Ni vet när man läser eller hör om något som får en att liksom ”wow – det här handlar ju om mig”. Till exempel något som förklarar ens personlighet och får en att inse varför man är som är, eller varför man gör eller tänker vissa saker.

En sån känsla uppstod när jag såg på det här TED talket med Tim Harford: A powerful way to unleash your natural creativity.

Han pratar om det här med att multitaska, men inte i den bemärkelsen att du typ kör bil och smsar samtidigt. Utan snarare att du jobbar på flera projekt samtidigt, eller kanske inom ganska olika områden. Sen ger han flera exempel på framgångsrika personer (okej, ganska extrema exempel, men ändå) som inte alls varit nischade på bara en enda sak, utan pysslat med flera olika grejer, och ändå lyckats med dem. Att de olika projekten istället för att tävla mot varandra eller stjäla tid från varandra, i själva verket har supportrat varandra.

Hur jag kan se på det i mitt egna liv är t.ex. varför jag trivs som egenföretagare med olika projekt. Om jag blir inspirerad en lördag kan jag bara sätta mig ner och jobba en timma – jag är inte låst till kontorstiderna. De bästa idéerna kommer dessutom liksom alltid i duschen, på ett flygplan, eller i en bil på en roadtrip genom Balkan mitt under semestern. Och när man fastnar, inte kan lösa ett problem eller har slut på idéer – är det bara att göra något annat.

Det är en av anledningar till varför jag gillar att jobba hemifrån. Jag kan pausa jobbet med att tvätta, städa, ta en promenad, gå till gymmet, ta en powernap, meditera – whatever.

För att ge ytterligare ett exempel är hur jag jobbar med bloggen. Jag skriver väldigt sällan klart ett blogginlägg på en gång, utan jag jobbar på flera samtidigt. Medan jag skriver på ett kan jag få en idé om ett annat och påbörjar då det.

Tim Harford menar att multitasking är bra, om man gör det i slow motion!

Det lustiga var att precis när jag sett klart på videon i söndagskväll så kom min kille ut ur bastun och var så glad över att han äntligen snart skulle vara klar med sin (andra) masteruppsats. Men utöver att ha skrivit den under en längre tid (och att ha jobbat heltid) har han också ett företag med sina vänner, lagar mat flera timmar i veckan, jobbar på ännu en idé, pluggar svenska och tyska, tränar inför halvmaraton, och börjar göra om/fixa något här hemma så fort han får chansen. Så jag sa till honom, du måste se på det här.

Och visst är det häftigt hur vi människor fungerar olika? Vad som är bästa lösningen för mig är ju nödvändigtvis inte bästa lösningen för dig. Ganska bra att komma ihåg bland alla tips och råd från diverse framgångsrika människor som tenderar att flöda runt i bloggar och sociala medier.

På förekommen anledning är det dags att prata om detta. Och jag tänker göra det med hjälp av ingen mindre än Jesper Sandström, som förutom att vara allmänbildad, påläst och allmänt klok är både översättare och ledarskribent för Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten (och well, han råkar även vara min bror).

Varsågoda.

Bildkälla.

Klimatångest – måste vi ha det?

Kilmatångest! Årets (årtiondets?) buzzword? Kanske. Jennifer bad om ett gästinlägg här på bloggen, eftersom, citat ”folk har så mycket ångest och jag är som Buddha efter att ha hängt med dig ett par veckor.”

Så kanske kan jag sprida lite av min zen-visdom här.

För det första: ångest är helt meningslöst. Hur små eller stora problem vi än må stå inför så leder ångest aldrig till någonting gott. Står vi inför ett problem så får vi försöka lösa det. Går det så går det. Går det inte får vi väl sörja när misslyckandet är ett faktum. Att sitta och hetsa upp sig i förväg leder i värsta fall till att vi blir irrationella och tar dåliga beslut.

För det andra så finns det ingen särskilt stor anledning att ha klimatångest – för vi har alla förutsättningar att lösa de problem vi står inför. Genom utveckling och inte genom avveckling.

Nästa generations kärnkraftsreaktorer blir med stor sannolikhet verklighet inom 20 år. Då kommer vi kunna ha hundratals år av i det närmaste CO2-utsläppsfri el bara genom att utnyttja det kärnavfall vi redan har. Den processen gör dessutom avfallet extremt mycket mindre radioaktivt och miljöfarligt.

 

Image result for kärnkraft ja tack

 

En tro på framtiden och utveckligen

Längs vägen kommer det dyka upp ännu fler tekniker som vi inte ens kan drömma om idag,  på precis samma sätt som det alltid har gjort. Typ mer avancerad teknik för att lagra koldioxid och minska industrins utsläpp. För det finns en viktig sak att påminna sig om när allt fler ropar att allt kommer gå åt helvete: det har hänt förut. Och olyckskorparna har haft fel varenda gång.

På sent 1700-tal/tidigt 1800-tal trodde många att överbefolkning skulle leda till massvält och död. Det sena 1900-talet har tvärtom visat att enorm befolkningstillväxt går att kombinera med den lägsta andelen svältande i världen någonsin. En mindre andel än många vågade hoppas på så sent som på 1980-talet.

1800-talets ludditer slog sönder maskiner i industrin eftersom de trodde, som vissa tror om AI idag, att effektiviseringen ”stal jobb”. I själva verket frigör den ju resurser – och utvecklingen har inneburit att många av västvärldens allra fattigaste idag på många sätt har en levnadsstandard som 1800-talets kungar och drottningar bara kunde drömma om.

Vår föräldrageneration levde med kärnvapenångest och många var rädda att vi skulle kriga ihjäl hela mänskligheten – men idag är vår värld fredligare än någon då vågade föreställa sig att den skulle kunna bli.

Graf som visar hur fattigdomen världen över minskat. Källa.

 

Men, vi måste ju agera NU innan det är för sent?

Det mesta har en tendens att bli mycket bättre än de flesta vågar tro. Men ändå, är det inte oseriöst att vara såhär optimistisk? Borde vi inte ta i med lite mer radikala förbud och politiska åtgärder, bara för säkerhets skull?

Nej, jag tror inte det. Det finns en ganska stor risk att den ångestdrivna impulsen ”vi måste göra något nuuuu!” leder till att vi tar dåliga beslut. Beslut som faktiskt får negativa konsekvenser för både människa och miljö. Ta Tyskland till exempel. Där ångest-hetsade radikaler fram en nedstängning av kärnkraften utan att ha några alternativ på plats. Nu eldar de kol istället. Energin är så dyr att det drabbar framförallt fattiga familjer på ett extremt hårt sätt.

Eller ta för den delen viljan att i största allmänhet låta politiker bestämma mer, för säkerhets skull. Politiker är administratörer och byråkrater, men de kan väldigt lite när det kommer till att ta stora beslut om hela samhällets utveckling. I Sverige har vi fått satsningar på etanol och vindkraft, och subventioner av dieselbilar. Allt dyrt, dumt och jättedåligt för miljön. Bilarna som man subventionerade för bara några år sedan vill man förbjuda idag. Senaste politiska. miljöflugan är höghastighetståg. I princip varenda oberoende forskare säger att de aldrig skulle bära sig ekonomiskt i ett glesbefolkat, avlångt land som Sverige. Själva bygget skulle dessutom leda till astronomiska kostnader och utsläpp som det tar flera decennier att kompensera för. Men ändå finns det gott om människor som vill bränna dessa pengar och resurser för att ”göra något nu”.

Apropå den omdebatterade artikeln underskriven av 87 influencers

Sånt tåls att tänka på när vissa influencers vill ge politikerna mer makt för rena struntsaker, som att förbjuda ickeekologisk potatis och portionsplastad paprika. Det blir helt galet att lägga miljoner i administrativ byråkrati på att göra sådant (ja, det är sådana kostnader det skulle innebära). Det visar också hur fel man kan landa när ens tankar drivs av ångest och en vilja att göra någonting, vad som helst, snarare än att lugnt och sansat noga fundera igenom vad som gör störst nytta.

Den stora skillnaden kommer att finnas i utvecklingen av miljövänligare energikällor, transportsätt och industriprocesser, för det är där de stora utsläppen finns. Att lägga pengar och energi förbjuda enskilda livsmedel, eller flygande för den delen, för klimatets skull är någonstans i nivå med att såga av sig ett ben för att gå ner några kilo i vikt.

Image result for statlig hockeytackling

Debattartikel publicerad i Expressen 24 januari.

Det låter kanske som en överdriven jämförelse. Faktum är dock att vi riskerar att göra världen sämre om vi fokuserar mer på avveckling än på utveckling. Den ekonomiska tillväxt som vi haft de senaste årtiondena, den fnyser och suckar vissa åt, men den har gjort en enorm skillnad i människors liv.

De senaste 25 åren fram till 2017 har 1,25 miljarder människor (38 000 varje dag!) lyfts ur fattigdom. Det är ingen liten skitsak. Eftersom många ännu lever i fattigdom är det viktigt att vi inte kastar bort den utvecklingen på grund av en överdriven oro för någonting annat.

Överdriven optimism? 

Visst kan det hända att min optimism är överdriven och att vi ställs inför betydligt värre utmaningar än jag tror. Men då kommer vi möta dem också Det sägs ju ibland att girighet och kortsiktighet hotar vår värld. Men säg att varenda domedagsprofetia nu går i uppfyllelse och klimatförändringar på riktigt hotar vår existens. Då kommer också alla ekonomiska resurser vi har gå till att lösa problemen. För även världens värsta egoister vill ha en planet som de och deras barnbarn kan leva på och njuta av.

Så, sammanfattningsvis, kanske finns det skäl att ha ångest, men då är det ändå ingen idé. Det är fortfarande rimligast att göra så mycket positivt som möjligt och må så bra som möjligt medan vi gör det. Vad vi vet är att det finns massor av skäl att vara positiv. Det finns massor av sätt att bidra till den positiva utvecklingen.

Skit i meningslös och miljöskadlig konsumtion. Belöna företag som gör bra saker. Skaffa en utbildning och ett jobb där du bidrar till att utveckla morgondagens lösningar. Investera i företag du tror på. Flyg för all del! Mötena mellan människor och utbytet av idéer gör förmodligen långt mycket större nytta än vi kan uppnå genom att förbjuda vartenda flyg.

Och sist men inte minst, sätt din tillit till enskilda, driftiga människor och företagare. Det är de som löst alla våra problem hittills. Karismatiska ledargestalter som föreslår radikala lösningar på svåra problem, sådana kan du gott vara lite mer skeptisk till. Oavsett om de heter Gustav Fridolin, Al Gore eller Donald Trump.


Gästinlägg av Jesper Sandström

Plötsligt var liksom januari bara över och det känns som om jag förvaltade årets kanske gråaste månad optimalt. Höll mig sysselsatt med besök både i Göteborg och hemma i Gällivare, senare halvan av månaden kompenserade jag all semester med extra mycket jobb och fakturerade en riktigt bra summa. Hann också med en weekend med min bf och att påbörja ett enormt projekt hemma i lägenheten. Från semesterkänslan direkt in i en ganska intensiv period men mot slutet av januari hittade jag faktiskt ganska bra in i rutinerna – och det känns som en bra grund för resten av året!

Här kommer månadens höjdpunkter från bloggen – har plockat ut det bästa från januari.

Resor

Jag sammanfattade resorna från förra året och skrev om mina resplaner för 2019.

Mer om resor blev det också i form av blogginlägg, ett vykort från Kraków efter sista helgen på månaden som tillbringades där (bilden ovan är tagen vid det välbesökta slottet i Kraków) och sen ett längre inlägg om min favorit Zillertal i österrikiska Alperna från decemberresan som gick dit.

Mest populärt

* Nattåget till Gällivare var ett inlägg som blev väldigt uppskattat, så pass att till och med SJ delade det både på sin Instagram och Facebook.

* Tips mot torr hud på vintern – inte bara jag som verkar lida av dessa problem (och efter intensivt användande av nagelolja och handkräm varje kväll så börjar mina händer äntligen må bättre).

* Såhär bra kommer livet aldrig vara igen – känslor och tankar just nu, som fick bra och fin respons i kommentarsfältet. Ni är så kloka <3

Företagande & marknadsföring

* Jag skrev om mina 25 mål för 2019 som i själva verket inte var riktigt så många.

* Mina SEO-inlägg kommer att fortsätta, nu senast publicerade jag detta: sökoptimering steg 3: nyckelord, sökord och sökfraser.

* Så berättade jag vad som hände när jag fick hjälp av en coach och jag är fortfarande fascinerad över hur det kan hjälpa en med tankarna och att hitta sätt att handskas med utmaningar. Är lite i ett stadie just nu där jag känner för att rekommendera exakt alla att prata med en coach. Investera pengarna! Bara gör det!

* Och här berättar jag mer om mitt nya jobbuppdrag och vilket företag jag kommer jobba med mer under 2019.

Inspiration

Blev några inlägg som kanske kan ge lite inspiration också, om du missade något av dem, spana in dem nu:

* En otippad inspiratör

* Beröm kan vara lika skadligt som kritik (om problemet med Instagram, eller ja, ett av många)

* Vänner som inspirerar

Det är inte de dagarna man jobbar hemifrån och inte behöver gå ut i kylan på morgonen och kan passa på att sätta igång en tvätt, städa lite eller vattna blommorna, som är drömdagarna. Nej, drömdagarna som frilansare uppstår i den där oändliga friheten, vetskapen om att allt är möjligt. Jag behöver inte infinna mig någonstans alls. Jag behöver inte be om ledigt. Inte räkna semesterdagar. Den maximala friheten i att jag bestämmer.

Och hur kan en sån drömdag se ut då?

De kan se ut lite som just den här torsdagen gjorde. Klockan ringde 06.00 och fyrtiofem minuter senare rullade Twingo ut från garaget och sladdade iväg på de snöiga vägarna mot Berghäll. Där vid mitt kontor släpptes jag av och gick in i en lugn byggnad. Inte många kommer till Wonderland såhär tidigt och jag har alltid älskat den där känslan innan den vanliga rusning drar igång på arbetsplatser.

Jag hängde av mig, lämnade mina grejer vid ett skrivbord och tog med mobilen och hörlurarna in i yogarummet. Tio minuter meditation och jag var complete. En kopp kaffe, en och en halv timmes jobb och sen dagens kanske bästa.

Klockan 09.00 lämnade jag kontoret och promenade drygt en kilometer mot Hagnäs. Där utanför caféet IPI Kulmakuppila stod Corinne och väntade. En frukostdejt bara sådär, en vardag. Och inget jobb som räknade minutrarna, de nästan två timmarna jag var borta.

Det, är drömdagar som frilansare.

Jag och Corinne på en båt i höstas.

Kontorsdagen slutade ungefär vid fem, följdes upp av ett gympass, finncrisp (som inte heter så i Finland, förstås) med ägg till middag och nu ligger jag under ett fluffigt duntäcke i mitten av sängen med blogg och lite jobbmejl.

Som sagt. Drömdag.

Dagarna går i ett och jag får lite vibes från hur det var att ha ett heltidsjobb och ett kontor att infinna sig på varje dag mellan 9-17. Dessa vibes är mer förknippade med ångest än med glädje. Känslan när man kommer hem efter en arbetsdag och är HELT SLUT och inte orkar göra något (och ändå sitter där 22.18 och skriver blogginlägg). Men det hänger också lite ihop med att jag envisats med att gå upp 06.00 nästan varje dag och jobbar typ 120% just nu (och att det tar 45 min. till kontoret, storstäder <3). Det är dock tillfälligt. Så jag ser ganska mycket fram emot balansen av hemmakontor-dagar blandat med kontorsdagar, och en bra mix av blogg och frilansjobb.

Jag berättade ju lite kort att jag påbörjat ett nytt uppdrag som krävt mer uppmärksamhet såhär till en början. Uppdraget är faktiskt väldigt kul, det är en mix av projektledning och marknadsföring på cirka 1-2 dagar i veckan som sträcker sig över hela året. När det här erbjudandet landade i min famn precis innan jul verkade det nästan för bra för att vara sant. Dessutom skulle jag få anledning att joina coworking-stället Wonderland. Och känslorna kring detta? Well, jag har i princip studsat hem av glädje pga. kul att få jobba med ett större projekt och med andra.

Hemmakontor i all ära, jag älskar det också, men människor är ganska nice ändå.

Det är ett litet företag, 10Monkeys, som utvecklar olika läroprogram/spel för barn. Och det sjukaste är att jag faktiskt jobbade för dem redan under 2014. Då gjorde jag lite översättningar, en del robotjobb och kundsupport. Så det kändes surrealistiskt att komma tillbaka i en helt ny roll, och att faktiskt få vara med och utveckla företaget. En större grej som jag kommer jobba en del med inom företaget är Mattematchen som är en mattetävling som körs i 7 olika länder och där ett par hundratusen elever i lågstadiet deltar. Produkten är fantastisk och målgruppen (lärare och barn) är både ivriga och engagerade. Alltså ett drömprojekt bara ur den synpunkten.

Då, 2014, jobbade jag på distans bara några månader och har inte haft någon kontakt med företaget sen dess. Så hur fick jag då reda på uppdraget? Via Kugge, som bara råkar sitta på samma kontor och hörde talas om att de letade efter en flexibel frilansare. Ibland har man tur.

Och ärligt talat, jag har saknat lite att få dyka ner i ett projekt som inte bara är mitt egna. Eller där man inte bara är en frilanskontakt som bara gör sin uppgift och inte är mer engagerad i företaget än så.

Så, det ska bli enormt spännande att jobba med detta under det här året.

En känsla av Zillertal

Den första snön har precis kommit nere i dalen tidigare i veckan och det är en onsdag eftermiddag i mitten på december när vi rullar in i Zillertal. Känslan är mäktig, och bekant. Det är inte mitt första möte med Tyrolen och det var just här i Zillertal som jag sist åkte skidor för knappt två år sen. Vi kör igenom Ramsau im Zillertal som den ganska lilla byn heter och svänger in på en mindre väg där vi klättrar uppåt längs med berget. Det är bara några hundra meter, men ganska brant uppför, sen når vi hotellet.

Här på lagom höjd med utsikt över hela Ramsau och kringliggande byar ska jag sova. Jag ska få se solen försvinna bakom bergen på eftermiddagen och vakna upp till ljuset som sakta stiger igen och där i morgonljuset tillsammans med dimman förvandlar allting till ett sagolandskap. Det blåa ljuset som övergår i rosa.

Det är det här som är Alperna, tänker jag. Eller åtminstone Tyrolen. Men under de här dagarna kommer jag få lära mig att Tyrolen, är mycket mer än så. Jag kommer få upptäcka vad som gör Zillertal speciellt och till en alldeles unik destination i Österrikes bergiga landskap.

Alperna, Österrike, Tyrolen. Hur mycket kan alla de olika dalarna och orterna egentligen skilja sig åt? Massor ska det visa sig – och det finns någonting för alla smaker. Budget, lyx, fest, familj eller romantik.

Och av detta skulle jag säga att Zillertal lämpar sig bra för de flesta kategorierna, utom möjligen fest. Det är optimalt för dig som vill komma bortom de typiskt turistiga skidorterna och istället uppleva det genuina, och det som verkligen är Tyrolen. Istället för sportbutiker och livliga barer är du omgiven av lugna små gator som ringlar sig genom dalen. Här lever människorna med hönor, getter och skogsbruk. Och många av husen är av den gamla modellen med stengrund och trä ovanpå.

Efter att ha åkt runt till många av skidorterna nu kan jag säga att jag hittat min favorit. Jag är inte mycket för afterski, fest eller orterna där det händer mest. När jag åker på skidsemester vill jag njuta av bergen och backarna på dagen och god mat och en bastu på kvällen. Det är allt jag kräver. Och för detta är Zillertal perfekt. Men det finns också mycket att upptäcka här, om man vill.

Vad gäller skidåkningen finns här också massor av alternativ och det är en sak jag gillar med Zillertal – det är smidigt att ta sig mellan olika orter för att åka i olika liftsystem.

Här kan du få ännu mer en känsla av Zillertal, i videon som jag satte ihop efter resan. I slutet av inlägget kan du se en mer professionell video där jag är med och som filmades under dagarna jag var här.

I det här inlägget ger jag mer information om Zillertal tillsammans med mina favoriter och bästa tips.

Det bästa med Zillertal

* Närheten. Jag gillar att det är hyfsat enkelt att ta sig till Zillertal jämfört med flera andra skidorter i Tyrolen. Men det är inte bara närheten hit utan också närheten till utbudet runt i kring med andra sevärda platser så som Innsbruck och Kitzbühel.

* Något för alla. När det kommer till skidåkning, eller vandring och andra upplevelser på sommaren, finns det något för alla nivåer. Det finns lätta backar för nybörjare och tuffa alternativ på 3000 meters höjd för den som behöver en större utmaning. Dessutom finns det glaciärer att åka på här och det är en speciell upplevelse. Och även om du som jag föredrar de lite lättare backarna kan du också hitta enklare alternativ även från de högsta topparna – det gillar jag!

* Det genuina. Det är svårt att inte förälska sig i de små byarna och lokalbefolkningen som är så närvarande här i Zillertal. Att bara promenera planlöst runt och ta in alltihop, det ska inte underskattas.

3 sevärda platser att besöka i Zillertal

* Åk skidor på Hintertux-glaciären

Hintertux-glaciären är Österrikes enda glaciär som har öppet på sommaren för skidåkning – men då är det egentligen främst elitskidåkare här och tränar. Och på vintern är här riktigt fin skidåkning, även om det just den dag jag besöker backen är lite väl hård blåst och vi tar bara ett åk nedför själva glaciären innan vi tar skydd från vinden och går in på Tuxer Fernerhaus för en kaffepaus.

Inne i den mysiga men rymliga restaurangen berättar mitt sällskap allt om den häftiga musikvideo som spelades in här för bara ett par år sedan, Ed Sheerans låt PerfectSå där satt jag, mitt emot Ed Sheeran, och drack mitt kaffe – eller ja, åtminstone mitt emot precis där han suttit.

Och fun fact jag lärde mig om glaciärerna där det bedrivs skidåkning: på sommaren täcks de delar av glaciärerna som är mest utsatta för solen med en sorts folie som skyddar dem.

Lunch åt vi lite senare på Spannagelhaus och det kan jag också rekommendera.

* Promenera runt i Schwendau

Jag bodde i Ramsau im Zillertal och grannbyn som ligger på andra sidan av vägen som går genom dalen är väldigt mysig och representerar allt det där jag beskrev i början av inlägget. Schwendau.

Vi passade på att gå hit precis när solen var på väg upp och innan vi skulle upp i backen för skidåkning. Vi parkerade bilen och promenerade sakta runt i kvarteren här. Hönor, en kanin, en get vi trodde var uppstoppad men som var fullt levande. Husen med stengrund och överdel av trä. Veden som precis som vid de flesta hus låg staplad i långa rader. Majs som hänger på torkning, kanske mestadels för dekoration. Och så skidbussen som passerar genom byn och knappt kommer förbi utan tvingar de mötande bilarna att backa och svänga av åt sidan. Alltihop, väldigt charmigt.

I slutet av inlägget kan du se de första sekunderna av videoklippet för att få en känsla för vad just Schwendau handlar om.

Schwendaus charm fångat med min iPhone – det var fint att gå runt här utan kameran och ta in mer med ögonen och andra sinnen än med kameran. Och jag tror det var en duktig bonde här på bilden i mitten, som samlat på sig massor av utmärkelser.

* Åk upp i Spieljochbahn, Fügen 

En av de nyaste liftarna i området som definitivt är värt ett besök med sin imponerande design och arkitektur från Italien (till skillnad från de flesta liftarna som är av österrikiskt märke).

Spieljochbahn är även den lift som syns ovanifrån i videon som du hittar i slutet av inlägget, gå till 00:20 om du är nyfiken på hur den ser ut.

Tips på boende & restauranger

I Zillertal kan du hitta alla olika typer av boende från budget till lyx, men jag skulle rekommendera dig att välja ett av de mindre hotellen eller det som de kallar för gasthaus. Många boenden erbjuder halvpension där du serveras både frukost och middag – ett bra alternativ när man varit ute i backen hela dagen och bara vill ta det lugnt med god mat på kvällen. När jag var här för två år sedan stannade vi fyra dagar på samma boende och jag minns att det varje kväll kändes underbart att få middagen serverad bara en trappa ner.

Hotelltips: Mountain & Soul – lifestyle hotel

Det hotell jag bodde på den här gången i Zillertal var Mountain & Soul. Det påminner lite om ett gasthaus och känslan här är något speciellt. Jag har först svårt att placera hotellet men upptäcker efter ett tag att vad det här boendet har är precis vad namnet redan avslöjat, en själ. Det är familjeägt och jag faller för charmen.

Vy mot hotellet precis när solen är på väg ner.

Alla rum ser lite olika ut och är enkla men mysiga, och utsikten: magisk.

På nedre plan finns bastu- och relaxavdelning.

Fasaden som först möter mig när jag kommer till hotellet tycks lite märklig, men den främre sidan ut mot bergen är desto mysigare och insidan hemtrevlig med moderna och lite hippa inslag. Som sagt, inte helt enkelt att placera.

På kvällen äter jag middag i restaurangen, ingenting typiskt tyrolskt, men en jättegod och stark thaisoppa till förrätt följt av en laxpasta med massor av grönsaker till varmrätt. Och så en efterrätt på tiramisu och chokladmousse, varför nöja sig med antingen eller? Kanske är det för att vi är så pass nära Italien eller för att jag älskar efterrätter, men tiramisun är bland de godaste jag ätit.

Familjen äger också ett annat boende: Kristallhütte.

Restaurangtips i Zillertal

Om jag ska tipsa om en restaurang i Zillertal måste det bli Restaurant Sieghard – som drivs av samma familj som äger ovannämnda hotell. De är en av få restauranger som lyckats med konceptet att vara fancy men avslappnat. Vi kommer in här och känner oss som hemma. 

Vi blir serverade massor av mindre och tyrolska rätter men på finare vis, tartar, käsespätzle, blodkorv med sauerkraut, lamm och till sist en tjusigare variant på apfelstrudel. Och avslutningsvis tar vi en snaps tillsammans med ägaren, det hör till seden här.

Spännande pålägg till brödet, något väldigt fett som jag inte kan minnas namnet på nu.

En lite annorlunda råbiff serverad i ett ben. 

Av honom blev vi väl omhändertagna hela kvällen.

Även inslag från restaurangen kan du se i videon i slutet.

Praktisk information: så tar du dig till Zillertal

* Flyg till München i Tyskland, 175 km från Zillertal. Åk med en shuttle eller hyr bil och kör själv de två timmarna till Zillertal. Fördelen är att det går fler direktflyg till München och ofta är billigare en alternativet nedan.

* Flyg till Innsbruck i Österrike, endast 55 km från Zillertal. Nackdelen här är att du behöver mellanlanda i Frankfurt och att flygbiljetterna kan vara dyrare.

* Tåg är också ett alternativ om du reser från södra Sverige och till exempel från Hamburg går det nattåg till Zillertal.

Här kan du hitta mer info.

Behöver man bil?

Jag tycker att det är trevligt att ha bil och kunna vara mer fri i att välja vilka platser man vill besöka och när. När jag var här för två år sedan hade vi bil och kunde då besöka fler platser runt om i Tyrolen. 

Men man klarar sig fint utan bil då det går bra med både buss- och tågförbindelser genom hela Zillertal. 


Avslutar nu med ännu en inspirationsvideo (där jag också är med) av en grymt duktig videograf som var med oss ett par dagar och filmade när jag var här i december. Se på den, så kommer ni förstå vad det är jag pratar om.

Bonustips: 3 dagsutflykter från Zillertal

* Kitzbühel – ligger ungefär en timma bort med bil, i en annan dal och jag skulle säga att känslan här är lite mer överklass. Det känns lite finare, är lite dyrare, men den lilla byn med sin vackra gågata är värd sitt besök. 

* Innsbruck – ligger även det en timma bort med bil. Innsbruck är en häftig och lite större stad som är placerad mitt bland bergen. Gamla stan här är otroligt fin, det finns spännande caféer och staden känns ung då många kommer hit för att plugga. 

* På sommaren: vandra över till Italien från Schlegeisspeicher som ligger alldeles i slutet av Zillertal-dalen (ett tips från min pappa som gjort turen). Hit kan du ta dig genom att till exempel ta tåget till Mayrhofen och ta buss härifrån. Gå upp till restaurangen Pfitscherjoch Haus och ät lunch här innan du går tillbaka. Vandringen hit upp är drygt 6 kilometer och tar ungefär 1 timma och 45 minuter.


Läs också: Sölden, Ötztal – en skidort med upplevelser utöver det vanliga

Lätt snötäckta gator, snöflingor i luften. Med nyfikna fötter går vi genom stadens mest spännande stadsdelar. Det är kallt och vi skyndar från hippa caféer till bokaffärer och något museum. Vägrar att ta taxi, eller spårvagn. En stad upplevs bäst till fots. Även i slutet på januari när minusgraderna känns allt för väl i både tårna och fingertopparna. Nästa gång tar vi med oss underställ, klär på oss ordentligt. Säger vi, men vet båda att vi har glömt bort det till nästa weekendresa i januari till någon annan av Europas alla städer.

Kraków är stort, mäktigt och mycket att ta in. Här behöver du mer än två dagar. Det inser vi snabbt. Det finns inte tid till allt det vackra och allt det smärtsamma. Till alla de lager som staden består av. Allt det gamla, allt det nya.

Vi går, upptäcker, googlar och njuter av all denna tid tillsammans. Och här är några bilder. Från en iPhone, hans iPhone, med bilder som han fångat. Bilderna jag tagit ligger kvar i min kamera. Klockan är nästan tio, vi har just kommit hem och jag är ganska slut. Men på ett bra sätt slut. Det var skönt att få ett break från livets to dos och ägna 48 timmar helt åt en ny plats och kärleken.

Katedralen vid Wawel-slottet.

Och sanningen är att när man en gång börjat se allt i bilder slutar man aldrig.

Kraków påminner oss både om Riga och lite om Innsbruck.

Favoritstället för kvällshäng blev det charmiga och nya området Tytano.

Flygresor, ingen favorit att göra av många anledningar. Men den här bilden, jag gillade den.

Förutom några bilder filmade han kanske hundra små filmklipp. Kanske blir det något jag får visa, kanske blir det inte något alls – men gud vad kul det är att se sin pojkvän låta sig helt uppslukas av kreativitet och lust att skapa. Och film, det är nog en sån där dröm jag har som jag egentligen inte drömmer om. Alltså något jag kanske skulle gjort i ett annat liv. Tycker få saker är så häftiga som vad man kan skapa med film.

Drygt en vecka av tidiga morgnar och intensivare jobb än jag haft på mycket länge. Jag är suuuuperexalterad över det projekt jag börjat på och har varit där heltid nu till en början för att komma in i allt. Måste berätta mer om det sen, det är ett så lustigt sammanträffande nämligen, med ett företag som inte var helt obekant för mig. Men det här med heltid har inneburit att jag kommit hem vid 17-18 och känt ja just det, allt det där andra jobbet.

Så kvällarna har ägnats åt mejl, fakturor, blogg och annat. Och ni vet hur det är när man börjar med något som är helt nytt? Det krävs plötsligt massor av energi för att tänka och koppla ihop alla pusselbitar och försöka skapa den där helheten och för att korrläsa det där mejlet man skickar ut till 20 000 personer så noggrant man bara kan.

Samtidigt är vårt hem kaos, som jag nämnde tidigare. Projektet renovera walk-in-garderoben är lite såhär på paus. Och vi lever just nu i den här röran.

Eftersom vi alltså åker bort i helgen kände vi att det lika gärna kunde vänta lite med att ta tag i röran. Dessutom har jag inte jobbat hemifrån så kaoset har inte påverkat oss desto mer. Hehe.

Nu har jag precis packat väskan och i morgon åker jag och T till Krakow. Förra året firade vi hans födelsedag i Riga (en överraskningsresa jag ordnade) och nu blir det en födelsedagshelg i en annan stad vi är nyfikna på. Jag har varit i Polen tidigare, en helg i Warszawa, så ska bli kul att åka tillbaka. Ska bli skönt med en helg semester också. Tänker inte ta med datorn och tänker logga ut från allt.

Och, har du några extra bra Krakow-tips kanske?


Söker du efter något?