tårar och extrem saknad

Jag gråter inte särskilt ofta och när jag gör det är det oftast till något i stil med “extreme home makeover”, alltså en berörande story. När det kommer till sådant är jag världens crybaby. Men precis alldeles nyss så läste jag ett blogginlägg skrivet av en väldigt nära vän och tårarna bara forsade för att jag saknar två av mina närmaste vänner så mycket! Anledningen till varför jag saknar dem och tycker om dem fruktansvärt mycket är för att när jag är med dem är jag mitt absolut bästa jag! De ger mig positiv energi till 110% och det är exakt sådana människor jag vill, måste, umgås med – det är sådana människor jag vill ha nära mig, i mitt liv!

De är så genuina och prestigelösa, i deras blickar finns aldrig något dömande och deras livsfilosofi går väldigt mycket i stil med min. Avundsjuka skulle aldrig förekomma mellan oss tre och det är nog det bästa – att vi kan vara så uppriktigt glada för varandras skull, deras glädje är rakt igenom min glädje och det är ömsesidigt!

NI ÄR SÅ HIMLA BRA och ni finns alltid med mig även om vi fysiskt är alldeles för långt i från varandra, snart splittrade över tre olika världsdelar eftersom ena donnan i denna stund är på väg till amerikat.

20120804-231831.jpg

20120804-231914.jpg

FÖLJ:

2 svar

  1. Jänkz, Fuck distance! Tänkte på det härom dagen efter vårt samtal, att avstånd är förjäkla tråkigt. Kan vi inte bara flytta till samma stad, eller åtminstone i närheten om varandra?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.