Ålder är något som har följt mig genom livet lite som en förbannelse. Jag har alltid varit yngst, alltid varit för ung. Redan på Legoland i Danmark var åldern ett problem när jag ville ta “lego-bilskörkort”, åldersgränsen var sju år och jag var bara sex.
Eftersom jag hoppade över en klass som barn har jag alltid varit ett år yngre än mina classmates. De fyllde så småningom 18, de gick på krogen utan problem och jag kunde väl smita in någon gång ibland. Nu har jag fyllt 20 och det skulle man ju kunna tänka sig är ganska skönt. Men då åkte jag till USA och blev nekad att gå in på en restaurang/krog för att äta middag med mina vänner.
Inte bara det att man begränsas av alla jäkla åldersgränser världen över, ett nästan större problem är att folk är så snabba att döma en efter sin ålder. Det har varit riktigt tröttsamt emellanåt. Och när man blev kär i någon som var ganska många år äldre påstod han att det inte fungerade. WHAT THE FUCK. I mina ögon har inte kärlek med siffror att göra, man kan inte blanda ihop de två.
Men vid närmare eftertanke har jag bestämt mig för att äldre män inte är så värst hett. När vi blir gamla så blir han skrynklig och grå medan jag fortfarande vill uppleva äventyr och njuta av livet. Typ. Så, hej 18-åringar, jag ska nog börja ragga på er istället!
2 svar
Haha åh känner igen det där med åldern. Jag fyller i december så jag är i princip ett år yngre än alla redan :’D Men nu kan man vara glad, vill för all tid i världen inte fylla 22 nu i december. Fan, känner mig gammal. Hahaha. Herregud!
Hahaha vilken underbar rubrik! :)