Man kan inte säga det nog va? Hur fina vänner man har. Jag blir så innerligt glad och tacksam när jag tänker på mina stjärnor till vänner. Igår bjöds det på tapas, mys och film hemma hos Hjalmar och Sophie.
Jesus hörni vilken fin söndag. Bubblar av lycka. Och ångest inför veckan. Som vanligt. Jävla ångest, den vill inte försvinna. Stressen inför framtiden kom tillbaka när satt där med min dator och tänkte “jaha, nu ska jag söka ett sommarjobb!”
Det här var ett par meningar jag yttrade på Twitter och genast svarade en väninna “ahh, där är den Jennifer jag känner igen!”. Allting känns väldigt bra just nu, i denna stund. Jag är så galet förälskad i mina vänner
Det är så lätt att kasta kärlek, där den vackert tas emot. Hur hatisk jag än var igår och hur lite än jag vill älska någon (en partner) just nu, så gillar jag ju kärleken. Mina vänner och familj till
Alltså, tvåtusentretton. Vi har väntat ett år på den här våren. Och att vi är här nu, det är ungefär lika bra som vi kunnat föreställa oss. Bättre än så. Alla fina människor jag är omgiven av, det känns nästan
Ibland vill jag inget hellre än att kasta mig in i något galet projekt, på vinst eller förlust. Jag vill se folk skaka på huvudet åt min idé och hör dem säga att jag aldrig kommer klara det. Känna hur
Kvällen igår var trevlig. Lagade lax med pasta hos Siri, som blev väldigt gott även om vi hade trubbel med att steka laxen(!). Sen bjöd Siri på en delikat efterrätt gjord på smält vit choklad med gräddfil som får stelna
Hej vänner. Vi har en lycklig dam här i skrivandets stund. Idag vandrade jag genom ett vinter-vackert Göteborg för att möta upp min saknade bästa Emma Frozen. Alltså på riktigt, hur fint är inte det här? Jag vet att det
Bob är min barndomsvän Rebecca. Smeknamnet kom till någon gång när vi var 14-15 och började hänga igen efter en tids uppehåll. Vi var trion på dagis tillsammans med Elin som ni såg här i bloggen för någon dag sen!
Jag fick hem ett brev i veckan. Hur himla fint är det inte att få ett brev? Från sin bästa vän som är på andra sidan jorden, långt långt borta. När man egentligen behöver och vill ha henne här hemma.
En nyårsaftonskväll som var den lugnaste på många år, men ack så trivsam. Det var rött vin och tre rätters i form av gravad lax med god röra, älg och potatisgratäng (såklart) och pannacotta! Någon drink och ett glas champagne.
De här bilderna gör mig så lycklig och alldeles varm i hjärtat. Dels för att jag äntligen äntligen äntligen fått ta vackra bilder med min älskade systemkamera och dels för att julen här är så jävla mysig. Se så fint