Tänk om det här är allt vi får.

Världen är på så många sätt och vis väldigt mörk och tragisk. All olycka runt omkring oss, all sorg. Allting man kan känna smärta över. Det tar aldrig slut, det kommer det kanske aldrig att göra.

Men tänk om det här är allt vi får. Vill du verkligen leva efter livets alla regler? Vill du för alltid bo i samma stad, i samma land? Mig spelar det faktiskt ingen som helst roll vad du väljer att göra. Och kanske måste du inte lämna staden där trivs eller landet du, fast du glömmer bort det ibland, faktiskt älskar. Men vad är det som är viktigt för dig? Vad är det som verkligen räknas? Tar du vara på det? Njuter du av det? Lever du ditt liv så som du vill leva det?

Jag lever väldigt mycket för stunden. Jag gör vad som känns rätt där och då. Sällan ångrar jag mig och alltid vet jag att det löser sig. Så försöker jag att inte tänka för mycket på de som har det svårt, solidaritet till en viss mån, men man får inte det låta ta över en. Vi är många som kan hjälpas åt att dela bördan. För i slutändan är kanske det viktigaste att vi lever våra liv precis så som vi vill leva.

Åh, det finns så många klyschiga ord där ute och jag bara överöser er med dem just nu, yolo motherfuckers liksom. Och kanske borde man ägna sig åt vettigare saker tio i två på natten men jag hoppas nog bara att varenda liten människovarelse där ute vågar känna och tänka och göra allt det där just den lilla människovarelsen önskar och drömmer om, vad än det kan tänkas vara. För jag tror att vi alla, som ett människosläkte vandrandes på jorden, skulle må bättre av det – så länge din önskan eller dröm inte innefattar våld osv. för då kan du lika gärna dö (eller ja, kanske inte dö, jag vet inte vad jag anser om dödsstraff, men jag gillar i alla fall inte er som orsakar olyckor och sorg, det gör jag inte!).

God natt.