Det pirrar i hela mig när jag tänker på det. Nu står vi här, på vår examensdag. Tre år på högskola, tre fantastiska år av mitt liv! Så mycket minnen och inte en enda omtenta (det är trots allt rätt
Tacksamheten just nu överstiger allt annat. Är så jäkla tacksam för allt. Hur än framtiden artar sig så är precis just nu väldigt bra. Tar examen och firar med underbara UNDERBARA vänner. Har avklarat tre år på högskola och är
Hektisk dag. 24 timmar av mycket kaos och mindre flyt. Igår packade jag tills det blev mitt i natten, med vidöppna fönster och plötsligt hade hundratals små flygfän slagit läget i tak, gardiner och på väggar. Freakade. Och tog fram
Det man alltid tagit för givet, det är egentligen sådant man ibland kommer och tänka på hur mycket man faktiskt uppskattar. Att min mamma alltid funnits där, bara ett “maaaammaa!!” bort. Hon som sjöng godnattsånger och kliade min rygg tills
Min bästa vän som alltid varit ganska kylig. Hon jag tillslut lyckats få att säga puss i telefon när vi lägger på. Hon har blivit så kärleksfull på senaste. Och jag tänkte inte på det först, men sen slog det
I varje diskussion jag deltar försöker jag lära mig någonting, jag försöker lyssna på de som har något att säga och förstå deras åsikter – hur ser andra på saken och varför? Idag ville jag först hålla med Anna i
Efter en ytterst trevlig kväll med mina närmsta vänner i Jönköping ligger jag nu i min säng med tankarna. I mitt huvud samlas bilder av människor som går till attack, som är arga, har åsikter, dividerar och diskuterar utan att
Jag tänker fortfarande på min tid på Nya Zeeland ibland, inte lika ofta som förut men då och då. Det känns lite som att det inte var mig det hände, utan mer som en film jag tittat på och minns.
Hur har det egentligen gått med hyn för fröken Sandström? (Apropå det här inlägget.) Jo det kan jag tala om för er, det har gått väldigt bra. Såren försvann ganska snabbt och plötsligt var min hy vackrare än någonsin. Nåja,
Världen är på så många sätt och vis väldigt mörk och tragisk. All olycka runt omkring oss, all sorg. Allting man kan känna smärta över. Det tar aldrig slut, det kommer det kanske aldrig att göra. Men tänk om det
Kärleken jag känner för mina bästa tjejer alltså. Det gör så ont att vi snart ska säga hejdå. Igår åkte vi till Göteborg och jag fick se hur mina vänner tog sig i mål efter 21 km, Göteborgsvarvet alltså. Så
När jag umgås lite mer med mig själv än vad gemene man önskar göra, så snurrar tankarna och drömmarna sätter fart. Lite varning för jag-har-sett-på-för-mycket-film. Och mina föräldrar kommer känna att de misslyckats med uppfostran medan de flesta kommer skratta