Hemma hos mormor, torkat renkött & snötyngda granar

Andra dagen på fotokurs hemma hos mormor ute i Tjautjas


I torsdags så vaknade jag och Rania upp i Tjautjasjaure dit vi kom dagen innan för att fotografera. Här ute i byn går det verkligen att finna lugnet, det finns ingen så tyst tystnad som tystnaden här, och dessutom är miljön sjukt mysig och fotovänlig. Det hade varit stjärnklart kvällen innan man strax efter att vi gått in efter att ha fotat norrskenen vid midnatt så måste molnen ha dragit in över himlen, för vi vaknade upp till någon decimeter nysnö. Hurra, jag som hade längtat efter att få fota de där snötyngda grenarna i skogen!

Här satt vi i mormors påskpyntade kök och njöt av en långfrukost som om det vore helg fast än det bara var torsdag. Och egentligen var vi ju inte ens lediga eftersom Rania jobbade som min fotolärare och jag ju var en hårt arbetande fotoelev. Det ska dock erkännas att det kändes som ett himla lyxigt jobb att sitta och snacka manuella inställningar på kameran samtidigt som vi drack kaffe med kaffeost och skar upp torkad renkorv.

→ Läs också Ranias inlägg från dagen: Kaffeost och snö – Fotokurs dag II. Jag måste säga att hon lyckades få till riktigt fina bilder på mig, jag tror hennes kamera och händer är lite magiska.

Yoghurt med norrländska bär och så kaffeosten där på ett hörn.

Jag hade nästan kunnat byta ut choklad mot detta resten av mitt liv, riktigt lyxigt godis.

Oh hello there snötyngda lilla gran, jag gillar dig!

Vi lämnade skidorna hemma den här dagen, det var liksom enklare att promenera längs med skoterspåret. Vi gick och vi fotade och så letade vi efter renarna. Men det har vi lärt oss den här veckan, att de finns längs med vägarna och inte alltid ute i den vackraste av skogar.

Rania lyckades som sagt med några fina porträttbilder på mig, däremot insåg jag nu när jag kikar igenom dagens bilder att jag mest fångade hennes rygg eller när hon hade kameran i ansiktet (hon har kameran i ansiktet en hel del så det blir rätt många sånna bilder). Det blev fint ändå tycker jag, men lite variation är ju alltid trevligt – en lärdom till nästa gång.

The mountain bakom granarna is calling och Rania dansar iväg mot det!

Och när vi kom in så kramades vi lite med björnen som ligger på mormors vardagsrumsgolv. Det är ju faktiskt inte alla som har en björn hemma på golvet så man får passa på!


Ni kanske undrar hur fotokursen var? Tja, jag skulle nog vilja säga att jag kan låta alla bilderna tala för det. Det känns som om jag lärt mig massor, alltifrån komposition och bländare till redigering i Lightroom. Och ja, jag är i alla fall supernöjd med resultatet! Nu ser jag fram emot att fortsätta utvecklas och ett mål jag har är att en dag få fånga fullmånen såhär vackert som Äntligen vilse gjort.

Pst, om du också är nyfiken på att gå en fotokurs med Rania så kan du kika in här för att läsa mer.

Fotodag ute i Tjautjas – skidor, kaffe & norrsken

Hej från Tjautjasjaure, den lilla fjällbyn 3 mil norr om Gällivare där min mormor har ynnesten att få vara bosatt. Jag älskar att komma hit just runt den här tiden när vårsolen är framme och snön sakta börjat smälta, det är perfekt upplagt för längdskidåkning, skoterturer, fika i snön och att bara ta in och njuta av naturens skönhet.

Jag och Rania / Rowan Tree kom ut hit igår förmiddag för att ha lite fotokurs. Jag tänkte nämligen att mormors lilla hus i den lilla byn skulle vara en lämplig miljö för att fånga lite av det norrländska friluftslivet. Och alltså varsågoda jag tänker att ni ska få se vad jag fångade genom min kameralins. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree – vi stakade oss fram på skidor längs ett skoterspår då skidspåret hunnit smälta bort, det var inte helt enkelt kan jag meddela.

Vi hade såklart med oss lite äkta norrländsk rekvisita för fotona (och för att dricka vårt termoskaffe). 

Och här satt vi sen i snön, drack kaffe, åt smörgåsar och diskuterade foto in i minsta lilla detalj. Herregud så kul och lärorikt att få ha en fotograf vid sin sida en hel dag. Förhållandena var egentligen inte optimala, ni vet starkt direkt solljus och vit-blåaktig snö – men jag tyckte vi gjorde ett ganska bra jobb ändå. Sen har jag ju förstått att man inte vaknar upp och blir en riktigt duktig fotograf över en natt (Rania har hållit på i 10 år liksom!), men alla ska vi ju börja någonstans.

That motljus alltså, finns det något roligare att leka med i foton?

Jag tycker dock det är roligare att fånga ”människor in action” än att fokusera på grankvistar och naturen – Rania är dessutom ett så tacksamt motiv, jag menar, hur mysig och skogsmullig ser hon inte ut?! Vi får väl se hur mitt fotointresse förändras och växer i takt med att jag (förhoppningsvis) förbättras. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree

Sen gick vi in för att redigera men gick ut igen för att fånga den där gyllene timman innan solen går ner.

Efter en lång dag ute på skidtur som till största del bestod av fotograferande och följdes upp av timmar med redigering när vi väl kom in, så kröp vi tillsist ner i våra sängar strax innan midnatt.

Jag kan se stjärnorna härifrån, sa jag till Rania. Och inser i samma stund att vi helt glömt bort att kolla chansen för att få se norrsken (som man kan se i en app, såklart). Men så när jag fortsätter spana ut mot stjärnhimlen ser jag det plötsligt – det gröna ljuset som skimrar där ute. DET ÄR NORRSKEN! Och reaktionen hos Rania var väldigt lik reaktionen min kompis Julia hade förra året när hon också hunnit gå och lägga sig: att kliva upp sjukt snabbt, få på sig kläder och gå ut. Rania nådde toppen av bevis på att man är en trogen och passionerad fotograf, hon slet tag i kameraväska och sprang ut på isen. Jag kom efter när jag insåg att en sån här stjärnhimmel med norrsken och månljus och en räv som springer över isen, är ingen vardagsmat. En stund helt klart värd att fångas.

Här kan ni se Ranias fantastiska bilder av norrskenet.

Nu ska vi fortsätta dagens lektion – det har kommit någon decimeter snö under natten och är mulet idag så blir lite andra fotoförhållanden. 

här hittar man tystnaden

När man knytit på sig pjäxorna, klickat fast dem i skidorna och lite som bambi på hal is tagit sig ut längs skoterspåret mot sjön som ligger en bit bort. Så stannar man för att hämta andan ett slag. Då hör man det som inte finns att lyssna till på många platser i världen. Mellan en hunds dova skall och en skoters motor djupt inne i skogen, hör man den. Tystnaden.

Mormor Ellen bor i det röda lilla huset där det alltid bjuds på norrländska läckerheter. Regnbågsöring, renkött och hembakat bröd. Och så hemmagjord glass till det nybryggda kaffet. En skidtur passar sig under dygnets ljusaste timma och när man kommer ut från bastun efteråt har det hunnit mörkna. Utanför fönstret samsas lavskrikorna och den tjocka haren om fröna som mormor ställt ut. Ibland kommer räven och den vita hermelinen på besök.

Allting är genuint ut i fingerspetsen. Man vinkar till varandra i byn när man passerar och tar sig gärna fram på skidor, spark eller skoter. Och se så bedårande det är? Renarna springer längs med vägarna och de snötyngda träden badar i det brinnande solskenet. Här kan man andas.

20130107-003655.jpg

20130107-003700.jpg

20130107-003706.jpg

20130107-003722.jpg

 

Och här är mormor Ellen i egen hög person. På caféet Alla Tiders.

20130107-003834.jpg

middag hos mormor i Tjautjas

Igår åkte vi ut till mysiga lilla fjällbyn där min mormor bor. Det är lite en juldags/annandags tradition. Bjöds på massor av gott! Även spelmannen Daniel var där och spelade några sånger som kommer på hans nya skiva, hans förra hittar ni här på Spotify. Jag tycker de är så härliga och jag gillar texterna! Han har alltid massor av projekt på gång och håller just nu på att skriva en bok som jag, bland många andra, ska få korrekturläsa! Kul uppgift, dessutom tror jag boken är både spännande och rolig :) Så nu har jag något att sysselsätta mig med under dagarna här uppe.

20121226-101307.jpg20121226-101313.jpg20121226-101321.jpg20121226-101334.jpg20121226-101340.jpg

Några hus i Tjautjas är väldigt jul-utsmyckade år efter år… :)