Slow – blommor, livet och allting slow

Målbilden för vår första alldeles lägenhet – i mitt huvud – var att få plocka in en blombukett. Jag vet inte riktigt om jag hade föreställt mig att hemmet skulle vara i ordning först. Så blev det kanske inte riktigt. Ett hem i ordning, vad är det ens. Hemmet är en enda stor process, på gång och liksom långt ifrån klart. Men hemmet funkar. Det är till och med ganska trevligt. Och trevligaste är det när vi helt och hållet låter bli att prata om inredning.

Så det blev dags att välkomna första blombuketten in.

Snittblommor är den ultimata lyxen. Men jag har också ett komplicerat förhållningssätt till dessa skapelser.

De är ofta dyra, risken är stor att de har flugits hit från Nederländerna (eller ännu längre bort) och jag finner hela processen över att se dem sakta dö – ganska sorglig.

Därav är det en lyx jag inte unnar mig särskilt ofta. Men varje gång jag gör det så blir hela jag lycklig, en lycka som går ända in. Av samma vikt som konsten eller sporten kan ha. Det är lätt att avfärda allt som tokigt och icke livsnödvändigt. Men det är livets salt, vi behöver det. Vi behöver det verkligen. Ju tuffare livet är, desto mer behöver vi det.

Och faktum är, egentligen två viktiga saker: det finns blommor som är mer hållbara än andra, och de behöver inte kastas direkt de vissnar.

Slow living

Jag vet faktiskt inte hur stor skillnad någonting av våra försök till slow ALLTING egentligen gör. Det är svårt att tro att det är våra små handlingar som kommer vara den stora skillnaden. Samtidigt som vi alla på något vis måste kunna hållas ansvariga för vartenda beslut vi tar. Och, jag vet att det känns bättre. Att bry sig om växterna och varandra. Ni vet, att äta enligt säsong, att inte omge sig i ett överflöd. Yada yada yada.

Samtidigt känns det lite som en profetia från storstaden. Jag kommer till Kalix en söndag i juni. En liten stad långt uppe i norr, där är ett hundraprocentigt lugn råder. Kanske är hela livet ett enda stort slow living här, utan att man vare sig skyltar om det eller tänker på det?

Men nu bor jag ju inte i Kalix. Utan i en huvudstadsregion. Jag åker tunnelbana, andas avgaser och bor på 64 kvadratmeter som kostar mer än fyra svenska miljoner.

Så vi behöver något sorts mantra, en uppmaning, om att leva slow. Mitt i allt kaos, stanna upp och inte välja det enklaste valet. Det finns oändliga valmöjligheter i staden där jag bor, mer än vad någon egentligen behöver.

”Men tänk, på en sådan här liten plats som Gällivare, tänk om du en kväll vill dra ihop vännerna och spela Trivial Pursuit, då kan du inte ens gå och köpa spelet?!”

”Då ringer du någon. Frågar om de har spelet och kan låna ut det. Och det är det garanterat någon inom ett par kilometers avstånd som har.”

Jag romantiserar småstaden, ibland bara ibland, för tro mig, jag är lika bra på motsatsen.

Och man (jag? vi?) kan ju tycka att vi borde tröttna på storstäderna, flytta därifrån till slut. Men så är det inte, ”mänsklighetens framtid är urban” – globalt. Även om Stockholm under förra året hade rekordmånga som flyttade ut ur staden.

Men, för att återgå till de där blommorna. Oskyldiga, vackra växter som kan trigga livets stora frågor.

Slow flowers & Studio Frö

Jenni startade upp sin blomsterstudio under våren. Studio Frö. En sustainable flower studio som texten ovanför dörren lyder. Och jag beundrar Jennis mod, för att starta upp något fysiskt när pandemin ännu inte är helt över – men också överlag! En fysisk lokal där man säljer fysiska varor. Det är mer än vad jag skulle våga mig på.

Men Jenni följde rösten som sa att det här var vad hon borde göra. Och jag tror på Jenni!

En måndag bjöd hon in mig och Kugge för att binda ihop våra egna buketter till vad som också skulle bli veckans fredagsbukett som vem som helst kunde komma in och köpa med sig hem. Så ärofyllt ändå.

Och vi två, en hundraprocentig perfektionist, en doer. Processen för att bygga ihop en bukett säger ganska mycket om en människa ändå.

Och! Att göra en snygg bukett kräver mer finess än man kanske kan tro. Mycket funderande, pusslande och rådfrågande av Jenni blev det. I alla fall för perfektionisten i fråga. Doern var kvickt klar och väntade tålmodigt.

Först plockades några favoriter ut. Kan det här bli något måntro?

Jo men visst kan det bli det. Till slut. De rosa och lila till vänster var dessutom torkade blommor. Eller åtminstone de lila, och de rosa håller sig lika fina som torkade. Jag valde de istället för mer klassiskt grönt ”fluff”. Ett genidrag som du ska få se.

Och visst blev det en typiskt Jenniferaktig bukett?

Kugges blev mer Kuggig och färgstark. Ta en närmare titt här!

Gissa hur nöjda vi var sen! Stolta över mästerverken vi lyckades skapa – och att få ta med dem hem.

Jenni inspirerade oss också. Vi kommer ha med henne som en Let me create-kompis till hösten. Håll utkik!

Och just det, det där med växter som vissnar och genidraget? Jo men se, så här tjusiga stod blommorna kvar två veckor senare. Hällde ut vattnet och lät de torkade kvistarna stå kvar i den mörkgröna vasen och de större blommorna som också torkade fint placerades i en gammal syltburk.

Torkade blommor är också blommor – och vackra.

Visst?

Tänk på det, nästa gång du unnar dig en lyxig bukett blommor (kanske sånna som inte flugits hit utan odlats med lite kärlek).

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

4 Kommentarer

  1. Åsa
    1 juli, 2021 / 09:27

    Jag har lite samma inställning till snittblommor och älskar tulpaner, nåt som inte alls går ihop. Så förstå min lycka när vi dumpstrade i våras och jag FLERA GÅNGER hittade massor av buntar med tulpaner, ofta fairtrade och svenska. Flera gånger fick jag ha hela blomsterhav av tulpaner i alla möjliga vaser och glas på olika ställen hemma, bara för att de inte gick att sälja längre. Och tulpaner är ju dessutom så vackra när de håller på att dö. Så de fick stå länge!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      6 juli, 2021 / 19:54

      Oj wow! Allt som butikerna tvingas slänga alltså, det är verkligen synd! Så vilket fynd ni gjorde!

  2. Johanna
    6 juli, 2021 / 08:19

    Jag har kvar delar av min 30-årsbukett eftersom de lila blommorna torkade sådär vackert. Älskar det! (Blommorna fyller 1.5 år i augusti)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      6 juli, 2021 / 19:55

      Åh, så fint Johanna!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?