Bästa vänner, coola föräldrar & bebismys i Herrljunga.

De tjugofyra timmarna när roligaste gänget intog Herrljunga.

Det här var anledningen till att jag i sista sekund bestämde mig för att ta ledigt ett par dagar extra. Min hembiljett var inte förrän på tisdag och mina bästa vänner skulle träffas kvällen innan. När man bor så utspritt som vi gör, i olika städer och länder, så gäller det verkligen att ta tillvara på varje tillfälle som ges.

Efter kvällsmyset i Hindås och en sleepover där så hoppade vi in i Volvon och drog ut på landet, till Herrljunga, den lilla staden jag bloggat om tidigare. Där stormade vi in i Frosts nyinköpta hus och mötte upp andra hälften av vårt gäng (förutom en missing piece i Spanien).

Det var riktigt varmt ute och det fanns bara en sak att göra: hänga vid poolen.

Vi doppade oss och satt sedan mest på poolkanten och sippade på prosecco, i solen som bestämde sig för att gå i moln en stund och så fick vi även njuta av lite regndroppar och bullrande åska. Det gjorde absolut ingenting.

Här är fröken Frost (eller frozen som vi kallar henne) med sin bebis-i-vagn i ena handen och ett glas bubbel i andra handen. Mom-life balance skulle vi kunna kalla det.

Emma och hennes sambo är kanske Sveriges coolaste föräldrar. De har just flyttat in i huset och håller på att renovera helt själva, samtidigt som en åttamånaders Loui-bebis kräver uppmärksamhet alla sina vakna timmar. Och de gör liksom inte världens grej av att en liten mini-människa har kommit in i deras liv. Vi är 5 stycken som hälsar på och sover över – de ordnas utan problem med sovplatser, två stycken i en 120s säng, två på soffan och så går hennes sambo och sover hos grannen så jag får plats i sängen med Emma och bebis. Och bebben, han somnar i en vagn medan vi sitter på terassen och sippar på gin&tonics.

Hur bedårande är han inte?? Han var faktiskt lyckligare än det ser ut i min famn… ;)

Och detta, toppar vilken perfekt sommarkväll som helst!

Det är väldigt mycket pyssel och händighet över Emma, hon gör massor av inspirerande DIY och delar med sig av allt detta på sin Instagram: @Elsegreta, samt på bloggen med samma namn. Att komma hem till henne är därför alltid lika spännande. Hur fina är till exempel inte de här drinkpinnarna i marmor?? För mig, som inte är så händigt lagd, är det helt otänkbart att kunna renovera sitt hus, själv. Sen beundras jag också av Emma för att hon inte har den där prestigen som alla andra mammor verkar ha. Hon plockar ur en barnmatsburk ur kylen och säger “och en sån mamma som lagar egen barnmat, en sån är jag inte”.

På tisdagmorgonen öppnar jag ögonen till det här söta lilla ansiktet och hans jollrande. Det är omöjligt att inte vakna på gott humör när han ger en världens största leende och börjar klättra på en som om det är Mount Everest han tänker bestiga.

Bebisar är så häftiga och fascinerande! Deras omättliga nyfikenhet och vilja är beundransvärd och förmodligen högst nödvändig – hur skulle man annars lära sig att gå eller prata?! Senast vi träffade Loui i januari var han mest en liten grönsak, och nu är han en stor bebis som klättrar på allt och lärt sig att låta som en indian. Glad är han för det mesta också, ibland tänker jag att lugna föräldrar får lugna barn – men sen vet man ju att sådant ska man inte direkt uttala sig om och det finns säkert inte några vetenskapliga bevis för det.

Vi äter frukost och gör oss redo för att åka hem igen, Rebecca och hennes man ska till Spanien på semester, Lisa flyttar till Indien och jag tar flyget hem till Helsingfors. Våra liv fortsätter på olika håll, men vi planerar redan för nästa gång vi ska ses – var, när och hur det blir är alltid lika oklart, men det löser sig alltid. 6 år har gått, 3 år på distans, och vi håller fortfarande ihop.