Hos mormor och på en resa från 30-talet

Min mormor bor en bit utanför Gällivare och direkt man rullar in här i byn välkomnas man av ett bottenlöst lugn. Isen ligger tjock på sjöarna, snön täcker hela landskapet och allt är tyst och lugnt förutom det fågelkvitter och skotermotorer som hörs emellanåt.

Det är ljusa kvällar, solnedgångar som går i svavelgult och rosalila. Klockan är halv nio och från mormors soffa ser jag himlen skifta i dessa färger där bakom fjällen på andra sidan sjön.

Och mormor lagar den bästa maten.

Gravad lax och karelska piroger till frukost, renkött till middag och i renklämmor, palt, fisk och goda bullar och kakor.

Vi skriver och går ut en stund. Dricker kaffe och pratar länge. Mormor stickar och jag känner inget tvång att göra något. Springer i skogen på skoterspår, bastar, och somnar gott mellan sköna lakan som syddes av kvalitetsbomull någon gång för längesen.

Under de här dagarna har jag fått göra en resa från 1930-talet till 80-talet. Mormor har berättat allt. Hur man levde då i en by i finska Lappland, om kriget, föräldrar som gick bort tidigt, att vara piga som barn, flytten till fantastiska Sverige och alla äventyr som väntade. Alla skandaler och historier och just som man undrar kan det verkligen vara sant plockar mormor fram en utklippt tidningsartikel, ett foto eller ett brev.

Mormor är min idol. ”Jag är inte felfri och jag har aldrig velat vara det. Då hade jag fortfarande suttit kvar på en stubbe i Hintajärvi.

Jag inser att jag lever ett förhållandevis tråkigt liv, tänker att det är nog dags att ta lite fler risker. Det är de där misslyckandena som skapar de bästa historierna. Det är det som gör saker och ting minnesvärt. Det är sällan de perfekta stunderna man minns utan snarare när det stormar och virvlar runt.

7 Kommentarer

  1. 7 april, 2019 / 20:14

    Så underbart att läsa om! Jag har ju inte haft några mor- eller farföräldrar vid liv i över tio år så blir alltid lite avis (på ett väldigt unnande och fint sätt) när jag hör om andras. <3 Ser fram emot att höra alla hennes berättelser.

    P.S. Saknar dig!!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      10 april, 2019 / 19:26

      Åhh. Du ska få läsa dem en dag! Vi ses snart <3

  2. Johanna
    7 april, 2019 / 20:30

    Oj så härligt att läsa det här och så fint du beskriver din tid tillsammans med din mormor! Min mormor var/är också min idol och förebild och jag saknar henne ofta. Har en del av hennes gamla köksredskap hemma hos oss och tänker på henne ganska ofta i vardagen då jag använder dem.

    Håller också så med om att det sällan är de perfekta stunderna man minns och fick en lite liknande insikt då jag gjorde min ”tidslinje”. Då en stor del av mitt liv varit ganska ”jämnt och tryggt”, har det bästa och största ändå hänt då jag vågat ta lite risker och välja en mer otippad väg.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      10 april, 2019 / 19:26

      Tack! <3 Och älskar när sakerna få gå i arv och leva kvar och påminna en om de där fina personerna.

      Jag har också funderat på min tidslinje nyligen, en ganska intressant övning faktiskt. Och intressant det där vad som poppar upp och man liksom minns som mest :)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      10 april, 2019 / 19:29

      Oj men förlåt, nu trodde jag att du var en annan Johanna, men såg just nu din mejl som du lämnat. Nu makes det sense att du nämnde tidslinjen – tänkte först vilket lustigt sammanträffande ;) Och håller med dig om att det är de största riskerna som skapat de bästa äventyren och minnena.

  3. Johanna
    9 april, 2019 / 08:53

    Fint skrivet! :)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      10 april, 2019 / 19:30

      Tack!! Haha blev så förvirrad här när det var ännu en Johanna som skrev, trodde det var du som skrev ovan kommentar först men fick ju kolla lite närmare när det fanns två stycken Johanna ;)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?