om kärlek, och om frihet

Ja, mina vänner. Kärlek alltså, något som våra liv till en stor del kretsar kring. Det är väl lite det vi lever för? Att få älska och att bli älskade. Det är beundransvärt hur något som kan skapa så mycket lycka även besitter förmågan att skapa minst lika mycket sorg. Ett krossat hjärta har vi väl alla upplevt åtminstone en gång? Jag har dock svårt att se mig själv bli lika hjärtekrossad idag som då när jag var fjorton och var fruktansvärt olyckligt kär. Jag menar, idag vet jag vem jag är och jag vet att jag kan vara lycklig med eller utan en käreste vid min sida. Jag vet att jorden inte går under bara för att jag inte får just honom. Jag behöver nödvändigtvis inte någon att somna bredvid om kvällarna för att jag ska vara lycklig, även om det är något av det finaste som finns. Vad som än händer i framtiden, vem jag än träffar och vem jag än tvingas lämna, så vet jag alltid kommer kunna vara lycklig. Det finns sju miljarder människor, SJU FUCKING MILJARDER. Och av dem finns det bara en endaste som kan göra mig lycklig, vill ni veta vem det är? Det är ju jag själv såklart. Jag kan vara lycklig oberoende av vem jag har vid min sida. Den enda som är ansvarig för min lycka är jag själv och så kommer det alltid vara. Vill du styra rodret över ditt liv och din lycka, så bara gör det, men det är upp till dig.

Ni kan tycka vad ni vill om mitt resonemang, men för mig är det en känsla av frihet att känna såhär. Jag älskar min familj och jag älskar mina vänner. Men livet är inte förbi även om man ibland tvingas gå skilda vägar från de människor man en gång brukade älska. Och friheten i att veta att jag alltid kan vara lycklig, oberoende av någon annan, den friheten är oslagbar!