Semester och så, här i Göteborg

Göteborg är fint, så som det brukar vara. Jag tog ledigt från jobbet den här veckan (bara 2 dagar eftersom jag bara jobbar 40%) och bestämde mig för att ta vara på sommaren. Så här i Göteborg hänger jag med mamma och mina släktingar. Mormor kom hit i veckan från norr och i fredags hämtade jag T på flyget. Jag har dessutom passat på att träffa några vänner när jag väl är här. Och alltså, med alla dessa människor, kanske är det inte konstigt att jag känner mig himla hemma här. Det ger dock ett visst nytt perspektiv att bo i ett grannland till Sverige. Ofta när jag är i Finland tänker jag detta är såå finskt – men nu här hemma i Sverige kommer jag på mig själv med att tänka gud vad svenskt detta är. På gott, och ont.

Göteborg bjuder på soliga och varma, men också blåsiga dagar och några regnskurar. 

Jag började veckan med att jag vaknade och hade ont i nacken. Det var som ett tecken på att jag skulle stänga ner datorn, ta det lugnt och hänga med nära och kära istället för att jobba framför en skärm. Så det har jag försökt göra – och lyckats ganska bra med.


En liten roadtrip & blogghäng

Jag har bland annat varit på en mini-roadtrip inåt landet. Första stopp var Sollebrunn och Sofias vackra hem. Spana in hennes blogg Hildas – den är ljuvlig. Precis som hon. Jag blev bjuden på kantarellpizza och timmarna flög förbi i samtal om bland annat livet som egenföretagare och bloggare, och det här med gamla vänner och att skaffa nya vänner i vuxen ålder.

Och ruccola direkt från Sofias odlingar. 

Vi satt en stund i växthuset också, innan det blev för varmt eftersom solen lyste så fint denna dag. Och deras hus här ute på landet är verkligen fantastiskt – därför kan det tyckas förvånande att de nyligen faktiskt sålt huset och snart ska flytta. Det kan ni läsa mer om här på Sofias blogg: nu säljer vi huset och flyttar – där finns också bilder av det vackra huset.

Tre snälla katter (ja, alla katter jag mött har inte varit lika snälla) myste omkring i huset och ute på gården. 


Roadtrippen fortsatte till sitt andra stopp i Herrljunga där min kompis Frost bor med sin lille Loui. De bjöd på lek och middag (tacos på belgualinser, hur gott som helst!).

En fascinerande och bestämd liten 1.5 åring. Älskar att Emma är en sån mamma som lärt honom dricka ur glas (och också lämnar ett glas med vatten bredvid honom och trots att han välter ut det nästan på en gång tänker att någon gång ska han väl lära sig).


Väl i Göteborg hörde jag av mig till ytterligare två bloggvänner och vi möttes upp för lite lunch och massor av bloggsnack. Det var Anna från Schysst va (ekologiskt och hållbart skönhet och mode!) och Dorro tidscoachen – inspirerande att hänga med alla dessa drivna damer som också inte ”bara” är bloggare men också är egenföretagare. Och förmodligen är jag inte en jättebra vardagsbloggare för jag tog faktiskt inte en enda bild här. Men trevligt var det.


Hipp hipp hurra!

Det har också varit både födelsedagsfirande med lyxfrukost och konfirmationsfirande för min kusin. Såhär såg födelsedagsfrukosten ut. Drömmig smoothie och croissanter med nutella, mmmm.

Och nu precis ska vi faktiskt iväg på konfirmationsfirande dag nummer 2 denna söndag. Att ta konfirmationen här i Göteborg är ordentliga grejer, dessutom var de iväg på en resa till Schweiz(!) – med sånna förmåner hade kanske jag också kommit mig för att konfirmeras…

Moster min ↓ är en bra värd som vet hur man dukar upp för tjugo stycken hungriga släktingar. Och kanske blir det ett dopp i den här poolen idag också.


Är ni några som börjar semester nu till veckan? Eller jobbar du ett par veckor till?


Glad påsk på er älskade bloggläsare ♥

Jag vet inte hur det är med er, om ni firar påsk eller vad ni har för relation till det här med påskhelger och påskledighet? Men, jag vill i alla fall passa på att önska er en fin och glad påsk – och faktiskt även tacka er.

Mormors guldiga påskris som pyntats så fint. 

Påsken för mig

För mig har påsken alltid inneburit vårvinter i Gällivare, massor av mys med familjen och släkten, påskägg, goda middagar och goda luncher som tillagas utomhus, turer på längdskidor eller med skoter (eller t.o.m. med hundspann), någon dag på Dundret och någon dag i Tjautjas hos mormor.

Påsken är den tid på året som jag alltid fått som mest hemlängtan om jag inte varit här, till exempel när jag bodde i Kanada, pluggade i Jönköping eller den där påsken när jag var i Finland. Så därför åker jag numera gärna upp just den här tiden och njuter av hur fint det är, och att få träffa mina nära och kära. Medan aprilvädret gör sig påmint i södra Sverige så kan man här uppe i Lappland fortfarande njuta av den äkta vintern medan solens strålar letar sig fram och piggar upp – den bästa känslan!

↑ Redan i tisdags dukades det upp till påskmiddag hemma hos mormor och vi var cirka 11 stycken som klämde ihop oss runt matbordet för att avnjuta en trerätters festmåltid. Först bjöds det på lite tilltugg, följt av lax/räkor/löjrom/sill till förrätt, lammstek med potatisgratäng till varmrätt och prinsesstårta till efterrätt. Det var alltihop eventuellt lite för bra för att vara sant.

Och visst är det något speciellt med den där musten. Till jul och till påsk. Mums.

Ett tack till er!

Jag nämner det kanske inte så ofta, men att ni läsare finns här, det är ju bland det finaste jag har! Jag vet inte ens vilka ni alla är, men du ska veta att jag är himla glad och tacksam över att just du vill kika in här på bloggen och ta del av det som skapas här.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja lära känna er alla lite bättre. Ni är ju några som jag fått lära känna allt bättre under åren, så som Julia som jag träffat flera gånger, Åsa från Åland, resefantasten Johanna som pausat äventyren för bebislivet, Anna, Tina, Alexandra, Nelly, Emelie som jag fick chans att träffa på TIC i Stockholm, och för att inte ens nämna den drös med andra resebloggare som hänger här och som jag får hänga hos. Jag tänker att det måste finnas fler av er som varit med här ett tag men kanske trivs bättre med att läsa och inte lämna kommentarer. Det är dock alltid kul att få en bild av vem det är som gömmer sig bakom sidvisningarna i statistiken… :)

Hur som helst, tusen tack – ni gör mig väldigt glad och tacksam! ♥

Foto: Rania / Rowan Tree

Nu ska jag spendera resten av påskhelgen med min pappa, ta långa promenader i snön, eventuellt hänga lite bland bergen, äta allt gott vi kan hitta i hans frys och så ska jag också få mysa lite med min barndomskompis Elin som jag alltid är lika jäkla glad över att få träffa när jag kommer upp (hon kom dessutom med ett påskägg till mig – jag hade inte vågat hoppas på att jag faktiskt skulle få ett i år, blev SÅ glad!).

Ha nu en så fin helg – glad påsk på er!



Stugmys & bärplockning i snön.

Efter en sån där typiskt härlig lördagsmorgon, med ett par koppar kaffe och lite bloggande, blev vi upphämtade av Ts vänner för att bege oss ut i skogen. Strax väster om Borgå har de sin mökki, som stuga så gulligt heter på finska. Det kändes så himla vintrigt att komma in i den mysiga stugan där allting var i trä och där det inte fanns något vatten och endast utedass.

Först måste jag visa helgens kanske bästa bild. Visste ni att tranbär ska plockas frusna? Det är nämligen när de frusit som de får sin lite mer söta smak. Idag när vi vaknat och ätit frukost så gick vi ut på tranbärsjakt i skogen. På en myr, under snön som lagt sig som ett täcke över marken den senaste veckan, så hittade vi massvis!

Jag visste ärligt talat inte att tranbär växte i våra länder här i Norden. Har liksom aldrig funderat över det. Och jag visste verkligen inte att de kunde plockas den här årstiden, när minusgraderna blivit många och marken vit. Dessutom var det första gången jag plockade bär med vantar på. Det var lite svårt och händerna blev väldigt kalla väldigt snabbt.

Här är lite mer från bärplockningen. Tack och lov var vi sex stycken så vi fick ganska snabbt ihop en burk med tranbär som vi tänkt spara i frysen och göra gin&tonics på en kväll senare i vinter.

Haha, kontrasten. Standard-posen trots skogsmulle ute på bärplockning i skogen. Kände lite att jag var tvungen att balansera upp det med bild nummer 2.

Vi hade också med oss väldigt tjusigt sällskap i skogen. De små vakthundarna Madde och Mimmi. Herregud vilka personligheter hundar kan ha. Så fint att få hänga lite med hundar och känna att man inte nödvändigtvis måste skaffa sånna själv. Lite som när man får chansen att bebismysa med någon annans bebis.

Det var ärligt talat svinkallt utomhus. Tre minusgrader men en isande vind som från ingenstans. Därför höll jag uppe värmen genom att springa allt vad jag orkade med Mimmi.

finnish-winter

Och ungefär såhär såg lördagskvällen ut. Vi drack varm oboy med minttu, den gamla klassikerna. Lagade tacos till middag, drack ett par glas vin och hade en spontan liten ölprovning med öl från Ungern. Sen så bastade killarna så som de alltid gör medan vi flickor pratar vidare om livet, resor och sånt där.

vinter-mys

Fint det här med att åka ut till en mökki i skogen ändå. Bara koppla av och släppa allting annat. Var dessutom så exalterad över att få testa kameran på min nya iPhone. För även om jag inte tar några direkt nervkittlande bilder så är det ändå en viktig del av det här med att blogga. Och även om ni kanske inte ser någon skillnad så ser jag en enorm skillnad. Har faktiskt tagit många av bilderna den senaste tiden med Mumins iPhone som var nyare än min.

Just nu står någon i köket och lagar köttbullar till middag, på min beställning, hehe. I väntan på att det ska bli klart ska jag läsa ikapp lite bloggar från helgen och svara på något mejl.

Har ni också haft en fin helg och kunnat njuta av snön och minusgraderna?

Kantareller, zoo & trädtoppsäventyr.

September har varit en hitills bra månad med lite höstiga och väldigt fina helger. Vädret har varit soligt och superhöstigt men man kan se att träden börjar skifta färg och kvällarna känns lite svala. Finländarna fortsätter gå barbent men jag sneglar på dem och tänker sådär varmt är det faktiskt inte.

Förra helgen så var vi ju ute hos Ts föräldrar och tanken var att plocka lite svamp. Det blev inte bara lite utan vi kom tillbaka med cirka 15 liter trattkantareller. En underskattad kantarellsort! Vi lagade flammkuchen (pizza-liknande) med kantareller, risotto med kantareller, kantarellsoppa och frös in ett gäng.

plocka kantareller

Svampplockning måste vara en av de absolut bästa höstaktiviteterna, eller hur? Hade varit kul att plocka lite riktiga kantareller och Karl Johan också.

Vidare till denna helg. I fredagskväll tog vi färjan ut till Korkeasaari där Helsingfors zoo ligger. De hade nämligen en temakväll med fokus på kattdjur och hade anordnat en kattnatt på zoo! De hade öppet till 24 och fokus var alltså på olika tigrar, lejon, vildkatter och andra kattdjur. Gud så mäktiga de är tigrarna och lejonen! Jag tycker det är så fascinerande att bara stå och beundra de stora djuren. Zoo:et jobbar mycket för att rädda olika arter som är utrotningshotade, det känns bra att stötta deras arbete!

korkeasaari zoo

Nere till höger kan ni ana den mäktiga tigern. Vägg i vägg hade en tigermamma och tigerungarna en egen bur. Zoo:et var också upplyst med massor av ljus, marschaller och lyktor. 

Och igår besökte vi Huippu! Det betyder topp på finska och är ett ställe där man kan göra ett såkallat ”trädtoppsäventyr”. Så extremt roligt! Man klättrar upp flera flera meter ovanför marken och tar sig igenom olika banor, åker på linor och känner sig som en apa! Åh, jag älskade det! Skulle helt klart kunna göra det igen. En bra utmaning för den höjdrädda ;) Själv glömde jag bort att jag befann mig så långt ovanför marken – det är det coola, att man kan vara där uppe och känna sig trygg eftersom man har en säkerhetslina fastspänd hela tiden.

Huippu treetop

Vi avslutade lördagen med middag här hos oss med Ts vänner, 3 rätters där huvudrätten var falafel i pita-bröd made by min alldeles egna kock här hemma. Sen satt vi och pratade och drack vin tills klockan blev nästan 2. Jag är lika tacksam varje gång majoriteten av samtalen sker på engelska, sånt där en annan tar för givet i sitt hemland (att man förstår språket) blir plötsligt en stor grej när man bor i ett annat land.

Och nu ska vi fortsätta denna helg och söndag med 1-års kalas!

På landet i en finsk mökki.

På landet? Eller i skogen? Eller i en finsk mökki (stuga på svenska)? Oavsett vad man vill kalla det så är det en fin plats att vakna på en söndagmorgon.


Det är Mumins föräldrars ställe, ett ganska stort bed&breakfast där vi alltid blir så bortskämda när vi är på besök. Med serverade middagar och frukostbufféer. Och väldigt mysiga och charmiga rum.



Omena är äpple på finska. Så god typ äppelkompott till havregrynsgröten!

Vi åkte hit igår med två andra par, åt goda ostar och drack vin, pratade (en hel del engelska bland all finska, faktiskt, men nu när de går loss på sina modersmål passar jag på att blogga) och bastade, såklart. Eller männen bastade och vi ladies pratade hemligheter.

Idag tänkte vi leta efter kantareller i skogen, om det kan tänkas finnas några kvar?

Sommarens sista dopp.

När jag kom hem efter semestern i San Francisco och Göteborg var jag nyförälskad i havet och lovade mig själv att bada åtminstone en gång i havet här i Helsingfors den här sommaren. Det började se lite mörkt ut när dagarna blev kallare och hösten smög sig på. Men sommaren har inte gett upp än och i helgen bjöds det på superfina dagar. Igår promenerade jag med bara ben längs med vattnet och tänkte i morgon ska jag bada!

Och så blev det.

Vi bor bara 2 kilometer från en fin strand i Westend (Esbos finare område) och när jag går ut och springer eller promenerar så går jag alltid dit. Nästan varje gång tänker jag på hur lyckligt lottad man kan vara som får bo såhär nära stränder och en fin skogsstig som går längs med havet. På vintern kan man till och med promenera på isen och på sommaren kan man passa på att bada.

Så idag tog vi på oss badkläderna och cyklade ner till Mellstenstranden.

Men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så kallt.

Det var riktigt isande kallt och förutom SUP:arna så var det endast en tapper finsk kvinna som var i vattnet, hon simmade dessutom ett bra tag. Sen var det även några barn som toppade tårna, men knappt mer än så.

Härligt var det i alla fall, jag lyckades doppa mig två gånger och tog några simtag innan jag snabbt var uppe igen. Tackolov var luften varm och skön och solen värmde. Det var till och med läge att lägga sig ner på handduk i sanden och låta kroppen självtorka. Dessutom var jag stolt över att jag uppnådde mitt mål om att bada i havet en gång till innan sommaren var över!

Och salthalten i Finska viken? Den är precis som resten av Östersjön inte riktigt lika salt som svenska västkusten, det kan man känna på läpparna och när vattnet rinner av en. Men det duger bra att bada i, ja förutom temperaturen då möjligen.

Bästa vänner, coola föräldrar & bebismys i Herrljunga.

De tjugofyra timmarna när roligaste gänget intog Herrljunga.

Det här var anledningen till att jag i sista sekund bestämde mig för att ta ledigt ett par dagar extra. Min hembiljett var inte förrän på tisdag och mina bästa vänner skulle träffas kvällen innan. När man bor så utspritt som vi gör, i olika städer och länder, så gäller det verkligen att ta tillvara på varje tillfälle som ges.

Efter kvällsmyset i Hindås och en sleepover där så hoppade vi in i Volvon och drog ut på landet, till Herrljunga, den lilla staden jag bloggat om tidigare. Där stormade vi in i Frosts nyinköpta hus och mötte upp andra hälften av vårt gäng (förutom en missing piece i Spanien).

Det var riktigt varmt ute och det fanns bara en sak att göra: hänga vid poolen.

Vi doppade oss och satt sedan mest på poolkanten och sippade på prosecco, i solen som bestämde sig för att gå i moln en stund och så fick vi även njuta av lite regndroppar och bullrande åska. Det gjorde absolut ingenting.

Här är fröken Frost (eller frozen som vi kallar henne) med sin bebis-i-vagn i ena handen och ett glas bubbel i andra handen. Mom-life balance skulle vi kunna kalla det.

Emma och hennes sambo är kanske Sveriges coolaste föräldrar. De har just flyttat in i huset och håller på att renovera helt själva, samtidigt som en åttamånaders Loui-bebis kräver uppmärksamhet alla sina vakna timmar. Och de gör liksom inte världens grej av att en liten mini-människa har kommit in i deras liv. Vi är 5 stycken som hälsar på och sover över – de ordnas utan problem med sovplatser, två stycken i en 120s säng, två på soffan och så går hennes sambo och sover hos grannen så jag får plats i sängen med Emma och bebis. Och bebben, han somnar i en vagn medan vi sitter på terassen och sippar på gin&tonics.

bebismys
Hur bedårande är han inte?? Han var faktiskt lyckligare än det ser ut i min famn… ;)


Och detta, toppar vilken perfekt sommarkväll som helst!

Det är väldigt mycket pyssel och händighet över Emma, hon gör massor av inspirerande DIY och delar med sig av allt detta på sin Instagram: @Elsegreta, samt på bloggen med samma namn. Att komma hem till henne är därför alltid lika spännande. Hur fina är till exempel inte de här drinkpinnarna i marmor?? För mig, som inte är så händigt lagd, är det helt otänkbart att kunna renovera sitt hus, själv. Sen beundras jag också av Emma för att hon inte har den där prestigen som alla andra mammor verkar ha. Hon plockar ur en barnmatsburk ur kylen och säger ”och en sån mamma som lagar egen barnmat, en sån är jag inte”.

På tisdagmorgonen öppnar jag ögonen till det här söta lilla ansiktet och hans jollrande. Det är omöjligt att inte vakna på gott humör när han ger en världens största leende och börjar klättra på en som om det är Mount Everest han tänker bestiga.

Bebisar är så häftiga och fascinerande! Deras omättliga nyfikenhet och vilja är beundransvärd och förmodligen högst nödvändig – hur skulle man annars lära sig att gå eller prata?! Senast vi träffade Loui i januari var han mest en liten grönsak, och nu är han en stor bebis som klättrar på allt och lärt sig att låta som en indian. Glad är han för det mesta också, ibland tänker jag att lugna föräldrar får lugna barn – men sen vet man ju att sådant ska man inte direkt uttala sig om och det finns säkert inte några vetenskapliga bevis för det.

Vi äter frukost och gör oss redo för att åka hem igen, Rebecca och hennes man ska till Spanien på semester, Lisa flyttar till Indien och jag tar flyget hem till Helsingfors. Våra liv fortsätter på olika håll, men vi planerar redan för nästa gång vi ska ses – var, när och hur det blir är alltid lika oklart, men det löser sig alltid. 6 år har gått, 3 år på distans, och vi håller fortfarande ihop.