Mitt reseinspirerade hem & enkla DIY-idéer med världskartor

Det här inlägget är ett reklamsamarbete med Engelbert Strauss


”Traveling – it leaves you speechless, then turns you into a storyteller.”

Ett citat som jag och förmodligen många av er kan känna igen er i. Och dessa berättelser återberättar vi med bilderna vi fotat, i ord till nära och kära, och kanske tar de sig också uttryck i våra hem på olika vis.

Om du besöker ett hem där en person som älskar att resa bor, så kan du ofta se att små inredningsdetaljer avslöjar reseintresset. Det kan vara alltifrån några böcker till tavlor med världskartor, städer eller kanske en jordglob placerad i ett hörn någonstans. Jag har inte tänkt på att jag själv har ett hem som är allt för avslöjande, men tar man en närmare titt så gömmer sig resorna minsann på sina ställen.

Som den här jordgloben ↑ i mitt och Mumins hem som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån, den blåa lilla elefant-asken från Indien som är den dyraste inredningspryl (som inte är en möbel) jag någonsin köpt och så världskartan med havsbakgrund till vänster. Bland böckerna gömmer sig bland annat Shantaram och India on a plate. 

Jag har också ramat in en random bild ”av Göteborg” och har en pytteliten elefant i marmor som jag fick på köpet när jag handlade den svindyra asken. Tapet-tavlan till vänster på andra bilden ovan är förresten en gammal tapetrulle från min farmors barndomshem som jag tagit tillvara på och ramat in – älskar den.

När jag var hemma hos Veera förra helgen kunde man förresten också känna att här bor en globetrotter. Till exempel hängde Stockholm, Hong Kong och Sydney på en vägg och i köket fanns snygga burkar med kartor på.

Några fler detaljer i mitt hem som avslöjar resefantasten i mig: en liten ask med pastiller i mintgrönt (min favoritfärg) från Milano och kryddor från både Indien och Budapest (som var en present, jag har själv inte varit i Budapest) ↓.

Och om du, som jag, är en person som älskar allt som har med resor att göra så finns det ganska mycket roligt man kan göra när det kommer till inredning. Testa skriv in travel decor DIY på Pinterest och du kommer kunna skrolla i all oändlighet och drömma dig bort till ett reseinspirerat hem (OBS! på egen risk, det är möjligt att du fastnar och inte får så mycket annat gjort).

Ett sista hörn av världen i mitt hem, ädelstenar från en liten butik i Lake Tahoe och så två små prylar som är Ts och som jag inte varit särskilt förtjust i alls (innan jag förstod att de var en ”grej” liksom): de orangea och gröna trafik-gubbarna från Berlin. 

4 enkla DIY-idéer med kartor

Men nu, till DIY-idéerna. Jag har gått lös på Pinterest och försökt slå ihop fantastiska idéer med lite mer realism. Jag är nämligen inte så pysslig av mig och försökte därför hitta något som inte är för svårt att göra med mina bara händer och med hjälp av lite tillbehör som kan beställas från Engelbert Strauss. Tillsist hittade jag dessa 4 fiffiga, resiga dekorationer för hemmet, alla med hjälp av att återanvända gamla kartor:

1. Burkar dekorerade med kartor

Alltså detta, jag dör så snyggt. Så simpelt men fint! Jag har dock lite tveksam över hurdant lim man bör ha för bästa resultat. I den här guiden jag hittade står det bara ”decent quality glue”, så jag antar att det inte är jättenoga. Mät burken, rita ut på en karta (du kan hitta massvis med kartböcker på secondhand!) och klipp, limma och klistra på! Med ett gummiband runt burken håller du kartan på plats medan limmet torkar. Det låter superenkelt men jag gissar att jag kommer få ge detta ett par försök innan jag lyckas.

Bildkälla.

2. Dekorativa pappersbollar (julgranskulor)

Det här hittade jag hos den här svenska DIY-bloggen. Skapa små (eller större) söta bollar av gamla kartor eller gamla böcker om du känner för det.

3. Festliga vimplar & girlanger

En bra anledning för att styra upp en fest eller ett kalas är att man får chans att hänga upp supersöta vimplar och girlanger. På nyår hängde vi upp glittriga toffsar över hela taket och det förhöjer verkligen festkänslan. Dessa girlanger tillverkade av gamla kartor tänker jag mig kunde passa in i den reseintresserades vanliga heminredning, om ens eventuella sambo tillåter det. Jag är nämligen tveksam på vad min finska sambo har att säga om saken, han är mer för stilrent nordiskt nämligen.

* Här är en guide för en simpel vimpelgirlang.

* Här är en guide för lite mer avancerade girlanger i olika former.

Bildkälla.

4. Presentpapper

Samla på dig alla kartor du kommer över och återanvänd dessa som presentpapper nästa gång du behöver slå in en present. Så smart och så fint! En idé jag hittade här.


Hos Engelbert Strauss kan du hitta sådant som du behöver för att tillverka dessa små konstverk. Här i deras webbshop kan du hitta bland annat dubbelhäftande tejp och snören i olika färger och hampa som passar perfekt för girlangerna. Och för kartorna ska du som sagt vända dig till närmsta secondhand-butik, till och med här i Finland har jag lyckats fynda svenska kartböcker för en tjugo (eller ja ett par euro då). Lycka till och have fun!

Har du låtit ditt hem inspireras av resorna du gjort?

Vad jag lärde mig från att gå en fotokurs och varför du borde gå en

Mina lärdomar från fotokursen och några tips till dig som också är sugen på att gå en fotokurs och varför du borde göra det!

Foto och redigering: Rania / Rowan Tree

I april åkte jag upp till Gällivare, min hemstad i nordligaste Lappland. Tre månader tidigare hade jag sprungit på Rania i Åre där vi båda befann oss på workation. Det visade sig att hon var hälften uppvuxen i samma stad som jag. Så vi bestämde oss för att mötas där när jag skulle upp över påsken. Rania är dessutom en skicklig fotograf och jag fastnade snabbt för hennes blogg Rowan Tree

Så när Rania droppade frågan om jag ville vara testelev för en privat fotokurs så kunde jag såklart inte tacka annat än JA. Det kom lägligt eftersom jag var ny med min kamera och precis börjat bläddra i böckerna jag investerat i för att lära mig mer.

Fotoläraren Rania in action att förklara någonting, med min kamera i ansiktet. 

När är det läge att gå en fotokurs?

Det var efter Åre och efter att ha hängt med ett gäng inte bara bloggare utan också fantastiska fotografer, som jag blev inspirerad till att köpa en kamera. Nu har jag svårt att föreställa mig att jag skulle resa iväg till ett spännande resmål utan min lille Lumix.

Men, de 5 senaste åren har jag nöjt mig med iPhone-bilder. Och var sak har sin tid. Jag hade varken tid eller lust att bära med mig en kamera, för att sedan föra över bilder till en dator och redigera dem innan publicering. Men så, en dag i januari kändes det plötsligt självklart att införskaffa en kamera, med målsättningen om att faktiskt lära mig allt från inställningar till Lightroom.

Det krävs dock självdisciplin och känner du att du vill ge dig själv en push i ditt fotande, då kan det vara läge att gå en fotokurs. Och går du i tankarna om att utveckla ditt fotograferande så vill jag ge dig ytterligare några anledningar till att gå en fotokurs, med privatlärare.

Därför ska du gå en fotokurs – med privatlärare

* Kom igång – snabbt och enkelt! Du kan googla och du kan köpa de bästa böckerna på marknaden, men var någonstans börjar man på google? Och böckerna tenderar ju att inte läsa sig själva. Därför är en fotokurs ett bra alternativ, du får en push och hjälp på traven att faktiskt komma igång. Lite som att anlita en PT, men för ditt fotograferande, varför inte? Det gäller även för dig som fotat ett tag men vill ta det till nästa nivå.

* Direkt feedback. Detta är det kanske mest värdefulla med att gå en fysisk kurs, möjligheten till direkt feedback. Om du sitter där med din fotobok eller google som enda hjälp, då har du egentligen ingen aning om huruvida du gör ”rätt” eller inte. Och om du kör fast i något kan det vara svårt att veta vad det är som är fel. En fotolärare kan ge dig denna feedback och hjälp – direkt.

* Unika tips. Allting står ju faktiskt inte i manualerna och alla fotografer jobbar olika och har sina unika tips som du kan få ta del av. Du får alltså möjlighet att ta emot tips du aldrig annars skulle upptäckt. Till exempel Lightroom kan man jobba med på väldigt olika sätt, men Ranias tips om hur man väljer ut bilder och snabbt raderar de bortvalda – bara det var för mig guldvärt.

* Anpassad efter dig. Det trixiga med att gå en fotokurs i grupp är att alla kanske inte är på exat samma nivå, har samma mål eller lär sig i samma tempo. Det är fördelen med en fotokurs på tumanhand. Fokus ligger helt och hållet på vad du vill lära dig, din målsättning, din nivå och tempot beror på hur snabbt du lär dig och går framåt.

* Du kan fråga om allt. När ni bara är två kan du (förhoppningsvis) släppa allt vad prestige heter och våga fråga vad till exempel en bländare egentligen är (utan att tänka på att det är något du förväntas veta vid det här laget).


Ja, för mig kändes det som att det skulle vara en investering helt klart värt det. Jag vet inte om det märks på mina bilder? Men jag känner en stor skillnad på hur jag fotade, hur jag komponerade och kanske framför allt hur jag redigerade innan VS efter fotokursen.

Här kommer nu ett urval av några lärdomar som jag tog med mig från fotokursen.

Vad jag lärde mig från fotokursen

* För mig är tekniken inte det viktigaste, utan känslan. Jag har inte köpt min kamera för att bli en professionell fotograf som tar perfekta bilder enligt konstens alla regler – utan jag vill snarare bryta alla regler jag kan och skapa foton som berättar något och fångar en känsla. Jag tror många bloggare kan känna igen sig här.

Foto: Rania.

* Det är okej att fota på auto. Dagens ”auto-funktioner” är idag mycket smartare än vad de någonsin varit. På min Lumix GF7 har jag en liten knapp jag kallar för super-auto, och den använder jag fortfarande mest hela tiden.

* Det är bra att veta hur man fotar manuellt. Även om jag mest använder auto (det är smidigast när man reser eftersom miljön ändras snabbt och om man som jag inte vill stanna och fiffla med inställningar för länge) så känns det som en skyldighet att veta hur kameran fungerar och hur gör jag om jag själv vill bestämma hur jag ska ta en bild (eftersom kameran ju faktiskt bara gissar).

Foto: Rania. Fotograferande kräver koncentration och tålamod, det senare är min största utmaning.

* Fota i raw – bara gör det. Bilderna tar jättemycket mer plats, men det sägs vara värt det. Jag trodde dock att alla med en ”bra” kamera fotade i raw, under pressresan i Costa Brava fick jag lite av en chock när ingen av de andra resebloggarna fotade i raw… De sa däremot: om du börjat fota i raw – SLUTA INTE!

* Det tar tid att hitta sin fotostil. Rania har en sjukt cool fotostil, men hon har också gjort detta i 10 år. Andra fotoförebilder jag har är Katarina, Helena, Sofia, och Mary – och gissa vad alla har gemensamt? De har hållit på länge. Så låt det ta tid, för det händer inte över en natt och det är något som måste få växa fram.

Foto: Rania. En sak jag upptäckt med min fotostil är att jag gillar bilder nästan mer underifrån än ovanifrån. Inte så att man skapar dubbelhakor hos folk, men jag gillar hur mycket mer power objektet får när man vågar ta ner kameran lite eller till och med sätter sig ner på huk. Och min Lumix-skärm är väldigt bra i dessa lägen.

* Sist men inte minst: massa, massa bra tips i Lightroom som var ett ganska nytt program för mig. Kan verkligen rekommendera det för bildhantering, det är smidigare än Photoshop. Lärde mig bland annat att det finns presets man kan skaffa – men det har jag inte gjort, ännu.


Vill du veta mer om fotokursen?

På Ranias tjusiga blogg kan du läsa mer om fotokursen som hon erbjuder och information kring hur du gör om du är intresserad av att boka in dig på en kurs.

→ Gå in här för att läsa mer om att gå en privat fotokurs med Rania

Jag kan även tipsa om min kompis Amanda Matti i Gällivare som också gått en fotokurs med Rania. Upplägget såg lite annorlunda ut, eftersom en fotokurs med privatlärare alltid kan skräddarsys efter just dina behov. Amanda har skrivit om vad hon tyckte i sin blogg Explore a little more: One on one photo course – the best investment.


Har du kanske redan gått en fotokurs? Hur var det? Dela gärna med dig i en kommentar!

Sundays at home

Mellan helger som är inplanerade med olika resor, happenings, fester, häng med vänner och annat kul så älskar jag att ha helt oplanerade helger. Jag älskar att komma hem från jobbet en fredagseftermiddag med en hel, lugn och skön helg framför mig, timmar fria att spendera så som jag behagar. En fredagskväll i soffan, Mumin som lagar någon god mat, vi ser på någon serie, kanske en film och redan när klockan närmar sig elva har vi krupit ner under täcket.

En lördagsmorgon, lyxig frukost, tv:n är på, jag plockar upp datorn, dricker en kopp kaffe och bloggar lite. Ett par timmar flyter förbi. T föreslår att vi åker in till stan, eller besöker ett nytt café, tar en promenad eller går till gymmet. Plötsligt är det lördagskväll igen, kanske har jag köpt godis, kanske poppar vi popcorn. TV:n visar ett finskt program, jag pysslar med något, läser en bok eller mina favoritbloggar.

Sen den där sista dagen på helgen. Söndagen. Igår var den inte alls särskilt händelserik, men väldigt behövlig. Jag myste runt i Ts Stanford-tröja, snickrade ihop min lilla brunch-guide till London, gick ut på en långpromenad ner till havet, och gjorde min bokföring i sista sista minuten.

Och så lekte jag lite med min Lumix och övade på självporträtt med självutlösar-appen i det sista eftermiddagsljuset som dröjde sig kvar genom fönstret.

Det var den helgen av uppladdning som jag behövde. För på fredag landar mina bästa vänner här i Helsingfors. Och på söndag fyller jag 25.

Första fotopromenaden och första redigeringen i Lightroom

Jag har börjat ta små baby steps med mitt fotograferande. Förra helgen fick jag hem min kamera och började experimentera lite med den hemma i lägenheten. Sen så var jag på Sandra Beijers föreläsning här i Helsingfors tillsammans med Kugge, det hade varit ett bra tillfälle för att få använda kameran när det liksom händer något. Men jag glömde helt bort att jag numera äger en kamera.

Min första fotopromenad

Men så träffade jag Malin för lunch i veckan och vi bestämde att vi skulle ta en fotopromenad tillsammans under helgen! Malin resebloggar också och bloggade precis om sin senaste resa till Beijing. Hennes fotoskills är lite bättre än mina och det är tacksamt att få chansen att lära sig från någon annan. Vi gav oss ut längs med Drumsös kust men hade lite otur med extremt grått väder och blöta snöflingor i luften, så promenaden blev ganska kort – men ändå en väldigt bra start på mitt fotograferande!

Här är hon, Malin.

P1090134

Jag insåg att det var roligare att ta porträttfoton istället för att försöka fånga skönheten i den inte allt för uppiggande gråa vintern. Dessutom är Malin fotogenisk och ett fint objekt att fånga med kameran! Och jag tror att mitt objektiv fångar just människor väldigt bra.

P1090136

Kameran är jag fotar med är alltså en Lumix G7 och objektivet jag fotat med här är ett 25 mm F1,7. Jag kommer inte ens ihåg vad den där bokstaven F och siffran 1,7 står för. Mumin har försökt förklara för mig men tycker det är lite komplicerat… Och tänker att det får komma allt eftersom, en sak i taget osv. Jag är lite mer av en doer än en teoretiker, hehe.

P1090139-3

P1090143-2

Min första redigering i Lightroom

När jag kom hem från fotopromenaden fanns det bara en sak att göra, skaffa Lightroom. Det är det program jag hört så många i bloggbranschen snacka om att det inte kändes som om det fanns något alternativ. Jag har vissa kunskaper i Photoshop sen tidigare, men absolut inga avancerade sådana så jag kan lika gärna lära mig ett helt nytt program från grunden.

Men även här har jag svårt för att googla mig till saker, mitt tålamod är kasst och jag är som sagt väldigt mycket learning by doing. Så jag har frenetiskt klickat mig fram tills jag lyckades åstadkomma något som kändes bra.

P1090145

Därför får ni ha lite tålamod med min redigering. Jag har nämligen aning om hur jag redigerat dessa bilder. Jag har ärligt talat bara ändrat i alla staplar(?) jag kunde hitta och som verkade göra bilden något finare än originalet. Sen körde jag copy-paste på redigeringen till de andra liknande bilderna (kanske bästa funktionen i Lightroom!).

Så jag har med all säkerhet lyckats göra ett gäng ”misstag”. Men jag har tänkt gå en kurs i Lightroom när jag lärt känna kameran lite bättre. Kanske även en fotokurs, det skulle vara kul!

Nästa spännande objekt vi stötte på var vassen vid strandkanten. Något som stack ut lite och som var hyfsat fint att ta bilder på.

P1090154

P1090148

P1090150

En mindre bra bild

Mitt 25mm/F1,7-objektiv gör sig väldigt bra på nära håll och med detaljer. Men när jag försökte fånga Tallink-båten ute på havet så kändes det mest misslyckat. Redigeringen blev också ganska hemsk. Sen så hjälper det ju inte bilden direkt att vädret var ganska deppigt. Frågan är om jag borde använda objektivet som följde med kameran till denna typen av bilder istället?

P1090130

Hej lilla båten i den här lite sorgliga bilden.

Feedback?

Om ni känner för att framför någon sorts feedback så blir jag givetvis jätteglad. Ni behöver inte vara rädda för att krossa några känslor, jag är inte så emotionellt förankrad till dessa bilder. Jag är väl medveten om att jag har mycket kvar att lära. Så därför, all typ av feedback ni kan tänkas ha är varmt välkommen! Även om det är feedback som ”gå en kurs!!!” ;) ♥

Vad vi som gillar att resa gärna hänger på väggarna

Sponsrat inlägg i samarbete med Pixers – text och åsikter är alltid mina egna


En världskarta, en gammal tapet och ett tryck från Monki

Det måste ha varit drygt ett år sedan, som jag var på en marknad i Helsingfors och hittade en poster som jag blev så förälskad i. Det är sällan jag blir sådär riktigt kär att jag känner att jag bara måste köpa något. Men det händer ibland, och det var vad som hände den här gången. Tavlan tittade på mig, jag tittade på den, och sen betalade jag runt 30€ för att få ta med den hem. Den så himla fina bilden av en världskarta som målats ut i vitt på ett foto av havet – jag är fortfarande kär.

inredning världskarta

Här är min världskarta tillsammans med några favoritljus och till vänster ser ni även mitt passfodral i skinn som jag använder som ett iPad-fodral. 

Det tog nästan ett år men tillsist öppnade en webbutik som sålde ramar i rätt storlek här i Finland, så då lyckades jag beställa hem en ram till världskartepostern och till de två andra tavlorna som väntat ännu fler år på att få ramas in och bli upphängda. Varav en är en tapet från min farmors barndomshem. Jag hittade tapetrullen där en gång och tänker att den måste ha blivit över från väldigt många år sedan, tapeten fanns inte ens kvar på väggarna längre. Den tredje tavlan är en vacker print av olika djur som jag fick ta med mig hem från Monkis huvudkontor när jag besökte det för typ fem år sedan.

Bakom den exotiska lilla palmen gömmer sig trycket från Monki.

Vad vi som gillar att resa gärna hänger på väggarna

Det är väl egentligen den fina världskartan som hänger på min vägg (nåja, står lutad mot väggen i alla fall, projekt ”hänga upp” lär ta ännu något år) som representerar globetrottern inom mig. De andra två tavlorna representerar inte direkt resor, däremot är djuren väldigt vackra och den antika tapeten känns magisk att få ha här hemma.

Resmål, världen och framför allt städer och världskartor är något som trendat de senaste åren i de nordiska hemmen – för sanningen är väl den att de flesta av oss ju gillar att resa! Det har poppat upp flera företag vars affärsidé helt och hållet är att sälja prints med kartor över städer – och vi, vi älskar det. Snart kan du inte hitta ett enda hem som inte har en karta på någon av väggarna. Och kanske var det just därför som jag verkligen föll för min kartposter här ovan, den var något mer unik i sitt slag.

Tavlor & posters för dig som älskar att resa

I det här samarbetet med Pixers, det polska onlineföretaget som säljer fototapeter, tavlor, posters och väggdekor (och är påväg att erövra världen med sin omtyckta webbshop), vill jag passa på att lyfta deras tavlor och posters inom kategorin resmål

Jag har valt ut några favoriter som jag hittat från deras sektion med inspiration!

inredning tavlor resenär

Källa: Ovan molnen och Golden Gate-bron. Så drömmiga – och efter mitt besök i somras där jag cyklade över Golden Gate Bridge vet jag ju hur mäktig den faktiskt är.

pixers-gdansk

Källa: Bild av Gdansk. Gillar det här rummet och tycker tavlan är cool!

pixers-hav

Källa: Havet – för en bild på hav är helt enkelt aldrig fel. 

Eller varför inte den här färgglada världskartan för den kreativa och konstnärliga resenären som gillar starka färger!

Tips när du handlar från Pixers

Jag kan tycka att shopping online är lite överväldigande för att det ofta finns så sinnessjukt många alternativ. Det finns mängder av produkter under olika kategorier och jag går nästan vilse bland allting. Lite så kan det kännas hos Pixers också med deras breda utbud. Mitt tips är därför att tänka på vad du vill ha för motiv och vad för typ av tavla om det är till exempel en stad, en naturbild eller kanske något abstrakt. Sedan kan jag också rekommenderas deras flik för inspiration, där du kan finna inte bara tavel-inspiration utan också inredningsinspiration.

Ett till tips när du navigerar runt på Pixers sajt: Sökfunktionen är smidig och där kan du söka på till exempel city, mountain, sea, eller vad du nu tänker att du vill ha för motiv på din tavla. Men, som sagt, förbered dig på ett enormt utbud.


Har du en karta hängandes på väggen hemma?

Eller har du kanske något annat resmål?

Att hitta tillbaka till kärleken för något man älskar

Jag visste inte att det skulle ta 5 år. Jag tänkte faktiskt aldrig att jag kanske skulle hitta tillbaka till den där kärleken igen. Det var ju inte något jag egentligen sörjde eller saknade. Men nu har det gått 5 år och jag kan ärligt talat säga att det var längesen jag var såhär exalterad över något. Så exalterad som jag var över att få hämta min nya kamera som jag köpte i veckan.

Snart är mina iPhone-foton ett minne blott (eller kanske inte helt…) Denna bild är i alla fall tagen med min nya lilla lovely Lumix! 

Från systemkamera till endast iPhone-bilder

När det kommer till kreativitet och skapande är det viktigt att lyssna till vad man verkligen känner. Den där sommaren 2012 var jag så evinnerligt trött på att släpa runt på min tunga systemkamera som jag kunde cirka noll inställningar på. Jag var så trött på att behöva plugga i en sladd för att föra över bilderna till datorn innan jag kunde publicera dem någonstans eller blogga om dem. Att lära mig redigera var jag inte heller särskilt intresserad av. Allting tog för lång tid och det tog tid som jag inte var intresserad av att spendera. Jag såg inte värdet i att ta riktigt bra foton, jag ville ju bara dokumentera mitt liv som hände där och då och struntade nästan fullständigt i kvalitén på dessa.

Så när jag kom hem från Kanada och packade om väskan för att bege mig till Nya Zeeland, tog jag faktiskt ett beslut och lämnade kameran hemma. Jag åkte alltså till världens kanske vackraste land, utan kamera. Detta till trots var det en av mina finaste tider i livet, något som dokumenterades med en iPhone 4:a – och i hjärtat.

Dags att plocka upp fotograferandet igen

Inte visste jag då att jag skulle utveckla mitt bloggande så pass mycket att jag faktiskt en dag skulle känna att nu – nu är det dags. Dags på ett personligt plan men också för ett steg i att förbättra mitt bloggande. Och jag kände det bara inom mig efter den där helgen i Åre där inspirationen frodades, att nu var det dags att låta fotointresset få väckas till liv, så små fotofrön som jag tänker ta hand om och låta växa och kanske en dag också få se blomstra.

För att det känns kul och för att jag vill det. 

Sjukt exalterad över att ta självporträtt med Lumixen. Med förhandsgranskning och möjligheten att ställa in fokus och ta bilden med en app i telefonen!! Dock lite missnöjd med den ”gula” bakgrunden pga lamporna och att fokuset blev på min axel.

Min nya kamera (Lumix GF7) kostade runt 5000 kronor. Det är mycket pengar. Det är lika mycket som jag la ut för min iPhone här innan jul. Men sen så handlar jag ju inte dyra hudvårdsprodukter, smink och försöker begränsa min shopping till sånt jag behöver snarare än sånt jag skulle vilja ha. Och nu behövde jag faktiskt en kamera.

Gick runt här hemma och fotade allt spännande jag kom över. Den här lilla elefanten i marmor som jag fick med mig från Indien och staden där Taj Mahal ligger, gjorde ju sig ganska bra på bild genom 25 mm-objektivet. 

Minnen från min systemkamera

Även om jag inte fotat med en kamera på flera år och inte kan mycket om varken ISO eller bländare, och nyligen lärt mig om basic saker som ”tredjedelsregeln” och de magiska rutorna, så gillar jag att komponera ihop foton. Och ärligt talat, det är en stor del i det hela – det spelar liksom ingen roll hur bra kamera du har eller hur rätt inställningarna är, om du misslyckas med att komponera ihop bilden. Detta är något jag insett först på senare tid och som jag kanske önskat att någon talade om för mig när jag var 16 år och ”ville ha en systemkamera” – och också fick en, minns den dagen så tydligt när jag och pappa gick in i butiken och kom ut en systemkamera rikare.

IMG_0001

Första bilden med systemkameran från Canon sommaren 2008, som de tog på mig och pappa i butiken när vi köpte den. Världsbra pappa och bortskämd snorunge! ♥

Och jag är säker på att min Lumix, som är så mycket mindre, lättare och smidigare (med uppfällbar skärm, wifi osv) kommer fylla ett bättre behov än det selfie-behovet som fanns som 16-åring ;)

IMG_0045

En av de första selfies som knäpptes med min Canon, jag 16 år.

Jag är dock sjukt tacksam mina föräldrar som alltid låtit mig leva ut min kreativitet, alltifrån när jag som 12-åring fick måla om mitt rum alldeles själv eller som här när jag ville ha riktig kamera. Något gott, utöver alla selfies, gjorde det säkert för mitt fotograferande. Och nu ser jag fram emot att utforska fotograferandets värld, lära mig mer om kamerainställningar och redigering, samt att förbättras som fotograf!


Hur ser ditt fotointresse ut?

Äger du en ”riktig” kamera? Redigerar du bilderna i ett professionellt program?