Jag drömmer om ett eget kontor hemma. Ett rum där jag kan gå loss. Som bara är mitt. Där jag kan gå in i något sorts jobbläge. Inreda. Ha plats. Vara i fred. Inte enkelt kunna ta ett steg till vänster och lägga mig på sängen.

I våras flyttade jag mitt skrivbord från vardagsrummet in till sovrummet pga. en möbel som passade bättre där skrivbordet stod. Därifrån har jag jobbat en hel del. Men senaste veckorna har jag allt oftare hamnat vid köksbordet. Hörnet i sovrummet är så mörkt, tvätten hänger vi också där och ja, det känns inte särskilt inspirerande. Kanske borde mitt skrivbord få flytta tillbaka till det ljusa vardagsrummet nu när vi går mot mörkare tider?

Jag har också länge tänkt att jag vill göra ett inlägg med hemmakontorsinspiration. Och det kunde väl vara kul att inspireras av fler egenföretagares kontorshörnor? Så jag samlade in bilder från lite fler bloggare som alla är medlemmar i Influencers of Sweden.

Inspiration: 13 bloggares hemmakontor

hemmakontor Sophia

1. Sophia är en kroppspositiv inspiratör på Metro Mode som bloggar härifrån. Här kan du se fler bilder från hennes kontor. Älskar såklart den här gigantiska världskartan på väggen – som dessutom går i väldigt fina färger. Och så ett stringhylla-skrivbord!

hemmakontor Dorotea

2. Det här är Doroteas kontorsplats, i vardagsrummet. “Anledningen till att jag sitter i vardagsrummet och inte i vårt arbetsrum är för att jag känner mig isolerad där. Jag vill vara där jag kan se allt men också där barnen kan komma och sitta med och göra sina läxor eller annat medan jag fortsätter att jobba.” Läs mer och se mer från hennes kontoret. Jag har dessutom varit hemma hos henne och det är väldigt hemtrevligt och inspirerande miljö med flera peppiga citat och små detaljer.

hemmakontor yay it's vego

3. Hannah bloggar om veganskt, både mat och andra produkter, till exempel skönhetsprodukter. Hon har bunkrat upp med bra fotolampor och massa skönhetsprodukter på sitt kontor. Dröm att kunna gå loss i kontoret med kameran och ha lampor som ger det perfekta ljuset.

hemmakontor Daniella

4. Daniella, som beskriver sitt kontor med orden: en sommeliers kontor. Så mysigt trädbord och också rejält med plats på skrivbordet. Plus en hel del vinflaskor som avslöjar hennes yrke.

hemmakontor ellen

5. Ellen har ordnat ett kontor i hemmet tillsammans med sin kille. Så nice att ha ett stort kontorsbord till exempel för att kunna bjuda hem frilansar- och bloggvänner och kunna jobba tillsammans istället för att sitta vid köksbordet. Här finns fler bilder från deras kontor.

hemmakontor yvonne

6. Älskar hur Yvonne återanvänder sin mormors och mammas gamla möbler. Här kan du se förvandlingen från ett litet gammalt kök till det här arbetsrummet.

hemmakontor Nina

7. En kreativ arbetshörna, men inte där Nina sitter med sin dator, utan mer där hon skapar och pysslar. Se mer av rummet här – väldigt drömmigt och om jag var hon hade jag gärna haft en plats för min dator här inne, känns som om det vore en inspirerande skrivmiljö också.

hemmakontor Johanna

8. Fotografen och äventyraren Johanna jobbar med den finaste solnedgångsutsikten. Skulle gärna vilja blicka ut över hustak från mitt kontorsfönster.

hemmakontor linnea

9. Fotografen Linnea har i brist på plats (precis som jag) en kontorshörna i vardagsrummet. Också ett bra tips på skrivbordsstol – den här kommer från IKEA! Jag skulle själv behöva köpa en och de verkar ha många bra och ganska snygga, och skulle gissa på att de är de mest prisvärda som finns på marknaden.

hemmakontor malin

10. Malin med bloggen Hälsa mera har snickrat ihop ett eget höj- och sänkbart skrivbord av en gammal dörr med en glasskiva på, som dessutom har förvaring under. Imponerande!

hemmakontor malin onespoonhappiness

11. Ännu en Malin som nyligen har startat upp sin blogg one spoon happiness och har ett såhär ljuvligt hemmakontor där hon bloggar ifrån. Släng in en jordglob och jag är såld!

hemmakontor helena

12. Helena med resebloggen Oh Darlings hemmakontor. Så cool tapet med olika kartor (typiskt resebloggare) och gillar hur hon har massor av hyllutrymme! Mysig hörna – kan nu föreställa mig att det här Helena sitter och redigerar alla sina fantastiska bilder.

hemmakontor Jennifer Sandström

13. Och så sist ut, mitt egna hemmakontor. Som sagt, i vårt sovrum just intill sängen. Tycker också det är lite för stelt och grått för att vara kontors-inspirerande (särskilt såhär i jämförelse med alla andras kontor?!). Men, det får ordnas längre fram i en större lägenhet. Mina bästa kontorsprylar är mitt laptopstöd och min freedesk så att jag kan stå upp och jobba (den som ligger platt på skrivbordet och smälter in ganska bra). Här kan du läsa mer om mitt höj- och sänkbara skrivbord och där finns också rabattkod om du är nyfiken på en freedesk till ditt kontor.

Älskar också att ha skrivbordslådor att kunna gömma undan papper och anteckningsböcker. Men skulle vilja ha det lite mysigare, och lite mer utrymme för allt jag behöver i mitt jobb – till exempel någon anslagstavla eller hyllor att ha saker på. Känner själv hur inspirerad jag blev av alla andras kontorshörnor!

Hoppas du också blev inspirerad! 

Hur ser förresten din kontorshörna hemma ut – och hur önskar du att den såg ut?

Jag brukar säga att jag alltid blir lite jetlaggad när jag kommer till Sverige. Men inser att det kanske inte är en helt legitim ursäkt. Kanske är det dygnet av resande (yes typ 26 timmar) som tar all energi? Eller bara att få landa hemma i mammas soffa?

Båtresan var fin, fast det gungade en hel del när vi skulle sova. Kan vara lite så höst- och vintertid på havet. Så fort man passerat Åland kör man dock mest mellan öar och då går det väldigt lugnt.

Tågresan gick också bra. Tycker alltid mtrexpress levererar. Gillar också deras kommunikation, till exempel att de skriver mmm bulle på skärmen där de informerar om restaurangvagnen. Om jag drev ett stort företag skulle jag också vilja ha en human och avslappnad kommunikation mot kunden.

Vi hade förresten ett par timmar i Stockholm innan tåget gick och var slår man sig ner i närheten av centralen? En lugn oas i myllret, som jag varmt kan rekommendera, är Sally Voltaire och systrar. Det ligger i Åhléns på våning tre och är väldigt busy runt lunch men både förmiddag och efter lunch är det superlugnt – och bra mat. Det var Corinne som tog mig dit sist vi var i Stockholm tillsammans. Så där satt jag med min laptop och jobbade medan T gick omkring i butiker.

Stannade också till i Kungsträdgården och beundrade ett höstigt Stockholm. Förundras alltid av hur svenska alla svenskar ser ut. Så väldigt svenska.

Nu, Göteborg är jag din i två veckor. Ska åka hem till min moster nu och hälsa på deras nya hund!! Plus mormor som är där. T har förresten redan hunnit skratta åt hur tokigt allt blir när vi försöker koordinera saker med släkten, och hur otroligt svenska vi är.

Reklamsamarbete med Silja Line

Hej vänner. Klockan är 17.25 och jag skriver till er från båten påväg till Sverige. 

När jag flyger ser jag fram emot målet, destinationen. Men att ta sig till och från flygplatsen, behöva gå igenom säkerhetskontroll, vänta vid gate och boarda – kanske till och med mellanlanda på Arlanda om jag ska vidare till Göteborg, det är inte något jag tycker är särskilt trevligt. När jag däremot tar färjan så ser jag också fram emot själva resan.

Jag är ju kanske också lite konstig som älskar att åka färja ensam, tycker det är sjukt avkopplande och ett perfekt tillfälle för egentid och reflektion. Gillar att ta tillvara på tiden när det inte finns några andra måsten. Jag kan äta något gott, blogga, lyssna på ljudböcker och gå och kika lite i butiker. Allting blir väldigt kravlöst. Samtidigt som jag alltid är lite förvantansfull pga. påväg någonstans.

Den här gången har jag dock turen att få ha med mig min kille! Yay! Sist vi åkte båt till Stockholm tillsammans var nästan två år sen. Vi har alltid åkt i de enklaste hytterna, där det bara är enkelsängar, därför känns det extra lyxigt att åka i en Deluxe-hytt nu – den har dubbelsäng. Minns hur vi brukade kolla på serier tillsammans i en av de smala sängarna och sen fick jag kliva över till den andra enkelsängen när vi väl skulle sova.

Silja Resort – något för alla

Silja Line har förresten nu i höst lanserat sitt nya koncept Silja Resort – där de vill lyfta hur mycket som egentligen finns att göra på båten och att det finns någonting för alla. Oavsett om du är ung och partysugen eller äldre och vill lyxa till det, reser med kompisarna eller kanske med din älskade – så finns något för dig.

Här står jag och blickar ut mot promenaden, vi har rummet en våning upp med fönster ut hit.

Mumin drömmer sig bort, eller förfasas? Who knows?

Det här är mer riktigt till oss och är vi i detta nu – ute på däck i en magisk solnedgång med en lätt vind som fladdrar i mitt hår. Eller inte just ikväll, det är nämligen mulet och lite för kallt för att hänga utomhus.

Vi sitter just nu vid baren och funderar på var vi ska äta ikväll. Jag har provat många av restaurangerna, men inte alla, och  tänker att T kunde få välja eftersom han inte följer med särskilt ofta. Han är svag för italienskt, så får se var vi slutar.

Jag beställde en gin&tonic med Kalevalas gin, hade inte testat den innan. Men ångrar nu att jag inte tog en med jordgubbar istället. Eller ett glas bubbel. Faller alltid för grupptrycket.

I båtens programblad kan man se vad som händer på båten och vilka restauranger och butiker som finns. Man kan också hitta den infon i appen och måste säga att jag är sjukt imponerad av Siljas app – älskar när känslan är “åh så bra!” eftersom man inte känner så särskilt ofta (med appar alltså, oftast är de buggiga och ganska värdelösa). Den påminner till exempel när man kan checka in, har bordsreservering, är iland och så vidare.

Efter middagen ska vi antagligen basta, så mysigt! Och sen imorgon äta en god frukost, komma fram till Stockholm och kliva på tåget mot Göteborg.

Västkusten, snart ses vi!

Man måste våga för att vinna – och ibland måste man tävla för att vinna. I somras såg jag att man kunde ansöka till Rajala Ambassadör 2018, en tävling för fotografer och fotointresserade. Rajala är en finsk fotobutik som också finns i Sverige och jag skulle säga att de verkligen kan sin grej och det var även från dem som jag köpte min Panasonic LumixFörsta tanken när man får syn på en sådan tävling är äsch, knappast någon idé – det är så många som söker och jag är ju inte SÅ bra. Men den här gången var det T som uppmärksammade mig om tävlingen och tyckte jag borde söka, så jag ignorerade tvivlet och tänkte det skadar ju inte. 

Och det gjorde det verkligen inte. En månad senare, i september, fick jag ett mejl: Grattis – du är med i finalen! Jag hade blivit 1 av 12 utvalda bland hundratals sökande. Wow.

Tävlingen består nu av fyra deltävlingar och vi har precis avklarat första. Efter varje deltävling elimineras två deltagare för att till slut utse en enda vinnare. Priset är ett ganska nice presentkort och möjlighet att jobba som fotograf för Rajala under nästa år. Men ärligt talat, bara att vara utvald och få chans att vara med i den här tävlingen ser jag som en vinst.

Det här var bidraget jag skickade in tillsammans med min ansökan, på fina Malin. Temat var “Med fotografen”.

» Här kan du se mina 3 bilder som jag tävlar med. Du skrollar ner och hittar mig på fjärde plats med mitt namn Jennifer Sandström. Du kan också läsa om uppgiften och se vilket tema, och vilken utmaning, vi hade för de tre olika bilderna vi skulle skicka in.

Så lycklig i hjärtat just nu. Tidigare helger har jag känt mig lite ensam pga. alla mina vänner har varit borta eller upptagna och jag haft mycket med skrivkurs och annat fix. Jag älskar liksom hemmakvällar men de “icke självvalda” hemmakvällarna är starkt förknippade med alla jobbiga känslor när jag var ny i Finland och inte hade någon som frågade “hey ska vi göra något i helgen?” Så så så glad för att jag har vänner nu, man lär sig liksom att inte ta det för givet och att relationer inte uppstår över en natt. Men det var inte djupa relationstankar jag ville prata om nu. Utan egentligen bara om min helg.

Just nu ligger jag på sängen och äter supersura godisar och tänkte slå på några avsnitt (det blir aldrig bara ett…) av Younger. Men ville uppdatera bloggen först. Visste ni att jag lyckats blogga varje dag sedan 12:e augusti?

Innan idag har jag varit på min första babyshower någonsin och det var så mysigt. Det är så fint att få se de där gravidharmonerna – den blivande mamman brast såklart ut i gråt när hon öppnade dörren till sitt barndomshem och vi alla stod där och ropade “YLLÄRI!” (överraskning på finska).

Vi fick ta med ett babyfoto på oss som hon skulle gissa vem som var vem. Såhär tjusig var jag på julafton -93, skulle fylla 2 ett par månader senare.

Urmysigt och massor av god mat och fika. Vill gå på fler babyshowers! Kom igen vänner, ni måste bli gravida nu (obs! vet såklart att det inte är så enkelt).

Och på lördagen så tog jag det först ganska lugnt. Gick och handlade, bakade en morotskaka (till babyshowern) och tog sen metron till Berghäll för att träffa mina kompisar på en av Helsingfors bättre restauranger. Kolmon3n.

Jag är så fantastiskt glad över att det nu är 1 år sedan vi sa hejdå som kollegor men att det fortfarande är självklart att ses. Det var faktiskt det svåraste med att lämna mitt tidigare jobb, kollegorna som blivit så nära vänner. Känns fint såhär i efterhand att veta att det inte bara var jobbet som höll oss samman och att jag fått behålla dessa pärlor i mitt liv.

Vi satt i flera timmar och pratade om alla stora och små förändringar i våra liv och nya äventyr som vi tagit oss an eller planerar att ta oss an.

Gällande maten på Kolmon3n så tror jag att allt på deras meny skulle varit gott men jag var väldigt svensk och tog en toast skagen, yum.

Så med tanke på helgens fina planer tog jag också en hemmakväll med Mumin i fredags. Vi såg på filmen Blind Date på Netflix, en fransk film jag kan rekommendera. Sådär franskt konstig men också lite rolig och fin. Första scenen var jag övertygad om att Mumin valt en skräckfilm och blev nästan arg, men det visade sig inte riktigt vara så…. :))) Är extremt skräck-känslig.

Och det här åt vi till middagen på fredagen men i pitabröd, och som en bowl till lunch på fredag. Det är något som kallas vöner, som “vegetarisk döner kebab”. Det är på riktigt ASGOTT. Godare än pulled oats som vi också äter ofta (alltid när vi gör tacos till exempel).

Ser ni – jag försöker bli bättre på att ta bilder i vardagen. Det är ju sånna små glimtar man vill ha sparade. Inte bara proffsiga kamera-bilder från de absolut roligaste eventen och vackraste platserna.

Nu ropar tv4play att jag måste sluta blogga och se på Younger, och tv4play säger man ju inte emot.

Kram på er, vi hörs i morgon.

Jag fick nyligen hem ett recensionsexemplar av en bok som jag genast öppnade och läste ut över en helg. Jag gillar lättlästa böcker som man snabbt kommer in i och faktiskt kan avsluta på en helg. Det känns liksom inte så överväldigande.

Bara lite till, av Heidi Hakala

Vad jag gillar med Bara lite till är att det blir intressant från sida ett och jag vill veta vad som ska hända. Redan bokens första mening bekräftar den konflikt som baksidestexten presenterat. Det är något som inte känns rätt, något som skaver, och frågan är hur huvudpersonen Sandra ska ta sig ur det här?

Jag älskar också bokens omslag, det är en bok jag själv skulle ha plockat ner från hyllan i butiken och tagit med mig hem. Gillar att den är nästan som en pocket till form och storlek. Texten är lättläst och jag uppskattar att snabbt få bläddra till nästa sida.

“Jag betraktar Johans sovande ansikte och försöker förstå vad som är fel med det.”

Kommer det ta slut med pojkvännen och vad ska hända med jobbet på redaktionen? Boken är inte direkt är någon feelgood som man kan få intryck av i början – eller att det ska handla om kärlek. Och det får mig att fundera på vad det är författaren vill ha sagt. Att inte hela tiden sträva efter att jobba och försöka bara lite till? Eller att livet ibland inte är precis som i en feelgood-roman?

Arbetsplatsen Sandra befinner sig på är för övrigt hemsk och både chefen och kollegorna ger mig lite panik. Finns sånna på riktigt, som liksom inte tycker att jämställdhet behövs? Och ja, det är väl just det som är grejen – de finns. Dessutom flödar härskarteknikerna på arbetsplatser och bland chefer, så vidrigt. Jag vill liksom hoppa in i boken och skrika ut min ilska på den här chefen.

“Nittiotalisterna, de tror att allt kommer gratis. Att man bara behöver starta ett företag för att pengarna ska rulla in. Eller bli en influencer…”

“Det borde finnas ett lås på sociala medier som pekar en tillgång till Instagram i stunder av självförakt och mindervärdeskomplex.”

Det är väldigt mycket nutid i boken och jag upplever flera stycken med igenkänning.

“Jag vill så mycket, och förlamas av tanken på att varje val är att välja bort något annat”.

“Ibland älskar någon dig, ibland inte, säger Bodil, men det förändrar inte vem du är. Blanda inte ihop ditt värde med omvärldens nycker.”

Det är förstås också alltid lite spännande att läsa finlandssvenska böcker och det förekommer en del ord genom boken som är lite främmande för mig.

Om du är nyfiken på ännu en recension av boken så har Kugge skrivit en bra sådan här.

Hallå, hur har din vecka varit? Jag har haft en bra vecka, äntligen en bra vecka.

Jag har haft jobbdejt och kompisdejt med Corinne, jobbdejt med Amanda på distans, blivit intervjuad i en podcast (borde komma ut snart), haft en bloggcoaching över skype (det roligaste jobb jag vet!), jobbat från coworking-stället Sofia future farm, ätit kanelbulle med Kugge, mejlat och fått svar på massor mejl. Jag är också med i en fototävling som jag måste berätta mer om senare – men i veckan har jag äntligen valt ut 3 bilder som jag ska skicka in. Både poddintervjun och att vara med i den här fototävlingen är två saker som känns lite overkliga, overkligt bra alltså.


Kanske någon som känner igen den här donnan och kan gissa vilken podd det rör sig om?


En och en halv timme satt vi såhär och pratade, tiden verkligen flög iväg.

Dessutom har två inlägg från förra veckan varit galet populära och bloggtrafiken har verkligen peakat. Över tusen unika besökare fem dagar i rad nu! Så knäppt – och så kul (har liksom aldrig hänt förut). Det är inlägget om jag inte hade flyttat utomlands och tipsen till Gällivare som varit så poppis. Fått massor av fina kommentarer, folk som delat vidare och många som känner igen sig i de splittrade känslorna om att bo utomlands. Har också fått riktigt bra feedback på det här samarbetet.

Ibland är det bara så otroligt skönt att få känna att hard work pays off och när allting går lite bra. Förstår ni vad jag menar? Många dagar bara sitter jag här hemma på min stol och skriver och mejlar och skriver, när det känns som att det inte är någon som läser, svarar, eller bryr sig. Men så kommer det glimtar där man känner att, jaaaaa äntligen!


Här på café Esplanad pratar de svenska och serverar bra kanelbullar. Kugge tvingade mig hit pga. en viktig grej att ha upplevt i Helsingfors som jag inte ännu hade gjort alltså.

I helgen ser jag fram emot att Mumin ska laga asgod mat (det gör han iofs jämt), en middag med några tjejkompisar i morgonkväll och så ska jag baka. Vad ska du göra?

Ps. Tusen tusen tack för alla era fina och bra kommentarer – det är så kul när ni skriver här eller på facebook och Instagram. Har fortfarande ett gäng jag inte hunnit svara på, men ska göra det nu!

Jag har svårt för människor som inte ställer frågor till andra. Och detta är något jag analyserat ganska mycket. Vad är det som gör att en person har noll intresse att fråga mig, eller andra, något? Well, människan tycks i grund och botten vara ganska självcentrerad. Det enklaste knepet för att framstå som en supertrevlig person är liksom att ställa bra och intressanta frågor till någon annan – det säger väl en del?

Men jag tror faktiskt också att många bara glömmer bort. Inte tänker på det. Det är inte det att de inte bryr sig, de tänker bara inte på att de borde ställa en fråga. Kanske tänker de att jag behöver inte fråga – hon berättar om det är något/hur hon mår/hur det känns/vad som har hänt. Vi alla fungerar ju olika. Vissa berättar, andra väntar tills frågan kommer.

Det är också något som jag ogillar i större grupper – det är visserligen svårare att ställa frågor till en specifik person när man är en större grupp. Men samtalen blir ofta ytliga så fort ett sällskap är fler än typ 5 personer. Det är synd, men antagligen naturligt. Och visst finns det undantag, men jag ser att det händer väldigt ofta.

Jag har dock lärt mig att vad som är värre än en vän som inte ställer några frågor – det är en “vän” faktiskt inte bryr sig alls. Sånna vänner behöver ingen.

Kanske uppfattas jag också som självupptagen, men jag försöker åtminstone tänka på att visa att jag bryr mig och ställa frågor. Gör det du också ♥


Söker du efter något?