Bloggers do it better // brunch med resebloggare

Kanske är det i ett sånt här inlägg som jag borde uttrycka min kärlek över allt som bloggen någonsin har gett mig. Men på ett sätt är det bara så självklart. Bloggkompisar, vänner som bloggar, människor jag träffar genom och tack vare min blogg och deras bloggar. De som jag faktiskt integrerar mest med på en daglig basis, är andra bloggare, främst online men allt mer också IRL. Vi tenderar ju att ty oss till människor som är som vi – och det är AMAZING att kunna prata om allt det där som händer i ens bubbla med någon som förstår och befinner sig i samma lilla bubbla. Kanske särskilt när man bestämt sig för att göra en business av det hela – då är det inspirerande och värdefullt att träffa andra som gjort en liknande resa.

Veera Bianca är ett exempel på en sådan donna och i söndags bestämde vi oss för att bruncha hemma hos henne. Hos Veera kan man förvänta sig att mötas av ett personligt och peppande välkomnande ↑ då hon är en blogger and instagrammer by heart. En väldigt mysig lägenhet med inredning som genast avslöjar den här damens galna resintresse. Prylarna och inredningsdetaljerna kommer från olika delar av världen och till och med granolan har inhandlats i NYC.

Och förutom att resa och skriva och vara en härlig person så kan hon någon annat Veera, nämligen fixa brunch. Ohgod. Det var inte bara vackert, det smakade också hur bra som helst.

Det här blev vi serverade denna söndag: juice direkt från en juicer med valfritt innehåll, avokadotoasts, och en bowl som bestod av grekisk yoghurt, den amerikanska granolan, bumbliga blåbär och färska jordgubbar och sist men inte minst toppad med jordnötssmör och koksflingor. En brunch med det bästa av typ alla världar.

Malin var också med ↓ . Vi båda jobbar i Otnäs utanför Helsingfors och ses därför då och då på lunch eller fika. Och nu på senaste hänger jag och Malin faktiskt ännu oftare då vi har ett kul projekt på gång tillsammans!

Hanna som går under sitt nick Sunday blondie var också där och det var första gången vi sågs. Känns bra att få träffa lite fler finska bloggare, just via bloggen är dessa svårare att connecta med online, men på instagram kör många på engelska och det är jag som utlänning i det här landet mycket tacksam för.

Vi kunde bara inte inte fota den här fantastiska brunchen. 

Den femte personen i sällskapet, Mirka, som också resebloggar och instagrammar. Fint gäng!

Och lite fler härliga detaljer från Veeras lägenhet. 

Vi satt här i ett par timmar och pratade på om resor och annat spännande. Väldigt bra sätt att spendera en söndag, I must say. Man kunde förresten tro att båda dessa damer har något mer sydeuropeiskt blod i sig med tanke på deras vilda gester, hehe.

Och hörni, ni måste spana in Veeras instagram @veerabianca, hon är en instagram-queen med ett väldigt fint flöde, det är både ärligt och härligt ♥

Det var den fina söndagen. Sedan promenerade jag och Malin i regnet och hängde hemma hos henne och alla hennes växter en stund. Älskar folk som har mycket växter hemma, dels för att det imponerar på mig (växter kräver kärlek liksom) och dels för att det är så himla vackert och mysigt.

Det här är min dröm just nu – därför följer jag den, nu

Just idag har jag en typisk känsla av uppgivenhet och tvivel över min existens, existens online främst. Så som vi har ibland vi kreatörer av text och bild i olika kanaler. Och egentligen vill jag mest ge upp för idag (trots dopamin-kick från träning) men jag tänkte bita ihop, fortsätta lyssna på Malibu på repeat, samt vara lite personlig och berätta vad som egentligen har hänt i mitt liv den senaste månaden.

Ett nytt kapitel: livet som egenföretagare

Idag har det gått exakt en månad sedan den stora förändringen i mitt liv, som jag inte hunnit berätta om för er: maj var nämligen månaden då mitt nya arbetsliv trädde i kraft. Det var precis innan påsk som beslutet klarnade och jag gick in till min chef med bestämda steg. Eller alltså, så bestämda var de nog inte mina steg, men hjärtat – det visste vad jag ville och ibland räcker det.

Hej, jag har bestämt mig för att jag behöver en ny utmaning i livet.

Och så la jag fram mitt förslag. Saken är den att det är svårt att lämna ett jobb som liksom har blivit ens familj. Så efter att ha funderat på allting i hundra olika vändor landade det tillsist i att jag skulle gå ner i arbetstid och få en ny roll. Därför jobbar jag numera bara 40% som anställd, och resten av tiden? Den är tänkt att ägnas åt mitt företag.

Detta innebär att min huvudsakliga titel nu på sätt och vis är just det, egenföretagare. Bloggare, blivande fotograf, frilansare – vi får se vart det bär. Om man vill skulle man kunna säga att jag har världen framför mina fötter.

Hur känns det? Är det rätt beslut?

Jag tror att en hel bok skulle kunnas fyllas med de känslor och tankar som snurrar när man fattar ett sånt här beslut. Jag tror dock att alla beslut vi tar här i livet är rätt beslut, det är liksom meningslöst att tänka tänk om eller jag skulle ha… Dessutom, den tanke som gör att jag kanske inte tar lika allvarligt på det här som man möjligen skulle kunna göra, är att jag vet att livet är föränderligt. Just nu är jag egenföretagare och anställd, om ett halvår kanske livet ser annorlunda ut.

Men det är också därför jag vill följa den här drömmen – för det är den dröm jag har nu.

Hur vet man att man är redo?

Något jag fått höra av andra som startat eget och som jag verkligen försökt suga åt mig: du blir aldrig redo. Du kommer inte plötsligt vakna upp en morgon med all kunskap du behöver, allting i ordning och en extra månadslön som plötsligt rullar in på kontot – och först då bestämma dig för att nu, nu är jag minsann redo att säga upp mig från mitt fasta trygga jobb. 

Så nej, jag är knappast redo. Jag har ingen affärsplan, jag har knappt en plan. Jag vet inte exakt vad jag ska försörja mig på eller hur jag ska få det att gå runt. Och det känns kanske inte precis som om jag har världen framför mina fötter på ett positivt sätt. Men om livet har lärt mig något så är det att man inte behöver ha everything figured out. Jag vet i alla fall en sak, att sälja – det kommer jag behöva göra och det kanske är en bra start.

Och visst är det enklare att hoppa med en livlina, så det får väl bli mitt tips: hoppa, men se till att ha din livlina, vad det nu kan tänkas vara. Ett deltidsjobb, sparade pengar, en stöttande familj – och såklart vetskapen om att det alltid kommer finnas fler jobb som anställd där ute. Det ger en viss trygghet.

Så hello nya liv, och nu vet ni också!


Om du vill följa resan som jag kommer dela med mig av framöver kan du följa mig på Bloglovin’ och Facebook, eller om du trivs bättre på Instagram (@jennsandstrom).

Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar

Jag hade en någorlunda plan för hur den här dagen skulle se ut när jag slog upp ögonen i morse. Eller faktiskt redan igårkväll innan jag stängde mina ögon. Och sanningen är att jag inte slog upp dem i morse, för jag har varit himla himla trött sen vi kom hem från Milano, så det var snarare en kamp att försöka få upp de små ögonlocken. Att skylla det på jetlag tycker jag är en fullt rimlig anledning, det är ju trots allt en helt annan tidzon. Men jag kämpade med att vakna ändå, någon gång vid åttatiden. Trots att jag egentligen kunnat ta hur lång sovmorgon jag ville, eftersom jag haft min bloggjobb-dag idag och jobbat hemifrån.

Jag hade alltså planerat att skriva ett par blogginlägg och ta tag i allt bloggjobb som legat lite i skymundan till förmån för alla vårens resor. Jag kan inte ens minnas sist jag hade en vanlig hemmadag tänkt för att jobba med just bloggen.

Men här blev inte många blogginlägg gjorda idag.

Det står dead handsome på kaffekoppen, men kanske lika bra att man inte ser det för jag var snarare dead cosy.

Som alltid när man pysslar med lite smågrejer som knappt är viktiga eller livsavgörande, så vet man inte riktigt var timmarna springer iväg. Jag instagrammade nog halva förmiddagen. Och läste bloggar. Förutom när jag stirrade på inlägget jag tänkte skriva på. När jag nästan höll på att somna igen kom jag på att det var dags för kaffe.

Någon gång vid 14-tiden gav jag upp och insåg att det är mycket bättre att fokusera på något som jag faktiskt känner för att göra. Och särskilt när det jag kände för att göra råkade vara att STÄDA. Det är just det som jag älskar med det här med att kunna bestämma över sin arbetstid. Jag städade nonstop fram till typ åtta (samtidigt som jag lyssnade på Att resa-podden), ni vet sånt där som behövs göras ibland, till exempel gick igenom alla papper i alla lådor och slängde hälften. Och nu är klockan halv elva, jag har just ätit en sallad till middag och skriver nu på detta med gott samvete. Ja det är i princip omöjligt att må dåligt eller ha ångest efter att man rensat bokhyllor, dammsugit och dammtorkat nästan hela lägenheten, prova själva får ni se!

Och i morgon är en ny dag, en ny jobbdag. Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar, så är det bara. Det gör faktiskt ännu mindre när jobbet i det här fallet är något som jag ändå gör dagligen och på tider som för de flesta andra är helig fritid. Och med tanke på vad jag faktiskt fick gjort, så var det trots allt en väldigt bra dag.

Hur var din dag?

När man får ett ”nej tack” och allt känns hopplöst

I höstas träffade jag ett spännande företag som nyligen öppnat upp på en ny marknad. Vi snackade lite och marknadsföring kom på tal. Jag som bloggare och digital marknadsförare kunde kanske bidra med min kunskap och konsulthjälp? Efter jul träffades vi för ett kort möte. Och allt lät så bra. Jag blir väldigt lätt exalterad och jag lägger mer än gärna ner min själ i det jobb jag gör. Så pepp på att få jobba med dem la jag ner god tid på att ta fram en offert innan jag tillslut vågade klicka på skicka-knappen. Det här var den första offerten jag någonsin skickat, som var så formell liksom, utan att för den sakens skull vara överdrivet professionell. Det var text i ett mejl liksom. Men ändå, jag var seriös – och nervös.

P1090204

Väntan på ett svar

Jag driver ju faktiskt ett företag sedan ett par år tillbaka men det har hittills varit mest jobb som gäller bloggen och de samarbeten jag gjort här. Så även om jag skulle älska att frilansa och konsulta andra företag gällande marknadsföring, sociala medier och influencers – så är det inte något jag har gjort, ännu.

Så anyway. Jag fick ett kort svar om att ”vi återkommer” och sen väntade jag. Det gick två veckor och jag började undra – ska jag skicka en påminnelse? Bör man påminna? Efter hur länge? Så många tankar. Men tillslut skickade jag en vänlig påminnelse i alla fall (man kan alltid skriva ”har ni hunnit diskutera blabla internt?” utan att verka för påstridig) och sen efter det, BAM.

”Tack men nej tack”

Tack men nej tack, vi har valt ett annat företag. Och jag som var så pepp, som i mitt huvud redan hade gjort jobbet. Det är problemet med att bli alldeles för exalterad – besvikelsen slår en mycket hårdare. Men så finns det de där som argumenterar att man aldrig bör ångra stunder av förväntan och lycka, även om de tagits ut i förskott.

Varför delar jag med mig av det här?

För att… Även om jag inte frilansar och även om detta var min första offert och mitt första nej inom just den ramen, så kändes det. Det där nejet tryckte ner mig samtidigt som alla andra grymma egenföretagare tornade upp sig framför mig. Såklart att de sa nej. Vem tror jag att jag är? Herregud vilken tur att jag har en fast tjänst, jag skulle aldrig kunna driva ett företag, uppenbarligen. Och jag ville dra ett täcke över huvudet och inte alls åka in till resemässan i Helsingfors (som pågick samma dag) och försöka mingla bland massa übercoola resebloggare.

Men jag drog inte ett täcke över huvudet. Istället tog jag på lite läppstift och skakade av mig besvikelsen. Läppstift och instagramfilter gör det mesta lite bättre.

Jag delar också med mig för att jag innerst inne vet att ett ja går det minst tio nej. Jag vet att alla andra som gör sådant som jag vill göra också kämpat, att vägen sällan är spikrak eller enkel och att ”nej tack” är en självklar och naturlig del av alltihop.

Att dela med sig av sina misslyckanden

Och så delar jag med mig för att jag tycker det är viktigt att dela med sig av ”misslyckanden” såväl som framgångar. Det är något vi uppmuntras göra på jobbet och något jag gärna gör personligen. Om jag kan visa någon annan att allt inte är FANTASTISKT, att allt inte går som på en rak och smidig räls, och att inte företagen står på led för att få jobba med mig som bloggare (om någon nu skulle råka ha den missuppfattningen, hehe) – så vill jag göra det. Jag gillar transparens och att visa vad som faktiskt händer bakom de polerade kulisserna.

Hädanefter vill jag dela med mig av mina ”failures” – stora som små. Jag vill vara öppen med att allt inte alltid går som planerat eller som önskat. Och att det ibland känns jävligt hopplöst. Men jag påminner mig själv om att det inte är jag som är hopplös. Att det kommer fler chanser och möjligheter. Att saker ibland tar tid. Och att jag faktiskt bara är 24 år gammal (i alla fall ännu en månad).


Vad var ditt senaste ”misslyckande” eller senaste gången du fick ett nej tack som svar på något du hoppades på?


Ps. Om du inte vill missa några inlägg eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Hur min bloggdag kan se ut – lyxen med att vara anställd 80%

Sedan oktober förra året jobbar jag bara 80% på mitt vanliga jobb och har sedan dess 20% över att använda till mitt egna företag. Vilket med andra ord innebär att jag har en hel dag varje vecka att ägna helhjärtat åt bloggen, som är huvudsysslan i mitt företag! Jag har också beskrivit det här beslutet som det häftigaste som hände mig 2016.

Det kanske finns någon som undrar vad jag egentligen gör på en sådan dag? Bloggar jag verkligen eller passar jag istället på att ta en skön sovmorgon, äta långfrukost, gå till gymmet och bara njuta av en extra dag ”ledigt”?

bloggdag

En arbetsdag eller en extra ledig dag?

Jag kan erkänna att det händer att jag utnyttjar dagen till resor för att förlänga en helg (som Åre-helgen), när det är jul, eller det råkar vara resemässa i Helsingfors. Men dagen är ju fritt att utnyttja exakt som jag vill – det är ju min tid. Handlar det om resor tycker jag dessutom det är en giltig anledning, eftersom det också ger material till mitt bloggande. Och eftersom jag även bloggar om helgar och kvällar så är det helt okej att ta bloggdagen som ”ledig dag” under diverse högtider.

Om det däremot rör sig om en helt vanlig vecka så måste jag säga att jag lyckats väldigt bra med att använda dagen som en arbetsdag för företaget och bloggen – och jag gör det med glädje! Jag studsar gärna upp ur sängen och tar upp datorn vid köksbordet för att få sätta igång med bloggjobbet, med vetskapen om att jag har en ostörd och hel arbetsdag framför mig.

Såhär kan min bloggdag se ut

Förra veckan valde jag att ta min bloggdag på torsdagen – jag har friheten att välja vilken dag jag vill ta men det blir ofta onsdag eller torsdag. Och samtidigt passade jag på att dokumentera vad jag faktiskt gjorde denna dag. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av ungefär hur min bloggdag kan se ut!

*08.00  kliver upp efter att ha snoozat och dragit mig en stund. Om kroppen vill sova ut en timma så låter jag den göra det. Går upp och tar min gröna shot (spirulina, chlorella och vetegräs) – en morgonrutin jag har fått för mig gör gott för kropp och själ.

* Klär på mig en mix av sköna och vanliga kläder. Även om det lockar att stanna i pyjamas är det bättre för hjärnan att ta på sig vanliga kläder och på så sätt kliva in i work-mode – ett klassiskt frilansarknep för de som jobbar hemifrån.

* 08.15 – Börjar dagen i soffan (because I can) och upptäcker att datorn brummar så… Får lov att rensa skrivbordet eftersom jag tenderar att spara allt jag sparar ner från internet just där. Tips för dig som använder Mac: öppna activity monitor för att se vad som tar ”energi” från din dator.

* För över lite bilder och filmer (från Indien-resan!) för att frigöra utrymme i min iPhone och funderar på hur jag smidigast ska hantera och lagra alla bilder och filmer i framtiden. Ett aktuellt och viktigt beslut att fundera över med tanke på min nya kamera.

* 09.15 – äter frukost som jag förberett kvällen innan för att det är Mumins födelsedag (och han skulle iväg tidigt – massor med flickvänspoäng!). Ganska lyxigt att få börja dagen med en sån här bagel, det händer inte alltid (men ibland). Jag är egentligen ingen vanemänniska och äter olika saker till frukost och alltid olika tid, ibland direkt jag vaknar men ibland först när jag kommer till jobbet.

* 09. 20 – skriver och publicerar det här blogginlägget om Att resa-podden.

* Gör kaffe av ekologiska kaffebönor som jag köpte med mig från Indien och slår samtidigt på en bra lista på Spotify. Just idag blev det listan Skam med alla låtar som någonsin spelats i den hypade norska serien.

jobba hemifrån

* 10.20 – börjar jobba på ett samarbetesinlägg som kommer publiceras senare i veckan.

* 11.30 – har ett telefonmöte med en peppig och grym tjej i Sverige för eventuellt framtida projekt/jobb. Och efter att ha pratat med peppiga personer blir man ju väldigt lätt väldigt pepp själv.

hur min bloggdag ser ut

* Uppdaterar Instagram-stories och gillar det senaste i flödet, hör ju faktiskt också till jobbet inom detta yrke… :) Om ni är nyfikna hittar ni mig under jennsandstrom.

* 12.30 – mejlar lite.

* 13.00 – läser en bra artikel om hur man skapar riktigt bra innehåll, av Alexandra Bylund som är grundare till Mama Said Media.

* Städar lite för att det är torsdag, Mumin fyller år och för att det är bra med ett fysiskt break och en lyx man har när man jobbar hemifrån (nu tycker jag inte nödvändigtvis att det är en lyx att städa, men ändå).

* 14.30 – äter lunch för nu är energinivåerna låga. Det är lätt att glömma bort att det är lunchtid när man bara gör saker man tycker är roligt.

passion egenföretagare

Bild: Unsplash. För att passion är den härligaste känslan som finns!

* Myser med min kille en stund när han kommer hem (han fyller ju trots allt år och då förtjänar man all världens uppmärksamhet) och pratar om överraskningsresan som jag gav till honom i födelsedagspresent.

* 15.30 – redigerar min första bild i RAW-format. Det visar sig vara svårare än jag trodde och efter att bilden blir helt grynig går jag istället över till att redigera i vanligt jpeg-format… Vi har en del att lära, jag och min kamera. Jag planerar att gå någon form av foto- och redigeringskurs. Men, att jag överhuvudtaget lyckades öppna de RAW-filerna jag tog i november kändes som en bedrift bara det! Hehe, babysteps.

* Fortsätter jobba på samarbetet jag påbörjade under förmiddagen.

* 17.00  slut på bloggdagen! Min kille tycker det är dags att gå till gymmet så jag avslutar min arbetsdag och han släpar nästan bokstavligen med mig för ett träningspass. Alltid svårt när man kommit ur gym-flowet att ta sig tillbaka, men också alltid lika värt att få rensa tankarna efter en dag i datorns värld.


Att dokumentera sin arbetsdag

Så ja, som ni ser jobbar jag lite hattigt och med olika saker – för jag trivs bra så och det fungerar för mig. Det är också en bra grej att faktiskt skriva ned vad man jobbar på och åstadkommer under en dag. Det är nämligen annars lätt hänt att dagen når sitt slut och det plötsligt känns som om man inte gjort någonting alls. Men med facit i hand kan man se att man ju faktiskt gjorde massor! Det fungerar vare sig du jobbar som anställd eller är egenföretagare.

Hoppas ni tyckte det var kul med en inblick i vad jag egentligen gör under min bloggdag! Och om du har en fråga får du gärna lämna en kommentar här nedan :)

Vad helgen i Åre lämnar efter sig

Imorse stod jag på en crosstrainer och blickade ut över Mellansveriges fjällvärld. De flesta skulle nog beskriva Åre som ”Norrland”, men i mina norrlandsäkta ögon tillhör Åre ganska mycket mer Mellansverige. Oavsett så är det en väldigt vacker plats. Jag kände pulsen gå upp samtidigt som otaliga känslor av lycka, inspiration, pepp och glädje virvlade runt i mig som värsta härliga tornadon. Vilken helg.

Åre by

Fem minuter senare lyckades jag placera mitt lilla huvud på en plats där en rätt tung stång bestämde sig för att falla ner. Ouch indeed. Och jag var inte längre exakt lika lycklig med ett bultande huvud och en rejäl bula.

Men om vi bortser från det har jag haft en magisk workation-helg. Lite sådär jobbigt magisk att det finns en viss risk att en uppfattas som alltför entusiastisk vid ett försök av en återberättelse.

En kort återberättelse av workation-helgen

För er som kan hantera denna typ av upphetsning kan jag dra helgen lite kort. Det har varit någon sorts optimal mix av friluftsliv, natur och aktiva aktiviteter. Tillsammans med ett gäng timmar av bloggiga business-diskussioner om högt och lågt. Dessutom fick även jag ställa mig på scen och dela med mig av lite av min kunskap – alltid lite läskigt men roligt. Och så blev jag intervjuad om livet utomlands för ett kommande poddavsnitt hos Att resa-podden.

Mängden inspiration som kommer ur en helg som denna är helt otrolig och tacksamheten över att få hänga med dessa sjukt kompetenta, coola och extremt gulliga människor är liksom enorm.

snöskovandring

Sara / Träningsglädje och Rania / Rowan Tree på snöskospromenad över Åresjön. Sara har vi att tacka för att helgen i Åre överhuvudtaget blev möjlig. Och Rania visade sig vara född i samma lilla samhälle som jag – Gällivare alltså!

göra upp eld

Katta / Bucketlife visade sina bästa skogsmulleskills och gjorde upp en eld i snön. 

Maximal inspiration

Jag har under helgen gång på gång inspirerats av influencer-entreprenörer av olika slag, tagit del av nyttig kunskap samtidigt som jag lyckats nå flera kloka insikter. Fan vilket gäng alltså, och vilken helg. Vilken helg.

Influencers of Sweden Åre Workation

En bild på några av alla drygt 30 influencers, tagen av vår allas älskade Linda, hjärnan bakom hela Influencers of Sweden


Med det tackar jag Linda, Sara, alla andra influencers, Åre och livet, för den här helgen. Nu så ska jag stänga ner datorn, vila mitt ömma stackars huvud och vänta en timma till på mitt flyg till Helsingfors. Om jag fortsätter i den här stilen kommer jag snart vara en fullfjädrad expert på Arlanda terminal 5 och 4.