Det är inte de dagarna man jobbar hemifrån och inte behöver gå ut i kylan på morgonen och kan passa på att sätta igång en tvätt, städa lite eller vattna blommorna, som är drömdagarna. Nej, drömdagarna som frilansare uppstår i
Dagarna går i ett och jag får lite vibes från hur det var att ha ett heltidsjobb och ett kontor att infinna sig på varje dag mellan 9-17. Dessa vibes är mer förknippade med ångest än med glädje. Känslan när
En känsla av Zillertal Den första snön har precis kommit nere i dalen tidigare i veckan och det är en onsdag eftermiddag i mitten på december när vi rullar in i Zillertal. Känslan är mäktig, och bekant. Det är inte
Lätt snötäckta gator, snöflingor i luften. Med nyfikna fötter går vi genom stadens mest spännande stadsdelar. Det är kallt och vi skyndar från hippa caféer till bokaffärer och något museum. Vägrar att ta taxi, eller spårvagn. En stad upplevs bäst
Drygt en vecka av tidiga morgnar och intensivare jobb än jag haft på mycket länge. Jag är suuuuperexalterad över det projekt jag börjat på och har varit där heltid nu till en början för att komma in i allt. Måste
30 minuter på en crosstrainer, tysk blandad med finsk musik i öronen. Känslan. När jag gick hem därifrån lyssnade jag samtidigt på en radioteater där en kompis var med. Och jag slogs plötsligt av vilka människor, vänner, jag är omgiven
“Beröm kan vara lika skadligt som kritik. Det är inte alltid så att man ska lyssna på beröm heller. Det ser man ju på Instagram, att man märker vad som får mycket likes, så drivs man mot den typen av
Vintern kom som den brukar göra såhär i mitten på januari och omslöt hela Norden med både kyla och snö. Idag var det femton minusgrader här i Helsingfors. Och även om jag älskar det så har det givetvis sina nackdelar.
Det var någonstans mellan åren tjugofyra-tjugofem jag insåg att livet aldrig riktigt skulle bli så bra igen som de där åren som nitton-tjugo. När allting var som i en film. Hur kunde något någonsin uppnå samma höjder av lycka som
Det är inte bara jag i min familj som är förtjust i Österrike, min pappa är också det. Han var där senast i höstas och fick då med sig några kilon äpplen av sina vänner där som driver ett gasthaus, Alpenhaus
Ibland har man tur. Det hade jag för ett par månader sen. Det var i somras som jag sprang på Maja som hastigast på ett event i Stockholm. Hon var där med Peppe och jag hade även lyssnat på deras
Om jag hade fått plugga utomlands igen… Då hade jag valt ett mer exotisk land. Exotiskt i den bemärkelsen att de pratar ett främmande språk. Något annat än engelska. Ett språk som jag inte skulle ha lärt mig oavsett. Kanske