En skön evighet i Gällivare senare
Den här vistelsen i Gällivare blev en lite längre sådan. Det var Linda som frågade på instagram efter mina never ending snöiga promenad-stories hur länge jag egentligen skulle vara där?! Inte så länge till, i lördags åkte jag ju vidare, till Umeå.
Men såhär var några av dagarna i Gällivare innan jag åkte vidare.
Pappa & jag ♥
Dundret.
Vädret var för det mesta fint och jag promenerade massor. En dag upp på bergets topp. En annan dag ut på isen. Här ovan alltså ute på isen, på Vassaraträsket, tillsammans med pappa och hans tjej. När vi gick upp för Dundret-berget tog jag inte med kameran alls, jag dokumenterade alltihop förra året och det är sig liksom ganska likt. Ni kan spana in det här inlägget från förra året: En vintrig dagsvandring till Åke på toppen- 824 m.ö.h.
Men tog det också faktiskt lite lugnt, i en solstol när solen låg på.
Helena fotade denna bild, som just slog rekord på min instagram.
Förutom att promenera och ligga i en solstol så blev det förstås ett gäng middagar. Både hos pappa men också många middagar hos mormor i Tjautjas. Den damen vet hur man lagar mat, oavsett hur stort sällskapet är. En middag så bjöd hon på renkok – och så gott det var. La upp en bild på mina instastories och det rådde lite delade meningar kring maten. Någon tyckte att den enda potatisen på tallriken såg lite ensam ut, Mumin undrade var grönisarna var och en annan sa bara fan vad gott! Renkok kan nog se ut på lite olika sätt men mormors renkok bestod av kokat renkött, rentunga, blodpalt och blodkorv. Och så lite potatis till.
Mormor ♥
Renkok på renkött och palt + korv gjort på renblod.
Buljongen kan också drickas.
Och så lingonsylt, främst till palten och blodkorven. På bilden min käre far.
Vi åt också lite mer typiskt påskig mat under själva påskhelgen.
Så himla fint att få hänga två veckor med släkten. Det är verkligen lyx för mig som inte träffar dem så ofta.
Min älskade lilla kusin, hur har du blivit så stor? Jag klappar på honom när jag får chansen!
Vi försökte på ett gäng sådär-lyckade familjebilder också. Nästa gång tar vi dem innan solen går ner så att vi kan använda oss av det härliga dagsljuset och slippa den alldeles för långa slutartiden.
Promenerade en del runt inne i Gällivare också. Och funderade på stadens framtid. Tänkte skriva lite om det, om jag vågar. Kanske får det inlägget vila tills sommaren när jag planerar att besöka Gällivare igen. Småstadssamhällets bekymmer liksom, de äro intressanta.
Det var en fin påsk och underbar tid i Gällivare denna gång. Så lycklig i hjärtat. Och det kändes också bra att åka vidare, för nu börjar jag längta hem till Mumin. Hemma först på torsdag dock. I morgon, tisdag, åker jag vidare till mitt nästa stopp: Vasa.
