Guess that’s why we’ll be friends for life
Jag fick hem ett brev i veckan. Hur himla fint är det inte att få ett brev? Från sin bästa vän som är på andra sidan jorden, långt långt borta. När man egentligen behöver och vill ha henne här hemma. Samtidigt som man är så glad att hon har det så bra och att hon också får upptäcka världen. Och så här skrev hon…
“It's a weird thing about true friends.
Even though we don't get to talk as often as we used to, I still think of you about just as much.
I'll catch myself thinking and laughing at something you'd think is funny, or smiling at some random thing that sparks a memory of us. It's like no matter what life brings our way, we've got something time and distance just can't touch. Guess that's why we'll be friends for life”
Och det stämmer bra, den här bönan kommer jag hålla hårt i livet ut! Vi har känt varandra sedan dagis och umgåtts när tillfälle getts. Hon är min bästis Elin, det är hon.
Ett svar
Glömmer aldrig när jag kommer till dagis för att hämta Jennifer som då var 4-5 år –
Dagisfröken möter mig och säger att något tråkigt hade hänt. Dagisbarnen hade varit på utflykt till torget och lekt i parken och bla åkt rutschkana. Det var kö till rutschkanan och Jennifer stod bakom Elin. När det äntligen var Jennifers tur, vad händer då? Jo lilla Elin springer uppför kanan för att få åka en gång till utan att behöva köa. Jennifer ser “rött” och smockar Elin rakt i facet…. men snabbt var det glömt och ni lekte snart med varandra igen…. :-)