I kväll var vi ett par töser och några gossar som gick på norskt quiz. Ett quiz för norska studenter i Auckland, men som förs på engelska så alla är välkomna. Det var trevligt. Och varmt, satt precis vid en
Vi träffar någon och vi tror att det ska vara vi livet ut. Vi kan vara sjutton, tjugofem, trettiosex eller femtiotvå. Det känns rätt, det känns helt underbart! Vi gifter oss och det går bra. För ett tag, i några
Ja, mina vänner. Kärlek alltså, något som våra liv till en stor del kretsar kring. Det är väl lite det vi lever för? Att få älska och att bli älskade. Det är beundransvärt hur något som kan skapa så mycket
Vi har precis flyttat in i en liten, liten lägenhet strax i utkanten av Venedig. Jag som alltid velat lära mig spanska, men du tycker italienska är vackrare och varför inte sa jag precis som första gången du ville bjuda
Det är en lördagsnatt i maj. Vilken lördagsnatt som helst faktiskt. Och livet är egentligen himla fint och värdefullt. Men jag saknar en särskild känsla. Den där känslan som brukar infinna sig en gång om året, ungefär. Oftast på våren.
För vi kan inte undgå faktumet att vad livet tycks gå ut på är just det, kärlek. Att hitta någon att dela sitt liv med, inte nödvändigtvis för alltid men åtminstone för en tid, så länge som det känns rätt.
Ålder är något som har följt mig genom livet lite som en förbannelse. Jag har alltid varit yngst, alltid varit för ung. Redan på Legoland i Danmark var åldern ett problem när jag ville ta “lego-bilskörkort”, åldersgränsen var sju år
När jag kramar mina vänner och underbara familj här i Gällivare hejdå så går mitt hjärta sönder lite. Samtidigt som jag längtar efter någon söderut så mycket att jag vill dö lite. Och en annan del av mitt hjärta suktar
Jag förstår liksom varför människor har så lätt för att fastna i destruktiva förhållanden. Jag förstår att man inte vill gå, inte lämna, inte vara ensam. Den där tryggheten, i att älska någon, i att bli älskad. Ja, det finns
För er av mina läsare som inte är mina Facebookvänner så glömde jag ju berätta att det här blogginlägget blev till en insändare i en av våra tidningar här i norrbotten! Ingen idé från min sida utan någonting min mamma
Okej, jag insåg ju ganska snart efter att jag skrivit det, att folk givetvis skulle försöka gissa och anta vem killen i det här inlägget egentligen är. Naturlig reaktion liksom. Men jag har svårt att tro att någon kommer kunna
Minns ni det här inlägget i min tidigare blogg? Om otrohet, lögner och vad jag tyckte om det, att jag kan förstå att människor gör misstag – vi är inte mer än människor, men vi måste kunna stå för våra