förslagsvis det enklaste landet/kulturen, så som engelsktalande västerländska länder. Och prata med människor som har varit iväg! Jag säger till alla att åka till NZ om de får chansen – Australien är också fantastiskt (särskilt om man är ung och inte pluggat men vill iväg ett tag).
Jag har alltid bara haft en tanke om att jag kan tänka mig att bo/jobba utomlands – sedan har det löst sig på vägen. Men fundera på vad DU vill och VART du vill, eller önskar åka och försöka börja någonstans. Om du inte har en klar idé, kasta ut några krokar och se vart det nappar! (Bästa rådet jag fått från min kurator när jag hade framtids/bli klar med plugget-ångest.
Vad man kan göra utomlands och vad man kan jobba med kan vi ta i nästa inlägg!
6 svar
Sånt här tycker jag är så himla intressant :) Däremot blir jag alltid fundersam över hur människor definierar “bo utomlands”. Jag till exempel har tillbringat fyra månader (arbetade) i Genève och lika lång tid i Tanzania men jag skulle ändå inte säga att jag bott där. Det var ju tillfälligt, jag visste ju att jag snart skulle åka hem. För mig är att bo någonstans att man planerar att vara där väldigt länge, att man hinner få en vardag, att man bor på riktigt. Inte att man åker i väg i några månader för en begränsad position som man vet är just begränsad. Hur tänker du? Jag hör ju till exempel folk säga att de bott i Oz, när de i själva verket backpackat och kanske jobbat lite. Eller om de varit i Ghana och volontärat i fyra månader, det räknar jag personligen inte som att faktiskt ha bott där.
Dessutom är det ju plättlätt att åka i väg och praktisera eller studera, men att faktiskt ordna sig ett liv, med ett riktigt jobb, i ett annat land kan ju vara så otroligt mycket svårare. Vem som helst kan ju boka in sig på en termin utomlands, men att greja ett jobb är liksom något annat.
Vore jätteintressant att höra hur du tänker :)
Hej Jo, kul att du skriver om detta!
Jag är med dig och känner mig lite fånig (egentligen) när jag säger att jag “flyttar utomlands” just av den anledningen. Däremot känns det verkligen som att jag bott i Kanada, NZ, Indien och nu även Tyskland. Det är stor skillnad på att “bo” och endast “resa”. Till Indien åkte jag för att stanna ett år (som bara blev ett halvår) men det hade kunnat bli längre också om jag hade trivts. Nu i München finns det en chans att jag också stannar efter att min begränsade tid är slut, jag har ju ingen plan efteråt – så jag måste ju på ett säga att jag bor här och upplever det så ;)
Sen tror jag att jag bara tar det väldigt lättsamt, inte lägger för stor värdering vid orden. Att åka iväg och plugga kan jag hålla med om är väldigt enkelt – praktisera (som är som att jobba i många fall) upplever jag dock vara lite knepigare och trots att det bara är ett halvår måste man ju ordna sig någon form av liv.
Läsarfrågan i fråga var nog också ute efter ett svar kring denna typ av “flytt” snarare än hur man flyttar till ett land/en plats mer “for good”.
Men det är intressant att höra hur man tänker och resonerar kring det.
Är du i Sverige nu?
Skönt att du inte tog det som pissig kritik eller nåt, för så var det verkligen inte menat :) Jag har bara funderat på det då jag har många vänner som bor utomlands (bor-bor alltså, permanent, med jobb och lägenhetskontrakt etc) och när jag är hos dem och hälsar på träffar man alltid någon 20-åring som säger sig ha bott i SÅ många länder och så visar det sig att det var praktikomgångar om typ fyra månader. Vilket är jättefint det med såklart, men för mig något annat än att flytta utomlands. Bosätta sig utomlands liksom.
Håller med dig om att studier är lättare, praktik är något svårare men ändå avsevärt mycket enklare än att faktiskt ragga upp ett betalt jobb (även om boendefrågan etc blir lika som om du skulle ha ett riktigt jobb så att säga).
Jag bor inte i Sverige nu, utan har flyttat utomlands på obestämd tid. Stor skillnad mot när jag åkte i väg och jobbade i omgångar men såklart väldigt intressant och givande också :)
Gud nej, du hoppade inte direkt på mig med din kommentar så hur skulle jag kunna ta det negativt! :)
Jag kan tänka mig att jag kommer gå igenom båda dessa faser. Just nu är jag tjugoåringen som “har bott i sååå många länder” och när jag är 30 kommer jag säkert bosätta mig (på riktigt) någon annanstans än Sverige och himla med ögonen åt alla kids som tror att de bott överallt ;)
Det skulle vara intressant att höra mer om vart du bor och vad du jobbar med – jag förstår om du vill vara mer anonym, så du får gärna skicka ett mail i så fall. jennifersandstrom@hotmail.com – men bara om du vill såklart.
Jaa, visst är det svårt att definera vart man bor! Men jag tror det har att göra med hur det känns när man är där och vad ens syfte är.
Efter gymnasiet bodde jag i Spanien tre månader. Det var verkligen bodde, för jag hade ingen aning om när jag skulle hem och det var massa pappersarbete (och jääävlar vad pappersarbete där är jobbigt) – men ett spontanbeslut om att åka hem fattades när alla mina nyfunna vänner drog… då var det bo, fast det var begränsad tid. Hade jag vetat att det bara var över sommaren, hade jag inte definerat det som att bo där. Året efter gjorde jag samma sak – men fem månader. Återigen jobbiga papper och kontrakt. Kort tillvaro, men visst bodde jag där – och hade säkert gjort så än idag om inte studierna kommit i vägen.
Sedan har jag haft ett par enmånadssemestrar där, men då har det alltid varit semester.. samt att jag för två år sedan bodde där igen, denna gång ett halvår, då pluggade jag i en väldigt spansk stad och fick uppleva annat än det typiskt turistiga, men då visste jag att det bara var för sex månader… klurigt det där!
Nu är jag i England ett halvår. Känns som att jag “bor” här, eftersom jag hamnade i en vardag direkt (däremot tack vare att jag pluggar från Sverige, så är lägenhet det enda jag behövt tänka på att fixa, och det gick i ett naffs).
Backar man ett år, var min dröm och längtan om att flytta utomlands fortfarande stor (fast suget att komma hit var noll). Snabbt ändrades det och jag började se en framtid hemma (som jag alltid drömt om att kunna göra). Nu ääälskar jag min Englands-tillvaro, men är också glad att jag snart ska flytta hem… och jag tror faktiskt att det är slut på utlandsflyttarna; helt enkelt för att jag vill “boa” mig nu. (Får väl se om mitt nya förhållande håller tills jag är hemma.. kanske får vi en chock av att vara med varandra och då kanske jag vill fly utomlands igen haha).
Har du platser du känner att du skulle vilja bo på?
Är också nyfiken på din karriär. Utbildning och framtida mål :)
jääävlar jag borde starta en blogg hahaa (eller skriva mer i min dagbok istället för här haha) kram
Haha Johanna – du får gärna använda kommentarsfältet här som din miniblogg ;) snart kanske inte bara jag utan fler läsare bli intresserade av att följa ditt liv!
Intressanta tankar – och spännande flyttar! För mig känns det också som att jag bor här i Tyskland nu…
Men du – var du alltså bara hem på besök i Sverige nu nyss eller??
Åh du min karriär, jag lever ganska mycket för dagen ;) drömmer om att skriva!
Ja jag skulle vilja bo på fler platser. NYC är en dröm. Längtar tillbaka till NZ lite hela tiden också. Sen skulle Australien vara nice. För just nu vet jag ärligt talat inte om jag orkar flytta till ett land där de inte pratar engelska igen… Haha
Kram!