Tankar från München – lite som att komma hem och hur det känns

Vi promenerar på gator som för varje steg vi tar känns bekanta. Jag hade inte kunnat måla upp det i mitt huvud, men när jag ser det så kommer allt tillbaka.

Jag minns varenda liten butik, restaurang och cafe. Jag minns att vi gick in i den där kyrkan, men jag minns knappt vem som var med mig. Jag kommer ihåg korsningarna och de små gatorna mellan husen. Caféet där vi åt frukost, bron över floden Isar där jag tog bilden till headern här på bloggen. Jag minns den där klubben som vi firade min födelsedag på, jag och de finska killarna som jag drack ikapp med alldeles för ofta den där våren. 


Och det var första kvällen som jag och Mumin hade en konversation. Det var bara en torsdag men vi somnade alla hemma hos vår kompis Ari den kvällen. Och såhär i efterhand kan jag kanske förstå att mitt ex tyckte det var lite konstigt, det kan jag faktiskt göra. Även om de inte var mer än mina vänner. Men det är ju det som är grejen, man lär sig. Och inte för att det spelar någon roll, men jag var bara 21 (eller ja, fyllde ju 22) – men forfarande, så ung. Allt jag ville göra var att få känna hjärtat pumpa, känna att jag levde. Och om jag gjorde.

Vi köper butter brezel från ett av alla bagerier nere i tunnelbanan. Så som jag brukade äta min frukost. Så som jag älskar att se alla andra också äta sin frukost här, på språng. Sen sätter vi oss på ett cafe, ett cafe som jag brukade gå till just för att min metro gick raka vägen till dess dörr. Jag beställer en varm citroningefärsdryck och tänker att det kanske är det bästa av allt (när man är förkyld), de finns att beställa på vartenda cafe här.

Vi promenerar vidare. Tyskar som dricker öl trots att det bara är lunchtid och torsdag. Turister som står och beundrar katedralen vid Marienplatz. Brända mandlar som säljs året om. Tyskarnas nästan avsaknad av engelska. Tschüss. Bland alla skyltar om öl och de olika bryggerierna syns också de bekanta aperol spritz. Alla som röker. Alla tyska matbutiker. Tunnelbanelinjer och tunnelbanestationer.

Och trots att tre år gått så är allting sig likt. Kanske är det inte märkligare än så, alla de platser jag lämnat och aldrig återvänt till, kanske är de flesta precis som de var då. Det känns fint på ett sätt, som om jag bara skulle kunna komma tillbaka en dag om jag fick lust och bara kliva in i allt det där som jag en gång lärt känna. Dessutom är det vår nu. Alla uteserveringar är öppna, sparris säljs överallt och vårkänslorna spritter i kroppen. Precis som den där våren, för tre år sedan.

Och det är något med München som jag älskar. Det är något med staden, så simpel och så fantastisk. Trots att här är ganska konservativt och möjligen lite mer religiöst än hemma, så gillar jag det. De känns jordnära människorna här och kanske är det vetskapen om att alperna bara ligger en timma bort som gör vem som helst lite lycklig i själen.

Dessutom känns det bara bara fint att se allt det här igen. Det är de härliga minnena som bubblar upp. Samtidigt som vi återigen påminns om de nordiska ländernas lyx-standard när det kommer till hur man bor. Hur man blir van med att bo med roommates på små utrymmen med halvbra dusch, varmvatten som kommer och går och endast om man har tur finns en tvättmaskin i lägenheten. Det där som jag alltid tycks glömma bort efter någon vecka hemma. Herregud vad bortskämda vi är, så känns det.

Trots det finns det delar av mig som skulle tacka ja till ett jobb här i morgon. Lusten finns fortfarande kvar. Och jag har svårt att se hur jag inte skulle kunna älska att bo här igen. Vi skulle äta pretzels jämt, se på massor av fotboll, höja vår konsumtion av öl något. Men vi skulle också åka till bergen så fort vi fick chansen. Vandra, åka skidor, bara vara. Klappa på alpkossor och äta mängder av ost. Och picknicka hela somrarna i Münchens alla parker och längs floden.

Och visst är det väl fint att drömma?

När det suger att bo i Finland.

Jag säger alltid att jag trivs i Finland. Att jag gillar Helsingfors. Och det är sant, det är det faktiskt. Trots att många (svenskar) har svårt att förstå att man kan bo i Finland. Kom hit säger jag bara, så ska jag visa er Finlands absolut bästa sida!

Det är inte bara jag som tycker Finland är värt ett besök, utan det gör också Lonely Planet. I tisdags listade de nämligen Finland på plats 3 över 10 länder du måste besöka under 2017. Samma dag kände jag dock: fan Finland – nu orkar jag inte mer.

suger att bo i Finland

Det svåra med att bo i Finland

… eller annat främmande land

För det är så det känns ibland, inte ofta, men ibland. Att jag inte orkar bo i Finland, att det inte är värt det. Till exempel när man ska försöka ta reda på hur man tar vaccin i det här landet. Man ringer den offentliga så kallade hälsostationen (motsvarighet till vårdcentralen i Sverige, tror jag) och hoppas att de pratar svenska eller åtminstone engelska. Oftast pratar de finska trots att jag knappat in nummer 2 till telefon-roboten och alltså valt svensk service. Sen när man frågar pratar du svenska? Så går konversationen alltid över till en knackig engelska. Och att prata vaccin på engelska är inte en av mina starka sidor, men sköterskan i andra änden är om möjligt ännu sämre på det. *uttalar obegripligt vaccin jag aldrig hört talas om* ”Can you please spell it?” ”Haha, nooo, haha”. Ja, jo, JÄTTEKUL.

När jag känner att oh my god, nu ger jag upp, så får jag också förklarat för mig att jag skulle hört av mig 2 månader innan min avresa. Ja, jo, det hjälper mig jättemycket NU, tre veckor innan min resa. Jag säger tack och hejdå, har ingen aning om hon redan hann skriva ut ett gäng recept till mig och vänder mig istället direkt till en privat mottagning som visserligen är dyrare men i alla fall är snabba och betydligt bättre (detta trots att deras telefonsvarare endast pratade finska, där kommer de få ord jag kan verkligen till nytta). För i det här läget betalar jag fan vad som helst för att slippa prata med fler telefonsvarare eller försöka få en tid hos den offentliga sjukvården.

Slutet gott, allting gott, tillsist (efter alla telefonsamtal fram och tillbaka i evigheter och efter att ha varit extremt nära både utbrott och tårar). Och jag kan återigen glömma bort hur jobbigt det är att bo här, tills nästa gång jag tvingas göra någonting som involverar kontakt med människor som pratar finska.

outsider-jenn

Outsider, som svensk i Finland, så känns det ibland. 

Until next time…

Problemet är bara att det är redan samma kväll. Samma problem uppstår när jag besöker Posti (den finska posten) för att hämta ett paket. När man redan nått bristningsgränsen en gång under en dag så orkar man inte att kvinnan i kassan inte förstår en. Särskilt inte när man just har tränat och är trött och hungrig. Där och då är man inte långt ifrån att boka en enkelbiljett hem till Sverige, vilken stad som helst, och skriva på ett kontrakt med livet att man för alltid lovar att stanna inom de trygga landsgränserna. Dessutom är det i en sån här situation närmare livsfarligt att ha en lika trött och hungrig pojkvän som sällskap…

Inte Finlands fel

Sanningen är att det inte är Finland som suger. Det är inte det här landet det är fel på. Det hade lika gärna kunnat vara typ Frankrike. Problemet är ju språket. Att jag inte kan finska. Och att finskan är exakt överallt. För man kan faktiskt inte flytta till ett land och förvänta sig eller kräva att alla ska prata ett språk man förstår. Inte ens när 5% av landets befolkning råkar ha samma modersmål som en själv.

Ganska logiskt, och stundtals väldigt frustrerande.

Att få besök när man bor utomlands.

Jag har aldrig förväntat mig att folk, vänner och familj, ska komma och hälsa på mig. Att få besök när man bor utomlands har alltid varit mer av en bonus än en självklarhet för mig. Och det började när jag lämnade Gällivare den där sommaren 2010, då min pappa körde ner mig till Jönköping och kramade mig hejdå. Jag hann bara bo där ett och ett halvt år innan jag tog flyget till Kanada och sedan nästa flyg till Nya Zeeland (länder dit man inte kan förvänta sig att någon ska komma och hälsa på över en helg liksom). Strax där efter försvann jag till Indien, där min mamma faktiskt kom och hälsade på! Och så vidare till München, dit jag fick besök av en vän och pappa som lyckades hälsa på två gånger under det halvåret.

besök när man bor utomlands

Julen 2013 när mamma hälsade på mig i Indien, här på en husbåt i Backwaters

få besök utomlands

Våren 2014 när pappa besökte mig i München och vi åkte till Alperna och vandrade. 

Sen jag flyttade till Finland har besöken fortsatt vara sällsynta och kanske är varken München eller Helsingfors ett särskilt hett eller attraktivt resmål? Dock finns det en tjej jag måste ge cred och kärlek till här, Julia som var bloggvännen som förvandlades till en kär vän, som har besökt mig i Helsingfors (trots att hon varit här innan) och i Gällivare (dit ingen annan av mina vänner söderut lyckats ta sig) – det är jag himla tacksam för. Och helgen nyligen när min mamma, moster och mormor hälsade på var också guldvärd.

Varför hälsar vännerna inte på en utomlands?

Jag tänker att dock att det finns 3 anledningar till varför mina vänner och bekanta rent ut sagt varit dåliga att hälsa på, jag har: 1. varit för långt borta, 2. varit på för oattraktiva platser och 3. flyttat på mig för ofta. Men egentligen, det är väl bara ursäkter? Och sanningen är att i och med att jag själv varit iväg, har jag inte heller varit så bra att hälsa på mina vänner som jag kanske hade önskat.

För det är kanske det finaste jag vet, att få besök. När det planeras in och blir av. När någon tar sig tiden för att resa iväg och hänga med mig. Men för det mesta känns det som om vi alla är lite upptagna med våra liv och i våra bubblor, inte bara mina vänner utan även jag själv. Och det är kanske lite synd?

hälsa på utomlands

Warszawa-weekend i våras då vi var 3 vänner som hälsade på vår vän Lisa i staden.

Kanske 2017 kunde bli året då jag fokuserar på att inte resa någonstans utan som mål att hälsa på någon? Det finns flera platser där jag kommer ha vänner som är värda ett besök, Malmö, Berlin, Umeå och Norge, till exempel. Eller åtminstone åka iväg på en resa till en ny plats tillsammans med någon av mina nära och kära. Jag tänker att det är tid med varandra som vi borde prioritera och ta till vara på, trots allt.


Vad har ni för tankar kring detta? Har ni själva flyttat utomlands någon gång? Eller är ni bra på att hälsa på de i er närhet som flyttat till en annan stad eller land?

En intervju med mig om att bo utomlands.

När jag blir tillfrågad att vara med i något så tänker jag alltid: varför inte? Dessutom har jag ofta en åsikt som jag gärna delar med mig av. Så när Finlands public service-bolag Yle hörde av sig och ville ställa några frågor om hormonfria preventivmedel – så ställde jag givetvis upp. Jag har tidigare berättat varför jag använder Natural Cycles och tycker det är en intressant diskussion! Här finns artikeln. En vecka innan hade Finlands största svenskspråkiga tidning frågat om jag ville delat i ett nypotatis-test (finsk vs. svensk nypotatis) tillsammans med ett riksdagsledamot och en kock, så himla random – men varför inte? Testet kan man hitta i text och video här hos Hbl.fi, (logga in gratis med t.ex Facebook om du är nyfiken på potatistestet).

Att snacka preventivmedel och potatis är dock inte i närheten lika roligt som att prata om ett av mina favoritämnen: resor.

Intervjun om att flytta & bo utomlands

Den roligaste intervjun jag gjort nyligen är inom ett ämne som jag känner mig lite mer hemma inom, nämligen resande och att bo utomlands.

Det var en ära att bli tillfrågad som Veckans Gäst hos resebloggarna Helena och Peter som driver FreedomTravelen av Sveriges största resebloggar. Jag hade chansen att få träffa dem här i Helsingfors i vintras och måste säga att de är ett himla charmigt par!

I intervjun pratar vi lite om mina erfarenheter av att bo utomlands, kulturkrockar och så ger jag tips till dig som kanske är sugen på att ge dig iväg till ett annat land och antingen studera eller hitta ett jobb.

bo utomlandsPå min senaste resa i norra Kalifornien, här i Monterey.

Här hittar ni intervjun: Jennifer Sandström, utlandsboende här och där


intervju om att bo utomlands

Urklipp från intervjun hos freedomtravel.se


Och är det någon där ute som skulle ha några funderingar eller frågor om livet utomlands eller annat på ämnet, tveka inte att höra av er! Ni kan alltid lämna en kommentar här i bloggen eller kontakta mig på mejl.

Hur har man råd att resa eller flytta utomlands?

Att flytta inom sitt egna land är normalt mindre kostsamt än att flytta utomlands. Så ja, du kommer behöva lite extra pengar för resa, visum, vaccinationer och allt vad det nu kan vara. För att resa behöver man givetvis också pengar. En del använder sparpengar antingen som de sparat ihop själva genom att jobba eller som de ärvt, andra har föräldrar som har möjligheten och lusten att hjälpa. Sanningen är vi alla har olika förutsättningar. Har du inga sparpengar eller föräldrar som kan hjälpa, då rekommenderar jag att du jobbar hemma ett tag och börjar spara. Det är i och för sig ett helt eget kapitel, men det handlar om prioriteringar. Om du inte har pengar just nu kommer det förstås krävas lite mer tid och planering innan du kan ge dig iväg, men det är inte omöjligt.

20140408-113723.jpg
Att bo och leva i Auckland var inte superbilligt. Jag betalade mindre för boende OCH mat för fyra månader i Kanada än vad jag betalde enbart för boendet på NZ.

Jag tycker att det alltid är så himla känsligt att prata om just pengar, eller hur? Kanske inte om man jobbat ihärdigt och sparat ihop sina egna pengar. Men så fort man har generösa föräldrar eller far- och morföräldrar så är det liksom alltid någon som tittar lite snett. Därför pratar jag ogärna om det. Men med tanke på att jag hade mitt första jobb när jag var 18, började plugga direkt efter gymnasiet och har gjort två internships efter varandra med kass lön så kan ni nog räkna ut ekvationen själva. Sen lämnar jag det upp till er hur dömande ni vill vara.

Jag hör dock gärna era funderingar och åsikter, vad ni tänker om detta – pengafrågan – och om ni har några tips! Stipendier till exempel? Det kan vara värt att kolla upp om man kan få beroende på vad det är man ska göra.

Vad kan man göra utomlands?

Vi diskuterade i det tidigare inlägget om att flytta utomlands vad definitionen för att ”bo utomlands” egentligen är. Visst kan det kännas lite fånigt att man efter fyra månader säger sig ha bott i ett land? Men jag tycker inte vi behöver lägga så stor vikt vid orden och definitionerna. Läsarfrågan uppfattade jag som tips och inspiration för hur man kan ta sig till ett annat land om man vill upptäcka en annan kultur – och inte bara ”resa” eller plugga.

citat om att resa

Om man bara vill resa är ens budget avgörande för hur länge man kan vara borta. Och om man faktiskt vill ”BO utomlands” ett längre tag (för mig är ett halvår fortfarande ganska lång tid), är det en god idé att ha någon form av sysselsättning att försörja sig på.

Mina första två halvår utomlands var när jag pluggade. När jag hittade ett program på högskolan i Jönköping som gav mig två utlandsterminer kände jag att det var perfekt – jag kunde kombinera plugg och resande! Det är en väg att gå – det är även ett enkelt sätt att komma iväg, man hittar lätt vänner och har en form av sysselsättning.

Om man vill bo utomlands – vad kan man jobba med?

Om jag inte hade pluggat hade jag viljat åka iväg som aupair, vilket jag tycker är en sjukt bra möjlighet för att få bo i ett annat land. Många gör även volontärarbete, men jag har för mig att man ofta betalar en del för det? Är du nyfiken på detta – leta upp en blogg som skriver om det och ställ frågor, det finns massor av sådant där ut!

Kan man inga fler språk är det en fördel om du åker till ett engelskspråkigt land. Populära platser som London och Barcelona erbjuder (som jag har förstått det) jobb på till exempel kundtjänster (kanske drygaste jobbet, men kan vara värt för en kortare tid). Gissar att man skulle kunna hitta bar/cafe-jobb även där? På NZ och i Australien kan man jobba i en bar, på ett café eller restaurang. det är också vanligt att man jobbar på det hostlet man bor för att få stanna gratis (inte heltid). Eller prova på livet på en farm i Australien!

Om du har pluggat skulle jag dock rekommendera att hitta ett internship – precis som jag gjorde i Indien och gör nu i Tyskland! Praktiker/traineeplatser bör man kunna hitta på olika platser runt om i världen, antingen för svenska företag eller företag som jobbar mot svenska marknaden – om man inte är helt bekväm på engelska det vill säga. Hur hittar du då dessa? Det stavas GOOGLE – företagen annonserar efter interns på många platser!

Visst är det lättare att ha jobbet ordnat innan du åker iväg, men på många platser (och särskilt om det är bar/café-jobb) kan det vara lätt att få jobbet väl på plats. Frågan, hur man gör rent praktiskt när det kommer till att hitta ett jobb utomlands, är liksom ganska bred för det beror ju helt på vart man ska eller vad man vill jobba med. Så Sandra – om du specificerar din fråga något kan jag gärna ge ytterligare svar :-)

chansa citat

Många av er kanske låter er hindras av de faktum att ”men det gör ju ALLA”. Till exempel ”flyttar” till Australien för ett tag – men det gör inte Australien mindre fantastiskt för det. Fundera på vad DU vill och låt inte andras val stoppa dig – det är din resa och du kommer ha ditt unika äventyr!

Precis som citatet ovan så är det alltid en risk – eller snarare chansning – man tar när man ger sig iväg. Du har ingen aning om hur det ska gå, precis som med livet i allmänhet, och är det inte det som är lite tjusningen i det hela?