Ett tungt hjärta
Det är den där typen av meddelanden som inte riktigt går in först. Vad menar du? Som om man kräver en förklaring. Det är inte sant, det kan inte vara sant. För hur kan en människa plötsligt bara vara borta? En så ung människa. Bara, försvinna. Min nära vän skriver, livet är skört, och det känns så oerhört skört.
Jag minns hur glad hon var, Angeliqa, vilket driv hon hade och hur enormt förtjust hon var i Fazers choklad. Hon har inspirerat många, fler än hon antagligen kunde förstå själv, och en mening jag hittade i ett gammalt meddelande från henne beskriver henne så väl “Tillsammans kan vi verkligen ändra framtiden.”
Angeliqa skapade Vandringsbloggen och det är så vi lärde känna varandra. Som kollegor. Hon hade också lämnat en trygg anställning för ett friare liv som egenföretagare. Och det var innan jag själv gjorde det, så visst har hon inspirerat mig.
Hon visste hur man njöt av livet, som de här citaten på fotona i bilden ovan visar. En liten bunt med inspirerande små kort som hon skickade hem till ett tiotal för något år sedan. Hon spred liksom pepp omkring sig, var hon än satte sin fot.
Jag hittade de här bilderna som togs under en vårig söndag i Stockholm för ett par år sen. Angeliqa och Amanda. Det var på något sätt fint att få möta Amandas långa kram idag när vi sågs. Vi har båda så svårt att förstå det här.
Men jag är övertygad om att du välkomnades där uppe i en ljusblå och härlig himmel med kannor av svart, starkt kaffe och choklad som aldrig tar slut. Och jag kommer alltid minnas den energi och glädje du utstrålade.
<3
12 svar
Det är så ledsamt.
Jag har inte funkat idag. Tankarna ramlar konstant mot Angeliqa. Med energin och utstrålningen, professionalismen och viljan. Så så overkligt, ofattbart. Sorgligt.
Vandra i frid, Angeliqa 💚
<3
Jag säger som Lisa. Har inte heller fungerat särskilt bra efter beskedet och tankarna studsar fram och tillbaka. Mycket sorgligt. :(
<3
Fint skrivet. Minns också skrattet, kaffet och chokladen. haha fina minnen ändå. Men ja, det är obeskrivligt tungt och svårsmält. Jag har gråtit till och från i flera dagar nu… Jag hade i alla fall varit ute i skogen och vandrat, i skor som hon en gång ägt, den dagen jag fick beskedet. Det känns fint på något vis <3
Åhh <3
Mycket fint skrivet! Så fruktansvärt sorgligt.
<3
Fy så oerhört sorgligt – även om jag intr har npgon aning vad som skett. Tankarna går till alla drabbade. 🙏🏽❤️ Beklagar förlusten
<3
Fruktansvärt. Världen hade behövt Angeliqas glädjespridande. Svårt att förstå att hon inte finns mer.
<3