Mami dear.

Det man alltid tagit för givet, det är egentligen sådant man ibland kommer och tänka på hur mycket man faktiskt uppskattar. Att min mamma alltid funnits där, bara ett “maaaammaa!!” bort. Hon som sjöng godnattsånger och kliade min rygg tills jag somnade, till och med när jag blev lite äldre och tyckte det var läskigt att sova ensam på övervåningen. Hon som kom med frukost på sängen om julkalendersmorgnarna. Och alltid hittade allting man hade tappat bort. Hon som klappade pannan när man hade feber, sprang med hinkar och bytte sängkläder när man var magsjuk. Och jämt tvingade hon mig att själv ringa jobbiga samtal eller göra saker som jag försökte slippa undan. För att inte tala om det typiska mamma-tjatet om diverse saker, till exempel “Har du ont i halsen? Då måste du gurgla saltvatten!” eller “Det är kallt ute, du måste ha täckbyxor!” eller det enda som hon egentligen lyckades skrämma mig med “Om du har kläder liggandes på golvet så kommer det att komma småkryp!”

Hon som fortsatte att kalla mig för lilla gumman fast än den trotsiga tonåringen ilsket röt till. Hon som alltid haft ett helt makalöst och fantastiskt tålamod trots att jag gång på gång svarat med ett “du är så trög!” Och alltid, alltid har jag varit perfekt och bra som jag är i hennes ögon.

Ja, det vara bara ett axplock, men henne beundrar jag.
Min fantastiska mamma.

Jag älskar dig ♥