de ibland lite förvirrade och lite sorgsna tankarna

I kväll var vi ett par töser och några gossar som gick på norskt quiz. Ett quiz för norska studenter i Auckland, men som förs på engelska så alla är välkomna. Det var trevligt. Och varmt, satt precis vid en eld. Och så slog tröttheten in lite grann, ganska mycket.

Så säger jag till min käre vän Martin att jag är just det, trött.
Varpå han påstår att nehej du, du vill bara gå hem och tänka.

Så slog det mig, att ibland är det så. Man kan vara någonstans fysiskt, men psykiskt är man liksom inte närvarande. Tankarna vandrar iväg och man behöver kanske just det, att få vara ensam med sina tankar för en stund. Fast jag är nog ganska bra på att låta mig vara ensam med mina tankar. Om kvällarna så polar vi rätt bra ihop, jag och tankarna. Och så blir de till ord, meningar och texter.

Det var lite som när vi var på en marknad i Raglan och en farbror sålde vackra stenar som var och en betydde olika saker som kunde “hjälpa” en. Jag fastnade för en rosa fin en som skulle “strengthen feelings”. Bella hjälpte mig dock att inse att om det är något jag har så är det just starka känslor. Och vi var överens om att stenen som skulle “increase patience” förmodligen skulle passa mig bättre, men den var inte lika fin så jag lät bli och farbrorn tittade lite märkligt på mig när jag talade om stenens utseende istället för att se till dens effekt. Hur som haver, jag har massor av känslor och tankar och det är väldigt fint, men ibland så önskar jag, bara för en sekund, att jag kunde stänga av tankarna precis som jag ibland måste pausa musiken jag lyssnar på. Fast nu fungerar det inte så och det gör egentligen inte så mycket, för jag har hellre mina härliga, och ibland lite förvirrade eller sorgsna tankar, än att inte få ha några tankar alls.