Saknaden och längtan kommer alltid finnas där.
Hej bloggen.
Det är lördagkväll och jag är fortfarande i Stockholm. Men istället för en hotellsäng på Söder ligger jag nu i Hjalmars säng på Kungsholmen. Hon är ute med ett gäng kollegor på Alex&Sigge medan jag kände att jag verkligen bara behövde tillbringa en lugn kväll med mig själv. Hur fint är det inte med bästa vänner? Man kan bara hänga hemma hos dem utan problem, inga konstigheter liksom.
Vi har hur som helst haft en väldigt fin dag! Brunch på café, tolv kilometer by foot och arm i arm genom Stockholm och ut mot Hammarby Sjöstad, och äppelpajsfika.
Känner att jag har en del bloggande att ta igen. Födelsedagen min som var i torsdags, om 50 shades of grey som vi såg på bio igår och så bilder från den här mysiga lördagen! Men det får vänta lite. Ville bara kika in och säga hej ❤️
I morgon förmiddag åker jag hem till Göteborg. Och så rullar vardagen på igen. Men på torsdagkväll kommer min pojkvän och stannar över helgen, saknar honom något extremt…
Jag är kanske ganska bra på att sakna och längta i och för sig. Platser jag bott på, det saknar jag emellanåt. Och det är något annat jag funderat på, som en av mina favoritbloggare Alex skrev om här: aldrig riktigt hel. Att man när man flyttar långt ifrån vad som är ens hem, så blir man aldrig riktigt hel igen. Det behöver inte nödvändigtvis vara negativt, det är ju något fint över der också – att kunna sakna och längta efter fina människor och platser. Men det är ett faktum och jag har precis insett att jag kommer måsta lära mig leva med det. Jag kommer aldrig bo på en plats som är 100% hemma, det finns inte längre i min värld. Det betyder inte att jag inte kommer ha ett hem eller inte kommer trivas, men jag kommer aldrig bli riktigt hel.
Det finns åtminstone ingen ånger i det, jag skulle aldrig ha gjort något annorlunda. Om alternativet hade varit att jag idag fortfarande skulle ha bott i Gällivare så finns kanske en risk att jag ändå inte känt mig tillfredsställd? Jag är glad över de resor jag gjort, fysiskt men också mentalt.
Två bilder från mitt favoritland på denna jord, Nya Zeeland. Jag skulle älska att bo där, men ser det som en mer eller mindre omöjlighet med tanke på avståndet.
7 svar
Och ibland ringer en låttext i mina öron.. “be careful what you wish for cause you just might get it”. Det är läskigt när drömmar slår in – och läskigt när de uteblir. Men finns alltid något bättre tror jag, något som är mer rätt. (Men vad sjutron ska jag göra i sommar när jag inte har STS haha?? Skaffa hund? Haha lyxproblem..)
Jag brukar också tänka på det, be careful what you wish for…. Man är ju inte så bra på att nöja sig alltid nej :)
Haha, vi kanske får ringa in dig till en reservplats i sista minuten ;) Annars så guud så skönt med en hel ledig sommar, kan jag tycka!
I totally understand that feeling of never quite being whole. I have bits of me everywhere and I ache for a few places that I’ve left behind, yet the place I grew up doesn’t feel like home at all now.
I think I deal with it pretty well, I’ve learnt to realise that while I long for one place, there will be new places on the horizon that I will completely fall in love with.
Two years ago, I would never, ever have dreamt that I would ache for Finland!
I can imagine Rachel. And I really like the way you put it :) I never thought I would have these positive feelings for Finland either, haha. Speaking of that, the interview with me for the finnish radio channel in Sweden is soon coming up ;)
Fördelen med att flytta och sakna är att man blir väldigt stark i sig själv och de relationer som är viktiga och starka kommer bli ännu starkare. Det finns ingen plats för halvadana vänner eller onödiga saker utan man har och älskar det man behöver.
Åh så bra beskrivet!
Tack <3 Och visst är det skönt att känna att det finns fler som har dessa känslor och tankar?