30 minuter på en crosstrainer, tysk blandad med finsk musik i öronen. Känslan. När jag gick hem därifrån lyssnade jag samtidigt på en radioteater där en kompis var med. Och jag slogs plötsligt av vilka människor, vänner, jag är omgiven av. Kreativa själar, drivna typer, och så otroligt duktiga. Och vad stolt jag är över dem, att få vara deras kompis.

Jag vill dela med mig av och lyfta några av dem.

* I den här radioteatern då, Rus, där min vän Alexandra medverkar. Den tycker jag ni ska lyssna på. Bonus: helt och hållet på urmysig finlandssvenska (förutom ett litet stycke helt på finska som handlade något om pengar, tror jag). Jag drogs med i berättelsen, både skrattade och berördes.

* Corinne sätter ord på tankar som snurrade i mitt huvud idag, kring det här med ett lugnare vardagstempo. Jag är trött på hur upptagna alla är. Är vi så otroligt dåliga på att planera våra liv och ha en mer realistisk uppfattning om hur lång tid saker faktiskt tar? Men, vad som samtidigt slog mig när jag pratade med Corinne på telefon ikväll var hur hennes peppiga energi smittar av sig. Det kändes som om jag tittade solen rakt in i ögonen och efteråt insåg att allting blir så mycket bättre om man ser på det lite mer lättsamt och positivt.

* Min tidigare kollega och idag nära vän Tanja har nyligen blivit frilansare och det gör mig såklart väldigt glad eftersom vi nu blir lite mer kollegor igen. Men vad jag tycker är det häftigaste med Tanja är hur otroligt duktigt hon är som storyteller. Ingen kan berätta en berättelse som hon. Och förutom det är hon en stjärna på marknadsföring och känner de tysk-talande marknaderna väl. Här hittar du hennes LinkedIn som jag kan rekommendera dig att följa – jag blev nyligen inspirerad till att göra en content audit för min blogg tack vare hennes inlägg.

* Och förutom att jag från och med förra veckan nu har ett kontor och KOLLEGOR (coworking space <3) så får jag även varje morgon gå och krama Kugge – eftersom hon också har kontorsplats där. Jag blir också riktigt inspirerad av hennes pågående flow och att hon så flitigt uppdaterar bloggen. Ett bra inlägg hon just publicerat är det här om rutiner i arbetsvardagen som passar särskilt bra för frilansare och egenföretagare.

Bild från idag: kontoret och våfflor. Och exakt såhär glad över att ha kollegor. Och amazing vänner. Tack Kugge för bilden, på mig och vad man nu vill kalla den där tavlan i bakgrunden… ;)

”Beröm kan vara lika skadligt som kritik. Det är inte alltid så att man ska lyssna på beröm heller. Det ser man ju på Instagram, att man märker vad som får mycket likes, så drivs man mot den typen av bilder. Fast man kanske borde ta andra bilder.”

Det här citatet från Sigge Eklund har fastnat hos mig sen jag hörde det första gången. Orden gick rakt in i mig och satte fingret på så mycket jag känner. En av många anledningar till att just den sociala medier-plattformen i fråga inte alls är en av mina favoriter.

Och precis som beröm kan vara lika skadligt som kritik, har jag insett att jag behöver pausa mängden intryck jag tar in. Efter min paus från allt internet (well typ) två veckor i julas, kände jag vilken enorm befrielse det var. Att släppa all typ av fomo från alla medier och bloggar. Jag har knappt läst bloggar alls sen dess, inte öppnat Bloglovin en enda gång (eller jo, det skedde ett par gånger på ren och trött automatik, men då stängde jag genast ner fönstret, lite chockad över hur autopiloten lätt kickar in).

Och det är så fruktansvärt skönt.

Kanske är det bara för att jag inne i någon sorts period av förändring. En process som tar sin tid och behöver vara lite ifred. Det kan vara svårt att veta vad man själv vill, eller verkligen fokusera på det, när vi är så upptagna att hela tiden kolla på vad alla andra gör.

Vintern kom som den brukar göra såhär i mitten på januari och omslöt hela Norden med både kyla och snö. Idag var det femton minusgrader här i Helsingfors.

Och även om jag älskar det så har det givetvis sina nackdelar. Jag har inget emot att plumsa i snö på väg till metron och några spår har det norrländska blodet lämnat i mig då jag ofta går med öppen jacka trots flera minusgrader (inte just idag dock).

Men min kropp utanpå däremot, den klarar inte kylan. Kanske hade den något sort superskydd när jag växte upp i Gällivare, men numera, så fort det blir kallt så får jag torr hy. Värst är det för händerna och läpparna. Jag vet att de finns de som menar på att hudkrämer och diverse smörjor bara förstör kroppens egna skydd. Men kroppens egna skydd är antagligen inte gjort för att leva i ett civiliserat samhälle där vi duschar dagligen och är ganska luktkänsliga. Så om du vill leva som de gjorde innan duschar och deodoranter uppfanns, please do. Om du vill leva som vanligt, eller om du precis som jag har en hud som inte klarar vintern – då är de här tipsen är till dig.

Tillsammans med mina tips kommer jag också ge förslag på några produkter från Dermosil som jag använder i vinter för att överleva kylan och undvika torr hud så långt det är möjligt.

I slutet av inlägget hittar du också en kampanjkod som ger dig min favoritprodukt på köpet!

10 tips för att undvika torr hud på vintern

När du går utomhus:

* Vantar på! Händer kan vara känsliga för kylan och de är också, precis som ansiktet, oftast de mest utsatta. Om du har problem med torra händer under vintern så behåll vantarna på när du är utomhus! Ha också fingervantar som du kan använda på touchscreens – ifall det är riktigt kallt kan du ha de fingervantarna under varmare vantar och på sätt undvika att du måste ta av dig handskarna.

* Undvik att tvätta ansiktet på morgonen om du ska vara ute mycket under dagen, då behåller du mer av det naturlig skydd som kroppen hinner bygga upp under natten. Kanske framför allt viktigt om du ska vandra, åka skidor eller göra någon annan typ av utflykt i snön.

När du duschar:

* Duscha inte för varmt. Huden mår bättre av en inte allt för het dusch då det varma vattnet får porerna att öppna sig och bli mer känsliga för uttorkning. Det här är den största utmaningen för mig, jag är en sån som alltid vridit upp duschen varmare och varmare för var minut…

* Använd en mildare duschkräm. Precis som hudkrämer kan hjälpa mot torrhud så spelar det faktiskt också roll vilken tvål du använder i duschen eftersom vissa är mer uttorkande än andra. Den här duschkrämen från min favoritserie Skin Comfort är ett lyxigare alternativ, men för parfymfritt och mildare gillar jag den här i sensitive-serien.

* Duscha mer sällan! Precis som jag nämnde i början är ju inte våra kroppar egentligen gjorda för att duscha dagligen och med starka tvåler. Så att faktiskt inte duscha allt för ofta gör gott för den torra hyn. Kanske inte en gång i veckan, men duscha åtminstone inte två gånger om dagen!

Efter duschen: 

* Smörj! Det här har jag märkt är av absolut största vikt för mig på vinterhalvåret. Jag är egentligen lite av en lat och bekväm person som alltid tvättat håret bara 1-2 ggr/veckan pga. är tråkigt och tar tid, och som gärna skippar att smörja in mig efter duschen av samma anledning.

Men på vintern är hudkräm ett måste. En klassiker hos Dermosil är deras extra treatment-hudkräm (på bilden nedan) som verkligen gör underverk. Jag försöker smörja med den varannan dag och bara på de områden som är värst och kör på vanlig hudkräm emellan.

”Specialsalva för vård av torr och utsatt hud. Passar för hela kroppen och även för små barn.”

Extra kärlek för ansiktet:

* Jag undviker peelande rengöring såhär på vintern och satsar istället på en fuktgivande mask. Har hittat den här masken i Skin Solutions-serien som jag gillar och det passar också bra att följa upp med vinter-ansiktskrämen i samma serie.

* En ansiktsolja kan också vara skönt att ha, du behöver inte smörja in med bara oljan utan kan ta en droppe som du blandar ut med din vanliga ansiktskräm.

Innan läggdags:

* Händerna försöker jag smörja in flera gånger per dag (har en dedikerad handkräm som står på kontoret) men särskilt viktigt är det att göra detta innan läggdags. Bästa tipset är att ta ett par droppar av den här nageloljan som är helt underbar för naglarna och nagelbanden och sedan en ordentlig handkräm. Mina nya favorit är den här hand & foot night care som är tänkt just för detta.

Och såklart, den lilla tuben för läpparna som ni ser på bilden – ecocert cosmos organic läppbalsam. Följer med mig överallt just nu.

* Med krämen kan du samtidigt passa på att smörja in fötterna, och ta på ett par rena och mjuka strumpor efteråt så hålls krämen på extra bra. Dermosil säljer faktiskt också både bomullshandskar och -sockor som man kan använda på natten när man smort in sig.

Beställ och få min favoritprodukt!

Just nu får du med min favoritprodukt, nämligen just hand- och fotkrämen som passar bra för natten (den turkosa på bilderna ovan), när du beställer från Dermosil och anger koden jennvinterKoden gäller för Sverige och Finland till 28.1.

Gå in på dermosil.se eller dermosil.fi och gör din beställning.

Och om du råkar ha fler tips för att slippa den torra vinterhuden, dela gärna med dig.

Det var någonstans mellan åren tjugofyra-tjugofem jag insåg att livet aldrig riktigt skulle bli så bra igen som de där åren som nitton-tjugo. När allting var som i en film. Hur kunde något någonsin uppnå samma höjder av lycka som de där åren som student. När allting precis börjat. Hur vi upptäckte världen. Festerna som aldrig tog slut. Det var drama och det var ångest och inte förstod man då hur fint livet egentligen var. Även om vi njöt, som vi njöt.

Men anledningen till att jag sett tillbaka på de åren genom något sorts glittrande och drömskt filter, är väl egentligen för att de senaste åren varit tuffa. I-landsmått mätt förstås. Så där när man tittar på det överlag. Jag har letat mig framåt och sakta klättrat uppåt till en bättre plats. Och det är först när man når en platå, stannar upp, pustar ut och ser tillbaka på vägen bakom en, som man inser vilket berg man just bestigit.

Helt och hållet lycklig har jag nog inte varit de senaste åren alls. Inte så där som jag kunde minnas att jag brukade vara. Det har alltid funnits något som skavt. Jag har tänkt att det kanske var det som var att bli vuxen. När all naivitet liksom rann av en. Men sanningen är också att det fruktansvärt läskigt att känna herregud nu är livet perfekt. För det är precis när man känner så som något plötsligt kan tas ifrån en. Jag upplevde ett sådant moment när jag var 18 och mammas tröstande ord har ekat inom mig sedan dess man kan inte alltid ha flyt.

Men, när man kämpat och jobbat och slitigt. Då är det kanske dags att bara stanna upp och njuta. Inte bekymra sig över att livet kommer innehålla mängder av tunga stunder. Utan bara luta sig tillbaka och känna känslan i kroppen.

Egentligen har jag en stressig vecka bakom mig, lägenheten är kaos och min att göra-lista lång. Men i mig finns ett lyckligt lugn. Äntligen. Och det är sånt här jag inte brukar våga tänka, känna eller prata om, med rädslan för att jinxa det.

Det bor kanske någon sorts obotlig neurotiker i mig ändå.

Det är inte bara jag i min familj som är förtjust i Österrike, min pappa är också det. Han var där senast i höstas och fick då med sig några kilon äpplen av sina vänner där som driver ett gasthaus, Alpenhaus Pfister i Fügen (det ligger i Zillertal där jag också var i december).

Kan ni tänka er vad fantastiskt att plocka fram helt perfekta österrikiska äpplen i mitten på januari? Det gjorde vi alltså hemma hos pappa förra helgen. De har förvarats i matkällaren som håller riktigt kall temperatur såhär på vintern och har därför inte blivit dåliga.

Så när jag var hemma passade vi på att laga en klassisk Apfelstrudel med dessa äpplen från Österrike. Det kan väl inte bli bättre, med tanke på att Apfelstrudel är just ett österrikiskt bakverk.

Vad är Apfelstrudel och hur gör man det?

Apfelstrudel, eller äppelstrudel på svenska, är alltså ett bakverk som kommer från Österrike, något som du garanterat har stött på om du har varit där då det är väldigt vanligt både i caféer och som dessert på restaurang. Apfelstrudel består av en smördeg som fylls med en äppelblandning och sedan gräddas i ugn. Du kan antingen göra egen smördeg, eller använda färdig som går att köpa i butik både som vanlig färsk som förvaras i kylen och som frusen.

Det vanligaste är sedan att servera Apfelstrudeln med vispad grädde, men kan också serveras med vaniljsås eller vaniljglass.

Det här är ett vanligt recept, men om du vill ha tips på mjölkfri Apfelstrudel hittar du det i slutet. Vi gjorde nämligen detta recept mjölkfritt när vi bakade.

Recept på Apfelstrudel med färdig smördeg

Tillagningstid: 1.5-2 timmar, varav 45-50 minuter i ugn

Det här behöver du: 

* Två paket färdig smördeg 265 g – fyllningen räcker till att göra två stycken, om du bara vill göra en kan du halvera mängden fyllningen (för hemmagjord smördeg, se recept längre ner)
* 75 g smör (smält)
* 2 msk florsocker

Fyllningen: 

* 1 kg syrliga äpplen (cirka 4 stora eller 5 mindre)
* 1 dl strösocker
* 2 tsk kanel
* 1 dl russin
* 0,5 dl ströbröd
* 75 g mandlar (eller andra nötter, till exempel hasselnöt eller pekannöt)

Apfelstrudel – så här gör du:

Se bilder på de olika stegen längre ner.

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Skala äpplen och ta bort kärnhusen. Skiva dem tunt. Tips: använd en matberedare för att snabbt skiva äpplena och för att se till att de blir tillräckligt tunna, då blir de godare.
  3. Blanda äppelskivorna i en skål med resten av ingredienserna till fyllningen: socker, kanel, russin, ströbröd och nötterna som du hackat.
  4. Ta ut den färdiga smördegen från kylen precis när du ska sätta igång med själva Apfelstrudeln, om den får ligga framme för länge blir den lätt för mjuk. Rulla ut degen på köksbänken eller på ett bakplåtspapper, förslagsvis på det papper som följer med degen.
  5. Pensla hela ovansidan med smält smör. Bred ut fyllningen på den ena långsidan och rulla ihop en bit i taget till en rulle.
  6. Pensla rullen med smör i takt med att du rullar den, så även hela undersidan av degen täcks av smör. Stäng båda ändarna och lyft över rullen på en plåt (tips: när du gör sista rullningen, rulla över den till plåten). Pensla den övre delen av rullen med smör och grädda Apfelstrudeln i nedre delen av ugnen i  45-50 minuter.
  7. Låt äppelstrudeln svalna lite och pudra florsocker över.

Servera sen med grädde, vaniljsås eller vaniljglass.

Så gott och extra lyxigt med äpplen när man varit på platsen var de plockats.

Mjölkfri Apfelstrudel?

Om du vill göra din äppelstrudel mjölkfri så går det bra och är väldigt enkelt. Bara ett par saker du behöver tänka på.

  • Se till att smördegen du köper är mjölkfri
  • Byt ut smöret mot flytande Milda
  • Servera med en mjölkfri vaniljsås, till exempel Oatlys havre eller Alpros soya.

Göra egen smördeg till Apfelstrudel?

Det är fullt möjligt och det finns enkla recept på smördeg. Men om du vill ha den där goda smördegen som serveras på bra konditorier är det svårare och tar längre tid.

Ifall du vill göra egen smördeg så gör du degen på:

  • 4 dl mjöl
  • 1 krm salt
  • 20 g smör (alternativ: 2 msk matolja)
  • 1,25 dl vatten
  • 1 ägg (valfritt, om du inte vill ha i ägg kan du använda lite mindre mjöl och lite mer vatten)

Blanda ihop allt med händerna tills du får en smidig deg som är lätt att jobba med. Kavla sedan ut degen på en omjölad köksbänk. Kavla tills den blir väldigt tunn, 40 x 45 cm. Gör sedan apfelstrudeln enligt receptet ovan


Läs också mitt recept på flammkuche – som är en annan rätt du kan hitta i Österrike.

Ibland har man tur. Det hade jag för ett par månader sen.

Det var i somras som jag sprang på Maja som hastigast på ett event i Stockholm. Hon var där med Peppe och jag hade även lyssnat på deras gemensamma podcast Det kommer att bli bra. Sen dess har jag följt Majas nyhetsbrev och så av en händelse tävlade hon ut fem stycken coachingsamtal – som jag vann. Det kändes nästan overkligt. Tänk att det kan vara värt att läsa nyhetsbrev!

Vi har nu haft alla fem samtal (online) och alltså, det hade inte kunnat komma lägligare. I september-oktober gick jag runt med så mycket framtidsångest och stress i min kropp. Nu liknar jag mer en lugn och trygg Buddha. Och vilka insikter jag kommer fram till under våra samtal.

Trots att hennes jobb inte är att ge alla svar eller komma med lösningar (hennes jobb är att ställa rätt frågor) så har flera av hennes ord fastnat hos mig. Jag har fått ett par intressanta övningar, hemläxor och vettig input. Och bara att ha någon som utifrån och helt fokuserat under en timma lyssnar på vad jag har att säga. Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle ge mig så mycket.

Vi har fokuserat på mitt företagande mestadels, men det hänger också mycket ihop med vem jag är och vart jag vill. Helt plötsligt blev allting lite tydligare, och lika plötsligt dök jobberbjudanden upp som passade in i exakt det jag var ute efter.

En sak jag verkligen ville göra under 2019 var att ha ett kontor att gå till. Det har jag nu. Exakt här har jag suttit idag.

Alltså jag minns att jag läste om det hos Peppe också, hur det började hända saker, eftersom hon anlitade Maja som coach. Och jag tänkte häftigt men det kanske dröjer ett tag innan man ser någon effekt.

Nu tror jag ju inte på law of attraction eftersom det är ren bullshit. Och jobberbjudandena hade kanske kommit ändå. Men besluten jag tagit och känslan i mig, den är tack vare coachingen. Jag vet att jag i framtiden kommer vilja göra detta igen och tror att många skulle må bra av det (kanske framför allt för att släppa negativa tankar och må bättre med sina liv).

Jag är övertygad om att någon utifrån kan hjälpa en att ändra sitt tankemönster, och att ta tag i saker. Komma framåt. Hitta vad det är man vill pyssla med, eller bara få en att se annorlunda på sin situation.

Om du vill läsa mer om Majas coaching kan du göra det på hennes hemsida grandnord.se – och håll utkik, kanske tävlar hon ut fler tillfällen framöver.

Om jag hade fått plugga utomlands igen…

Då hade jag valt ett mer exotisk land. Exotiskt i den bemärkelsen att de pratar ett främmande språk. Något annat än engelska. Ett språk som jag inte skulle ha lärt mig oavsett. Kanske Spanien, Tyskland, Italien eller någonstans i Sydamerika. Jag har läst både lite tyska och spanska i skolan och när jag besöker länder där de pratar språket kan jag inte låta bli att tänka hur otroligt häftigt det skulle vara att ha ett tredje språk. Nu, i och med att jag bor i Helsingfors, får finskan mest fokus. Och även om det också känns coolt att lära sig, så är användningsområdet lite mindre (om än viktigare för mig just nu).

Tyska är väl egentligen det språk som jag verkligen haft chans att lära mig. Först under 4 år i grundskolan. Sen när jag bodde i München. Och nu när jag vet hur det är att lära sig ett språk som finska kan jag känna att det skulle varit hur enkelt som helst att få plugga tyska. Damn it, varför inser man alltid sånt lite försent?

Förutom München så erbjuder EF också utlandsstudier i Berlin.

I München lärde jag mig inte mycket tyska den där våren 2014, men jag lärde mig allt jag kan om sökoptimering, mycket om fotboll och att dricka öl på riktigt. 

Och apropå drömmar. Om jag hade fått vara 18 och just-tagit-student igen… Då hade jag åkt iväg som au pair ett tag, det verkar också vara en sån upplevelse man aldrig glömmer. Min mamma har alltid sagt att hon skulle kunna vara ”mormor-au pair”, det kanske jag kan göra när jag är 70+?

Och om jag och min kille inte blir allt för bekväma i Helsingfors… Så hoppas vi båda på någon typ av utlandsäventyr framöver igen.

Det kan ju tyckas lite deppigt att kolla igenom den där listan med mål man skrev i början av året när året har gått och man ser alla de där målen som aldrig uppnåddes. Det är lätt att känna sig ganska misslyckad.  Kanske uppgiven. Det är ingen idé, nu orkar jag inte sätta fler mål.

Varför lyckas man år efter år sätta upp mål man aldrig fixar?

Jag har kikat på mina planer för 2018 och känner inte alls för att stoltsera med allt jag åstadkom – eftersom det var fler saker jag inte fixade. Men det är egentligen ganska dumt att stirra på på den där deppiga listan och väldigt mycket bättre att fokusera på vad året faktiskt var.

Det var ett fantastiskt år.

Och allt det här har gett mig nya insikter. Som jag skrev på min Instagram för ett tag sedan. Inför 2019 ska jag försöka lyssna lite mer realistiskt till mitt inre. Och inte tro att jag ska vara Den Optimala Supermänniskan Som Gör Allt om ett år.

Mål för 2019 – med hjälp av Warren Buffet

I år kommer mina mål se annorlunda ut. Coachen jag haft under vintern, Maja, tipsade nämligen om Warren Buffets teori för att sätta mål:

  • Lista 25 mål för året.
  • Välj ut de 5 viktigaste.
  • Placera resten på en saker du absolut inte får göra-lista.

Så de här 25 hetsiga målen som rubriken syftar på är i själva verket bara 5 mål för året, och 20 saker jag inte, ABSOLUT INTE, får göra. Teorin menar alltså på att de där tjugo sakerna man också vill göra kommer ta fokus från det man verkligen vill upp nå.

Jag tror på att hitta fokus och inte försöka göra allt. Eller, snarare är det ganska exakt vad 2018 lärde mig.

Mina mål för i år

Vad mina mål för 2019 handlar om är 1. bloggen och 2. omsättning. Utanför företaget har jag träningsmål och lite mer mjuka målsättningar som att börja laga mat och ha ett strukturerat hem (tänk KonMari, något in något annat ut, less is more osv.).

Det här året börjar också med en helt annan stabilitet än vad jag haft tidigare. I veckan börjar jag ett stort jobbuppdrag som kommer få mycket fokus och tack vare det kommer jag kunna tacka ja bara till de roligaste jobbuppdragen utöver det.

Andra tankar jag har är att fortsätta resa med eftertanke, shoppa med eftertanke (bilderna här är tagna i mars förra året, men har på mig exakt samma kläder nu) och gärna second hand, prioritera nära och kära och de relationer som ger mer än de tar.

Vill också omvandla jämförelse till inspiration och strunta i vad andra tycker. Det kanske inte är uppenbart, men jämförelsen och oron över vad andra tycker är ganska närvarande. Jag har alltid tänkt att det nog kommer försvinna i och med att man blir lite äldre och så, vad tror ni?


Söker du efter något?