Att få besök när man bor utomlands.
Jag har aldrig förväntat mig att folk, vänner och familj, ska komma och hälsa på mig. Att få besök när man bor utomlands har alltid varit mer av en bonus än en självklarhet för mig. Och det började när jag lämnade Gällivare den där sommaren 2010, då min pappa körde ner mig till Jönköping och kramade mig hejdå. Jag hann bara bo där ett och ett halvt år innan jag tog flyget till Kanada och sedan nästa flyg till Nya Zeeland (länder dit man inte kan förvänta sig att någon ska komma och hälsa på över en helg liksom). Strax där efter försvann jag till Indien, där min mamma faktiskt kom och hälsade på! Och så vidare till München, dit jag fick besök av en vän och pappa som lyckades hälsa på två gånger under det halvåret.
Julen 2013 när mamma hälsade på mig i Indien, här på en husbåt i Backwaters.
Våren 2014 när pappa besökte mig i München och vi åkte till Alperna och vandrade.
Sen jag flyttade till Finland har besöken fortsatt vara sällsynta och kanske är varken München eller Helsingfors ett särskilt hett eller attraktivt resmål? Dock finns det en tjej jag måste ge cred och kärlek till här, Julia som var bloggvännen som förvandlades till en kär vän, som har besökt mig i Helsingfors (trots att hon varit här innan) och i Gällivare (dit ingen annan av mina vänner söderut lyckats ta sig) – det är jag himla tacksam för. Och helgen nyligen när min mamma, moster och mormor hälsade på var också guldvärd.
Varför hälsar vännerna inte på en utomlands?
Jag tänker att dock att det finns 3 anledningar till varför mina vänner och bekanta rent ut sagt varit dåliga att hälsa på, jag har: 1. varit för långt borta, 2. varit på för oattraktiva platser och 3. flyttat på mig för ofta. Men egentligen, det är väl bara ursäkter? Och sanningen är att i och med att jag själv varit iväg, har jag inte heller varit så bra att hälsa på mina vänner som jag kanske hade önskat.
För det är kanske det finaste jag vet, att få besök. När det planeras in och blir av. När någon tar sig tiden för att resa iväg och hänga med mig. Men för det mesta känns det som om vi alla är lite upptagna med våra liv och i våra bubblor, inte bara mina vänner utan även jag själv. Och det är kanske lite synd?
Warszawa-weekend i våras då vi var 3 vänner som hälsade på vår vän Lisa i staden.
Kanske 2017 kunde bli året då jag fokuserar på att inte resa någonstans utan som mål att hälsa på någon? Det finns flera platser där jag kommer ha vänner som är värda ett besök, Malmö, Berlin, Umeå och Norge, till exempel. Eller åtminstone åka iväg på en resa till en ny plats tillsammans med någon av mina nära och kära. Jag tänker att det är tid med varandra som vi borde prioritera och ta till vara på, trots allt.
Vad har ni för tankar kring detta? Har ni själva flyttat utomlands någon gång? Eller är ni bra på att hälsa på de i er närhet som flyttat till en annan stad eller land?
27 svar
För min del får du gärna flytta oftare – jag lovar att alltid komma och hälsa på <3
Du är nog den som är bäst i världen att hälsa på dina nära och kära världen över (inte bara mig)!!
Jag har ju som du vet ett behov av att resa och varför inte slå två flugor i en smäll och hälsa på mina fantastiska vänner samtidigt! <3 och jag har tur som har dig som bor på lite olika ställen.
Precis, det är en bra tanke!
Jag lyckas ju knappt hälsa på min bästa vän som bor 30 minuter bort :(
Nämen, det borde inte vara svårt ordnat! Eller?
Nej, man kan ju tycka det så idag tänkte jag flexa ut från jobbet och åka hem till henne och laga lunch där hon är hemma och vabbar idag :) Tack för kicken!
Nämen, se där! Så fint! Hoppas det blir trevligt :)
Jag försöker alltid hälsa på mina vänner när de är utomlands. När min kompis var i Austalien på utbyte kunde jag inte hälsa på för att jag själv var i Sydamerika samtidigt, haha! Men annars har jag nog besökt de flesta som är/har varit spridda runt om i världen.
När vi bodde i Berlin blev jag nog irriterad på att det var så få som kom och hälsade på. I bästa fall kunde man få biljetter för 110 euro (tur-retur) från Helsingfors, så det var verkligen INTE dyrt. Jag har ren varit en gång i Berlin och hälsat på och skulle sååå gärna åka igen, men hinner nog inte mer i höst. Borde också planera in en resa till Amsterdam.
Ja precis jag har också haft gånger då vi varit samtidigt utomlands, då blir det svårt. Och ja Berlin är sjukt nära, det borde dessutom anses vara en stad som folk faktiskt vill besöka…. Jag vill också SÅ gärna åka till Amsterdam! Det måste ske i vår!
Åh, går också i sådana tankar. Intressant ämne!
Lärt känna flera vänner via couchsurfing, som jag har varit värd för då. De flesta bor i Tyskland, så kanske får ta en sådan roadtrip nån gång helt enkelt.
För mina nära och kära i Sverige handlar det nog också om att ha råd (vissa har studielån och låg lön t.ex.) och tid att resa, vissa har sådana arbetsscheman där det inte praktiskt går att bestämma att de åker bort för en helg.
Försöker istället ha kontakt via telefon och så skickar jag flitigt vykort och brev. Sen åker jag ju alltid hem till jul och träffar de som jag kan då, så gör int så mkt om de inte kan komma hit.
En av mina vänner i Tyskland trivs bra i Finland, så hen kommer alltid hit nu och då. Men ja, inte förväntar jag mig att folk ska hälsa på, en av mina närmsta vänner har åkt hit två gånger med mig, vilket varit så himla superuppskattat verkligen. Så himla fint att hon gjorde det.
Sen har jag pojkvännen i Sverige, så är redan att jag åker till honom, så då blir det inte att åka hem till norra delen av landet på de mellanrum en sku känna för det.
En roadtrip där man kan åka och hälsa på flera stycken låter som en bra grej ;)
Vad fint att du är så duktig på att ringa och skicka vykort!!
Jag hälsar på ibland, men tänker lätt att jag är till besvär och låter då bli istället… Tråkigt, men den känslan är svår att jobba bort. Det blir ju så kul när man väl drar iväg!
Det var oftast kul med besök också, men ibland kolliderar olika världar med varandra…tror dock inte mitt vuxna jag skulle ha de problemen som party-Johanna stötte på.
Roligt att läsa om dina resor!
Åhnej, inte till besvär – det tror jag inte någon tycker!! Sen är det såklart lite skillnad med en bebis kan jag tänka mig.
Och tack, kul att du gillar att läsa om alla resor… :)
Sedan jag flyttade till Östersund är det egentligen bara en kompis som varit här. Okej, han flyttade faktiskt upp och bodde här fem-sex år nånting. Grymt bra och fantastiskt roligt! Men andra nära kompisar har inte ens andats av att sätta sin fot här på nu då snart 15 år. Av någon anledning är det alltid närmare för mig att åka till Vänersborg/Trollhättan än vad det är för dem att åka till Östersund. Det där förstår jag inte riktigt.
Mina föräldrar är dock bra på att besöka och det blir i alla fall ett-två besök per år. Sedan har jag även min bror här i Östersund, bara det är ju ganska intressant (och faktum är att även min syster bodde här ett par år). Så. Jag kanske inte ska gnälla trots allt?
Mm visst är det märkligt att den som flyttat alltid har närmre hem? Alltid varit samma sak för mig när jag flyttat, utomlands och i Sverige. :(
Just det Daniel, det här kommer jag ihåg att vi diskuterat tidigare! Haha en flytt upp på 5-6 år, där kan man snacka ett stadigt besök ;)
Fint att du har familjen som besöker och någon som bor nära, det är ju såklart alltid något!
Visst är det kul att få besök när man bor utomlands! :) Fick inget besök när jag bodde i Tyskland, men hela 3 gånger när jag bodde två perioder på Teneriffa – av mamma och hennes fästman, av pappa och hans flickvän samt hennes dotter och pojkvän och så tredje gången av en vän. Tror det blir knepigt för folk att hälsa på mig i Australien då jag troligen kommer flytta på mig en del. Enda möjligheten skulle isf vara om någon hittar ett bra sistaminuten-flyg då jag råkar befinna mig nånstans där jag tänkt vistas en längre period. Tror iaf inte att mina föräldrar orkar göra en så lång resa.
Teneriffa är kanske ett poppis ställe att komma och hälsa på… :) Och ja tyvärr är ju Australien så himla långt bort och lite dyrt, men också ett attraktivt resmål!
När jag bodde i Paris kom syrran och hälsade på två gånger – applåder till henne! Haha. Andra gången bodde hon i London så det var ju ganska smidigt att åka över kanalen med Eurostar. Sen har även mina föräldrar, min kusin och en kompis varit på besök. Under mina två år här har fyra kompisar varit och hälsat på. Man blir ju så glad! Jag har även hälsat på vänner i Berlin, syrran i London, återbesök i Paris såklart (krävs inte mycket uppoffring där), gått på en kompis bröllop i Italien… Det är ju det bästa med att ha vänner på andra platser, att kunna besöka dem. Fast jag tror att många, som du säger, väljer sina resmål med omsorg ;)
Paris måste nog räknas till ett av de mer attraktiva resmålen att komma och hälsa på någon på ;) Låter som om du varit bra på att hälsa på andra också, fint!
Att förstå vad ens barn får vara med om förstärks när man själv får vara en del av det. Är evigt tacksam att resan till Indien blev av <3 /kram
Kraaaaaam!
När vi reste Europa runt under ett år var det jättemånga som sa att de skulle komma och hälsa på. Vi har en extra dubbelsäng i husbilen och sa att alla var välkomna. Men ingen kom. Vet inte riktigt varför egentligen…
Hmm, kanske var det svårt att planera för att ni flyttad på er en del? Eller att folk kanske tänkte att de var till besvär… Eller att ett år helt enkelt inte är tillräckligt lång tid för att människorna ska komma till skott ;)
Jag åkte och hälsade på min pojkvän när han roadtrippade ett varv i USA och Kanada, jag hängde på en del av sträckan och han hade förälder och vän som följde med andra delar, vissa delar gjorde han själv. Egentligen ett väldigt bra sätt att resa på där man liksom kan ta det bästa av flera världar och anpassa efter varje persons tid och budget
Vad häftig grej ändå! Imponerande att det gick att pussla ihop också :)