När man knytit på sig pjäxorna, klickat fast dem i skidorna och lite som bambi på hal is tagit sig ut längs skoterspåret mot sjön som ligger en bit bort. Så stannar man för att hämta andan ett slag. Då hör man det som inte finns att lyssna till på många platser i världen. Mellan en hunds dova skall och en skoters motor djupt inne i skogen, hör man den. Tystnaden.
Mormor Ellen bor i det röda lilla huset där det alltid bjuds på norrländska läckerheter. Regnbågsöring, renkött och hembakat bröd. Och så hemmagjord glass till det nybryggda kaffet. En skidtur passar sig under dygnets ljusaste timma och när man kommer ut från bastun efteråt har det hunnit mörkna. Utanför fönstret samsas lavskrikorna och den tjocka haren om fröna som mormor ställt ut. Ibland kommer räven och den vita hermelinen på besök.
Allting är genuint ut i fingerspetsen. Man vinkar till varandra i byn när man passerar och tar sig gärna fram på skidor, spark eller skoter. Och se så bedårande det är? Renarna springer längs med vägarna och de snötyngda träden badar i det brinnande solskenet. Här kan man andas.
Och här är mormor Ellen i egen hög person. På caféet Alla Tiders.
Ett svar
what a beautiful place!