Mina ben har aldrig någonsin känts tröttare, hela kroppen känns låg på energi och huvudet lite lätt snurrigt. Gudars vilken mardrömsvandring.

Eller okej, det är kanske att ta i. Men det var riktigt jäkla tungt. 9.5 km. I brant uppförsbacke, lite sluttande och sen avslutningsvis lite neråt och lite uppåt om vartannat. Så otroligt många höjdmetrar. Och vad som gjorde allting lite lätt olidligt var alltså att vi endast hade 0.5 l vatten var och bara väntade på att vi skulle komma fram till restaurangen. Eller jag väntade, T som brukar springa ett par mil då och då, samt hanterar hunger mycket bättre än jag (och har sisun i blodet), tyckte inte det var riktigt lika jobbigt, men ganska.

Jag påstår också att vi tog en rejäl omväg (följde någon grusväg istället för att följa skyltarna som var lite oklara) men T menar att det inte alls var stor skillnad på vägarna. Well. Sammanfattat kan vi säga att det inte är lätt att följa skyltarna här även om du har karta med dig, så se till att du har koll på vart du ska. Fråga någon local innan du vandrar iväg samt längs vägen om du stöter på någon.

Lycklig över att äntligen kommit upp på berget och förbi den värsta uppförsbacken, men ännu ovetandes om vilken omväg vi just skulle påbörja.

En stund senare: med väldigt tunga steg, upp upp upp – ännu mer upp. Tar det här berget ALDRIG slut?

Det här är vad som gör vandring i vissa länder både utmanande och spännande. Vandringslederna är inte alltid helt tydliga. Särskilt inte om man bestämmer sig för att promenera hela vägen upp till toppen istället för att ta liften. Men vi tog i alla fall liften ner igen. Mycket mer hade inte mina ben (knän) pallat. De är fortfarande helt slut efter att ha gått 15 000+ steg varje dag sen dess, det var i tisdags.

Men, det finns ju något som gör alla de där stegen och smärtan värt det: för vilken vandring upp genom skogen det var! Så vacker lövskog. Vi fick klättra över lite nedfallna träd här och där, vattendrag samt plumsa genom högar med löv. På ett ställe svängde vi nästan fel men just då kom det enda andra sällskap vi verkade ha på vägen upp (han var rutinerad, med stavar och gick i jämn lugn takt) och ropade åt oss att gå åt andra hållet.

Det är magi att vandra på stigar som dessa.

Prickarna var våra vägvisare på väg uppåt.

Här sicksackade vi oss fram genom löven.

När man äntligen kommer upp efter ett par timmar möts man av en ljuvlig dalgång som känns exakt som the sound of music. Lättnaden. Och den sköna känslan i benen när de inte måste kämpa för varje steg.

Det här är alltså Planina Dol och härifrån fortsatte vi ännu ett par timmar för att komma fram till Velika Planina, där det finns en hel liten by av de typiska gamla husen i trä som herdarna använt sig av när de tagit fåren och kossorna upp hit om somrarna. Likt samernas kåtor.

Till Velika Planina kan man alltså ta en gondol / lift upp och gå en liten bit eller också ta en mindre sittlift sista biten hela vägen upp. Och här uppe är utsikten fantastisk och du kan äta i någon av de restauranger som finns. Närmast liften är Zeleni Rob – också den restaurang som blir vår räddning efter ”mardrömsvandringen”.

Lyckan jag kände där och då var obeskrivlig. Men samtidigt var kroppen i någon slags chock och utmattad (som ni ser) så kunde typ inte ta in vad som riktigt fanns runt mig. Beställde in någon av all lokal mat som fanns på menyn och orkade inte äta upp allt. En stund senare blev kroppen ganska nöjd över att få energidepåerna påfyllda.

Traskade ner någon kilometer och tog sen alltså liften ner. Och kan rekommendera den rutten, promenera upp och åka ner. Det är trots allt väldigt skönt att känna att man bestigit ett berg! Men ha med minst 1 liter vatten var, och håll koll på skyltarna!

Pjuh. Gissa om vi somnade gott i våra sängar på eco resorten sen?

Vi lämnar vingårdar och det bekanta språket bakom oss och bara 40 minuter senare passerar vi landsgränsen från Österrike till Slovenien. Här är fortfarande grönt och lummigt, och efter en stund ser vi även bergen torna upp sig framför oss. Åh!

En regnskur drar förbi och sen stannar vi till för en fika i Ljubljana. Här lämnar vi av Fabbe som var med på bröllopet och nu skulle vidare på andra äventyr och behövde lift. Vi fortsätter lite norrut, in bland de där bergen. Regnmoln övergår till rosa och fluffiga sockervaddsmoln när solen går ner och alltihop får vi njuta av samtidigt som vi når fram till den Eco Resort vi ska bo på några nätter.

Slovenia Eco Resort, glamping med närhet till bergen. Finns inte mycket annat här ute och det känns väldigt skönt.

Ett gäng med bambis, påfåglar, får, åsnor, kaniner och ankor hälsar oss välkomna. Vi får nyckeln till vår lilla stuga och inser när vi öppnar dörren att detta är glamping for real. Kanske det närmsta vi någonsin kommer komma ett tält ute i det fria. Men vi inser våra begränsningar slash bekvämlighetsnivå och bestämmer oss för att uppgradera till en lite större stuga för de två andra nätterna. Vi är ju faktiskt på semester. Och såhär innan högsäsongen finns det flera lediga stugor så det är inga problem.

I de här större stugorna ryms fyra personer, varav en säng är uppe på ett loft. Frukosten här är ganska enkel men i stugorna kan man laga egen mat.

Restaurangen som finns här hinner stänga och vi tar bilen några kilometer tillbaka för att äta middag i den större närliggande byn, Kamnik. Men när vi kommer fram verkar det mest vara barer som har öppet och det är en lugn månagskväll. Vi tittar båda på varandra och inser att ingen av oss är hungriga. Efter en lång dag, en stor lunch och den tidigare fikan vill vi egentligen bara gå och lägga oss. Så vi åker tillbaka och gör det. Kamnik är dock väldigt trevligt så vi kommer tillbaka hit nästa kväll för middag. Otroligt mysiga små gator och hus!

Middag i Kamnik. Eller ja middag och middag, vi åt en toast och en smoothie på Kavarna Veronika – gulligt cafe.

Det är ganska tomt på resorten men djuren håller oss i alla fall sällskap. När vi borstar tänderna i det gemensamma lilla huset med dusch och badrum så skriker påfåglarna precis utanför.

Vi kryper ner i sängen tätt intill varandra. Jag läser min bok och strax hör vi andra gäster som kommer tillbaka. Efter ett par kapitel är ögonlocken tunga och jag somnar i hans armar, till ljudet av syrsorna utanför som hörs genom de tunna träväggarna. Ungefär precis som att tälta, fast kanske lite bekvämare.

Vid midnatt vaknar vi båda och måste gå ut för att kissa. Jag öppnar dörren och möts av en förtrollande himmel. Stjärnhimmeln. Så intensiv och vacker här ute. Vi står en stund och bara tittar. Och så minns jag känslan, tjusningen med att befinna sig lite närmare naturen och att måsta gå ut för att kissa. Efter det sommar vi om och vaknar många timmar senare till ljuset som letar sig in genom de tunna garderingarna samt fågelkvitter.

En fin plats att vakna på.

Egentligen började vår roadtrip redan för en vecka sen på torsdagen när vi flög ner till Budapest. Vi var så pepp på resa och hade lyckats få ner all packning för två veckor med bröllop, city och vandring i en gemensam väska. Win! Vi fick dock resa i våra vandringskängor, så jag såg ut som om jag var på väg till djungeln. Och inte så som är trendigt just nu. Utan verkligen på väg ut på safari. Haha.

Vi hämtade ut bilen direkt på flygplatsen och satte direkt av mot Slovakiens huvudstad: Bratislava. (Ska se Budapest innan vi åker hem.) Efter en natt där med våra vänner fortsatte vi till Österrike och där fick vår roadtrip lite av en paus eftersom det var bröllop hela helgen. Den huvudsakliga anledningen till att denna resa över huvud taget blev av.

Anyway, att bila från Budapest till Bratislava kan endast beskrivas som jättetråkigt. En motorväg med inga särskilt intressanta saker att kolla på och fler lastbilar än jag någonsin sett under en och samma dag. Lite bilkö. Och så regn på det.

Bilresan tar oss kanske 3-3.5 timmar istället för 2.5. Och de känns sega.

Så efter man bilat genom andra fina Balkan-länder känns det lite snopet.

Men Bratislava är hur trevligt som helst och perfekt för en dag. Till exempel en passande dagstur från Wien.

En regnig eftermiddag/kväll i Bratislava.

Men nästa dag sken solen och det var vi glada för eftersom stan bör upptäckas till fots:

Finns många restauranger och caféer som lockar här. Men vi hinner bara testa ett par. Dessutom råkar vi välja ett cafe när vi ska äta frukost, som tar en timma på sig att servera små stackars bröd med avokado på. Men det kan förstås ha berott på hundra olika saker, de kanske bara hade oflyt just den morgonen. Det är ju egentligen så man ska tänka om folk och platser där man har en sämre upplevelse, visst?

Enjoy Bistro, som verkade bra men inte levde upp till förväntningarna.

Photobombed.

Men ett cafe som var TOPP var Bistro St. Germain som låg precis i utkanten av gamla stan. Gå hit! Det verkade poppis bland locals också. Bra mat och mysig känsla.

Vi tog en förrätt på Bistro St. Germain innan vi mötte våra vänner och åt middag.

Vi bodde på ett helt okej Airbnb precis vid slottet. Och slottet hade vi tänkt besöka men eftersom Nato hade samma tanke just idag, så var slottet stängt för allmänheten. Det tog en stund innan vi förstod detta och insåg varför slottet var omringat av poliser och vakter.

Att vandra runt slottet på utsidan var dock en fin idé ändå. Och bra utsikt härifrån!

Kanske kan man hänga här en hel helg, men en dag kändes faktiskt ganska lagom.

Det var ett trevligt första dygn på vår resa, som fortsatte med ett fantastiskt bröllop i Österrike och sen äntligen berg och natur i Slovenien. Mer om det sen!

Himlen har börjat ljusna igen när taxin kör genom små byar, över kullar och förbi vingårdar. Allting är grönt och bär på en skönhet som är svår att ta in på bara några dagar. Snart ska solen gå upp och inombords exploderar känslorna. Platsen är lika delar sagolik som surrealistisk och jag borde inte bli förvånad men hur kan ett land vara så magiskt? Men vad som gör allting oförglömligt är inte den lilla staden i sig utan hon som kommer härifrån och som precis som jag hittat sin finska kärlek ute i världen. Det finns så mycket som skulle kunnas säga om alltihop, men samtidigt räcker orden inte riktigt till.

Ögonen tåras under vigseln och knappast bara hos mig. Och det fortsätter under kvällens alla tal och uppträdanden från parets familjer och närmsta vänner. Så som det gör när man firar kärleken mellan två människor man tycker så mycket om. När prinsessan får sin prins.

Jag och det par som vi rest och bott med under hela helgen. Förväntansfulla precis innan vigseln!

Det är en magisk kväll den här kvällen på slottet där vi befinner oss. Det är rosenblad i mängder, sommarvärme och två lyckliga personer med olika efternamn som nu blir Mr. och Mrs. Törnroos.

Det känns extra i hjärtat eftersom det är två kulturer med varsina språk som hittat till varandra. Det kommer med sina utmaningar, men kärleken – den gör det värt det. Och kvällen, den blir ett fantastiskt litet virrvarr av tyska, svenska och engelska. Där inte bara språk, utan kulturer blandas.

Brudgummens musikaliska släktingar bjöd på bra underhållning.

Jasmin, jag och Tanja.

Vilken ynnest att få vara här i Bad Gleichenberg under de här dagarna. Att få uppleva min väns hemstad och få träffa hennes släkt och vänner. Så när jag sitter där i taxin på väg hem från en dag och en natt som varit som en dröm tänker jag att vilken tur jag hade som råkade hamna på samma företag som Tanja, att vi snart blev nära vänner och att jag fått lära känna de båda för att nu få vara här och fira den finaste av helger tillsammans med dem.

Det är med den känslan jag kramar alla hejdå, lite ledsen över att dagarna här når sitt slut men mest av allt just det: tacksam och lycklig i hjärtat.

Och jag och T, vi fortsätter nu vår resa vidare till Slovenien!

Hej! Hälsningar från en bäddsoffa i Österrike. Vi har hunnit med en natt och en dag i Slovakien, Bratislava, där vi mötte upp tre vänner från Finland. Igår bilade vi sen därifrån allihopa till en liten ort i Österrike utanför Graz. Idag väntar nämligen bröllop för min österrikiska kompis som gifter sig med sin finska kärlek! Åh det är så fint att vara här. Men mer om resan senare.

Nu kommer en liten sammanfattning av maj + några supertips på slutet.

Månadens känsla:

Swish. Det har varit så många trevliga saker. Stockholm mitt i veckan. Födelsedagsfirande, middagar och bruncher. En möhippa. Och många roliga jobbsaker som också hänt. Resultat från vårens arbete, nöjda kunder och roliga förfrågningar. Jag har känt mig ganska in peace med allting och livet. Dessutom har Friday Lab Community dragit igång nu (en förlängning på den tidigare kursen typ) och jag har saknat det.

Ska dock tilläggas att det varit en månad av galet mycket planerande, förberedande, fixande och packande. Har känt mig som en projektledare på heltid, för olika projekt som inte bara har med jobb att göra alltså. Haha. Men det är ju egentligen också trevligt – undrar bara lite hur folk med vanliga jobb löser sånt?

Månadens resa:

Resan jag är på just nu får räknas in i juni månad istället. Så svaret här får bli: Stockholm. Ljuvliga dagar mitt i veckan i ett sommarstockholm tillsammans med Corinne. Jösses vad bra resa. Vi åkte båt dit, åt lugna frukostar, fikade och pratade. Och jag tycker det är så häftigt vad som händer när man får tid att umgås – att det ger utrymme för att lära känna varandra mer på djupet, och komma på bra idéer.

Månadens bästa:

All denna vår och sommar. Och att jag känt mig så i fas trots allt projektledande? Ska bli spännande att vara på semester nu i två veckor och se vad som händer med kreativitet och tankar.

Plus att jag investerat i en steamer. Har aldrig ägt ett strykjärn och detta kan vara bästa grejen någonsin! Tyckte till och med vi skulle ta med den på resan men någon protesterade…

Månadens sämsta:

Att jag inte lyckats hålla rutiner med varken träning eller meditation? På det sättet har maj månad varit lite hattig. Det är sånt jag verkligen vill prioritera men så fort jag inte är hemma (har varit flera sleepovers med vänner denna månaden), eller kanske för mycket att göra, så fallerar det liksom. Hmm. Vad ska man göra åt detta? Kanske bara ta nya tag när jag är hemma igen? Det är ju okej att inte allting går smooth exakt hela tiden.

Månadens avklarade mål:

På listan över mina mål för maj stod det att jag skulle publicera en reseguide till Montenegro, göra 5 pullups (det klarade jag inte, men snart så), publicera ett inlägg om sommarläsning och ett samarbete om att göra en fotobok. Det blev ganska jobbfokuserat bland målen pga. semestern som väntade och det känns okej.

Mest lästa blogginlägg i maj:

* Min syn på alkohol
* Att flytta till ett nytt land pga. kärlek
* Dålig Airbnb-upplevelse – vad gör man?
* Resa med endast handbagage

Och slutligen – månadens tips: 

» Peppe publicerar varje fredag ett inlägg med maaassor av bra länkar till intressanta artiklar.

» Kugge har skrivit ett grymt inlägg om hur hon strukturerar och planerar sitt jobb.

» Julia tipsar om 5 appar för företagare.

» Och så den här artikeln i NY times om prokrastinering och att det inte har något att göra med självkontroll.

Inlägget innehåller annonslänkar

Det är dags för mina årliga boktips inför sommaren!

Tips: läs också kommentarerna nedanför inlägget för ännu fler tips.

Jag är just nu inne i en period där jag läser och lyssnar på 5-6 böcker parallellt. Ja jag vet, det är lite konstigt och kanske ingenting man rekommenderar. Skulle gissa att man mår bättre i tankarna av att fokusera på en bok åt gången, eller? Men nu har det blivit så. Jag har en tendens att tröttna på saker snabbt (jag vet, en jättedålig egenskap, men skyller allt på min generation), så att varva olika böcker är ett sätt för att komma undan detta. Dessutom är det lite olika typer av böcker också. Mer faktabaserade tycker jag t.ex. kan bli för tunga att ta sig igenom i ett sträck. Men, min sommarläsning brukar se lite annorlunda ut. Det är min bästa tid för att läsa böcker och jag kommer försöka läsa lite mer fokuserat och inte lika hoppigt.

Så, här har jag samlat några gamla och några nya böcker för 2019 som jag tycker du kan läsa eller lyssna på under sommarens lata dagar.

Och ett tips om du också vill lyssna på ljudböcker i sommaren. Jag använder Nextory och lyssnar på ljudböcker parallellt med att jag läser vanliga böcker. Om du registrerar dig hos dem med koden JENN får du testa gratis under 30 dagar (annonslänk).

Tips på sommarläsning

Folk med ångest – Fredrik Backman 

Har redan skrivit om boken här, men sammanfattat räcker två ord: LÄS DEN.

Och på det författartemat. Britt-Marie var här. Lika bra som alla hans böcker. Läste ut den på två dagar. Tycker det är häftigt hur Backmans passion för sport vävs samman med säregna personligheter och känslosamma berättelser.

Min fantastiska väninna – Elena Ferrante

Senaste årens mest hypade bokserie? Ja kanske. Jag hittade boken på bibblo och passade på att låna hem den. För en tid sedan testade jag den nämligen som ljudbok, men pga. ett stort antal karaktärer, olika familjer att hålla koll på och olika personer med samma namn så skulle jag rekommendera den som bok istället för ljudbok. I inledningen finns nämligen ett uppslag som listar alla personer och familjer som man smidigt kan bläddra tillbaka till. För övrigt en funktion de borde införa i i ljudboksapparna eftersom det här inte är den enda boken som är uppbyggd så.

Svindlande höjder (Wuthering Heights) – Emily Brontë

Gillar du klassiker? I så fall har du kanske redan läst denna. Jag har tidigare tipsat om systern Charlotte Brontës bok Jany Eyre och till stilen så påminner förstås böckerna om varandra väldigt mycket. Det är hemska och dramatiska saker som händer, personer som blir fruktansvärt behandlade och kärlekshistorier som går i kors och inte får särskilt lyckliga slut. Men oj så spännande. Och häftigt att få försvinna in i en helt annan värld som utspelade sig för många många år sen.

Bränn alla mina brev – Alex Schulman

Blev nyfiken på denna efter att min bloggkollega Annika skrivit så gott om den. Men efter de första sidorna är jag lite tveksam. Funderar ändå på att ge den en ärlig chans och fortsätta ta mig igenom den. Jag litar på Annikas omdöme och tänker därför att detta är ett passande tips inför sommarens läsning.

Aednan – Linnea Axelsson

Det här är en bok jag inte läst ännu men som står på min lista:

”En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.”

Den svavelgula himlen – Kjell Westö

Jag har försökt läsa Där vi en gång gått men hade svårt att hålla uppe intresset. Lyssnar istället på denna, Den svavelgula himlen, just nu och tycker den är så vackert skriven och lättare att hänga med i än just nämnda bok. Är nyfiken på var historien som utspelar sig ända från 1960-talet fram till idag ska ta vägen.

Sommarläsning: böcker inom fakta och business

Influence – the psychology of persuasion – Robert B. Cialdini

Den här boken blir spännande redan från start även om jag känner att den som ljudbok blir lite tung att lyssna på. Tankarna svävar iväg emellanåt (också för att den är på engelska skulle jag tro) och jag får lyssna i korta stunder åt gången. Men exemplen han berättar om och psykologin han tar upp är så intressant. Känner mig inspirerad och har redan efter två timmar in i boken (som totalt är 10 timmar lång) flera praktiska tips jag vill börja testa.

Sälj – Fredrik Eklund

Blandade känslor kring denna provokativa men stundtals inspirerande bok. Eklund ger dock massor av bra tips, så mitt tips är: läs och ta den med en nypa salt! Läs mer om vad jag tyckte här.

Fingertoppskänsla : En nödvändig manual i social kompetens – Henrik Fexeus

Kom in i och fastnade för den här boken väldigt snabbt. Det är den typen av böcker som man känner ”åh herregud alla borde läsa den!!” Mest för att man känner att man själv skulle ha glädje av att andra var lite bättre på att kommunicera, haha.

Henrik Fexeus sätter fingret på så många sociala situationer som går fel och ger konkreta tips på lösningar. Vi är dåliga lyssnare och det värsta vi kan tänka oss är att tvingas prata med främlingar. Varför är det så?

Ja, otroligt intressant – och lätt att hänga med i hans observationer som blandas med fakta. Samt spännande att på en gång testa de knep han ger och se vilken skillnad det gör. Här kommer många onödiga tjafs kunna undgås.

Find your why – Simon Sinek

Simon Sinek var nyligen med i Framgångspodden och han pratar ofta om just detta tema, att hitta sitt varför. Så om du vill ha en push i sommar för att hitta din passion och följa den, ja då ska du ta dig an denna bok.

Boken beskrivs så här:

* What if my WHY sounds just like my competitor’s?
* Can I have more than one WHY?
* If my work doesn’t match my WHY, what should I do?
* What if my team can’t agree on our WHY?

Jag som var så rolig att dricka vin med – Rebecka Åhlund

Med sommaren kommer också mer alkohol än vanligt – så denna bok är ganska ingen partyhöjare men det är en väldigt väldigt läsvärd bok. Åh alkoholens romantisering i vårt samhälle – och att det går att i princip vara alkohollist utan att omgivningen märker det. Eftersom alkohol är så accepterat och vanligt och egentligen inget konstigt. Jag skrev nyligen om alkohol och kände att den här boken bara fick mina känslor att växa sig ännu lite starkare, känslorna emot alkoholen alltså.


Min sommarläsning kommer bestå av resten av böckerna i Elena Ferrantes omtyckta serie, Simona Ahrnstedts En enda risk, och Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Och den sista är vad jag packat med mig inför resan vi åker iväg på nu!

Här hittar du alla böcker jag tipsat om tidigare!

Tar gärna emot fler tips på sommarläsning. Vad tänker du läsa i sommar?

Här kommer andra delen med svaren på alla frågor som ni ställde. Tack igen – tyckte det var så kul att gå igenom och svara på dessa. Hoppas ni också tycker det är åtminstone lite kul!

Johanna: Undrar fortfarande över ditt drömsamarbete?

Österrike i vintras var ett sådant. En drömdestination som jag gillar – bättre kan det inte bli. Kommer göra ännu ett till hösten med en destination här uppe i norden. Ett annat drömsamarbete är något betydande företag/organisation inom att starta och driva företag.

Och långsiktiga samarbeten är alltid en dröm. Har haft det med till exempel Nextory och Dermosil nu.

Det här var nog det första riktiga drömsamarbete jag gjorde, i maj 2017. Min första ”jobbresa” för bloggen, till vackra Costa Brava.

Lyssnar du på några poddar?

Just nu egentligen inte på några, bara någon enstaka om någon tipsar om ett särskilt avsnitt. Annars mest ljudböcker. Är lite av en periodare och tröttnar till slut på temat. Men kommer nog lyssna på sommarpraten i sommar! :)

Har du någon koppling till det andliga eller övernaturliga?

Inte mer än att jag är så rädd för spöken när det är mörkt. Haha. När jag bodde hemma var jag rädd för spökena i källaren och på övervåningen. Nu kan jag känna/tänka att om det är ett gammalt hus så har människor gått bort här och kanske lever någon stackars själ kvar mellan väggarna – fast samtidigt på ett rationellt plan inte helt tror på den idén? Tror dock pappas spökhistorier från Gotland och när vi var i fjällen i Ritsem i de gamla barackerna, tillsammans med att jag såg Exorcisten som barn (på spanska!!) har satt sina spår.

”Flygplansresa med turbulens” – vad tänker du? Vad känner du om du är på planet?

Blir lätt illamående och tycker det är obehagligt. Men har inte varit med om någon riktigt galen turbulens. Tänker dock att det är ganska naturligt och att det ska mycket mer till för att planet/piloten inte skulle klara av det… :)

Tuffa vågor på havet tycker jag nog är jobbigare.

Annie: Hej! Jag hittade till din blogg igår kväll när jag googlade på ensamhet. Fick upp ett helt fantastiskt inlägg av dig. Så ärligt, ja ett av de modigaste och viktigaste inläggen jag läst på länge! Så min fråga blir såklart, hur förhåller du dig till ensamheten idag? Är du nöjd med ditt sociala liv så här 3.5 år senare?

Oj men wow vad kul att du hittade hit och vill stanna kvar! Välkommen! Och tack, det var väldigt fint sagt! Och nu, nu äntligen(!!), känns det så mycket bättre. Men det tog nästan 3 år att på riktigt komma dit. Så om jag kunde säga något till mig själv där jag befann mig då den där hösten 2015 skulle det vara: ha tålamod. Det har bara gått ett par veckor i din nya stad. Det kommer ta tid, låt det ta tid. Men du kommer hitta vänner, och relationer tar tid att bygga!

Lina: Från en svensk till en annan. Tror du att Finland blir landet du stannar kvar i? Landet som du gifter dig i, kör på barnbiten i (dvs om du vill den biten), går i pension i?

Just nu vet jag faktiskt inte hur jag skulle kunna bara flytta ifrån och lämna det liv jag byggt upp här? Och det är en känsla jag inte haft någonsin tidigare. Men livet kanske förändras. Tänker inte så mycket på det. Bröllop och barn känns lite längre bort. Pension vet jag inte om jag någonsin kommer gå i, haha. Viktigast kommer nog dock vara att jag har friheten att kunna resa ofta (till Sverige) även om det är här jag bor :) Drömmen vore att kanske ha en bostad även där?

Kulturkrockar du ofta med ditt eget hemland? (Typ som jag när jag blir chockad i mataffären för att kassörskan småpratar med mig)

Haha – inte mer än på sin höjd att jag inte hänger med i tv-program som går och nya kändisar som dyker upp. Men det är antagligen bara en tidsfråga innan jag börjar bete mig ännu mera finsk? Tror att jag redan börjar gå över till ett mer finlandssvenskt sätt att prata…

Vad är ditt bästa relationstips?

Att kunna prata, och säga förlåt. Så boring, men många verkar ganska usla på det och för stolta för att kunna be om förlåtelse – eller förlåta. (Obs inte i stil med ”åh jag är så ledsen över att jag var otrogen men du förlåter väl mig nu???”)

Samt att hjälpa och göra saker för varandra. Det är det enklaste och finaste man kan göra!

Händer det att du tröttnar på bloggen? Vad gör du då?

Jag tröttnar på mig själv ibland och då är det svårt att blogga. Då bloggar jag inte eller så tar jag ett halvfärdigt utkast och skriver klart det utan att koppla in några känslor. Det varar dock sällan mer än bara en dag, haha. Så kanske är jag ganska trygg i att jag vet att det går över? Plus att jag gjort en deal med mig själv att eftersom bloggen inte bara är hobby så kommer den inte heller bara vara 100% kul, men det är okej eftersom den är kul 98% av tiden och då är det bara att bita ihop de där andra 2%.

Julia: Har ni planer på att flytta till Sverige i framtiden?

Det skulle kunna vara ett alternativ, men inga konkreta planer. Det beror nog mer på om stjärnorna står rätt och förutsättningarna känns bra. Till exempel om någon jobbmöjlighet dyker upp. Eller om jag känner att nu är det dags att bo närmare min familj och släkt!

Hur kom ni fram till att det var du som skulle flytta och inte din pojkvän?

Det fanns egentligen bara det alternativet först, pga. Ts studier. Han hade ett år kvar på sin master när vi träffades (vi gjorde båda praktik, men jag var klar med studierna och han hade bara ett uppehåll i sina). Så då flyttade jag med till Åbo för jag vill se vad denna kärlek kunde bli. Fast jag flyttade inte riktigt, utan åkte liksom bara dit med en resväska och hängde i ett halvår. Haha. Sen var det vi och när han ett halvår senare kom in på en ny utbildning i Helsingfors så råkade jag få drömjobbet där samtidigt och det blev ett lätt val att flytta med honom dit.

Livet, så spännande va.

Vad tänker du om bloggarnas framtid? (såg precis du nämnt det i senaste inlägget)

Ja jo, bloggen ligger mig fortfarande nära hjärtat. Och jag tror bloggandet kommer finnas kvar ännu ganska många år. Säkert både de som bloggar bara för nöjes skull och de som gör det som eller för sin business. Att blogga kan ju liksom vara så otroligt många olika saker.

Om man bloggar och börjar känna sig oinspirerad (ja ungefär som jag gjorde där i mitt lilla utbrott) ska man kanske fundera på sitt syfte och mål. När man har det tydligt för sig brukar det mesta bli lättare. Alltså varför bloggar man? Finns det något långsiktigt mål med det? Och har man något typ av kunnande man vill dela med sig av så är förstås sökoptimering ett jättebra sätt för att bygga bloggen mer långsiktigt.

Och om man bara bloggar för att det är kul, då tycker jag man ska sluta om det inte längre är kul.

Vad ser du fram emot i sommar?

Bröllop + roadtrip redan nu på torsdag, vi flyger till Budapest men bröllopet är i Österrike och sen fortsätter vi till några fler länder. Sverige, från söder till norr i juli-augusti. Och så fina Helsingforsdagar, samt helger på landet. + att jobba med mina företagarvänner i sommar, hoppas att vi lyckas sporra varandra.

Ser fram emot att bila genom städer som dessa under nästa vecka. Men först bröllop i helgen, som ändå är resans höjdpunkt <3

Första delen med resten av svaren finns här.

Kanske är det en inbillning men det verkar gömma sig ett leende i allas ansikten idag. Man går lite rakare i ryggen, är lite stoltare. Och kraften i en sport går inte riktigt att förstå förrän sekunden när laget som ingen trodde på gör det som aldrig skulle vara möjligt.

De sista två minutrarna, hans puls som om han sprungit milen, min kanske lika hög, och hela Finlands. Empty net. Skott efter skott. En målvakt som fångar varenda puck. Vi håller andan. 50 sekunder, det hinner väl inget lag göra två mål på? Nu händer det. 10, 9, 8…. Jaaaaa!

Helsingfors går ut på torget mitt inne i stan. Springer nakna genom fontänen. En fest som ska vara länge.

Varför det spelar roll? För att Finland är ett litet land, som ingen riktigt tror på, särskilt inte finländarna själva. För att det är hopplöst tråkigt när lag vars alla spelare spelar i NHL plockar hem seger efter seger. När förutsättningarna ser så olika ut. Och så bevisas det vad som betyder mer än vem som är bäst på hockey, att bra spelare betyder väldigt lite. Att laget betyder allt. En tränare som leder. Det är det som är skillnaden.

Så vill man vinna VM i vad man än gör, som företag eller något annat. Då ska man inte skaffa sig de bästa spelarna, man ska bygga det bästa laget.

För bara då kan man slå alla andra.

Grattis Finland, jag blev glad när ni vann mot Sverige – och älskar att ni tog hem hela alltihop. Ni bjöd på en spännande match som jag kanske kommer komma ihåg lite längre än vad jag vanligtvis brukar kunna minnas sporthändelser.


Söker du efter något?