Uppsala är fullt av fjärilar som flyger omkring. På söndagsmorgonen ser vi en liten flicka som förskräckt stannar upp, pekar på marken där det ligger glassplitter och utbrister ”Vad ÄR detta, pappa?” och det känns som det tydligaste exemplet på att gatorna alltid är rena och fina.

Lika många cyklar som fjärilar finns det. Ordentliga cykelställ överallt, breda cykelvägar och noga markerat även där du inte bör cykla. I centrum är det gågator och längs Fyrisån breder bryggorna ut sig. Det är restauranger och caféer, uteserveringar och parker. En stad för människorna. Och där man bygger om eller förnyar hänger trevliga meddelanden, som ger intrycket av en trevlig stad.

Och så här under sommaren, som under den härliga helg jag och min kille tillbringade i Uppsala, vad kan man då hitta på?

Utsikt över ett grönskande Uppsala från slottet.

Att göra i Uppsala på sommaren

I mitt första inlägg om Uppsala där jag berättade om några av helgens höjdpunkter nämnde jag att Uppsala kanske är en plats man mer tänker på som studentstad än sommarstad. Men sommaraktiviteter finns det gott om! Under våra tre dagar här, i trettiograders värme i slutet på juli, fick vi prova på en äkta sommarhelg.

Här kommer de somriga Uppsalatips jag samlat på mig!

* Hyr cykel!

Egentligen är Uppsala en kompakt stad med gångavstånd överallt, men med tanke på dess cykelvänlighet och de platser som finns att upptäcka en bit utanför staden så kan jag verkligen rekommendera att hyra en cykel!

SkiTotal som hyr ut cyklar ligger mitt i centrum och där fick vi låna varsin cykel att ha under helgen. Jag gillade att cykla runt och se staden lite mer från en locals perspektiv. Cykelställ finns det som sagt gott om och vägarna är enkla att följa.

Om du bor på Clarion Gillet kan du även hyra deras cyklar.

Förslag på cykelutflykter från Uppsala:

Här är några platser som ligger en bit utanför Uppsala och som du kan ta dig till med cykel om vädret lockar. Många platser är influerade av Linné som ni hör på namnen. De ligger på olika avstånd från Uppsala och allt beroende på vad du är intresserad av att se och hur långt du vill cykla.

Tips: Om du inte kan eller vill cykla kan du istället ta en tur på museijärnvägen Lennakatten med det charmiga gamla tåget. Läs mer här.

* Upptäck Gamla Uppsala

Ja, hoppa på cykeln (eller ta bussen) och ta dig ut till platsen som ursprungligen bar stadens namn och som idag går under benämningen Gamla Uppsala. Det ligger bara 5 kilometer norr om Uppsala centrum.

Om du cyklar finns det ett par olika vägar: du kan följa den större vägen som är väldigt bra cykelväg men jag rekommenderar att ta den som går lite västerut. Det är en mysigare cykelväg på grusstig. Om du slår in Gamla Uppsala i Google Maps så väljer du den vänstra vägen istället för den högra. Se rutten här.

I Gamla Uppsala rekommenderar jag ett besök på museet och en fika på Odinsborg. På bilderna ser du från höger: de omtalade kungshögarna som är gamla gravplatser, kyrkan, caféet och muséet.

Missa inte museets VR-upplevelse där man får gå in i en värld av hur det faktiskt var när Gamla Uppsala var en by år 650 – man kan till och med gå in i en av kungahögarna!

Miljön här har har en stark viking-vibe och i museibutiken kan du faktiskt köpa med både horn som dricksglas och mjöd på flaska.

* Takvandring på Uppsala Slott

Vill du få en guidad tur av Uppsala samtidigt som du får känna lite puls och adrenalin – med stans bästa utsikt? Då ska du boka in en takvandring på slottet! Passar alla, utom möjligen de som är väldigt höjdrädda och inte känner för att pusha de gränserna.

Turen tar ungefär en och en halvtimme (inklusive genomgång innan och lite kaffe och prat efteråt) och här kan du läsa mer om hur det fungerar samt boka in dig!

* Äventyrsbanan i Fjällnora

Eller varför inte göra äventyrsbanan i skogen? Samma företag som ordnar takvandringen erbjuder även det här äventyret. Jag har inte testat denna men däremot gjort en liknande bana i Finland och det är barnsligt roligt att få klättra upp bland träden och ta sig igenom en hinderbana.

Äventyrsbanan i Fjällnora ligger en bit utanför stan men det går buss hit om du inte känner för att ta cykeln och ge dig ut på ett litet längre äventyr på 21 km.

* Paddla kajak på Fyrisån

För dig som känner för mer äventyrliga aktiviter, gillar att röra på dig och att vara nära naturen är en kajaktur på Fyrisån ett möjligt alternativ! Jag blev faktiskt tipsad om detta av en vän uppe i Gällivare. Han rekommenderade turen söderut till Flottsund!

Här kan du läsa mer om att paddla kajak på Fyrisån och vilka val som finns. Det är anpassat för nybörjare så ingen förkunskap krävs och passar alltså också om du vill testa kajak för första gången!

Min vän och resebloggaren Lisa har inte paddlat kajak men däremot paddlat SUP på Fyrisån – också ett grymt tips! Läs mer om upplevelsen här i hennes blogg.

Fyrisån och alla cyklar som ger lätta Amsterdam-vibbar.

* Marknad på Vaksala torg

På Varksala torg är det loppmarknad varje lördag. Här är det blandat annat folk som säljer frukt och grönt men också andra som ställer upp sina loppisbord med gamla fynd med alltifrån kläder och skor till böcker och lampor.

Promenera genom marknaden på Vaksala torg, se om du kan fynda något och spana samtidigt in det häftiga konserthuset som finns precis här vid torget samt skolan som ligger längs med andra sidan av torget och är en äldre, vacker byggnad.

* Botaniska trädgården

Givetvis måste du ta en promenad genom Uppsalas botaniska trädgård som ligger just intill slottet. Om du vill kan du gå in i växthusen som finns här men det räcker gott att bara gå runt utomhus också.

De två byggnader som finns i trädgården är Orangeriet Linnéanum och tropiska växthuset. Kom ihåg att kolla när de har öppet!

Botaniska trädgården sedd från slottets tak.

Något unikt som de hade här och som jag aldrig tidigare sett var en del i trädgården som tillägnats det skandinaviska fjället. De har alltså återskapat den skandinaviska bergskedjan med hjälp av stenblock i granit och olika växter som återfinns i fjällen. Ganska coolt!

När du är i området: fikat på Café Viktoria är omöjligt att låta bli. Deras äppeltoscapaj med vaniljvisp var sommarmagi! Tillsammans med en kall iste. Min kille som tog en glass i en liten bägare och en kolsyrad ingefärsdryck kan intyga att även det var ett bra val!

* Linnémuseet & trädgården

Jag minns fortfarande Linnea-dockan som jag hade hemma när jag var barn (minns ni den? Jag hade boken också!) och inför min vistelse i Uppsala kändes Linnémuseet som ett måste. Carl von Linné är en av de absolut främsta svenskarna genom tiderna (han var botaniker, läkare, geolog och zoolog!) och att få gå in i det som var hans hem på 1700-talet känns enormt lyxigt. Tycker det är fint att man lyckats bevara det så pass väl och att det idag är ett museum som alla kan besöka. Det ger en viss känsla att gå över gamla trägolv och beundra möblerna som är original från deras hem.

Trädgården är även den förtjusande. Gå runt i museet med audioguide som du sköter i ditt egna tempo (bra grej!) och flanera sent runt bland vackra blommor, granatäppelträd och äggplantor.

Läs mer och se öppettider här.

Carl von Linnés hus.

* Badplatser i Uppsala

Om det är härligt väder kan det vara nice att ta ett bad och jag vet inte om Fyrisån är särskilt badvänlig? Såg i alla fall inte någon simma runt där. Men när jag kollat upp vilka badplatser som finns i Uppsala så hittade jag ett flertal! Närmast centrum ligger äventyrsbadet Fyrishov men om du vill ta dig en bit utanför stan till något mer naturnära finns till exempel Lyssnaängsbadet och Fjällnora.

Här hittar du kommunens alla badplatser listade.

* Picknick i Stadsträdgården

Om solen värmer gott tycker jag du ska gå till något av Uppsalas caféer och ta med dig mat eller fika till Stadsträdgården. Slå dig ner på gräset i skuggan av träden eller på en brygga vid ån.

* Musikevenemang i Stadsträdgården

I Stadsträdgården ligger också Parksnäckan som genom hela sommaren ordnar större och mindre konserter och musikevenemang. Kolla deras hemsida och se vad de har på gång i sommar!

* Uppsalas bästa uteserveringar

Det är varmt i Uppsala när vi är här och överallt ser vi uteserveringarna fyllas upp under kvällarna. Här kommer några tips, främst tänkt för eftermiddag/kvällen:

Aalto’s som vi åt middag på hade en härlig uteservering som rymmer många sällskap. Lite finare men ändå ganska avslappnat. Och min favorit, både när det kom till mat, omgivning och stämning!

Lilly’s Bar som är en pizzeria/taquiera och betydligt mer chill, ligger mitt emot och har en okej uteservering precis vid gatan.

Stationen, nära tågstationen, har en superhärlig uteservering som passar perfekt för en kall dryck i den varma eftermiddagssolen.

Längs med ån finns också ett par restauranger som du kan ta en titt på, till exempel Åkanten bakom saluhallen och grekiska Restaurang Tzatziki.

Frenchi där vi åt en kväll hade en ganska nice terass och ju mer klockan blev desto mer festlig stämning blev det denna fredagkväll. Tror det kan vara ett bra ställe för en drink med vännerna.

Om det är för varmt eller regnar i Uppsala

Om det är väldigt hett ute eller om regnet öser ner kan jag tipsa om att besöka de museum och sevärdheter som finns inomhus. Här är ett par tips utöver de jag redan nämnt (som Linnémuset och botaniska trädgården):

* Uppe vid slottet finns: Fridens hus – som när vi var här hade en fin utställning om Astrid Lindgren, Uppsala konstmuseum och Vasaborgen. De två första har fri entré och det sista ska tydligen vara ganska spännande!

* Domkyrkan! Av de många kyrkor jag besökt världen över är detta en av de häftigare. Uppsalas domkyrka är något speciellt med sin enorma storlek, spännande interiör och historia.

Ett sista tips för ditt sommarbesök i Uppsala

Dubbelkolla öppettiderna! Uppsala på sommaren är en tid då många butiker har annorlunda öppettider och vissa stänger helt. Därför kan det vara bra att alltid dubbelkolla när något öppnar eller stänger, eller om de kanske har helt stängt vissa dagar.

Är du redo för en sommarhelg i Uppsala nu eller har du kanske några fler tips?

Jag vet ingen som gillar Disney-filmer lika mycket som min vän Tanja. Och jag är, om än kanske inte ett exakt lika stort fan, också väldigt förtjust i dessa magiska berättelser. Så nu när Lejonkungen skulle komma ut i en modern version, var det självklart att vi skulle gå på bio ihop hela gänget (ursprungligen mina kollegor på mitt förra jobb, idag mina vänner).

Jag, Jas och Catti på Tanjas och Niclas bröllop i Österrike i somras.

Igår 20.50 intog vi varsin skön (och gigantisk) fåtölj på biografen Maxim i Helsingfors. En ganska mysig, mindre typ av bio där det också serveras alkohol (om man nu känner för det, själv lockas jag inte av tanken alkohol + bio). Och varför är det förresten alltid så kallt på biografer?

Innan filmen pratade vi lite om förväntningarna. Tänk om den inte är SÅ bra? Men Tanja utbrast ”It’s the Lion King!” som om det var det mest självklara. Så fort filmen började rulla och circle of life spred sig på hög volym genom salongen så fattade jag vad hon menade. Berättelsen är densamma, musiken till och med mer kraftfull – det går liksom inte att misslyckas. Särskilt inte med en budget som denna. Och man tas med in i filmen på ett sätt som inte är riktigt möjligt som vuxen med den gamla versionen. Detaljerna är slående!

Det är en återupplevelse av barndomen, men också en upptäckt av nya nyanser. Ni vet den obehagliga retorik som Scar använder, där han vinklar fakta för att manipulera eller få flocken med sig? Det slog mig liksom under filmens gång att herregud, det är honom som Trump har suttit och utstuderat i minsta detalj – och kopierat rakt av. Ond och osmaklig. Men som vi ser i Lejonkungen är det en inte helt vattentät strategi i det långa loppet, så kanske finns det hopp om bättre tider och ledare.

Har du sett filmen? Håller du med i att ”It’s the Lion King” och att det liksom inte går att misslyckas?

Hej hej från lägenheten i Finland. Så var jag hemma igen!

Hade världens längsta resdag i måndags och kom hem 00.15. Resan från Gällivare började faktiskt redan på söndag. 3 timmar tåg till Luleå. En timma med bil till ett airbnb i Byske. Sen på måndagen 2 timmar i bil till Umeå hamn, 4.5 timmar med båt till Vasa och 4 timmar med tåg till Helsingfors. Sådant pussel!

Och vet ni? Jag är faktiskt på väg norrut igen om bara drygt tre veckor.

Det kändes, som det nästan alltid gör, lite halvdeppigt att komma hem. Men det är mer regel än undantag så ingenting att bekymra sig över.

Hade förresten skrivit in i min kalender för den här veckan ”Planera resa för sista veckan i september – nice att åka bort då (som alla gjorde förra året)”. Haha? Skriver in allt möjligt i min kalender för annars glömmer jag bort det. Skulle aldrig kunna säga ”ah men vi ses nästa vecka på onsdag” och sen förväntas komma ihåg det en vecka senare. Gällande septemberresan känns det dock inte särskilt lockande med tanke på att vi är borta hela första veckan av månaden (på bröllop i Norge!!).

Och ärligt talat så VILL och BORDE jag dyka ner i massor av jobb. Har en känsla av att allting står lite still och jag avskyr den känslan. Det är kanske semesterns nackdel? När jag varit ledig kommer jag förvisso tillbaka med vad som säkert är mycket mer och bättre energi och idéer – men påminns också om att ”jaha, här har ju inte hänt någonting!

På mitt hemmakontor har vi ingen särskild dresscode förutom att man faktiskt inte får ha pyjamas. Men sköna kläder + boll på huvudet är väldigt populärt.

Om jag kollar på vad jag planerat för hösten borde jag eventuellt ställa in allt socialt umgänge också. Jag planerar tydligen att plugga både finska och kreativt skrivande (igen)? Kommer alltid till en punkt där det känns som om finskan kanske inte riktigt är helt prio just nu… Men har sagt till alla jag träffat (de frågar förr eller senare, hur går det med finskan) att jag ska läsa en kurs till hösten, så there is no going back now. Och det blir min tredje på dessa fyra år.

Men det är alltid bra, ungefär där när oktober går över i november, att ha mycket att göra så man kan fokusera mindre på hur grå världen plötsligt blev.

Så här sitter jag just nu i denna stund. Har sålt mitt skrivbord för det använde jag aldrig. Detta är alltså min kontorsplats hemma, vårt köksbord som vi bara äter vid ibland. Nästa vecka ska jag i alla fall ett par dagar till det kontorshotell jag sitter på. Men, älskar att jobba hemifrån!

Livet, så fullt av tillfälligheter, sammanträffande. Möten som kanske aldrig skulle ha skett. Människor vi bara råkar träffa. Springer på någonstans. Sedan långt senare, i en annan del av världen. År som går, evigheter som passerar. Och så träffas vi igen.

Vi lämnar ett hej jag har vägarna förbi. Någon bjuder in oss på middag. Tillsammans delar vi en kväll. Bygger ett minne. Skapar något som kanske inte är mer än så men allt annat än betydelselöst.

Själsfränder, eller bara källor till inspiration. De tar sig uttryck i den märkligaste av former. Har sällan någon viss ålder. Är både män och kvinnor. Att få nästan lära känna någon, liksom bara skrapa på ytan, utan att komma under skinnet på varandra. Det lämnar mycket att undra över, bygger upp en mystik som djupa relationer tar död på. För de mest spännande vi möter längs vägen är de vi bara som hastigast byter en blick med. Kanske ett leende, ett ord, ett par meningar.

Det är enklare att beundra någon vars skavanker man aldrig tvingas möta. Någon att se upp till. På avstånd men ändå tätt sammankopplad med.

Det är först när vi får veta allt som vi inser att du är precis som jag. Lika mänsklig, liksom förutsägbar, och inte mer spännande än så.

Mamma i telefon:

”Ja och hörde du att de stängt minigolfbanan? För att det inte finns någon toalett! Åt de som klipper gräset! Nå jag ska försöka lyfta fram det positiva här också.”

”Ja, passa på nu när du åker ut i fjällen!”

Generellt är man extremt bra på att motarbeta varandra istället för att samarbeta. I Gällivare. Hur det är i små samhällen överlag vet jag inte. Men här skulle de må gott av lite samarbete!

Vem nu jag är att ha en åsikt?

Men, förutom allt det där som går att klaga på (i oändligheten, till ingens nytta) finns allt det där man verkligen inte kan klaga på. Det stavas naturen.

Fjällen. Ett fjäll mitt i stan. Att fem minuter bort kunna åka ut med en SUP och liksom bli ett med naturen (bilden ovan, tack för den Amanda och tack för en sagolik liten tur på träsket). Man kan fiska, plocka bär och svamp, vandra, cykla. Det finns till och med härliga utegym här som är snyggare än det mesta jag sett i Helsingfors.

Och om man bor här – oh my vilket friluftsliv man kan leva.

De mest magiska landskapen ligger inte långt bort. De finns nära, men också ett par timmar bort. Leder som aldrig tar slut. Fjälltoppar som väntar på att bestigas.

Det är sådant som får en att ifrågasätta livet i en storstad. Tunnelbanor och bilköer, ständigt ett sus från en motorväg – är det så jag vill tillbringa livet?

Vi tar den vanliga promenaden. Det där stråket pappa skulle kunna gå i sömnen. Samma väg som jag själv alltid valde. Längs älven. Sen svänger vi av och går en annan väg jag inte gått på många år.

Alltid promenader längs med Vassaraälven, sommar som vinter.

Överallt finns en berättelse, som pappa berättar. Om husen som säljs, köps, rivs och byggs. Och om människorna som säljer, köper, river och bygger. En stad som förfaller, förflyttas och förnyas.

Och jag slukas upp av allt. För när man lever i en storstad i ett land som inte är ens hemland känns detta plötsligt så främmande. Det är en stad jag känner nästan utan och innan om man nu kan göra det med städer man vuxit upp i men inte bott i på 9 år. Världen här, den som är bekant men ändå så annorlunda.

Vi går förbi ett hus. Träffar senare han som just köpt tomten. Får veta vad han planerar att göra. Frågar någon annan varför en annan sålt och varför en tredje köpt. Och denna någon berättar om varför den andre antagligen sålt och så sprids skvallret.

Det finns alltid ett par, ofta ännu fler, diskussioner som cirkulerar på allas läppar. Och så finns det två läger. Någon älskar, en annan avskyr. Få går oengagerade.

Småstadsskvallret. Den oskyldiga sorten som jag kan tycka är ganska mysig. Det är sådant jag skulle tröttna på om jag tvingades bo här, men älskar att få svepas med i ett par gånger per år.

Gällivare centrum. En ganska trist historia just nu, kanske något tjusigare när alla byggen är klara? Även om Norrskensgallerian är Sveriges kanske gräsligaste galleria.

Kom hit till Gällivare med bil i veckan och snart går bilen hemåt igen.

Det var längesen jag åkte vägen upp hit med bil. Det har varit mycket tåg de senaste åren. Och jag vet inte, E4:an är kanske inte den roligaste av vägar man kan köra. Det finns visserligen en del fint längs med vägen som man kan passa på att se, om man har tid.

Corinne plockade upp mig strax norr om Uppsala och så började vi resan norrut. En natt i Sundsvall på Södra Berget där det ligger ett tjusigt hotell. Kände mig dock som en hopplös och arrogant storstadsbo som fnissade åt att de kallar sin restaurang fine dining. När vi klev in i vad de beskriver som just fine dining kände jag ”åh, norrland du är för charmig”. Här är allt lite enklare, inte så fint i kanten. Fast man kan såklart inte döma ett helt territorium baserat på sånna saker. I övrigt var hotellrummet LJUVLIGT med årets kanske bästa hotellutsikt (bilden ovan, rakt utanför hotellrummet).

Om du passerar med bil söder om Umeå kan jag förresten tipsa om Sörmjöle Bryggcafé, så mysigt och gulligt precis vid havet och drivs av ett par.

Vi stannade också en natt utanför Luleå, på en gård som enligt Airbnb såg hur mysigt som helst ut och i verkligheten visade sig vara en visserligen vacker och antik villa, men också full av spökhistorier.

Vårt airbnb, fast vi bodde i en större byggnad intill. Kanske spökena bodde här?
Ni vet väl att man måste tuta när man passerar polcirkeln?

Här uppe i Gällivare är midnattssolen egentligen förbi, men nätterna är fortfarande ljusa. Det finns inget finare än att vara på besök här samtidigt som jag skulle önska att jag kunde skriva om klumpar i magen, tårar som jag så sällan gråter nu för tiden, och ja, känslor som inte bara är rosa solnedgångar, stillsamma sjöar och vidunderliga fjäll. De finns helt enkelt också där, så som det är ibland.

De bästa samtalen sker där runt midnatt, kanske ett par timmar innan, en stund efter. Den bästa sortens texter skrivs också då. De som bara kommer, raka och ärliga. Precis som samtalen.

Vi sitter i en stuga vid en sjö i en by där lugnet alltid vakar. Klockan är halv tio och vi ringer inte ens innan. Skickar inget sms. Inget hej är du hemma? Bara kliver in på gården, ser att det lyser i fönstret, skymtar någon med sina hörlurar på. Kanske djupt försjunken i att skriva på nästa låt, kanske inne i ett samtal med någon långt borta.

Han tittar upp och får syn på oss. Ett leende och ett självklart välkomnade. Visst vill ni väl ha te? Man kan alltid hålla i en kopp. Teet är från Sri Lanka, honungen ekologisk.

Så pratar vi om sådant bara tre människor i helt olika åldrar kan prata om. Småstadssamhället, politik från två olika sidor, livet, döden, askan, företagande, drömmar och knepiga människor. Allt. Tiden glöms bort och det finns inget som är viktigare just nu än precis den här stunden.

Han plockar upp sin fiol, ni måste få höra min senaste låt. En vacker melodi, en text om att gå vid sidan om vägen. Jag gillar det.

Och finns det något så fint som skapandet? Texter, musik eller foton som tar form, en tjuvtitt in i någons kreativa själ.

Konstnärer är förtrollande på det viset.


Söker du efter något?