Drömdagar som frilansare

Det är inte de dagarna man jobbar hemifrån och inte behöver gå ut i kylan på morgonen och kan passa på att sätta igång en tvätt, städa lite eller vattna blommorna, som är drömdagarna. Nej, drömdagarna som frilansare uppstår i den där oändliga friheten, vetskapen om att allt är möjligt. Jag behöver inte infinna mig någonstans alls. Jag behöver inte be om ledigt. Inte räkna semesterdagar. Den maximala friheten i att jag bestämmer.

Och hur kan en sån drömdag se ut då?

De kan se ut lite som just den här torsdagen gjorde. Klockan ringde 06.00 och fyrtiofem minuter senare rullade Twingo ut från garaget och sladdade iväg på de snöiga vägarna mot Berghäll. Där vid mitt kontor släpptes jag av och gick in i en lugn byggnad. Inte många kommer till Wonderland såhär tidigt och jag har alltid älskat den där känslan innan den vanliga rusning drar igång på arbetsplatser.

Jag hängde av mig, lämnade mina grejer vid ett skrivbord och tog med mobilen och hörlurarna in i yogarummet. Tio minuter meditation och jag var complete. En kopp kaffe, en och en halv timmes jobb och sen dagens kanske bästa.

Klockan 09.00 lämnade jag kontoret och promenade drygt en kilometer mot Hagnäs. Där utanför caféet IPI Kulmakuppila stod Corinne och väntade. En frukostdejt bara sådär, en vardag. Och inget jobb som räknade minutrarna, de nästan två timmarna jag var borta.

Det, är drömdagar som frilansare.

Jag och Corinne på en båt i höstas.

Kontorsdagen slutade ungefär vid fem, följdes upp av ett gympass, finncrisp (som inte heter så i Finland, förstås) med ägg till middag och nu ligger jag under ett fluffigt duntäcke i mitten av sängen med blogg och lite jobbmejl.

Som sagt. Drömdag.