Åhhhh alltså det är verkligen kul att gå till gymmet när man har det där målet. Drömmen om EN pull-up. Idag gjorde jag 2+1 med bara 12kg och sen 3×3 med 19kg tror jag nästa steg är. Det var sjukt tungt men jag kände mig himla stark. Gjorde diverse andra övningar och några nya. Också toppen att träna med någon som har lite bättre koll och är starkare!
Igår kände jag mig dock väldigt svag och efter jag gjort 15 armhävningar blev armarna rätt stela och musklerna liksom hårda. Så slutade med att jag gjorde mestadels cardio istället. Vet inte om armarna kände sig lite övertränade? Äsch idag var det bättre i alla fall, men jag tror det är viktigt att faktiskt känna efter och lyssna på kroppen.
Jag hatar att behöva säga det, för jag önskar att det var skitsamma, men jag är faktiskt glad över att inte ha gått upp i vikt. Sedan jag var cirka sexton har jag pendlat 4-8 kg JÄMT. Och nu har jag stått i princip still sen jag började träna regelbundet i Indien under hösten förra året. Mår så mycket bättre i den här kroppen än 6kg plus. Och egentligen har det inte med siffran att göra men siffran är ändå ett mått för hur jag mår rent hälsomässigt. Min kropp 6kg+ är en kropp som inte rör på sig eller tar hand om sig. En dubbelhaka tonar upp sig och inga av min jeans passar längre.
Japp när jag kom till Indien, det här är rätt precis ett år sen snart, var jag lite rund ;)
Och gymmet i Indien där min resa började lite grann. Jag har nu tränat regelbundet på gym, faktiskt mer eller mindre, i snart ett år. Och det har inte riktigt hänt tidigare. Heja! Den här turkosa t-shirten på bilden känns faktiskt lite för stor nu… Allt detta lite tack vare finessen med att dejta killar som tränar får jag nog ändå lov att säga.
Det jag tycker är lite jobbigt och synd dock är att det är så jäkla svårt att släppa detta om vikten! För nu går jag ju fortfarande runt med rädslan om att gå upp i vikt – just for att det alltid har varit så. Det handlar kanske egentligen mest om en rädsla att hamna i situationen där träningen inte är regelbunden och hälsan helt bortglömd. Man mår ju trots allt betydligt bättre psykiskt och fysiskt av att ge en tanke eller två åt sitt välmående!
OH WELL, alla dessa tankar man har som människor runt omkring en aldrig ser eller tänker på. Det är väl lika bra att dela med sig till er tänker jag, visa att man är mänsklig. Jag vet att en dag kommer det ha släppt, vi tar det steg för steg och snart är vi där – jag och min kropp!
Dock är det kanske viktigt att påpeka att jag tränar för att jag tycker det är kul och vill ha en stark kropp, men med en stark kropp faller även det ohälsosamma fettet bort gissar jag. Och jag äter faktiskt ganska precis vad jag känner för. Försöker tänka efter lite, men har aldrig druckit så mycket öl, eller ätit så mycket pizza och sockerflingor, som under min tid här i München.
I slutändan handlar det om balans, som vi brukar säga. Gör sådant som får DIG att må BRA! Älska dig själv oavsett vad. Vi vet ju redan att det inte finns något recept som passar alla, vi måste hitta vår egna väg.