Fantastisk kampanj om mens #bloodnormal // reklamsamarbete

Det här inlägget är ett reklamsamarbete med Libresse

Den tiden på månaden.

Är det inte egentligen märkligt, hur många synonymer vi har lyckats komma på till ordet mens? Det så ”otroligt tabubelagda” ordet och ämnet. Man skriver liksom inte ut det. Och man säger det inte i vilket sammanhang som helst. Vi tippar på tå runt det och genom andra beskrivningar lyckas vi föra fram vårt budskap. Eller undvika orsaken. Hur många har skyllt på huvudvärk/magont när mensvärken tar över och vi måste gå hem från jobbet eller hoppa över någon annan aktivitet? Och vem frågar rakt ut på kontoret – hallå är det någon som har en tampong? Att vi i Norden, i våra på så många andra sätt framstående länder, inte lyckats komma längre finner jag lite märkligt.

#bloodnormal

Förändringen pågår dock och Libresse släpper nu kampanjen #bloodnormal.

#bloodnormal

Jag tycker det här är FANTASTISKT! Periods are normal. Showing them should be too. 

Har ni sett reklamvideon till kampanjen? Här är en bit av den:

Om du inte kan se videon (fungerar inte om du har adblock på t.ex.) kan du gå in på hemsidan för kampanjen och se den där. Där visas också reklamfilmen i sin helhet. Och ärligt talat, det är ett mästerverk på flera plan.

Libresse reklamfilm är så snyggt gjord och den visar mensen i sin realistiska form. Röd, stundtals smärtsam, och ingenting annat. Framför allt så normaliseras mensen i reklamen – något som känns befriande och inspirerande.

Mens i andra delar av världen

Menskampanjen får mig också att tänka på hur mycket värre det är för många kvinnor i andra delar av världen. Till exempelvis kvinnor i Indien där allt som är tabu här är ännu lite mer tabubelagt. I somras försökte ett indiskt företag, i Mumbai (en av landets modernare städer), introducera en day off på mensens första dag för alla kvinnor (något som finns även i Zambia). Men företaget har fått otroligt mycket kritik – eftersom det dels skulle insinuera att kvinnor inte kan eller borde jobba under mensen? Och dels är mer problematiskt än så, vissa har mensont i flera dagar – och andra inte alls, så att ge ledigt ”första dagen” är kanske ingen optimal lösning. Jag har också för mig att det här är något som diskuterats i Sverige nyligen?

Angående att mens är ett känsligt ämne att prata om så var jag också tvungen att researcha lite längre tillbaka i tiden. Vad skriver till exempel Bibeln om mens? Där beskrivs det som en orenhet – men för en modernare tolkning av alltihop vände jag mig till @feministpastorn på Instagram som diskuterar ämnen ur ett feministiskt och kristet perspektiv. Hon skrev i våras om just Bibeln och mens, och förklarar att det förr var viktigt att undvika spridning av bakterier och sjukdomar. Det var antagligen därför det framfördes att kvinnan vid mens inte bör vara i kontakt med andra och allt hon vidrörde ansågs vara orent. Idag ser vår hygien annorlunda ut – men kanske lever de förlegade tankarna kvar på sina håll och under ytan?

No blood should hold us back

Förra året hade Libresse också en sjukt snygg menskampanj: no blood should hold us back. Ni kan googla om ni vill se mer av den. Jag tycker de har lyckats i sin marknadsföring (som den marknadsföringsnörd jag är) och det är fint att se att det tar konceptet vidare och ett steg längre med den här nya kampanjen #bloodnormal!

Jag undrar om Libresse kommer fortsätta vara framåttänkande och våga kliva utanför ramarna både i sina kampanjer och med sina produkter? Jag hoppas det!

Libresse blood normal

Pratar du öppet om mens inför dina vänner och framför män eller hur ser det ut i din omgivning?

Bilder: Libresse hemsida. 

#metoo – till alla män

Jag tänker att jag egentligen varit förskonad från sexuella ofredanden och trakasserier. Att jag inte råkat ut för något allvarligare. Men någon som kysser en lite plötsligt och lite för hårt på ett dansgolv, som blir förbannad när man säger nej, som tar tag i ens ass och försvinner innan man hinner se vem han är. Sånt, som vi alla råkar ut för, sånt som är så accepterat. Särskilt utekvällar och på diverse krogar runt om i världen har det varit värst. När vi pluggade hittade vi liksom strategier för att bli av med jobbiga killar. Vi körde en hel del fula grimaser och märkliga blickar, det sjuka var väl att det inte alltid funkade. Män som är omöjliga att bli av med, som inte ger sig. Som tänker, henne ska jag få till varje pris. Män, som tror att de kan köpa en? Och jag tänker på alla händelser som jag inte minns, som jag förträngt för att man liksom inte orkar behålla all skit. Och alla de berättelser jag hört från andra. Alla som berättat men inte blivit betrodda.

Jag har dock vägrat acceptera att det ska vara okej, så jag har skällt ut män i grupp och slagit till någon som jag lyckats få syn på efter han ofredat sig på mig. Och kommer fortsätta reagera och agera så nästa gång det händer. Jag kommer också fortsätta gå med nyckeln i handen när jag går ensam hem från busshållplatsen en sen kväll. För vi förändrar inte generationer över en natt, men förhoppningsvis gör vi skillnad ♥

Till alla män

Du som är man kan ta och fundera över den spridning #metoo har fått på väldigt kort tid. Du kan också fundera på om du någonsin gått med nyckeln i handen för att vara beredd ifall att…? Kan du dig sätta dig in i den känslan, föreställa dig hur det är, att vara kvinna? Idag, 2017, i Sverige, i Indien, eller på vilken annan plats som helst i världen. Och så tittar du på männen i din omgivning, männen du ser på tv, i filmer och läser om i tidningar eller på internet, männen du passerar på bussen eller i butiken, dina manliga vänner och dina kollegor – hur beter de sig? Vad gör de? Vad säger de? Varför, är det såhär? Hur får vi stopp på det?

Och vad gör du, när någonting händer?

Det finns svin överallt. Men det farligaste är inte svinen – utan alla som står runtomkring och täcker upp för dem. Dessa män är anledningen till att vi kvinnor inte vågar prata om det. Vi får inte backning från männen som ser på. Svinens chefer och kollegor gör ingenting. Vi blir inte trodda.

Clara beskriver det bra.

Sociala medier-hetsen vi lever i.

Igår florerade en nyhet på internet om en tjej i Australien, Essena O’Neill, som är 18 år och försörjer sig själv på sociala medier med hundratusentals följare. Följare, eller fans som man också skulle kunna kalla det. Hundratusentals unga tjejer som ser upp till någon de tycker lever ett liv som är drömmarnas drömmar. Men för ett par dagar sen så räckte det, Essena nådde väggen och bägaren rann över. Ni kan läsa storyn om det till exempel hos Aftonbladet men summan är att hon lagt ner sin Instagram och andra sociala medier som triggar jakten på följare och likes – och nu talar ut om hur otroligt befriande det är och framför allt hur fejk hennes liv varit. Hur fejk många av dessa sociala medier är, något som egentligen inte är nytt under solen, men den här unga tjejen visar det från ett perspektiv vi inte tidigare sett. Det är även därför den här historien fått så mycket uppmärksamhet, vi förundras och vi inser vilken viktig poäng hon har.

lets be game changers

Hon har dock inte bara lagt ner sina sociala medier – utan hon har förvaltat situationen på bästa sätt med sidan Let’s be game changers. På sidan finns ett par videos och det ser ut som att hon tänker fortsätta videobloggandet, men på en helt annan nivå än tidigare. Även om det är lite ironiskt att lägga ner sina sociala medier och announca alltihop på internet… Jag tycker dock det är godtagbart med tanke på hennes goda syfte och jag tänker att hon kan få andra att vakna upp och inspirera på ett annat och betydligt bättre sätt är hon tidigare gjort! Hon avslöjar baksidan av vad sociala medier egentligen är, för de som är stora i branschen och de som ”lever perfekta liv”. Hur många omtagningar som krävs, hur mycket företag betalar för ett inlägg och så vidare.

Och det är inte du och jag som påverkas mest av de här sociala medierna med den perfekta ytan och 99% sponsrade inlägg. Visst, jag skrev om det häromdagen att telefonerna tar för mycket av vår uppmärksamhet, men jag tänker framför allt på den yngre generation. Tonåringarna som växer upp och följer de är profilerna. De ser en skitsnygg kropp, de ser ett drömmigt liv, de ser dyra kläder och nya kläder, och dessutom ser de att de här tjejerna tjänar pengar på det. Okej fine, att du kan tjäna pengar på en ”hobby” är asbra – men vilka signaler skickar det egentligen? Tro mig, jag har också tänkt tanken – jag skulle ha så många fler bloggläsare om jag var modell-snygg. Dessa mode/skönhets-människor kanske följs mestadels av tjejer – men min 12-åriga kusins största dröm är att spela spel på YouTube och få betalt för det… Det säger något om vilken värld vi lever i.

Jag är inte emot utvecklingen eller den digitala utvecklingen, men ibland bör man stanna upp och fråga sig själv – vad gör den med oss?

Det känns som att jag skulle kunna dyka ner i det här och prata om det i oändligheten. Men istället vill jag pusha för en instagram som är motsatsen. Hon må ha många följare, men hon driver med hela den branschen vi pratar om. Hon är motsatsen till alla ”mitt liv är perfekt och jag är så inspirerande” och ”jag är snygg, fit och hälsosam”. Deliciously Stella heter hon. Så fantastisk att jag dör!

instagram parodi insta parodi

Kvinnohat föder manshat.

Jag sitter och ryser av obehag. Gåshud över hela min kropp. Ilska som bubblar upp inombords. Igårkväll somnade jag till ett visst sommarprat och det är en historia som etsat sig fast i mitt minne och spelas upp gång på gång. Hon var runt tolv, hon var tanigt byggd och hade inga ben. Så hemskt, hade hon trampat på en mina? Nej, det hade hon inte.

Flickan var tvungen att giftas bort till en man i övre 40-års åldern, men hade vägrat. Vad hennes familj gjorde då, för att straffa henne, var att de hällde bensin över hennes ben och tände eld på henne. Hon hade alltså inte trampat på en mina, hon hade gjort något som ansågs vara värre, hon hade trampat på familjens heder.

Och vad som skulle hända sen? Hon var ”friskförklarad” och sjukhuset måste släppa henne. För att bli lämnad i skogen av sin familj, lämnad ensam att dö.

De låter sitt barn svälta ihjäl för att hon inte vill bli bortgift. För det är ingen som vill ha en fru utan ben, som är rebellisk och inte vill gifta sig.

Det är hemskt. Och det här är inget undantagsfall. Sommarprataren fortsätter…

Varje dag så är det 40 000 tjejer under 18 som gifts bort. Varje dag. […] Den största orsaken är att tjejer anses vara mindre värda, det är så impregnerat i hela samhället – till och med i Sverige.

Sommarprataren som tar upp ämnet feminism och pratar så fantastiskt vettigt kring det är givetvis Zara Larsson. Den unga kvinnan har inga gränser, hon är inte rädd och är galet självsäker. Rekommenderar alla att lyssna på hennes sommarprat nedan. Hon kommer gå långt. Och jag älskar att höra drivet hos henne, det är exakt sånna människor världen behöver och mår bra av.

 

Zara Larsson sommarprat 

Och till råga på allt går Hagamannen fri från och med idag. Efter 9 av 14 år dömda i fängelse och trots att han ”har bedömts tillhöra den grupp av sexbrottsdömda som har en förhöjd återfallsrisk”. Jag vill kräkas när jag läser om det.

Det gör mig ledsen.

Igår tränade jag på ett nytt gym, som sagt. När jag stod i omklädningsrummet efter min träning och gjorde mig klar för att gå var det samtidigt en annan tjej som bytte om till träningskläder. När hon var ombytt drog hon plötsligt ner shortsen igen litegrann över höfterna och drog upp tröjan för att sen börja linda varv efter varv med plastfolie runt magen. What the f****ck. Jag stirrade och visste att jag inte skulle kunna gå därifrån utan att fråga henne om det. Så det gjorde jag. Och som jag misstänkte var detta ett TIPS som den unga tjejen fått från sin PERSONLIGA TRÄNARE, i syfte att ”bränna mer just runt magen”. F*cking bullshit alltså. Och sånt gör mig ledsen. Att förbränningen av fettet på magen är så viktig att man dessutom blint tror på att den sortens punktförbränning skulle fungera med hjälp av plastfolie?

Tjejen sa dessutom, ja det hjälper – ibland känner jag mig inte alls svettig, men när jag tar bort plastfolien efteråt har jag svettats hur mycket som helst! Vem som helst kan vira tre varv plastfolie runt valfri kroppsdel och kolla på tv och garanterat svettas! 

Och idag läste jag Julias blogg som jag vanligtvis gillar, där det här kollaget dök upp…

Med en text som börjar med:

Nu blir väl ungefär varje till varannan feminist rasande på mig som lägger upp en bild som denna, ”kvinnor får inte visa sina kroppar om de inte är fulla av hår och bilringar, det är sexistiskt” typ… 

Följt av:

Nej, jag är ingen vidare feminist eftersom att Sveriges feminister är såna haters till sånt jag tycker om; män, rakade kvinnokroppar, platta magar, smink och långt, svallande hår.


Och jag vet inte ens vad jag blir mest ledsen över. Den hopplösa ”fitspo”-hetsen? Eller att feminsmen är så feltolkad av så fruktansvärt många?

Jag är så LESS på att höra folk påstå att ”feminism” har en negativ klang och att man inte vill förknippa sig själv med det. Jag är inte rätt person att argumentera för detta, I wish I was, och vill istället bara säga fuck it! Googla lite, läs en blogg på ämnet, en debattartikel. Tro mig, ju mer bildad man blir inom dessa ämnen, desto lättare blir det att förstå sammanhanget och varför feminismen är amazing! Samt varför utseendes- och träningshetsen är fucked up. Jag struntar fullständigt i om DU tycker att du lever jämställt eller om DU mår bra av att se på fitspo-bilder på Pinterest – har du någonsin funderat på The Bigger Picture? Vet du vilka tankar som rör sig i tioåriga flickors huvuden? Varför tror du så många våldtäkter sker i vårt så kallade jämställda samhälle? 

Nej tack, det är bra – sponsrad video om alkoholtjatet.

Jag skrev häromdagen lite om reklamfilmer och att de ofta är bra första gången man ser på dem. Det finns vissa reklamer som berör mer än andra och som verkligen fastnar. Reklamer som inte bara handlar om något ytligt som det senaste rengöringsmedlet, men som tar upp ämnen som är betydligt viktigare. En av dem är IQs film som nu rullar igen (gick även 2013) där ett gäng kollegor sitter och fikar och hela bordet börjar hetsa Anders till att ta en till kaka. Se på filmen här nedan – vad känner ni? Och vad tänker ni när man i slutet fattar vad det handlar om?

När man ser reklamen för första gången undrar man verkligen, men vad är det här? Om detta hade hänt hade de flesta av oss nog undrat vad som försiggick… Men när det handlar om alkohol är det snarare än vardaglig situation som förmodligen de flesta av oss upplevt. Något skrämmande, i mitt tycke.

Jag har skrivit om alkohol tidigare, redan 2012 skrev jag: den bittra sanningen om alkohol – och jag känner rätt starkt för det här ämnet. Jag beundrar folk som inte dricker, som vågar tacka nej och stå emot grupptrycket. Jag tycker det är skönt att kunna säga när en väninna föreslår ett glas vin jag vill faktiskt inte ha någon alkohol, kan vi inte ta en fika istället?

Givetvis tycker jag det är ok att dricka och såklart gör jag det också, men det är alltid sunt att se över sina alkoholvanor och fråga sig själv – varför dricker jag? För njutningen? För att stilla smärtan? För att varva ner? För att våga? Det finns inga rätt och fel, tycker jag, men det finns mer och mindre hälsosamma alkoholvanor som man för sin egna (och omgivningens!) skull bör fundera lite kring.

Mina vildaste partyår har varit under studentlivet. Herregud, vi kunde festa onsdag-lördag ibland. Och alkoholvanorna som student är nog sällan särskilt hälsosamma. Det är minnesluckor och pinsamheter bland dansen, skratten och ”one night standsen”. Där ingenting uppfattas som märkligt eller fel utan enbart är roligt. Visst får man ha en sådan period om man vill, det har jag också haft, men också här kan man fundera lite över sina vanor. Du klagar på att man har lite pengar som student, men lägger hundratals kronor varje helg, på alkohol? Till exempel en sådan sak. Det handlar om prioriteringar mina vänner.

Har du inga egentliga ansvarsområden är det väl mer ok att gå bananas och tappa förståendet ett par kvällar i veckan. Men jag har också skrivit om alkohol och barn i det här inlägget: rör inte min sup – och om dokumentären jag rekommenderar alla att se! 

Det här inlägget är skrivet i samarbete med IQ som sponsrat videon – men åsikterna och orden är mina egna som jag står bakom till 100%.