Julen i söder

Att bo söderut, som jag numera gör från ett Gällivare-perspektiv (där jag ju vuxit upp och firat majoriteten av mina jular) det är hälften märkligt och hälften ganska skönt.

Det märkliga är förstås att det sällan är snö, eller åtminstone inte finns någon som helst garanti för att det kommer vara snö. Och om det är snö är den ganska snart borta igen. Det jag älskar med snön är att den gör allting lite mysigt och ljusare. Gråa träd utan löv och gula ängar är sällan den vackraste av vyer.

Men visst, det går att fokusera på det vackra. Och lite snöfläckar fanns på små ställen.

När vi var ute och gick i skogen och bland gårdarna ute på landet, på julafton, så kändes det också märkligt att det fanns kantareller att plocka (frusna och helt perfekta) och fortfarande hängde kvar några äpplen i träden här och där. Äppelträd för mig känns liksom liite som att kliva in i en sagobok (eftersom de är högst sällsynta i de norra delarna av landet).

Samtidigt så har jag inte något emot detta. Det tar inte bort julkänslorna. Och kanske är det till och med lite spännande, för det är ingenting som alltid varit självklart?

Men något som är svårt att inte älska är förstås att det är så mycket ljusare än vad norr är den här tiden. När solen kikar fram är det någonting relaterat till vårkänslor som kommer fram inom mig. En julafton med skogspromenad på barmark, nollgradigt och solstrålar som letar sig fram mellan träden – det är vårigt. Enligt min uppväxt är det ungefär april-maj (fast snön ligger nog fortfarande kvar i skogarna den tiden). Och kroppen gillar det, den mår bra av det. Vill vara utomhus flera timmar, och inte bara begrava sig under täcket för att det är så himla himla mörkt.

Så, jag gillade den här julaftonen massor. Till frukost åt vi förresten tomtegröt gjord på havregrädde (tips, havregrädde fungerar jättebra i matlagning, man märker knappt skillnad), sen glömde vi liksom bort lunchen när vi var ute och promenerade, hämtade en gran och bastade den obligatoriska julbastun. Och åt först julmiddag efter 18-tiden.

Julaftonsmorgonen.

I Finland kollar man som finskspråkig inte på Kalle Anka, men däremot kollar man på ett program på förmiddagen där barnen kan ringa in till julgubben (jultomten alltså). Du kanske undrar varför barnen ringer in? Min kapitalistiska bror frågade om de vinner något? Men kort och gott så sjunger de(?) och skickar hälsningar till sin familj. Så gulligt. Det är också lite sång och pyssel i tomteverkstaden. 

Efter hela dagen utomhus fortsatte julaftonen inomhus igen. Vi spelade bland annat ett nytt spel som tomten kom med (man skulle gissa på olika siffror, t.ex. årtal, längd, ålder osv, och sen slå vad om vem som gissar närmast det rätta svaret) och Trivial Pursuit. Och åt massor av choklad!

Jag fick överraskande nog ett par klappar också. 

Det var den julen. Just nu landar vi hemma i lägenheten ett par nätter innan vi flyger till Sverige och Göteborg för att fira nyår. Jag känner mig så tacksam – det bästa av båda världar ♥

Ps. Jag fotade nästan 800 bilder under hela julafton, så tro inte att dessa bilder knäpptes lite i förbi farten eller av en slump. Hehe. Att pyssla med foto tar extremt mycket tid (och ännu mer plats på datorn…) – men just nu älskar jag det.