Min barndomsvän Bob och hunden Siri

Bob är min barndomsvän Rebecca. Smeknamnet kom till någon gång när vi var 14-15 och började hänga igen efter en tids uppehåll. Vi var trion på dagis tillsammans med Elin som ni såg här i bloggen för någon dag sen! Bob, eller Bobbie som jag även kallar henne är himla go och hon säger sånt som “du får inte åka” när jag lämnar Gällivare.

Dagistiden och några år äldre gissar jag? Söta flickor!

Vi har tusentals minnen ihop och även om vi gått ganska olika vägar på senare år så är det ändå något visst med barndomsvänner man känt hela livet. De blir lite som en kusin, en bra kusin som alltid funnits och alltid kommer finnas där!

Ja apropå olika vägar i livet, Bob har hund och sambo och jobbar med något som innefattar kunskap om verktyg jag aldrig hört talas om. Hon är kanske den mest norrländska vän jag har, vet hur man fiskar i skogen, älskar att köra skoter, snusar gör hon och som jag sa en gång “ja men du är ju norrländsk, du gillar ju mjölk och så.” Galet snygg råkar hon vara också även om hon envisats med att stoppa någon sorts smyckespiercing vid halsen och ska tattuera hela armen… Dessvärre får ni bara dessa gamla bilder på damen, det var ont om uppdaterade bilder här i min telefon. Däremot får ni se hennes urgulliga franska bulldog Siri som jag fick pussas med!! Jag har blivit en sån himla djurvän!!!