Det är fredag morgon, eller förmiddag egentligen för klockan är redan strax efter 11, men jag har precis börjat min arbetsdag. Det har varit en ganska intensiv period så då är det fint att ta en lite lugnare dag, när man faktiskt får välja själv.

Och jag pratade just med en av tjejerna som var med under förra helgen på telefon och hon ställde frågan:

Vad är din långsiktiga vision med ditt företagande?

En fråga som rimligen borde hänga ihop med ungefär vad jag gör idag eller framför allt vad jag vill göra idag. Men jag skrattade som svar, för någon framtidsvision finns inte riktigt. Jag har aldrig jobbat så. Ett år i taget räcker. Checka in, stämma av, gillar jag det här? Man (jag) förändras ju.

Mina visionboards / drömmar finns förstås alltid där – men mer som fluffiga moln än konkreta planer.

Bland dessa funderingar slog det mig att jag lovat att berätta vad det egentligen är jag jobbar med.

Min jobba med mig-sida är ännu lite under konstruktion, men nu existerar den i alla fall på svenska – det gjorde den inte för bara ett par veckor sen :))) Och där står det så här:

Flera år av bloggande blev år 2015 en inkomstkälla och två år senare ett företagande på heltid. Idag driver jag min blogg och sociala medier som en del i mitt företag där jag också erbjuder tjänster inom digital marknadsföring. Får jag chansen föreläser och coachar jag gärna till exempel inom bloggande och sökoptimering!

Skapar innehåll: skriver texter och fotograferar för olika syften både för min blogg och kunduppdrag.

Marknadsför: genom bland annat sökoptimering, mejl/nyhetsbrev och sociala medier, både för min blogg och kunduppdrag.

Reser: korta och långa, nära och längre bort, är något jag inte skulle byta ut mot alla pengar eller all choklad i världen. Att få besöka det som är annorlunda eller oupptäckt, vackert eller hänförande, eller alla de där platserna som blivit favoriter genom åren – det är liksom det jag på sätt och vis lever för. Det finns alltid en längtan, har alltid funnits, och den kommer aldrig att försvinna. Och varför skulle man vilja förlora den, reslängtan?

Sitter vanligtvis på Wonderland ca. två dagar i veckan (mån-tis), men idag hade Mothership of Work en gratis fredag så passade på att gå hit. Tyckte den här gamla hissen var himla mysig.

Så vad gör jag, egentligen?

I höst har jag lagt upp mina dagar så här: mån-tis för kunduppdrag, ons-fre för blogg, sälj och admin.

* Mitt största kunduppdrag just nu har jag berättat om tidigare och det pågår löpande sen början av året. Det tar upp mycket av min tid och det är otroligt kul att jobba med, därför har jag inte haft ett jättestort behov av att jaga nya kunder. Där planerar jag kampanjer, sköter sociala medier, förbättrar konverteringsgraden (förvandlar icke-betalande kunder till betalande), skriver texter, koordinerar översättare för 7 olika länder, och är med och funderar på hur företaget kan utvecklas och förbättras. Älskar detta! Små företag där man kan ha direkt påverkan och se resultat på en gång.

* Mindre kundjobb: här gör jag varierande grejer. Nu senast har jag till exempel intervjuat och skrivit ett pressmeddelande, och designat dokument i Canva. Jag säljer också in lite bloggsamarbeten, både åt mig själv och ett par andra bloggar. Har funderat en hel del på detta, det är nästan viktigare vem jag jobbar med än exakt vad jag gör. Jag har en bred kunskap och gillar variationen.

* Sökoptimering: Det som fastnar hos folk och många tror att det är det enda jag gör. Men det var senast i våras jag hjälpte ett par företag och bloggare med sökoptimering, det har främst handlat om att analysera, lära ut och ta fram en ”SEO-strategi” som passar dem. Det är något jag gärna gör, men tillbringar noll tid för att sälja in. Jag finns här om du behöver mig.

* Bloggen: mitt jobb gör att jag kan spendera arbetstid och många timmar på bloggen, utan att den nödvändigtvis behöver dra in mest pengar. Jag har alltså inte egentligen någon press på mig att bloggen måste genera en inkomst och jag skulle blogga oavsett. Men tycker det är nice/ok att den gör det. Och jag skulle väldigt gärna jobba mer med destinationer, gärna i Sverige och Finland.

Kreativ miljö här på MOWs coworking space.

Gör jag det jag vill göra?

Jaa joo, ja jo – det gör jag väl? Men jo det gör jag faktiskt. Det finns de som tycker att jag borde förvalta min kunskap smartare – t.ex. erbjuda onlinekurser. See them dollar bills osv. Jag borde jobba på min mejllista, göra fler freebies – jobba smartare helt enkelt. Skapa något som bara rullar på sen kan jag luta mig tillbaka och rulla tummarna. Nej, ”skämt åsido”. Min själ känner inte för detta alls just nu. Just nu. Allt kanske känns annorlunda om en månad?

Just nu gillar jag mitt jobb väldigt mycket.

Att bila genom Norge är en sak. Men att stanna en längre stund på en och samma plats, flytta in i en liten fiskestuga, och bara ta in allt vad Norge är – det är magi. Jag vill återvända hit. Åka ut med en båt och fiska i flera timmar. Laga mat tillsammans med vänner på kvällen och hänga inne i stugan i väntan på mörkret som aldrig kommer.

Vakna till stilla morgnar som denna. Till stormiga morgnar och ett beslut om att kanske stannar vi inne idag. Jag vill se tidvattnet röra sig fram och tillbaka. Plocka snäckor längs med de steniga stränderna för att det inte finns någonting annat att skynda till.

Lyssna på norrmän som pratar norska. Gå genom matbutikerna och förundras över dyra priser och spännande matvaror. Leta upp en vandringsled och gå upp till någon av alla toppar.

Köra över bergen till nästa by som inte ligger långt bort men tar minst en halvtimma att nå. Se solen gå ner borta i fjordens horisont. Vakna till ännu en ny dag, i en fiskestuga i Nordnorge.

Lavangen, Tennevoll.
Längs med fjorden låg stugorna på rad som vi alla bodde i under bröllopshelgen.

I mitt tidigare vykort från Norge, från när vi var där i början på september, skrev jag om vilken nostalgi det var att komma hit. Och jag tror att det här har förstärkt min norrlandslängtan lite grann. För det är inte bara det att Gällivares omgivningar är otroliga. Du har också Norge runt husknuten. Ja i norr tycker jag att 4-5 timmar med bil räknas som runt husknuten.

Föreställ er det, att dra till Norge över helgen. Jag kan förvisso just nu åka till både Estland och Ryssland över helgen om jag vill, och det ska icke underskattas, men ändå. Detta.

Här smög själva bruden ut med en kamera i handen, samma morgon som bröllopet skulle äga rum.

Denna charm. Älskade vår lilla stuga som kändes extremt klassisk fiskestuga och med exakt den mysfaktor som just det innebär. Det finns också några nyare stugor här på Aa-gård i Lavangen, med en betydligt mer modern touch.

Rania var med och vi hann med en utflykt över till andra sidan fjorden och även in i nästa fjord.

Ja du Norge, frågan som återstår nu är alltså… när ses vi igen?

En restaurang jag hört mycket om ända sen den öppnade för nästan två år sen är Yes yes yes här i Helsingfors. Det finns ett par saker som utmärker denna restaurang och cocktail-bar, men det kanske främsta är att du serveras uteslutande vegetariskt. Ett nice koncept som visat sig vara lyckat i dessa trendiga vege-tider. Det kan nämligen fortfarande nästan vara lite svårt att få bord här. Så du bör reservera några dagar i förväg eller gärna någon vecka innan om du vill hit till exempel en fredag eller lördag.

Inför helgens retreat hade det bokats bord här för hela vårt gäng på lördag kväll och jag fick äntligen chans att uppleva vad som hypats av många.

Det andra som är lite utmärkande, eller en fun fact för Yes yes yes är att det tidigare låg en mcdonalds just på detta hörn. Stora Robertsgatan var, vad jag har förstått, tidigare en poppis nattklubbsgata.

Vi fick restaurangens bästa hörn. Såklart man vill sitta placerad rakt under denna underbara hjärtformade spegel med rosa neon runt.

Jag och Kugge hamnade bredvid varandra av en slump (eller så kan vi helt enkelt inte slitas från varandra). Hon är en av de få i gänget som jag faktiskt känner, så egentligen skulle vi inte behöva snacka desto mer… Men när kvällen var över visade det sig att vi båda lärt oss något nytt om varandra. Att hon INTE hört den där av mina kanske mest episka berättelser från tonårstiden kunde jag ju inte förstå. Hon har fortfarande inte fått den långa versionen, får kanske bli på fredag när hon ska bjuda på bolognese (och om ni inte förstått det innan så förstår ni alltså nu vilken bra vän hon är).

Det hälldes upp vin och bubbel och jag valde alkoholfritt. Men deras egna vin hade åtminstone en väldigt snygg etikett. Och den mocktail jag beställde med pinkgrape-någonting var super!

Och så maten på Yes yes yes då.

Halloumifries är vad det pratas om på stan. Så det kom in på våra bord. Och det var exakt så gott som man kan föreställa sig, toppade med något yoghurtaktigt och granatäpple. Halloumi är aldrig en dålig idé.

Det till vänster i bilden nedan måste ha varit det som heter kabu turnip eller majrova på svenska. Ganska hård, lite märklig, med god tahini-liknande sås till. Och som Kugge upptäckte, inte särskilt läppstifts-vänlig.

Också mycket snygga grönsaker blev vi serverade (se nedan). Jag kollade på dem och tänkte, det här är nog snyggare än vad det är praktiskt. Ni vet när man ska dela fem personer på en tallrik med random salladsblad med dipp till? Men hey, jag gillar ändå det estetiska. Och så var det ett perfekt komplement till halluomifriesen.

Man vill liksom ta tallriken och placera den på hyllan i köket så den bara kan få stå där och vara vacker.

Namnet på restaurangen kommer förresten från vad grundarna utbrast när lokalen äntligen blev tillgänglig och de kunde ta över den, yes yes yes!

Hjärtspegeln hängde kvar och människorna under den också i några timmar medan rätterna serverades i omgångar utan någon brådska.

När det jag tyckte var absolut godast kom in hade belysningen gått över till något betydligt mer sensuellt och väldigt icke-fotovänligt. Men där på bordet har vi alltså jordärtskockor!! Nom! Och risotto.

Efter detta blev alla jättemätta och då väntade ännu efterrätten som var en chokladighistoria jag bara orkade äta hälften av.

Vilken bra kväll. Man skulle alltid få spendera lördagskvällarna vid ett bord tillsammans med en perfekt mix av finlandssvenskar och svenskar, med olika yrken och åldrar men samma härlig energi. Och på en plats som denna.

Och om jag tänker besöka Yes yes yes igen? Ja, det vill jag. Den här gången var menyn ihopsatt åt oss eftersom vi var ett stort gäng. Men jag måste komma tillbaka hit och få gå lös själv bland alternativen på menyn. Deras ”topped flatbread”, sötpotatis och så någonting med körsbärstomter är jag exempelvis extremt nyfiken på. Tar nog med mig min Mumin och går hit någon dag.

Plus att stämningen här är så skön. Avslappnad personal, tjusiga möbler och detaljer som spegeln(!) och tapeten på en annan vägg.


Yes yes yes är förresten under samma regi som både Holiday och The Cock – två av mina Helsingforsfavoriter. Tycker alla dessa tre är trevliga restauranger/barer, mycket tack vare stämningen med interiör och belysning (och kanske folk?). Helt i min smak.

Ps. tyckte de hade ett himla snyggt instagramkonto. Sånt gör ju en alltid lite glad, visst?

En lite speciell men himla skön känsla att packa väskan en fredag förmiddag för en helgretreat bara några kilometer hemifrån. Min kille körde mig till Hanaholmen och strax innan ett drog allting igång.

Först ut med fredagen och fokus på business – passande för just egenföretagare och öppet för alla. Som följdes upp med resten av helgen med fokus på personlig utveckling (typ, en retreathelg med snack om mål, drömmar, visioner, vanor, balans och hur man liksom tar tag i allt detta), och endast för Friday Labs communitymedlemmar.

Här har jag skrivit mer om Friday Lab tidigare.

Små ljuvliga goodies, både Fazers blå(!) och Dermosil <3

Fredagens höjdpunkt var Cecilia Blankens som berättade om sin företagarresa. Tyckte hon var så mysig att lyssna på och inspirerades av varifrån hon kommer och dit hon tagit sig idag. Och att hon bara kör. Att allt löser sig längs vägen. Även några ord Peppe sa under helgen har fastnat hos mig, ”nu blev det så här” – om att allting inte måste vara perfekt utfört jämt. Cecilia sa också att misslyckanden är en förutsättning – det måste helt enkelt ske, så räkna med det snarare än räds av det. Det gillade jag.

Lördagen började med yoga, det gillade jag också.

Och känslan när vi satte oss ner under sista timman idag för att sammanfatta och checka ut var wow. Vad som kan hända när man investerar i just sånt här och får chans att hänga med människor, många man inte tidigare träffat, som är fantastiska på alla sätt och vis. Alltså verkligen, ser fram emot alla kommande zoom-dejter fram över, är alltid lite trevligare när man fått ett irl-ansikte på någon.

Ärligt talat är jag helt otroligt supertrött just nu och det kommer antagligen ta några dagar att få alla tankar och känslor på plats igen efter helgens under och magi. Men är liksom lyckligttrött.

Förutom att Peppe och Maja som skapat Friday Lab är coola, trygga och riktigt riktigt bra, så är även Hanaholmen en inspirerande plats för just hotell och konferens. Jag har varit här innan, men att bo här en hel helg var ett genidrag. Det är mycket konst, spännande färger och mönster, stora fönster och havet precis utanför.

Jag och Kugge delade hotellrum och hade gärna hängt några fler timmar här.

Här berättade vi godnattsagor, drömde mardrömmar (jag blev jagad av lejon) och vaknade till solstrålar på söndagsmorgonen.

Hotellfrukost. Älskade yoghurten med tillbehör här. Och så en karelsk pirog på det!

Kugge och jag. På lördagskvällen när vi gjort oss fina för Helsingfors kanske populäraste restaurang just nu, mer om den en annan dag.

Och så när den där söndagsmorgonen kom med sin strålande soluppgång var det några som tassade ut på bryggan och klev ner i det redan så kalla hösthavet.

Peppe skyndade sig ut och ner i vattnet.
Hanaholmen.

Så detta alltså, inte långt hemifrån och inte långt ifrån Helsingfors innerstad, men ändå så avskilt och avkopplande.

Lämnade alltihop med en känsla av lugn och harmoni. Och nu vet jag precis vad jag ska göra, hur jag ska börja min måndag, vad som väntar, och något jag ska ta tag i snart. Typ så.

En inspirationshelg som inte bara skapar obegränsat med pepp utan också ger tips och verktyg för oundviklig handling.

Som sagt, wow.

Fredag morgon och jag har känt att min energi den här veckan har börjat ta slut (finskakurs två kvällar i veckan på 2 timmar vardera är en utmaning, samt inlämning på skrivkursen varje fredag). När klockan ringer 06.50 brukar det inte kännas tungt, men det gjorde det i morse. Så jag stängde av mobilen i köket, tog med den till sängen och snoozade med fem minuters intervaller. Och passade på att krama T. Tänkte att det kanske inte gav mycket för energin, men att det är bra att vara snäll mot sig själv.

Har också försökt hitta tillbaka till en lugn morgonrutin. Istället för telefonen, en stund på yogamattan och 5-10 minuter med headspace i öronen. Senast jag mediterade var i maj (nästan ett år sen som jag började med det regelbundet), vad hände sen? Mestadels resor och semester och resor. Det känns lite som om det är detta som är livets spel, skapa bra rutiner – någonting dyker upp och bryter dem – börja om från början – justera och fixa efter nya utmaningar som kommer längs vägen.

När man inte lever 100% vardag jämt, utan titt som tätt reser iväg, gäller det ju att hitta ett förhållningssätt till detta. Sommaren kanske bör få vara mer fri. Och nu är det höst, så då är vissa rutiner sköna att ha. Men om tre veckor har jag två veckor av resor till Sverige, så det är inga längre perioder som jag får chans att nöta in dessa rutiner, haha.

Med denna lite trötta och utmattade kropp ska jag i alla fall idag åka till Hanaholmen för Friday Labs Retreathelg. Jag och Kugge kommer till och med sova över där! Vilken lyx va? Ser fram emot allt prat, föreläsningar som kan ge nya perspektiv och pepp, god mat, yoga och bastu.

Nästa helg får eventuellt bli en helg av absolut ingenting.

Vad ska du göra i helgen?

Trollsjön i molnigt väder med lätt regn, september 2019.

”Trollsjön är jäkligt överskattad, om det inte är riktigt fint väder!”

Så sa en god vän till mig hemma i Gällivare och det tycker jag är en kommentar som visar på hur mycket fina turer och otrolig miljö som finns här uppe. Är man van vid det, är vandringen till Trollsjön en tur man kanske ska unna sig när vädret är fint – men då bör man också som min vän gjorde, påbörja sin dagstur så tidigt som möjligt för att få vandra något mer ostört.

Det är nämligen en dagstur som kommit att bli ganska poppis. Under sommarens mest intensiva månader är du inte ensam här. När vi är här hösttid, mitt i veckan, ser det lite annorlunda ut men vi möter ändå några stycken både på upp- och nervägen.

Och jag, som visserligen är uppvuxen här uppe men idag inte tillbringar tillräckligt mycket tid i fjällen, måste säga att landskapet man vandrar igenom, är något extraordinärt.

Därför är jag glad att vi valde Trollsjön som destination för vår dagstur under vår andra dag i Abisko. Trots att bägge mina föräldrar varit här minst ett par gånger så har de aldrig tagit mig hit. Istället var det riktiga och rejäla fjällvandringar som gällde, inte några ”pjåkiga” dagsturer… ;)

Här börjar vi turen upp mot bergen och den omtalad sjön.

Rissajaure (ungefärlig översättning Sjön som glimmar som eld) eller Trollsjön, nordsamiska Rissájávri, är en klarvattensjö och steril fjällsjö i Kiruna kommun i Lappland och Sveriges klaraste och renaste sjö med ett siktdjup ända ned till botten på 36 meter.

Wikipedia

För det första lockar namnet. En sjö som fått namnet Trollsjön, det måste vara något speciellt med den platsen.

För det andra har sjön i år blivit uppmärksammad som en sevärdhet som kan jämföras med Gardasjön i Italien (påminner om Comosjön som jag besökt). Det är en jämförelse man kan ta med en nypa salt – de svenska fjällen och de italienska sjöarna är magiska på sina olika alldeles individuella vis, men ändå fint att vackra platser i Sverige lyfts. Och för det tredje råkar det för oss vara ett perfekt stopp för en dagsvandring eftersom vi är på väg från Abisko till Norge.

En dagstur till Trollsjön – 10 km tur och retur

Så börjar vi vår promenad mot Trollsjön.

Inte långt ifrån parkeringen passerar man Låktatjåkka tågstation, som tro det eller ej faktiskt är i bruk. Vi skymtade en skärm som visar de ankommande tågen inne i väntsalen.

Man måste gå över tågrälsen här och det får ju alltid pulsen att gå upp lite grann. Särskilt med tanke på de malmtåg som dundrar förbi var och varannan minut (nästan). Men det verkar som om tåget är bra på att tuta när (innan?) det passerar. Så man får kolla åt bägge håll och spetsa öronen innan man promenerar över.

Första biten är lerig, stenig och uppförs. Inte jättemysigt. Och inte mycket händer med landskapet. Vi kommer lite högre men inte mer än så.

Bland lera och stenar tar vi försiktiga kliv framåt.

Lite vyer får man i alla fall ganska snabbt, bakom sig där man vandrar uppåt. Och de små blommorna som kämpat sig upp här och där piggar upp bland leran och stenarna.

Men sen så, plötsligt, bakom det där krönet med alla stenar, slår det liksom om. Det blir nästan magiskt, Sagan om ringen-likt. Det där gröna, mot stenar i alla möjliga formationer. Vyerna är wow och tillsammans med den härliga känsla som infinner sig när man vandrar ett tag uppför så är det en svårslagen kombination.

Tittar man nog kan man ana en liten rosa figur där nere precis ovanför stigen.
Det här ser platt ut på bild, men ett stort område som bredde ut sig och som såg ut att ha tidigare varit en sjö?

Det är därför vi vandrar, bestiger berg, tar oss bortom bilvägar och den enklaste terrängen. För att få se och uppleva, och känna detta.

Just innan vi når fram till sjön, som ligger 5 kilometer från vägen, börjar det regna. Men det är lätta droppar och varken de eller vinden stör oss. Vi går fokuserat och ser fram emot att nå sjön.

Där har vi en liten figur nere i hörnet igen. Som var mycket nöjd över att stigen gick bredvid stenröset och inte tvärs över det. Att vandra över stenrös är sällan kul.

Det är ingen spegelblank sjö som möter oss, och med vinden som viner och regnet som piskar, är just detta ingen sagolik stund. Eller så är det just det? Och kanske en desto häftigare känsla. Regn och rusk gör ofta upplevelser mer minnesvärda kan jag tycka.

Vi äter vår lunch i skydd under ett par stenar, då det inte finns några vindskydd här så agerar de gigantiska stenbumblingarna lika bra substitut. Sen vinkar vi hejdå till Trollsjön och fortsätter tillbaka ner igen.

Neråt går det lätt. Vi märker knappt att det regnar (mina nyinköpta regnbyxor kom väl till pass) och det slutar efter en stund. Det är också på nervägen vi inser hur mycket uppåt det faktiskt var, en ganska lätt lutning som knappt syns men känns i kroppen. Så nu flyger vi nästan fram, men stannar upp då och då för att ta in allt runt omkring.

Något jag gillar med att gå turer som går samma väg tillbaka är att man får se vyerna från bägge håll – och det kan faktiskt vara ganska stor skillnad.

Svar på vanliga funderingar för dig som vill vandra till Trollsjön:

* Var startar vandringsleden till Trollsjön? Det ligger med bil drygt 20 minuter från Abisko och bara 8 minuter från Riksgränsen. Där leden börjar, här på Google Maps, finns två parkeringsfickor på vardera sida om vägen och chansen är stor att det redan står någon bil parkerad här. I den streetview som finns från 2009 i Google maps ser man en blå bil som står parkerad på parkeringsfickan och precis där börjar leden. Det finns en skylt som säger Trollsjön här också så det går inte att ta fel.

Det går också att komma hit med tåg, då ska man gå av vid Låktatjåkka station och leden börjar direkt från stationen.

Det står några bilar parkerade här men alla har inte gått till Trollsjön utan också till någon av de anda destinationerna som finns att välja på.

* Hur lång är vandringen till Trollsjön? De gamla skyltarna visar 6 km men de nyare säger 5 km och när vi kollar med runkeeper är det just 5 kilometer som stämmer. Det är alltså distansen från vägen till sjön, turen blir alltså totalt det dubbla, 10 km, om du går tillbaka.

* Hur lång tid tar det att gå till Trollsjön? När man går hit är det mycket uppför, en svag stigning men sjön ligger på 815 meter över havet och det är en höjdskillnad på 3-400 meter från vägen. Och det känns. Så pausa gärna ofta på vägen upp, det kommer gå betydligt lättare på tillbakavägen. För oss tog det 1 timma och 50 minuter att gå till sjön, men då gjorde vi också flera fotostopp och mindre pauser längs vägen. På nervägen tog det 1 timma och 30 minuter.

* Är det en svår eller lätt vandring? Leden till Trollsjön är kategoriserad som lättvandrad. Men jag skulle rekommendera ordentliga skor, alltså kängor, eftersom det är en stenig led som i början dessutom är väldigt lerig när vi är här i början av september. Vädret kan också slå om här uppe på fjället så det bör man vara beredd på.

Det är förstås alltid mer utmanade att vandra uppför, men ingen match för den vältränade och man kan alltid ta gott om pauser. Stanna upp vill man dessutom göra för att kunna ta in utsikten som hela tiden förändras lite i takt med att man kommer framåt och allt högre upp.

Avslutningsvis: att tänka på när du vandrar till Trollsjön

Förutom väder, vind och bra skor som jag nämner ovan vill jag också påminna om att du givetvis ska och måste bära med dig ditt skräp hem. Då detta blivit en välbesökt palts för allmänheten tycks det också röra sig folk som inte har det vanliga naturvettet med sig här. Det är dessutom är en led utanför nationalpark så därför är det många som eldar framme vid sjön. Vilket är okej – om du tar med dig ditt skräp efteråt! När du ändå är igång kan du passa på att ta med dig någon annans skräp också, vi hittade bland annat en stor petflaska som fick följa med oss ner – så hjälper vi tillsammans åt att hålla fjällvärlden ren och fin!


Tips på en annan fin dagstur i området: från Abisko mot Kårsavagge tur och retur 14 km

För en månad sen kom Titus från Clayhill och knackade på min dörr och jag välkomnade in hela filmteamet i bara nattlinnet (okej det var enligt manus, haha).

Efter den scenen hemma bytte jag dock om.

Vi filmade heeela dagen och bara det är ju ganska utmattande. Men också roligt. Det är inspirerande att hänga med kreativt folk och ett filmteam är ju liksom exakt just det. Blir också lite avis på deras jobb. Tänk att allt de får göra hela dagarna är att brainstorma, skriva manus, filma och sen klippa ihop allt. Mmmm. Låter som en dröm. Tycker faktiskt film är så fantastiskt. Jag skulle kanske valt den vägen om inte skrivandet ropat på mig först.

Frågade även hur mycket jag kan berätta om projektet redan nu? Och det är tydligen mer eller mindre officiellt. Så de filmar alltså en webbserie för Yle (finska motsvarigheten till SVT), som heter Hacka livet. Ett avsnitt kommer handla om min ”arbetssituation” typ, som den företagare med frihet som jag är, alltså lite av en digital nomad (ogillar egentligen att behöva sätta titlar på sig själv, kan jag inte bara få vara liksom?). Men det kommer ut först någon gång i vinter.

Det jobbiga med att ställa upp på sånna här saker är förstås den orimliga ångesten inför och sen den där ångesten som uppstår EFTERÅT. Åh herregud tänk så sa jag massor av jättekonstiga saker och tänk så tar det med det och det och det. Men vad som gör mig lite lugnare är att jag har förtroende för att det här gänget ändå vet hur man gör film. Så antagligen blir det bra oavsett, inte främst tack vare mig utan tack vare dem.

Vi drack cappuccinos och åt kakor på WeeGee-caféet i Hagalund.

Nu så här en hel månad senare har jag dock nästan glömt att det hände (det här inlägget påbörjades i samma veva men sen kom livet emellan ni vet) och förtränger det tills att det publiceras.

Jag tror hur som helst att Hacka livet generellt med alla sina avsnitt kommer vara en superinspirerande serie som kanske kan få många att öppna upp ögonen och inse att man inte måste leva enligt en förutbestämd mall. Så det är något att se fram emot!

Och det är nog just det rebellen i mig faktiskt älskar, att gå utanför det som är normen. Den där rebellen måste vi förresten prata mer om en annan dag!

Hemma från resan och rakt in i vardag. Har mer än vanligt just nu men känner ändå noll stress.

I onsdags hade vi bokcirkel (i Friday lab), jag lyssnade klart boken cirka tio minuter innan, och det i speed x2. Alltså dubbelt så snabbt uppläsningstempo, det är kanske inte någonting jag rekommenderar. Särskilt opassande för bokens titel och tema. Hehe. Gott om tid hette boken och antagligen fick jag inte med mig mycket av slutet men ansåg ändå att början var bäst. Helt okej bok, men ser ännu mer fram emot vad vi läser nu Atomic habits.

I torsdags hade jag finskakurs. Där jag redan missat första lektionen i tisdags. En underbar två timmars lektion med enbart och endast imperfekt. Ord efter ord efter ord. Och tydligen förväntas man komma ihåg allt man ”lärde sig” i bok 1. Haha ja det var alltså inte alls underbart. Det var underbarts direkta motsats. Där minuter aldrig varit lika långsamma. Ingen idé att försköna det. Grammatik kommer aldrig uppfattas som kul i min värld. Men att lära sig språk är ascoolt. No pain no gain har aldrig varit mer passande.

Och i fredags skrev jag skrivuppgift nummer 2 i kursen kreativt skrivande II jag läser i höst på distans, fyra timmar innan deadline.

Har också gjort jobb för tre olika kunder i veckan.

Sen blev det lördag och jag gick till gymmet och gjorde fem stycken pullups. Men det vågar jag faktiskt inte tro på förrän jag gjort det minst en gång till. Det borde ju inte vara fysiskt möjligt alls. Är dock alltid som starkast när jag inte tränat på ett par veckor. Kanske var det bara en illusion.

På kvällen fick jag krama mina vänner då Jas hade en väldigt fabulös 30-års fest. Hennes salsagäng och andra vänner var väldigt bra på att showa. Allt ifrån opera och dans till otroligt roliga snapsvisor.

Temat var SOMMAR så därför fick jag anledning att se så här somrig ut, sen får nog faktiskt dessa kläder vikas ner i en låda för vintern.

Pga. mitt för närvarande intensiva schema blev det dock en lugn kväll för mig. Det är det enda sättet för att få det att gå ihop: prioritera och skala bort. Det är antagligen därför jag inte är särskilt stressad.

Har jobbat några timmar idag, men också promenerat med en vän i Sverige på telefon, sett en Aki Kaurismäki film med T (som fått mig att fundera på samhällets orättvisor), bastat… och nu bloggar jag från min telefon i sängen, med datorn bredvid mig. Skriver nog egentligen lika snabbt på mobil som dator när det kommer till blogginlägg – och det är enklare att hålla i en mobil än en dator när man ligger i sängen. Heh. Och apropå det, nej jag har ingen ny iPhone (bilden ovan skulle kunna få den uppmärksamme att undra) men fotar så ofta jag kan med Ts mobil pga den tar så mycket bättre bilder. Min iPhone SE är snart inne på sitt 4:e år. Det ni!

Okej, det var allt från mig just nu. Hoppas ni mår bra och haft en okej helg!


Söker du efter något?