Vi behöver inte vara rädda

När polisen höll sin presskonferens nu under kvällen var det polisen i mörkblått till vänster som uttryckte sig skickligast av alla jag lyssnat till under hela kvällen.

”… man behöver inte vara rädd. Man ska inte ändra sin livsstil. Man ska leva sitt liv precis som vanligt. Man ska inte låta angrepp av det här slaget göra oss rädda.”

Visst är det obehagligt, livet är obehagligt emellanåt. Och det är rätt absurt att människor utför terror av denna typ. Lika absurt som att krig varit ett stående inslag i alla dagstidningar så länge det funnits tidningar eftersom krig funnits så länge det funnits människor på vår jord. Allting går inte att förklara och det är inte allting som vi kan förstå. Och vi behöver inte göra det, antar jag.

Men jag vill lyfta upp det faktum att vi inte behöver vara rädda, och att världen fortfarande är vacker. Kom ihåg det. ♥

Fotodag ute i Tjautjas – skidor, kaffe & norrsken

Hej från Tjautjasjaure, den lilla fjällbyn 3 mil norr om Gällivare där min mormor har ynnesten att få vara bosatt. Jag älskar att komma hit just runt den här tiden när vårsolen är framme och snön sakta börjat smälta, det är perfekt upplagt för längdskidåkning, skoterturer, fika i snön och att bara ta in och njuta av naturens skönhet.

Jag och Rania / Rowan Tree kom ut hit igår förmiddag för att ha lite fotokurs. Jag tänkte nämligen att mormors lilla hus i den lilla byn skulle vara en lämplig miljö för att fånga lite av det norrländska friluftslivet. Och alltså varsågoda jag tänker att ni ska få se vad jag fångade genom min kameralins. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree – vi stakade oss fram på skidor längs ett skoterspår då skidspåret hunnit smälta bort, det var inte helt enkelt kan jag meddela.

Vi hade såklart med oss lite äkta norrländsk rekvisita för fotona (och för att dricka vårt termoskaffe). 

Och här satt vi sen i snön, drack kaffe, åt smörgåsar och diskuterade foto in i minsta lilla detalj. Herregud så kul och lärorikt att få ha en fotograf vid sin sida en hel dag. Förhållandena var egentligen inte optimala, ni vet starkt direkt solljus och vit-blåaktig snö – men jag tyckte vi gjorde ett ganska bra jobb ändå. Sen har jag ju förstått att man inte vaknar upp och blir en riktigt duktig fotograf över en natt (Rania har hållit på i 10 år liksom!), men alla ska vi ju börja någonstans.

That motljus alltså, finns det något roligare att leka med i foton?

Jag tycker dock det är roligare att fånga ”människor in action” än att fokusera på grankvistar och naturen – Rania är dessutom ett så tacksamt motiv, jag menar, hur mysig och skogsmullig ser hon inte ut?! Vi får väl se hur mitt fotointresse förändras och växer i takt med att jag (förhoppningsvis) förbättras. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree

Sen gick vi in för att redigera men gick ut igen för att fånga den där gyllene timman innan solen går ner.

Efter en lång dag ute på skidtur som till största del bestod av fotograferande och följdes upp av timmar med redigering när vi väl kom in, så kröp vi tillsist ner i våra sängar strax innan midnatt.

Jag kan se stjärnorna härifrån, sa jag till Rania. Och inser i samma stund att vi helt glömt bort att kolla chansen för att få se norrsken (som man kan se i en app, såklart). Men så när jag fortsätter spana ut mot stjärnhimlen ser jag det plötsligt – det gröna ljuset som skimrar där ute. DET ÄR NORRSKEN! Och reaktionen hos Rania var väldigt lik reaktionen min kompis Julia hade förra året när hon också hunnit gå och lägga sig: att kliva upp sjukt snabbt, få på sig kläder och gå ut. Rania nådde toppen av bevis på att man är en trogen och passionerad fotograf, hon slet tag i kameraväska och sprang ut på isen. Jag kom efter när jag insåg att en sån här stjärnhimmel med norrsken och månljus och en räv som springer över isen, är ingen vardagsmat. En stund helt klart värd att fångas.

Här kan ni se Ranias fantastiska bilder av norrskenet.

Nu ska vi fortsätta dagens lektion – det har kommit någon decimeter snö under natten och är mulet idag så blir lite andra fotoförhållanden. 

En kärlek som är evinnerlig och som aldrig sviker – kärleken till bergen

Shit. Herregud. Helt sjukt. Wow. Fuck. Oh my god.

Orden som kommer ur mig. Som snurrar runt i mitt huvud. Det finns liksom inte så mycket annat som makes sense att säga eller tänka. Och det är så jäkla svårt att ta in allt. Min blick vandrar längs med bergsryggarna och jag vill aldrig släppa taget. Jag sicksackar ner några höjdmetrar och stannar upp igen. Tittar. Andas. Lyssnar. Känner. Luktar. Tar in, det där som inte riktigt går att ta in. Fan vad fint det är. Så jävlajävla fint. Och svaret är alltid lika självklart, livet känns tydligt när jag står just här, this is why. Det här är varför, det här är det enda som har någon betydelse. Det här är svaret på frågan varför jag lever.

En kärlek som vuxit fram

Jag är uppvuxen med berg och det har egentligen alltid varit väldigt naturligt för mig. Jag minns tydligt min första fjällvandring som 10-åring, när jag och pappa flög helikopter upp bland bergstopparna (och jag frågade om sjön vi såg var havet) och följande dag vandrade de 17 kilometrarna ner. Jag minns den simpla lunchen vi tillagade (kan det ha varit tortellini?), fiskarna vi såg kämpa uppför små strömmar, känslan när vi äntligen nådde vägen och att allt jag orkade äta till middag när vi tillsist kom fram var djungelvrål.

Och inte visste jag det då, vilken speciell miljö det här var och hur mycket man skulle kunna längta till den.

Men något hände när jag flyttade hemifrån, när jag lämnade Gällivare och de lappländska landskapen för ett betydligt mer plattare och urbant södra Sverige. Jag hade längtat söderut så länge jag kunde minnas och jag var nog aldrig ämnad att bli kvar i Gällivare. Men redan första gången jag återvände hem så minns jag hur annorlunda jag såg på allt. Jag tittade liksom på de berg som omger Gällivare, de berg man kan se från centrum, och tänkte wow. Det här är ju faktiskt vackert. Det var första gången jag verkligen såg vad som hela tiden funnits framför mig. Och om Gällivare har något så har det natur. Och kanske kommer det aldrig bli tillräckligt för att jag skulle vilja flytta tillbaka, men det är tillräckligt för att kunna längta till.

Alla de här bergsbilderna kommer ju visserligen från österrikiska alperna och visst, de är svårslagna. Men Alperna och svenska fjällvärlden är två olika upplevelser – och jag behöver, och älskar, båda! De vilda, fria och svåråtkomliga fjällen som finns att utforska i Sverige och så de högre, massiva och väldigt bekväma bergen i Centraleuropa – de har båda sin tjusning.

Och egentligen älskar jag alla berg. Varenda liten som stor topp förtrollar mig, från Rocky Mountains i väst till hela Nya Zeeland i öst (som är två av andra vackra bergsmiljöer jag har varit lyckosam att få uppleva).

Vinner bergen över havet?

Jag brukar säga att jag trivs vid bergen men också vid havet. Det är något med känslan över att blicka ut mot en horisont, ut över ett hav som aldrig verkar ta slut. Och samtidigt som jag känner en viss frihet där vid strandkanten, där det känns som om jag verkligen kan andas och slappna av, så finns det en viss begränsning. Jag är lite rädd för allt det okända som gömmer sig under ytan, jag är inte jättebra på att hantera båtar och jag vill inte lära mig att dyka. Därför kommer jag liksom bergen lite närmare och här och nu så är det kanske vad jag föredrar när det kommer till upplevelser och äventyr.

Fast, jag älskar ju att utmana mig själv, kliva ner i det saltiga och lite läskiga vattnet, känna vågorna – precis som förra sommaren när jag beskrev det som havets magi.

Hav och berg, de kommer nog alltid slåss om min kärlek, och kanske måste man inte välja?

Att fånga berg på bild

Jag har plockat ut de vackraste bilderna av berg som jag lyckades fånga under våra dagar i Alperna. Och om någon som kan lite om fotografering kollar på bilderna så kan jag tänka mig att de inte är de bästa av bergsbilder som tagits. Mitt objektiv är inte helt optimalt för det till att börja med (jag behöver ett som har större vidvinkel, tror jag) och sen har jag insett att det är sinnessjukt svårt att redigera bilder i den här miljön… Jag hoppas bli lite klokare efter min fotokurs med Rania nästa vecka men skulle nog också vilja få lite tips från bloggkollegorna Äntligen vilse och Oh Darling – kolla bara Katarinas bilder från Schweiz och Helenas bilder från Yosemite – my god vad duktiga de är!

Oh well, allting tar sin tid och min fotoresa har bara börjat.

Att plugga på Jönköping University och JIBS – frågor & svar

Presenteras i samarbete med Jönköping University – text & åsikter är alltid mina


Det är snart 4 år sedan som jag tog min examen från Jönköping University, eller rättare sagt från JIBS, som är förkortningen för den del där jag gick: Jönköping International Business School. Att jag över huvud taget hamnade i Jönköping var lite av en spontan slump, men det är en slump jag aldrig ångrat. Herregud vilka fina minnen jag har med mig från den tiden och förutom att jag var nöjd med utbildningen så kan jag också rekommendera Jönköping som studentstad.

plugga Jönköping University

Jag till höger, med mina nära vänner Frost & Sanna som jag skrev examensarbetet med.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg här på bloggen om hur det var att plugga i Jönköping och med anledning av det inlägget får jag ofta frågor om just Jönköping University, vad jag pluggade, vad jag ville bli och vad jag nu efter avslutad utbildning faktiskt jobbar med.

Vill du veta hur du ansöker? Se info längst ner i inlägget.


Varför Jönköping University?

Jag var just fyllda 18 när jag satt hemma i mitt flickrum i Gällivare och kikade runt på olika universitet och högskolor. Jag har alltid brytt mig väldigt lite om prestige och fjädrar i hatten, och därför hade jag ingen tanke om att jag absolut ville gå på en ”fin” skola i till exempel Stockholm, Uppsala eller Lund. Så jag var öppen för allt och det gjorde att jag blev genast förälskad när jag snubblade över JIBS i Jönköping med sitt starka internationella fokus. Själv beskriver de sig som ett modernt och internationellt lärosäte med nära till arbetsmarknad och näringsliv.

Ett annat nyckelord jag skulle beskriva Jönköping University med och framför allt JIBS är entreprenörskap. Jag minns än idag såväl deras slogan ”entrepreneurial in mind and international at heart” och det känns som att utbildningen med detta fokus verkligen format mig.

Jag menar, här är jag idag: jobbar för en startup med entreprenörer som målgrupp, driver själv företag och har bott i 5 olika länder utanför Sverige de senaste åren.

student Jönköping University

Svar på frågor om skolan och utbildningen

Det här är några specifika frågor som trillat in på min mejl och som jag tänkte att jag skulle ge svar på till fler som kanske har liknande funderingar. Jag pluggade alltså på JIBS under 2010-2013 och programmet jag läste var International Management som ger en ekonomie kandidatexamen med huvudområdet företagsekonomi.

Vad tycker du om programmet är det ett bra program?

Som jag nämnt tidigare gillade jag International Management just för att det var en bra mix av allt möjligt business-relaterat. Därför skulle jag rekommendera programmet för dig som kanske inte är helt säker på vad du vill göra men känner att du dras mot det här området. Kanske har du tankar om att driva eget, bli chef en dag i famtiden och kanske vill du jobba inom ekonomi, ledarskap, marknadsföring eller HR. International Management öppnar upp för många möjligheter.

Dessutom uppskattade jag möjligheterna att få komma utomlands och plugga, det var det jag såg mesr fram emot redan när jag började. Vi fick åka utomlands den 4:e och 5:e terminen och gjorde alltså totalt två terminer utomlands.

plugga utomlands JIBS

Plugg på stränder, första bilden från utlandsterminen våren 2012 i Kanada under en semestervecka på Kuba och andra bilden från utlandsterminen hösten 2012 på Nya Zeeland under en vecka på Samoa.

Vad gör du idag?

Idag jobbar jag med digital marknadsföring på en startup, samt driver den här bloggen som en enskild firma sen ett par år tillbaka (ett jobb som innefattar mycket sociala medier och kreativitet det också). Jag insåg under min utbildning på JIBS att jag ville fokusera mer på marknadsföring så därefter valde jag kurser inom det området och sökte mig mot den typen av jobb efter min examen.

Vad jobbar dina kurskamrater som idag?

Vi som gick International Management är idag allt ifrån marknadsförare som jag, till jobb på banker, managementkonsult, utomlands med exporter från Sverige, jobb inom events och så vidare. Dessutom har man alltid möjligheten efter sin kandidat att välja en master och rikta in sig på något mer specifikt man kommit på att man är intresserad av.

studenter Jönköping

Jag och mina bästa studievänner illustrerar ett klassiskt gammalt skolfoto. 

Läste du vidare till en master eller gick du ut i arbetslivet direkt efter kandidaten?

Jag kände mig rätt klar med plugget och var inte sugen på att läsa vidare. När jag nådde slutet på utbildningen fick jag ett erbjudande om att komma och göra ett internship i Indien som jag tackade ja till. Så itället för en master gjorde jag två olika internships, det första i Indien följt av ännu ett inom marknadsföring i Tyskland. Det passade mig väldigt bra och jag har sett det som en stark fördel att ha haft den utlandserfarenhet + arbetslivserfarenhet som dessa praktiker gav mig.

Var det lätt att få jobb?

Arbetsmarknaden sedan jag tog examen har kanske egentligen inte varit fördelaktig för oss nyutexaminerade, men jag personligen har aldrig varit arbetslös. Kanske har jag haft lite flyt men jag tror också en fördel varit att jag varit öppen för allt både när det kommer till jobb, företag och länder. Jag började på ett IT-företag i Indien, fortsatte till ett startup inom e-handel i München, sedan var jag ett tag på STS Språkresor i Göteborg och är nu på ännu ett IT-företag här i Helsingfors.

Jag tror det är bra att acceptera att du inte behöver hitta drömjobbet direkt, utan håll ögon och dörrar öppna för ett bredare perspektiv så kommer det underlätta ditt jobbsökande. Och våga leta utanför din stad eller ditt lands gränser!

Det är väldigt många personer som säger att IT är framtiden och världen automatiseras och digitaliseras så de flesta ekonomiutbildningarna kommer att försvinna. Vad tänker du angående det?

IT får såklart en allt viktigare roll i vår liv och alla företag skriker efter att anställa programmerare och utvecklare. Jag tror också att utbildningarna överlag kommer anpassa sig efter vår IT-värld och att det kommer bli mer integrerat i allt vi gör, redan från grundskolan liksom. Däremot ser jag inte att de kommer ta över alla andra positioner, IT är ju ett verktyg men det behövs fortfarande någon mer för att driva ett företag. Så därför skulle jag inte oroa mig för mycket över det. Dessutom tror jag man bör ha någon form av intresse för IT och inte bara plugga det för att vara garanterad jobb.

International Management JIBS

En typisk eftermiddag hemma hos Emma när vi satt och pluggade, drack kaffe och inspirerades av peppiga citat. 

Många pratar om UU (Uppsala Universitet), SU (Stockholm Universitet), HHS (Handelshögskolan i Stockholm) och LU (Lunds Universitet) när det kommer till utbildning, vad har du för tankar angående det?

Jag skulle i första hand inte fokusera på vilket namn som står på skolans byggnad utan istället kanske kika på vad jag vill plugga och vad jag vill få ut av min studietid. Jönköping var en rolig studentstad då många från andra städer i Sverige möts här för att plugga. Det är en internationell miljö, vilket är en fördel om man är intresserad av det. Och det finns bra möjligheter att få ta för sig, involvera sig i olika projekt och bli inspirerad till entreprenörskap!

Om man ändå är intresserad av skolors rykte och kvalité så kan man läsa om de ackrediteringar Jönköping University blivit tilldelad. Det står bland annat såhär: ”2015 blev JIBS den första handelshögskolan i Sverige som ackrediterats av både europeiska EQUIS och amerikanska AACSB.” 

Vill du inte jobba med ekonomi eftersom det är det du läste innan?

Även om huvudområdet för International Management är företagsekonomi så betyder det inte att det är just det man måste jobba med. Under utbildningens gång har du till viss mån själv möjlighet att påverka vilka kurser du vill läsa och kan på så sätt rikta in dig på det ämne som känns mest intressant, i mitt fall var det marknadsföring.

Oavsett vad du väljer kommer det inte vara helt och hållet avgörande för din framtida karriär. Du kan alltid komma in på andra spår om du önskar det senare i livet, så välj det du är intresserad av i dagsläget för en utbildning är alltid bra att ha även om det inte är exakt vad du i slutändan kommer att jobba med.

JIBS Jönköping

Ett karriärnätverk riktat mot kvinnor som jag var med och startade under min studietid.

Hur kändes det att hela programmet var på engelska? Var det svårt?

Det var faktiskt också en av anledningarna att International Management och JIBS lockade mig, eftersom utbildningen var på engelska och jag verkligen ville utveckla min engelska Det var dock lite jobbigt i början, det ska erkännas, särskilt eftersom jag inte rest mycket och inte alls var bekväm med att prata engelska. Men man kommer in i det och efter en termin på JIBS hade jag inga problem med att skriva tentor på engelska. Det var dock först efter min första utlandstermin som jag blev mer bekväm i att prata och också prata om annat än sånt vi pluggade.

Ungefär hur är fördelningen mellan svenska och internationella studenter?

Vi var en majoritet svenska studenter i min klass (som var väldigt stor, jag tror vi var runt 100 studenter totalt kanske?) men hade också några internationella studenter. Vissa av de internationella studenterna var där bara för en termin medan andra läste hela programmet. Vill man hänga med internationella så finns absolut goda möjligheter till det!

plugga på JIBS

En kväll vår sista vecka i Jönköping då vi firade att vi var klara. 

Vilket är det bästa sättet att fixa boende på?

Jag vet inte hur situationen ser ut idag i Jönköping. Jag hittade mitt första bonde som inneboende via Blocket och min andra studentlägenhet via studbo.se. Ett bra tips generellt för att hitta boenden i nya städer är att leta upp Facebook-grupper, det borde finnas några om just det. Och skriv ett riktigt bra ”ansökningsbrev” om du söker boende i andra hand!

Ansök till Jönköping University

Om du vill söka in på ett program för hösten 2017 så har anmälan öppnat redan den 15 mars och sista ansökningsdag är den 18 april. Här kan du läsa mer om hur du gör din anmälan till Jönköping University eller gå vidare till antagning.se för att ansöka nu!


Om du vill läsa mer om min studietid i Jönköping hittar du några inlägg från den tiden här. Har du fler frågor? Lämna gärna en kommentar här nedan så svarar jag!

Utforskar Stockholm → hotellhäng i Saltsjöbaden

En dag på Grand Hotel i Saltsjöbaden utanför Stockholm.

I morse anlände jag med färjan från Helsingfors i Stockholm och hoppade genast på en buss + tåg ut till Saltsjöbaden. Bara det var ett litet äventyr med min stora 20-kilos rosa väska och att lista ut varifrån Saltsjöbanan gick och hur man betalade (det kostade bara en vanlig enkelbiljett med SL-kortet som jag som tur var hade lyckats blippa på bussen).

Allting gick smidigt, tog knappt en timma och sedan kom jag ut till lugnet. Ute i Saltsjöbaden kikade solen fram mellan molnen, fåglarna kvittrade och det var ganska folktomt.

Det är också ett område i Stockholm som jag aldrig besökt förr och det enda jag egentligen vet om det är ungefär vad tv-serien Solsidan porträtterar. Vitt, ytligt och rikt, typ. The Influencer Convention börjar egentligen inte förrän i morgon men jag har bokat in mig på hotellet redan från idag för att vara här, redo och utvilad i morgon när det drar igång. Dessutom visade det sig vara en utmärkt idé att komma hit redan på förmiddagen, jag har hunnit jobba lite och tagit en väldigt skön promenad. Och vet ni vad? Folk här är sjukt trevliga och inte alls sådär kyliga som känslan man kan få i Stockholms innerstad.

Hotellet är också jättejättefint. Visste ni att det byggdes här ute 1893 i ett försök till att skapa en svensk riviera?

Speglar med stora maffiga guldiga ramar är kanske det finaste jag vet.

Här slog jag mig ned i hotellets ”bibliotek” med en kopp kaffe och datorn. Helt ensam i en stor sal som kunde varit tagen ur en scen från början av 1900-talet satt jag och kände mig ganska nöjd med livet. Publicerade en bild på Instagram, tidsinställda ett blogginlägg, svarade på lite mejl och kände att jag hade läget under kontroll.

Vårt rum är också fint, faktiskt väldigt fint, som ni ser. Sådär gammeldags och lyxigt liksom, jag älskar det! Här hängde jag under eftermiddagen, åt nötter, tittade på konståknings-VM och redigerade de här bilderna, samt inväntade min roomie.

Att min roomie råkar vara en annan Gällivaretjej känns lite extra kul. Det är Amanda som har bloggen Explore a little more som också är här för massor av influencer-pepp. Och jag tycker det är så inspirerande med andra Gällivarebor som är så drivna och ambitiösa som just Amanda är. Kolla förresten hennes Instagram (@explorealittlemore), magiska bilder och mycket norrländskt friluftsliv!

Nu är det läggdags, och i morgon kickar vi igång. Så taggad!

När man reser och halkar efter hemma men vad som gör det värt det

En av de sakerna med att resa som jag ogillar är att det ibland känns som om man halkat efter lite när man kommer hem. Istället för att ta tag i alla vardagssysslor var man i ett annat land och glömde bort verkligheten för ett tag. Och medan jag satt på ett av Londons alla caféer, åkte skidor nedför den vackraste av Alptoppar eller hade mina bästa vänner på besök en hel helg, så samlades dammet hemma i hörnen och att göra-listan blev underligt nog inte kortare. Men det är ju det som också är livet. För att ha full koll, ett tipptopp städat hem och allting i ordning – det kanske är skönt, men det är knappast jätteroligt.

Dock behöver jag mina tomma helger mellan varven för att hinna ikapp lite igen, inte bara med att göra-listorna men också mentalt och för att kunna njuta av ingenting. Och de där tomma helgerna blir så mycket mer värdefulla när de planeras in mellan resor och uppbokade helger.

Jag gillar lugnet. Lugnet som går att finna bland bergen som på den här bilden i Alperna, Kitzbühel. Eller lugnet som när man åker färja och befinner sig liksom i ett vakuum med halvdåligt internet, påväg mot ett äventyr. Och så det där lugnet som jag längtar lite extra efter just nu: lugnet i Gällivare, det svenska Lappland. 

Vårens första solstrålar och kaffe utomhus den där helgen i London i februari.

Ungefär hur jag ser ut i skidbacken, känner mig lite lätt som Bambi på hal is… :-)

Redan ikväll ger jag mig iväg på nästa resa, bara en vecka efter hemkomsten från Alperna – men åtminstone med en helt tom helg emellan, för återhämtning och att kunna ladda om. Det finns massor av berättelser och bilder från de senaste resorna som jag väntar på att få skriva om. Men allt man upplever måste inte bloggas om och man bör kanske inte heller uppleva saker endast för att kunna blogga om dem (som Lisa/Livet från den ljusa sidan skriver lite om i sitt inlägg att drivas av passion).

Så just nu sitter jag på färjan från Helsingfors till Stockholm. Ett klimatsmart och prisvärt val för att resa mellan de två huvudstäderna, även om det tar sin lilla tid. Grejen med att resa många timmar på en båt är dock att du faktiskt kan använda tiden, till att jobba/skriva/läsa/äta/sova medan om du flyger så går mest tid åt till att ta sig till flygplats/security/hitta gate/boarda osv. Och det är rätt fint att få flyta fram på havet och se på hur solen färjar himlen rosa och snabbt försvinner ner bakom horisonten.

Och vad är det för äventyr som väntar nu då? Jo, tre nätter i Stockholm med två dagar på The Influencer Convention följt av lite häng med Hjalmar! Sen ska jag hoppa på nattåget upp till Gällivare för två veckors semester (och lite jobb på distans) över påsken. Ser fram emot att få njuta av Sverige i 3 veckor – vilken lyx!

Mitt gymkort har legat orört under några veckor och jag längtar efter att få fixa hemma med mina växter och förbereda hemmet för vår. Men träning, hemmafix och vardagsliv får vänta lite. För nu väntar maxad blogg-inspiration (en investering i mig själv och mitt företag skulle man kunna säga) och kvalitetstid med vänner och familj (det var trots allt ett år sedan som jag satte mina fötter på Gällivaremark sist). Den här våren är helt enkelt en tid för äventyr och resor, och kanske får det bli en lugnare sommar på plats hemma i Finland? Vi får se.