Min bästa vän som alltid varit ganska kylig. Hon jag tillslut lyckats få att säga puss i telefon när vi lägger på. Hon har blivit så kärleksfull på senaste. Och jag tänkte inte på det först, men sen slog det mig någon dag. Att vi ska skiljas åt. Att jag ska lämna dom jag håller så nära hjärtat. Det gör så ont att det är bättre att inte tänka på.
Jag förstår inte kärlek, men jag förstår vänskap. Och för mig är vänskap kärlek, så jag förstår nog kärlek ändå. Även om jag klassificeras som singel och inte har en partner, så har jag någon att älska och mer kunde jag inte önska.
4 svar
Jag håller med dig helt!! Så rätt, det måste inte vara en “Kärlek” man ska älska, det finns så många andra som fyller sin stora kärlekskvot inom sig :):)
Finaste inlägget <3 Faktum kvarstår: man kan vara kär i sina kompisar också :)
Tack för det inlägget! Tror du är den första som lyckats sätta ord på vad jag känner kring kärlek. Kärleken är så oerhört mångfacetterad och den behöver inte endast vara tillägnad en enda person. Har under mina tidigare relationer hamnat i konflikt kring detta då jag ställt upp för mina närmaste vänner och för min dåvarande flickvän berättat att jag älskar de vänner som står mig närmast på samma sätt som jag älskar henne vilket ledde till konflikter mellan oss. (Det här rör den känslomässiga delen av kärleken och inte den sexuella). Hoppas att du kan fortsätta glädjas åt att du har förmågan att känna kärlek på det här viset för det är det inte alla som har!=)
Tack för din kommentar Anders! Vad intressant att få höra om vad du upplevt. Jag hoppas du hittar någon som respekterar alla dina känslor och tack jag hoppas också att detta är något jag behåller livet ut, känslorna såväl som vännerna! :)