Min absoluta favoritplats och favoritberättelse

Det finns flera hem där jag kan kliva innanför dörren och känna mig liksom hemma. Det är mitt barndomshem där min pappa fortfarande bor kvar, det är mammas lägenhet i Göteborg, det är min mosters hus där jag hälsat på så ofta jag kunde när jag pluggade i Jönköping och alla somrar innan dess, det är min egna lägenhet, det är Ts föräldrars hem och deras stuga i Teijo. Och så finns det en till plats.

Den plats som är den enda som varit konstant. Som alltid är inbjudande, varm, mysig. Alltid med de finaste blommorna, godaste maten och där man inte får lov att röra disken. Och där de bästa historierna berättas.

Det är hemma hos mormor, ute i byn där vägen slutar.

Lugnet här ute, det går inte förklara, men det tar sig in i en. Varenda cell berörs. Total avslappnad, med små naturäventyr utanför dörren. På vintrarna åker vi skidor, promenerar på skoterspår, tar skotern upp till fjällen, pimplar, grillar korv och får årets första solstrålar på kinderna. Om somrarna har jag inte alls tillbringat lika mycket tid här, men vad mer behövs än den stilla sjön, berget intill och midnattssolen?

Mormor hon sår potatis och rädisor, och lovade nu senast att när vi kommer upp igen i september är potatisen klar.

Jag förstår att hon trivs här.

Och det var här jag hängde i vintras när vi började skriva på mormors berättelse. Mormor har varit med om helt osannolika äventyr och hennes historia förtjänar att få skrivas ned och för alltid bevaras. Om inte för någon annan så för att jag själv vill ha den, för att det är min absoluta favoritberättelse.

Krigsberättelserna är hon knappast ensam om, men få vill prata om dem och när mormor berättar så förstår jag varför. Det är inga vackra historier.

Ännu mer spännande blir det när en gift man skulle förälska sig i henne och det var bara början på allt som skulle bli. Alla tokigheter som hände i byggföretaget, hur mormor blev VD men nog fick ta sig fram med vassa armbågar bland alla (många) vidriga män. Och det har varit både märkliga mutor och oändliga släktfejder längs vägen.

Men det är med solsken, stolhet och skratt som mormor berättar om allt. Min äventyrarmormor som råkar ut för det ena och det andra.

Det är ingen lätt sak att försöka pussla ihop allting till en text, men jag gör mitt bästa. Är just nu på avsnittet där mormor och morfar träffades. Och ser fram emot delen när de åker på affärsresa till Saudiarabien på 80-talet, det måste jag fortfarande fråga ut henne lite mer om.

Nu senaste när jag var uppe och det ordnades vildsvinsmiddag hos mormor: