På besök hos Salvador Dalí, en konstnär som fascinerar & intresserar

Resan genomfördes i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board


I Spaniens nordöstraste del, på Costa Brava-kusten i Katalonien, hittar man den lilla sjömansbyn Portlligat. Här byggde konstnären Salvador Dalí ett lite galet och häpnadsväckande hem under sin levnadstid mellan 30- och 80-talet. Efter hans död har man förvandlat huset till ett museum, Salvador Dalí House eller Casa de Salvador Dalí – och bland de museum jag besökt är detta bland de som varit mest intressanta. Salvador Dalí-huset är helt klart värt ett besök!

Det här med konst och konstnärer har kanske inte toppat min lista över saker som intresserar mig. Jag har inte riktigt förstått grejen och har väl egentligen tänkt på klassisk målad konst i form av tavlor som beskriver djup bortom alla våra sinnen, som något väldigt pretentiöst, och således ganska trist. Förlåt, alla. Jag minns också mitt första besök på Fotografiska, och hur fascinerad jag var över att de lyckats skapa ett museum med (foto)konst som faktiskt var både berörande och underhållande att studera.

Det var även jag som ställde frågan Vem är Van Gogh? till min pojkvän som jag just då dejtade (eloge till honom för att han inte flydde fältet illa kvickt). Samma pojkvän som i detta nu ser mig sitta och kolla på YouTube-filmer med Salvador Dalí och skriva ett helt inlägg om just honom – han är imponerad och minns att det var i samma ålder han själv började bli intresserad av världen. Var sak har sin tid och kanske är min tid kommen? Låt oss dyka in på ämnet.

Vem var Salvador Dalí?

Med tanke på min nonchalanta bakgrund kan jag säga att jag inte visste desto mer om den här mannen och konstnären när vi äntrade hans hem i Portlligat. Vem var den här mannen med den karakteristiska mustaschen, vars mest kända målning är den med smältande klockor (Minnets envishet) egentligen?

Redan från första stegt in i huset får man en idé om att det är ett ytterst unikt och ganska konstigt, men också spännande, hem man hälsar på i. Det första som möter oss är liksom en uppstoppad isbjörn, så skräckinjagande att jag inte kände för att fånga den på bild alls faktiskt.

Och för att ytterligare förklara vilken personlighet Salvador Dalí var har jag plockat ett citat från en intervju med honom från 1965 som finns på YouTube (ganska kul att se faktiskt, känns magiskt att kunna kliva in i en tv-intervju från 60-talet):

”Modesty is not my speciality” – Salvador Dalí

I samma intervju säger han: Dalí love confusion, något som ytterligare förstärker hans personlighet och dessutom avslöjar den charmiga engelskan som må vara något bristfällig men som han inte räds för att använda.

Han verkar ha varit både en rebell och en snobb under sin studietid, och vägrade lyssna eller följa reglerna. Han följde inte heller sina föräldrars önskan och vilja utan gick helt sin egna väg, och såhär i efterhand kan man ju inte annat än imponeras, för något lyckades han ju onekligen med. Han hade något av ett bekräftelsetörstande behov och strävade efter att vara ett annorlunda original, något som förmodligen ligger till grund för hans berömmelse.

Nu kliver vi in i den berömda konstnärens hem och färdas 40-50 år tillbaka i tiden. 

Välkommen till Casa de Salvador Dalí


Hemmet är välbevarat och säkerheten här inne är hög. Surrealism är något som kännetecknat Dalís konstnärsskap och när vi promenerar runt i hans hus förstår vi att den här mannen har inte bara målat surrealistiskt, hela hans liv och omgivning har präglats av det! Huset var under konstruktion under många år där det byggdes till nya rum och delar, och därför är det idag lite av en labyrint att navigera sig igenom.

Svanar förekommer i olika skepnader på flera ställen i huset.

Hans fru, Gala Dalí. Mäktig bild.

Med husets alla fönster i olika former och storlekar kan vi också förstå att Costa Bravas kust inte var utvalt av slumpen utan valts till följd av sin vackra natur precis vid havet – något som också inspirerat denna konstnär i hans verk.

Dalís ateljé

Att få kliva in i en berömd konstnärs ateljé kändes riktigt coolt. Och fotovänligt. Jag tycker dessa färgburkar, flaskor och penslar gör sig rätt bra på bild. Tänk att det var just här han befann sig, Dalí, och skapade vad som skulle komma att bli eftertraktade målningar.

Och såklart fanns där stora fönster med vacker utsikt mot havet.

En trappa ner fanns ännu mer verktyg och tillbehör för målandet. 

Husets trädgård och utomhusmiljö


Innegården, trädgården och husets hela utomhusmiljö är fantastisk – och väldigt stor. Inne i huset fick jag inte direkt känsla att HÄR vill jag bo eftersom allting är ganska konstigt och surrealistiskt, som sagt. Men här ute däremot, jag kanske inte nödvändigtvis skulle vilja bosätta mig i trädgården – men jag skulle absolut kunna arrangera världens fest! Och fester har de nog haft här, enligt Wikipedia var det kanske inte några sofistikerade tillställningar utan snarare ganska dirty grejer som försiggick.

Drömmig atmosfär, eller hur?

Annika tyckte det var perfekt för ett selfie-stopp.

Men mitt i allt det drömmiga dyker förstås lite mer galna saker upp. Man äntrar liksom den här magiska lilla fontänen och till höger hittar man detta:

En Michelin-gubbe som sitter och njuter och så världens arrangemang  av märkliga gubbar, en läppformad soffa i rosa plast och lite reklam(?) för den italienska däcktillverkaren Pirelli.

Det finns även en stig som går upp bakom huset och härifrån har man ännu bättre utsikt över Portlligat och kusten. Vi slog oss ner här en stund och njöt av utsikten såväl som det behagliga vädret som Costa Brava bjuder på i maj.

Foto från Janickes (Norske reiseblogger) kamera.

Efter det kände vi oss väldigt nöjda med besöket. Jag känner mig nyfiken på att veta mer om den här mannen och kommer förmodligen leta upp en dokumentär om honom. Vem vet, kanske får jag chans att besöka museet någon gång igen i framtiden, det känns som ett ställe som skulle vara intressant att uppleva även en andra gång med mer kunskap i bagaget.

Praktiska detaljer för Salvador Dalí-huset

Hur tar man sig hit? Bil är nästan ett måste för att ta sig hit och Portlligat ligger 2.5 timmars bilfärd norr om Barcelona, strax utanför Cadaqués. Men om du inte har tillgång till bil rekommenderar jag att du kollar upp möjligheter på deras hemsida för att åka på en tur eller om det går någon buss.

Vad kostar det? 11€ i dagsläget, kolla den här sidan för aktuella priser och öppettider.

Måste man köpa biljett i förväg? Eftersom museet bara tar ett visst antal besökare åt gången måste du boka ditt besök i förväg, reservera dina biljetter och hämta ut dem precis innan ditt besök.

Kombinera ditt besök: En timmas bilfärd bort ligger Ventalló och där var vi på en fantastisk olivoljeprovning hos Oli de Ventalló som jag kan rekommendera.

Foto från Annikas (Resfredag) kamera. Bettina, Janicke, Annika, Angie, Henriikka och jag, hoppade in i ett spännande ägg som Dalí placerat i sin trädgård och som vi tyckte var perfekt för ett gruppfoto. Han hade någon märklig besatthet av just ägg. 

Har du besökt Salvador Dalís hus eller funderat på att göra det?

5 saker som gjorde min vecka lite bättre

När det här inlägget publiceras befinner jag mig förhoppningsvis på ett spa i Estland, tillsammans med min mamma och moster. Kanske ligger vi i ett skönt bad, promenerar längs med stranden eller äter något gott. Och trots att det är söndag så förbereder jag mig inte för en klassisk måndag, eftersom det är nationaldag coming up i Sverige tänkte jag vara ledig måndag-tisdag jag också, som den svensk jag är. Jag fortsätter spa:a här i Estlands spa-mecka Pärnu och kommer hem tisdagkväll.

Och medan jag gör detta tänkte jag att vi skulle kika på 5 saker som gjorde den här veckan lite bättre.

Såhär har jag sett ut i veckan på mitt hemmakontor, dresscode: avslappnad, hehe.

5 saker som gjorde min vecka lite bättre


* Det lilla paketet som trillade in genom brevinkastet. Det var fantastiska Angeliqa från Vandringsbloggen som ville vara snäll och skickade ut peppiga kort med hikefulnessiga budskap. Det gillar jag, och blev väldigt glad av. Tack inspirerande du!

Det är inte caffe latten som räknas, det är inte målet som räknas, det är inte timmarna på kontoret som räknas. Viktiga påminnelser de där!

* Sommarbilderna som flödar hos mina bloggvänner just nu. Resfredags fantastiska bilder från en kväll i Vitabergsparken, Fantasiresors sommar-inspirerande bilder i det här inlägget och så ännu en mysig fotodagbok från Äntligen vilse och hennes en klipphängs-kväll.

* Lokalt rostade kaffebönor. Eftersom jag numera jobbar hemifrån betydligt mer så har kaffekonsumtionen i hushållet stigit rätt rejält. Jag dricker nämligen aldrig kaffe hemma på morgnarna om jag ska till kontoret, då dricker jag morgonkaffet där. Så det brukar bara bli någon kopp under helgen. Men nu så. Därför blev jag glad när Mumin hittade och köpte ett paket kaffebönor i Teijo som var lokalt rostade och väldigt tjusigt paketerade.

* Alla promenader som jag tvingats ta till följd av min cykel som någon plockade med sig från cykelförrådet förra helgen – för att se på det från den ljusa sidan. Och ett litet plus till mitt försäkringsbolag som redan hunnit sätta in ersättning på mitt bankkonto (inte ens hälften av cykelns värde, men ändå).

* Kärleken som jag har fått tack vare det här inlägget: Det här är min dröm just nu – därför följer jag den, nu. Kan man spara lite av all kärlek i en burk och plocka fram när det känns tungt, tror ni?

Hur var din vecka? Vad hos dig har förhöjt veckan litegrann?


Recept på aioli: hur gör man hemmagjord aioli?

Det var under en fredag i maj som jag befann mig i den lilla staden Ventalló i Costa Brava, Spanien, och fick beskåda hur hemmagjord aioli blev till framför mina ögon. Den katalanska kvinnan som varit vår guide under dagen och visat oss runt på sina olivplantager och berättat allt som finns att veta om olivolja lärde oss också som sista moment hur man gör aioli själv. Det är nämligen inte så svårt som man skulle kunna tro. Och eftersom det är så enkelt och för att jag älskar Spanien och spansk mat vill jag nu dela med mig av ett lyckat recept på aioli!

→ Läs också: Olivoljeprovning i ett lummigt Costa Brava

recept på aioli


Vet du hur man gör aioli?

Det är egentligen väldigt enkelt, för det är bara två ingredienser som behövs. Bilden här ovan avslöjar en av dem. Och kanske kan du gissa vad den andra är med tanke på var vi befann oss? Det enda som ingår i receptet på aioli är nämligen vitlök och olivolja, + lite salt om man önskar, och vinäger.

Aioli – recept

* 3 vitlöksklyftor eller fler om du önskar, som du pressar eller hackar (om du hackar vitlöken blir smaken mildare)
* 2-3 dl olivolja (eller så mycket som mängd aioli du önskar göra)
* 1 tsk vinäger

Såhär tillagar du aiolin:

På det spanska viset använder du en mortel för att krossa vitlöken (och du snålar inte med antalet klyftor) och sedan sakta tillsätter du olivoljan medan du rör om ordentligt med morteln. Du kan hälla olivolja lite i taget och röra om tills det börjar tjockna innan du häller på lite till. Tillsätt lite vinäger, och salt om du önskar för smakens skull.

Klart!

recept aioli

Om du inte har olivolja går det bra att använda någon annan olja, till exempel raps. Det är lite en smaksak också. Men jag ♥ olivolja.

aioli recept

Tips för att aiolin inte ska skära sig:

Jag har hört att det underlättar om alla ingredienser är rumstempererade. Tricket är också att inte tillsätta för mycket olja för snabbt. Och om den skär sig kan du försöka rädda den genom genom att börja om på nytt i en ny bunke och sedan tillsätta den ”skurna” lite i taget i den nya aiolin. Enligt vissa är stavmixer också att föredra för att undvika att aiolin skär sig.

Men äggulan då?

Om du tillsätter äggula, som jag sett att många andra recept använder, så är det mer liknande majonnäs. Senap är också en populär ingrediens i de recepten.

Varifrån kommer namnet aioli?

Aiolin på det enkla viset med bara vitlök och olivolja har sitt ursprung i Spanien och mer precis Katalonien och Valencia. Namnet kommer från spanskans ”all i oli” som betyder just vitlök och olja. Svårare än så är det inte och jag undrar lite vad som hände när det gick från att kallas allioli till aioli i andra länder, kan det ha varit någon som hörde fel måntro?

allioli recept


Jag lärde mig att göra aioli hos företaget Oli de Ventalló under en resa i Costa Brava, Katalonien. Resan arrangerades i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board. Mer om upplevelsen hos olivolje-företaget har jag skrivit om här.

Tänk på den bästa stunden & tystnaden – reklamsamarbete

Det här inlägget är ett reklamsamarbete med Gore-Tex


Den första fjällvandringen, jag var 10 och flög tillsammans med min pappa helikopter upp till fjällets topp. Fjället var någonstans i närheten av Ritsem, i Gällivares fjällvärld. Vi satte upp vårt tält och jag sov min första natt ute i vildmarken. Jag minns den här upplevelsen tydligare än mycket annat man minns från när man var 10. Jag minns hur pappa gick iväg på fjället för att försöka få mobiltäckning och hur jag inte riktigt kunde se honom för att hans skogsgröna kläder smälte in så bra bland den grönbruna marken som blandas med stenar. Jag minns att det var hemskt att sova i tältet, inte nödvändigtvis på grund av var vi befann oss eller för att det var ett tält, utanför att min kära pappa snarkar. Men så äntligen blev det morgon och då var allting värt det. För jag minns flocken med renar som rörde sig över fjället en bit bort, hur vi vandrade 17 kilometer ner för berget tillbaka till Ritsem och drack vatten från fjällbäckarna längs med vägen. Jag minns hur trötta benen var, och att jag kände mig ganska stolt. Pappa var nog ännu stoltare.

Som barn är allting man gör väldigt naturligt. Det är inte förrän på senare år som jag förstått hur exklusivt det faktiskt är att flyga helikopter. Eller hur exklusiva de där bergen är. 

Min pappa försöker fånga det mäktiga och vackra på bild, strax utanför Gällivares centrum ↑

Från all hjortron-plockning som barn har jag möjligen inte lika positiva minnen som från fjällvandringarna. Jag minns myggorna och att jag undrade när vi var klara? Men jag skolades tidigt och kanske har det satt sina spår.

Tänk på den bästa stunden…

Den här våren köpte jag min första riktiga kängor och öppnade upp för möjligheten till fler vandringar och fler äventyr, i skog och fjäll. Därför kändes det kul att nu få chansen att göra det här samarbetet med Gore-Tex – och jag tycker deras reklamvideo ↓ är klockren (syns inte om du använder någon adblock).

Jag lägger i alla fall knappt märke till den där lilla fliken som säger Gore-Tex som bland annat finns på mina nya kängor och diverse andra friluftskläder jag äger. Därför känns de avslutande orden: Tänk inte på väderförhållanden, tänk inte på Gore-Tex produkter… Ju mer vi tänker på dig, desto mindre tänker du på oss, så slående.

→ Vinn resa till Island, Skottland eller England

I samband med den här reklamfilmen har Gore-Tex just nu en tävling igång där du kan vinna tre fantastiska priser i form av olika typer av resor. Åk på en ljusmålnings-resa till Island, lär dig fota i Skottland eller upplev en musikfestival i England! Vad resorna har gemensamt är att du blir försedd med ordentlig utrustning för rådande väderföhållanden och de olika aktiviteterna. Ni kan ju gissa vilken resa jag tävlar om? Foto-resan, såklart! Klicka på videon ovan för att komma till deras hemsida och tävlingen.

Island är förresten ett land jag gärna skulle vilja besöka igen. Jag var där 2008 och red bland annat på islandshäst, såklart. Däremot hade vi, som ni ser ↓ lite otur med vädret. Tackolov blev vi utrustade med rejäla regnkläder, jag undrar om Gore-Tex har något som passar för en heldag på en häst i regn? ;)


Det här inlägget är ett reklamsamarbete med Gore-Tex

Det här är min dröm just nu – därför följer jag den, nu

Just idag har jag en typisk känsla av uppgivenhet och tvivel över min existens, existens online främst. Så som vi har ibland vi kreatörer av text och bild i olika kanaler. Och egentligen vill jag mest ge upp för idag (trots dopamin-kick från träning) men jag tänkte bita ihop, fortsätta lyssna på Malibu på repeat, samt vara lite personlig och berätta vad som egentligen har hänt i mitt liv den senaste månaden.

Ett nytt kapitel: livet som egenföretagare

Idag har det gått exakt en månad sedan den stora förändringen i mitt liv, som jag inte hunnit berätta om för er: maj var nämligen månaden då mitt nya arbetsliv trädde i kraft. Det var precis innan påsk som beslutet klarnade och jag gick in till min chef med bestämda steg. Eller alltså, så bestämda var de nog inte mina steg, men hjärtat – det visste vad jag ville och ibland räcker det.

Hej, jag har bestämt mig för att jag behöver en ny utmaning i livet.

Och så la jag fram mitt förslag. Saken är den att det är svårt att lämna ett jobb som liksom har blivit ens familj. Så efter att ha funderat på allting i hundra olika vändor landade det tillsist i att jag skulle gå ner i arbetstid och få en ny roll. Därför jobbar jag numera bara 40% som anställd, och resten av tiden? Den är tänkt att ägnas åt mitt företag.

Detta innebär att min huvudsakliga titel nu på sätt och vis är just det, egenföretagare. Bloggare, blivande fotograf, frilansare – vi får se vart det bär. Om man vill skulle man kunna säga att jag har världen framför mina fötter.

Hur känns det? Är det rätt beslut?

Jag tror att en hel bok skulle kunnas fyllas med de känslor och tankar som snurrar när man fattar ett sånt här beslut. Jag tror dock att alla beslut vi tar här i livet är rätt beslut, det är liksom meningslöst att tänka tänk om eller jag skulle ha… Dessutom, den tanke som gör att jag kanske inte tar lika allvarligt på det här som man möjligen skulle kunna göra, är att jag vet att livet är föränderligt. Just nu är jag egenföretagare och anställd, om ett halvår kanske livet ser annorlunda ut.

Men det är också därför jag vill följa den här drömmen – för det är den dröm jag har nu.

Hur vet man att man är redo?

Något jag fått höra av andra som startat eget och som jag verkligen försökt suga åt mig: du blir aldrig redo. Du kommer inte plötsligt vakna upp en morgon med all kunskap du behöver, allting i ordning och en extra månadslön som plötsligt rullar in på kontot – och först då bestämma dig för att nu, nu är jag minsann redo att säga upp mig från mitt fasta trygga jobb. 

Så nej, jag är knappast redo. Jag har ingen affärsplan, jag har knappt en plan. Jag vet inte exakt vad jag ska försörja mig på eller hur jag ska få det att gå runt. Och det känns kanske inte precis som om jag har världen framför mina fötter på ett positivt sätt. Men om livet har lärt mig något så är det att man inte behöver ha everything figured out. Jag vet i alla fall en sak, att sälja – det kommer jag behöva göra och det kanske är en bra start.

Och visst är det enklare att hoppa med en livlina, så det får väl bli mitt tips: hoppa, men se till att ha din livlina, vad det nu kan tänkas vara. Ett deltidsjobb, sparade pengar, en stöttande familj – och såklart vetskapen om att det alltid kommer finnas fler jobb som anställd där ute. Det ger en viss trygghet.

Så hello nya liv, och nu vet ni också!


Om du vill följa resan som jag kommer dela med mig av framöver kan du följa mig på Bloglovin’ och Facebook, eller om du trivs bättre på Instagram (@jennsandstrom).

Malibu, Palma, Paris & Amerika

Det är något visst med att lägga sig när himlen fortfarande är ljus och skiftar i rosa. Att vakna till fågelkvitter som hörs genom det öppna fönstret. För fönstret får vara öppet jämt och det finns någon sorts frihet i det. Fri känner jag mig också när jag lämnar hemmet utan ytterkläder, för det är så varmt att man bara kan vara, utan jackor, vantar och mössor. Det är liksom på så många sätt som vintern inte kan jämföra sig med sommaren. Vintern är en övergångsperiod, någonting som existerar enbart för att vi ska kunna få ha sommaren. Sommaren är alltid strävan, den är målet.

Och nu är den här. Så här kommer fyra, ganska nya, peppiga och somriga låtar. Som alla har ett potentiellt resmål som namn, I like.

Malibu. Så mysig.

Palma de Mallorca. Något otippat namn I’d say, musikvideon hade premiär inne hos niotillfem-Sandra i morse, och det fanns något härligt runt den här låten.

Paris. Även om jag gillar Åbos uttryck: Varför Paris, vi har ju Åbo? Staden lockar mig inte som sådan, men låten, den gillar jag.

Amerika. Kolla in svensken 1987 på Spotify för fler småmysiga låtar.

Varsågod, det var dagens sommarinspiration. Igår fick ni ju tips på böcker för sommaren, och idag lite musik. Reseinlägg blir det fler av så småningom, och redan till helgen åker jag på en weekend igen, till landet rakt söder om Finland.