Första fotouppgiften: skärpedjup & slutartid

Hej vänner. Hur mår ni? Jag jobbar hemifrån mycket i veckan och det går sisådär. Jag har nämligen som ambition att leverera blogginlägg varje vardag inom olika kategorier. Idéer finns det nämligen gott om. Men just nu finns det två saker som också tar fokus: mina två kurser i foto och finska. Och medan jag samtidigt jobbar på en Paris-guide tänkte jag att ni som är intresserade av foto kanske vill höra mer om fotokursen och vad vi får göra?

Första uppgiften i fotokursen


Syftet med fotokursen som jag läser på distans är mycket att lära känna sin kamera och förstå alla funktioner. Och herregud vad häftigt det är att upptäcka vad man kan göra med kameran och hur man kan styra över hur bilden ska bli. Jag fotar alltid i RAW och då kan man ändra otroligt mycket i efterhand. Men saker som skärpedjup och slutartid är två inställningar som påverkar bilden på ett sätt som är helt avgörande och som inte riktigt går att redigera efteråt.

Kort VS långt skärpedjup

När jag köpte min Lumix GF7 köpte jag också ett fast 25mms objektiv med F1,7. F-siffran är alltså bländaren och större bländare = lägre siffra. 1.7 är alltså väldigt stort och det betyder rent konkret att det är möjligt att få till ett riktigt snyggt och kort skärpedjup.

Här är ett exempel med kort skärpedjup, som är väldigt lätt att få till med hjälp av just det här objektivet. Och som blir väldigt snyggt. Här är bländaren på 2,0 – och det var min auto som valde det, så jag hade kunnat få ner bländaren ytterligare om jag hade styrt kameran själv.

Mina 2 bildexempel som jag skickat in den här veckan till fotokursen har jag dock fotat med mitt kitobjektiv, för lite mer utmaning. Och då har jag lärt mig för ett kortare skärpedjup ska man jobba med avståndet och gå närmare det man fotar.

Bild 1: kort skärpedjup, bländaren är på 3,5 och lägre än så kan inte det här objektivet gå.

Var ute innan soluppgång och fotade dessa i veckan, som egentligen är en del av fotouppgift nummer 2. Men slog två flugor i en smäll. Utmaningen var dock att det blåste lite, och fortfarande var lite mörkt, så var lite knepigt att fånga grankvistarna stilla.

Bild 2: längre skärpedjup, med en bländare på 6,3. Och här kan ni alltså jämföra skillnaderna. Med längre skärpedjup blir samma typ av bild ganska osnygg, men i vissa sammanhang vill man såklart ha längre skärpedjup. Om man till exempel fotar två personer där den enda står lite bakom den andra.

Kort VS lång slutartid

Det här är något jag ser fram emot att bli betydligt bättre på. Tycker nämligen det är jättesvårt. Hur fångar man objekt som rör sig på bästa sätt? Autofunktionen är inte jätteduktig på det så hittills har jag mest undvikt rörliga saker och fokuserat på sådant som är mer stilla. Med kort slutartid kan jag lyckas fånga ett rörligt objekt, men hur ska man lyckas få rätt fokus? Och med lång slutartid kan man få coola effekter med saker som rör på sig, till exempel rinnande vatten.

Bild 1: kort slutartid. Här fick Mumin agera modell på landet hos hans föräldrar i helgen. Här var ljuset en utmaning igen då det hade börjat skymma, ju kortare/snabbare slutartid desto mörkare tenderar bilden att bli. Så det hade kanske varit lite lättare mitt på dagen. På de flesta bilderna blev den cyklande mumin nämligen ganska suddig. Ska fråga fotoläraren mer om hur jag ska tänka här för att få rätt fokus, framför allt när man fotar från sidan.

Bild 2: lång slutartid. Ett klassiskt sätt att använda lång slutartid, när man fotar vatten som forsar. Tycker bilden blev ganska mysig. Tog första bästa lilla bäck som jag kunde hitta där ute på landet… ;)

På torsdagar har vi skype-möte med vår fotogrupp där vi går igenom varandras bilder. Ska bli intressant att diskutera dessa två ämnen! Jag känner redan att jag fått lite bättre grepp om hur kamerans manuella inställningar fungerar – och bara det känns som en liten seger!

Fotokurs på distans

En anledning till att jag åkte raka vägen från Paris till Stockholm förra veckan var för att delta på första träffen på fotokursen som jag börjat! Det är en fotokurs helt på distans, förutom en träff vid starten och en träff när kursen når sitt slut.

Det var på fredag eftermiddag som jag åkte ut till Sigtuna som ligger norr om Stockholm. Här finns nämligen Sigtuna Folkhögskola som är den skola som håller i utbildningen i foto på distans. Foto distans-kursen går ett helår och studietakten är 50%. Jag tror att det kommer bli en bra grej för att hålla fotandet vid liv under vintern och även när jag inte är på resa. Hoppas också på att lära mig allt om kameran och vara mer bekväm i att fota i till exempel rörelse och mörker. Just nu fotar jag mest när det är bra ljus och stilla objekt, och ja, det kan ju bli lite begränsande.

Och lite såhär skulle man kunna säga om kursen: bybye till super-autoknappen! Sen jag köpte min kamera i vintras har jag visserligen läst lite fotoböcker och gått en privat fotokurs (som lärde mig massor), men jag har ändå återvänt till min autoknapp på kameran. För det ÄR komplicerat med kamerans teknik och det är inte något man lär sig liksom över en natt. Så med all denna förkunskap kändes det hur bra som helst att påbörja denna kurs som går igenom väldigt mycket av grunderna. Jag tror det kommer bli djupinlärning denna gång – och kanske kommer det göra gott för mitt fotande?

Min kamera: Lumix GF7

Jag måste också nämna en sak: min lilla Lumix, den här lilla och sjukt smidiga kameran, han fick så oförskämt mycket kärlek. Fotoläraren pratade om den med avund och sen ville typ alla i klassen som hade äldre och större systemkameror också införskaffa en liknande.

Sanningen är att en liten modell, micro four thirds-format som de så vackert heter, levererar precis lika bra bilder som vilken annan systemkamera som helst. Och när jag förstod detta har jag plötsligt svårt att förstå att många bloggare och resenärer släpar runt på (nya) klumpiga Nikons och Canons, när det finns så mycket mindre och smidigare kameror? Vi pratade lite om att det dock fortfarande är mycket en prestige-grej, desto större kamera ju proffsigare ser du ju ut att vara… ;)

Folkhögskolor är förresten en himla mysig grej verkar det som. Skolan låg på en vacker och lugn plats (nästa gång måste jag utforska Sigtuna närmare, vilken fin liten stad!) och erbjöd alltid vegetariskt och även veganska alternativ till måltiderna.

De hade även massor av fina blommor och växter. Jag såg bland annat en ökenstjärna (googla, de ser ganska lustiga ut) som verkade vara hur gammal som helst – jag har nämligen nyligen köpt hem 2 små ökenstjärnor och hoppas på att få se dem växa sig stora!

Det här med fotokurs blir ett roligt och spännande projekt under denna höst och kommande vår!

Vad jag lärde mig från att gå en fotokurs och varför du borde gå en

Mina lärdomar från fotokursen och några tips till dig som också är sugen på att gå en fotokurs och varför du borde göra det!

Foto och redigering: Rania / Rowan Tree

I april åkte jag upp till Gällivare, min hemstad i nordligaste Lappland. Tre månader tidigare hade jag sprungit på Rania i Åre där vi båda befann oss på workation. Det visade sig att hon var hälften uppvuxen i samma stad som jag. Så vi bestämde oss för att mötas där när jag skulle upp över påsken. Rania är dessutom en skicklig fotograf och jag fastnade snabbt för hennes blogg Rowan Tree

Så när Rania droppade frågan om jag ville vara testelev för en privat fotokurs så kunde jag såklart inte tacka annat än JA. Det kom lägligt eftersom jag var ny med min kamera och precis börjat bläddra i böckerna jag investerat i för att lära mig mer.

Fotoläraren Rania in action att förklara någonting, med min kamera i ansiktet. 

När är det läge att gå en fotokurs?

Det var efter Åre och efter att ha hängt med ett gäng inte bara bloggare utan också fantastiska fotografer, som jag blev inspirerad till att köpa en kamera. Nu har jag svårt att föreställa mig att jag skulle resa iväg till ett spännande resmål utan min lille Lumix.

Men, de 5 senaste åren har jag nöjt mig med iPhone-bilder. Och var sak har sin tid. Jag hade varken tid eller lust att bära med mig en kamera, för att sedan föra över bilder till en dator och redigera dem innan publicering. Men så, en dag i januari kändes det plötsligt självklart att införskaffa en kamera, med målsättningen om att faktiskt lära mig allt från inställningar till Lightroom.

Det krävs dock självdisciplin och känner du att du vill ge dig själv en push i ditt fotande, då kan det vara läge att gå en fotokurs. Och går du i tankarna om att utveckla ditt fotograferande så vill jag ge dig ytterligare några anledningar till att gå en fotokurs, med privatlärare.

Därför ska du gå en fotokurs – med privatlärare

* Kom igång – snabbt och enkelt! Du kan googla och du kan köpa de bästa böckerna på marknaden, men var någonstans börjar man på google? Och böckerna tenderar ju att inte läsa sig själva. Därför är en fotokurs ett bra alternativ, du får en push och hjälp på traven att faktiskt komma igång. Lite som att anlita en PT, men för ditt fotograferande, varför inte? Det gäller även för dig som fotat ett tag men vill ta det till nästa nivå.

* Direkt feedback. Detta är det kanske mest värdefulla med att gå en fysisk kurs, möjligheten till direkt feedback. Om du sitter där med din fotobok eller google som enda hjälp, då har du egentligen ingen aning om huruvida du gör ”rätt” eller inte. Och om du kör fast i något kan det vara svårt att veta vad det är som är fel. En fotolärare kan ge dig denna feedback och hjälp – direkt.

* Unika tips. Allting står ju faktiskt inte i manualerna och alla fotografer jobbar olika och har sina unika tips som du kan få ta del av. Du får alltså möjlighet att ta emot tips du aldrig annars skulle upptäckt. Till exempel Lightroom kan man jobba med på väldigt olika sätt, men Ranias tips om hur man väljer ut bilder och snabbt raderar de bortvalda – bara det var för mig guldvärt.

* Anpassad efter dig. Det trixiga med att gå en fotokurs i grupp är att alla kanske inte är på exat samma nivå, har samma mål eller lär sig i samma tempo. Det är fördelen med en fotokurs på tumanhand. Fokus ligger helt och hållet på vad du vill lära dig, din målsättning, din nivå och tempot beror på hur snabbt du lär dig och går framåt.

* Du kan fråga om allt. När ni bara är två kan du (förhoppningsvis) släppa allt vad prestige heter och våga fråga vad till exempel en bländare egentligen är (utan att tänka på att det är något du förväntas veta vid det här laget).


Ja, för mig kändes det som att det skulle vara en investering helt klart värt det. Jag vet inte om det märks på mina bilder? Men jag känner en stor skillnad på hur jag fotade, hur jag komponerade och kanske framför allt hur jag redigerade innan VS efter fotokursen.

Här kommer nu ett urval av några lärdomar som jag tog med mig från fotokursen.

Vad jag lärde mig från fotokursen

* För mig är tekniken inte det viktigaste, utan känslan. Jag har inte köpt min kamera för att bli en professionell fotograf som tar perfekta bilder enligt konstens alla regler – utan jag vill snarare bryta alla regler jag kan och skapa foton som berättar något och fångar en känsla. Jag tror många bloggare kan känna igen sig här.

Foto: Rania.

* Det är okej att fota på auto. Dagens ”auto-funktioner” är idag mycket smartare än vad de någonsin varit. På min Lumix GF7 har jag en liten knapp jag kallar för super-auto, och den använder jag fortfarande mest hela tiden.

* Det är bra att veta hur man fotar manuellt. Även om jag mest använder auto (det är smidigast när man reser eftersom miljön ändras snabbt och om man som jag inte vill stanna och fiffla med inställningar för länge) så känns det som en skyldighet att veta hur kameran fungerar och hur gör jag om jag själv vill bestämma hur jag ska ta en bild (eftersom kameran ju faktiskt bara gissar).

Foto: Rania. Fotograferande kräver koncentration och tålamod, det senare är min största utmaning.

* Fota i raw – bara gör det. Bilderna tar jättemycket mer plats, men det sägs vara värt det. Jag trodde dock att alla med en ”bra” kamera fotade i raw, under pressresan i Costa Brava fick jag lite av en chock när ingen av de andra resebloggarna fotade i raw… De sa däremot: om du börjat fota i raw – SLUTA INTE!

* Det tar tid att hitta sin fotostil. Rania har en sjukt cool fotostil, men hon har också gjort detta i 10 år. Andra fotoförebilder jag har är Katarina, Helena, Sofia, och Mary – och gissa vad alla har gemensamt? De har hållit på länge. Så låt det ta tid, för det händer inte över en natt och det är något som måste få växa fram.

Foto: Rania. En sak jag upptäckt med min fotostil är att jag gillar bilder nästan mer underifrån än ovanifrån. Inte så att man skapar dubbelhakor hos folk, men jag gillar hur mycket mer power objektet får när man vågar ta ner kameran lite eller till och med sätter sig ner på huk. Och min Lumix-skärm är väldigt bra i dessa lägen.

* Sist men inte minst: massa, massa bra tips i Lightroom som var ett ganska nytt program för mig. Kan verkligen rekommendera det för bildhantering, det är smidigare än Photoshop. Lärde mig bland annat att det finns presets man kan skaffa – men det har jag inte gjort, ännu.


Vill du veta mer om fotokursen?

På Ranias tjusiga blogg kan du läsa mer om fotokursen som hon erbjuder och information kring hur du gör om du är intresserad av att boka in dig på en kurs.

→ Gå in här för att läsa mer om att gå en privat fotokurs med Rania

Jag kan även tipsa om min kompis Amanda Matti i Gällivare som också gått en fotokurs med Rania. Upplägget såg lite annorlunda ut, eftersom en fotokurs med privatlärare alltid kan skräddarsys efter just dina behov. Amanda har skrivit om vad hon tyckte i sin blogg Explore a little more: One on one photo course – the best investment.


Har du kanske redan gått en fotokurs? Hur var det? Dela gärna med dig i en kommentar!

Fotodag ute i Tjautjas – skidor, kaffe & norrsken

Hej från Tjautjasjaure, den lilla fjällbyn 3 mil norr om Gällivare där min mormor har ynnesten att få vara bosatt. Jag älskar att komma hit just runt den här tiden när vårsolen är framme och snön sakta börjat smälta, det är perfekt upplagt för längdskidåkning, skoterturer, fika i snön och att bara ta in och njuta av naturens skönhet.

Jag och Rania / Rowan Tree kom ut hit igår förmiddag för att ha lite fotokurs. Jag tänkte nämligen att mormors lilla hus i den lilla byn skulle vara en lämplig miljö för att fånga lite av det norrländska friluftslivet. Och alltså varsågoda jag tänker att ni ska få se vad jag fångade genom min kameralins. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree – vi stakade oss fram på skidor längs ett skoterspår då skidspåret hunnit smälta bort, det var inte helt enkelt kan jag meddela.

Vi hade såklart med oss lite äkta norrländsk rekvisita för fotona (och för att dricka vårt termoskaffe). 

Och här satt vi sen i snön, drack kaffe, åt smörgåsar och diskuterade foto in i minsta lilla detalj. Herregud så kul och lärorikt att få ha en fotograf vid sin sida en hel dag. Förhållandena var egentligen inte optimala, ni vet starkt direkt solljus och vit-blåaktig snö – men jag tyckte vi gjorde ett ganska bra jobb ändå. Sen har jag ju förstått att man inte vaknar upp och blir en riktigt duktig fotograf över en natt (Rania har hållit på i 10 år liksom!), men alla ska vi ju börja någonstans.

That motljus alltså, finns det något roligare att leka med i foton?

Jag tycker dock det är roligare att fånga ”människor in action” än att fokusera på grankvistar och naturen – Rania är dessutom ett så tacksamt motiv, jag menar, hur mysig och skogsmullig ser hon inte ut?! Vi får väl se hur mitt fotointresse förändras och växer i takt med att jag (förhoppningsvis) förbättras. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree

Sen gick vi in för att redigera men gick ut igen för att fånga den där gyllene timman innan solen går ner.

Efter en lång dag ute på skidtur som till största del bestod av fotograferande och följdes upp av timmar med redigering när vi väl kom in, så kröp vi tillsist ner i våra sängar strax innan midnatt.

Jag kan se stjärnorna härifrån, sa jag till Rania. Och inser i samma stund att vi helt glömt bort att kolla chansen för att få se norrsken (som man kan se i en app, såklart). Men så när jag fortsätter spana ut mot stjärnhimlen ser jag det plötsligt – det gröna ljuset som skimrar där ute. DET ÄR NORRSKEN! Och reaktionen hos Rania var väldigt lik reaktionen min kompis Julia hade förra året när hon också hunnit gå och lägga sig: att kliva upp sjukt snabbt, få på sig kläder och gå ut. Rania nådde toppen av bevis på att man är en trogen och passionerad fotograf, hon slet tag i kameraväska och sprang ut på isen. Jag kom efter när jag insåg att en sån här stjärnhimmel med norrsken och månljus och en räv som springer över isen, är ingen vardagsmat. En stund helt klart värd att fångas.

Här kan ni se Ranias fantastiska bilder av norrskenet.

Nu ska vi fortsätta dagens lektion – det har kommit någon decimeter snö under natten och är mulet idag så blir lite andra fotoförhållanden. 

Första fotopromenaden och första redigeringen i Lightroom

Jag har börjat ta små baby steps med mitt fotograferande. Förra helgen fick jag hem min kamera och började experimentera lite med den hemma i lägenheten. Sen så var jag på Sandra Beijers föreläsning här i Helsingfors tillsammans med Kugge, det hade varit ett bra tillfälle för att få använda kameran när det liksom händer något. Men jag glömde helt bort att jag numera äger en kamera.

Min första fotopromenad

Men så träffade jag Malin för lunch i veckan och vi bestämde att vi skulle ta en fotopromenad tillsammans under helgen! Malin resebloggar också och bloggade precis om sin senaste resa till Beijing. Hennes fotoskills är lite bättre än mina och det är tacksamt att få chansen att lära sig från någon annan. Vi gav oss ut längs med Drumsös kust men hade lite otur med extremt grått väder och blöta snöflingor i luften, så promenaden blev ganska kort – men ändå en väldigt bra start på mitt fotograferande!

Här är hon, Malin.

P1090134

Jag insåg att det var roligare att ta porträttfoton istället för att försöka fånga skönheten i den inte allt för uppiggande gråa vintern. Dessutom är Malin fotogenisk och ett fint objekt att fånga med kameran! Och jag tror att mitt objektiv fångar just människor väldigt bra.

P1090136

Kameran är jag fotar med är alltså en Lumix G7 och objektivet jag fotat med här är ett 25 mm F1,7. Jag kommer inte ens ihåg vad den där bokstaven F och siffran 1,7 står för. Mumin har försökt förklara för mig men tycker det är lite komplicerat… Och tänker att det får komma allt eftersom, en sak i taget osv. Jag är lite mer av en doer än en teoretiker, hehe.

P1090139-3

P1090143-2

Min första redigering i Lightroom

När jag kom hem från fotopromenaden fanns det bara en sak att göra, skaffa Lightroom. Det är det program jag hört så många i bloggbranschen snacka om att det inte kändes som om det fanns något alternativ. Jag har vissa kunskaper i Photoshop sen tidigare, men absolut inga avancerade sådana så jag kan lika gärna lära mig ett helt nytt program från grunden.

Men även här har jag svårt för att googla mig till saker, mitt tålamod är kasst och jag är som sagt väldigt mycket learning by doing. Så jag har frenetiskt klickat mig fram tills jag lyckades åstadkomma något som kändes bra.

P1090145

Därför får ni ha lite tålamod med min redigering. Jag har nämligen aning om hur jag redigerat dessa bilder. Jag har ärligt talat bara ändrat i alla staplar(?) jag kunde hitta och som verkade göra bilden något finare än originalet. Sen körde jag copy-paste på redigeringen till de andra liknande bilderna (kanske bästa funktionen i Lightroom!).

Så jag har med all säkerhet lyckats göra ett gäng ”misstag”. Men jag har tänkt gå en kurs i Lightroom när jag lärt känna kameran lite bättre. Kanske även en fotokurs, det skulle vara kul!

Nästa spännande objekt vi stötte på var vassen vid strandkanten. Något som stack ut lite och som var hyfsat fint att ta bilder på.

P1090154

P1090148

P1090150

En mindre bra bild

Mitt 25mm/F1,7-objektiv gör sig väldigt bra på nära håll och med detaljer. Men när jag försökte fånga Tallink-båten ute på havet så kändes det mest misslyckat. Redigeringen blev också ganska hemsk. Sen så hjälper det ju inte bilden direkt att vädret var ganska deppigt. Frågan är om jag borde använda objektivet som följde med kameran till denna typen av bilder istället?

P1090130

Hej lilla båten i den här lite sorgliga bilden.

Feedback?

Om ni känner för att framför någon sorts feedback så blir jag givetvis jätteglad. Ni behöver inte vara rädda för att krossa några känslor, jag är inte så emotionellt förankrad till dessa bilder. Jag är väl medveten om att jag har mycket kvar att lära. Så därför, all typ av feedback ni kan tänkas ha är varmt välkommen! Även om det är feedback som ”gå en kurs!!!” ;) ♥

Att hitta tillbaka till kärleken för något man älskar

Jag visste inte att det skulle ta 5 år. Jag tänkte faktiskt aldrig att jag kanske skulle hitta tillbaka till den där kärleken igen. Det var ju inte något jag egentligen sörjde eller saknade. Men nu har det gått 5 år och jag kan ärligt talat säga att det var längesen jag var såhär exalterad över något. Så exalterad som jag var över att få hämta min nya kamera som jag köpte i veckan.

Snart är mina iPhone-foton ett minne blott (eller kanske inte helt…) Denna bild är i alla fall tagen med min nya lilla lovely Lumix! 

Från systemkamera till endast iPhone-bilder

När det kommer till kreativitet och skapande är det viktigt att lyssna till vad man verkligen känner. Den där sommaren 2012 var jag så evinnerligt trött på att släpa runt på min tunga systemkamera som jag kunde cirka noll inställningar på. Jag var så trött på att behöva plugga i en sladd för att föra över bilderna till datorn innan jag kunde publicera dem någonstans eller blogga om dem. Att lära mig redigera var jag inte heller särskilt intresserad av. Allting tog för lång tid och det tog tid som jag inte var intresserad av att spendera. Jag såg inte värdet i att ta riktigt bra foton, jag ville ju bara dokumentera mitt liv som hände där och då och struntade nästan fullständigt i kvalitén på dessa.

Så när jag kom hem från Kanada och packade om väskan för att bege mig till Nya Zeeland, tog jag faktiskt ett beslut och lämnade kameran hemma. Jag åkte alltså till världens kanske vackraste land, utan kamera. Detta till trots var det en av mina finaste tider i livet, något som dokumenterades med en iPhone 4:a – och i hjärtat.

Dags att plocka upp fotograferandet igen

Inte visste jag då att jag skulle utveckla mitt bloggande så pass mycket att jag faktiskt en dag skulle känna att nu – nu är det dags. Dags på ett personligt plan men också för ett steg i att förbättra mitt bloggande. Och jag kände det bara inom mig efter den där helgen i Åre där inspirationen frodades, att nu var det dags att låta fotointresset få väckas till liv, så små fotofrön som jag tänker ta hand om och låta växa och kanske en dag också få se blomstra.

För att det känns kul och för att jag vill det. 

Sjukt exalterad över att ta självporträtt med Lumixen. Med förhandsgranskning och möjligheten att ställa in fokus och ta bilden med en app i telefonen!! Dock lite missnöjd med den ”gula” bakgrunden pga lamporna och att fokuset blev på min axel.

Min nya kamera (Lumix GF7) kostade runt 5000 kronor. Det är mycket pengar. Det är lika mycket som jag la ut för min iPhone här innan jul. Men sen så handlar jag ju inte dyra hudvårdsprodukter, smink och försöker begränsa min shopping till sånt jag behöver snarare än sånt jag skulle vilja ha. Och nu behövde jag faktiskt en kamera.

Gick runt här hemma och fotade allt spännande jag kom över. Den här lilla elefanten i marmor som jag fick med mig från Indien och staden där Taj Mahal ligger, gjorde ju sig ganska bra på bild genom 25 mm-objektivet. 

Minnen från min systemkamera

Även om jag inte fotat med en kamera på flera år och inte kan mycket om varken ISO eller bländare, och nyligen lärt mig om basic saker som ”tredjedelsregeln” och de magiska rutorna, så gillar jag att komponera ihop foton. Och ärligt talat, det är en stor del i det hela – det spelar liksom ingen roll hur bra kamera du har eller hur rätt inställningarna är, om du misslyckas med att komponera ihop bilden. Detta är något jag insett först på senare tid och som jag kanske önskat att någon talade om för mig när jag var 16 år och ”ville ha en systemkamera” – och också fick en, minns den dagen så tydligt när jag och pappa gick in i butiken och kom ut en systemkamera rikare.

IMG_0001

Första bilden med systemkameran från Canon sommaren 2008, som de tog på mig och pappa i butiken när vi köpte den. Världsbra pappa och bortskämd snorunge! ♥

Och jag är säker på att min Lumix, som är så mycket mindre, lättare och smidigare (med uppfällbar skärm, wifi osv) kommer fylla ett bättre behov än det selfie-behovet som fanns som 16-åring ;)

IMG_0045

En av de första selfies som knäpptes med min Canon, jag 16 år.

Jag är dock sjukt tacksam mina föräldrar som alltid låtit mig leva ut min kreativitet, alltifrån när jag som 12-åring fick måla om mitt rum alldeles själv eller som här när jag ville ha riktig kamera. Något gott, utöver alla selfies, gjorde det säkert för mitt fotograferande. Och nu ser jag fram emot att utforska fotograferandets värld, lära mig mer om kamerainställningar och redigering, samt att förbättras som fotograf!


Hur ser ditt fotointresse ut?

Äger du en ”riktig” kamera? Redigerar du bilderna i ett professionellt program?

Att åka till världens vackraste land, utan en kamera

Jag äger två kameror, en systemkamera och en digitalkamera. Båda Canon. Systemen fick jag våren 2008 och digitalen något år senare. Jag älskar dem. Jag älskar att ta foton, vara med på foton och allt som har med foton att göra. Det har jag alltid gjort, föddes i princip med en kamera i ansiktet! Jag älskar det för att det är ett sätt att fånga minnena, jag älskar att se tillbaka på foton och känna nostalgin komma till liv!

Men, jag lämnade båda mina kameror hemma när jag åkte hit till Nya Zeeland. Dels för att jag var så trött på att släpa runt på dem och dels för att det för riktigt bra bilder krävs lite tid och tålamod och lite redigering, sådant som jag inte haft tid för på sistone. Först freakade jag lite, på planet på väg hit ”vad tänkte jag som inte tog med mig en kamera!”, men så lugnade jag ner mig igen. Jag upplever fortfarande samma sak, bara utan en kamera. Jag kan fånga min tid på Nya Zeeland i mitt minne och till viss del med min iPhone! Och tills vidare får min fotokarriär ligga på hyllan lite.