Röding & hjortronglass hos mormor

Lika mycket som jag älskar att åka hem till mormor, så älskar mormor att få besök. Och lika mycket som jag gillar hennes mat, gillar hon att laga och bjuda på den.

Allt hon lagar är så gott. Hemligheten är säkert extra mycket smör och extra mycket kärlek!

Det var middagstid när vi rullade in här i byn. Tjautjas som jag skrivit så mycket om tidigare.

Och där inne brann ljusen och mormor stod vid spisen.

Utomhus brann ännu höstlöven. Och sista skörden från mormors land hade just plockats in. Tänk att det växer, också här ovan ”odlingsgränsen”.

Snart ligger här tjockt med snö. Och ser ut ungefär såhär.

Ja men maten väntade ju! Den helstekta rödingen med mandelpotatis och goda tillbehör. Sås på Kalix löjrom bland annat!

Fun fact apropå löjrom: Kalix kommer framöver satsa på att marknadsföra sig som en löjroms-destination. Spännande.

En annan fun fact är att jag kommer få anledning att hänga mer i Kalix framöver. Inte som någon löjromsinfluencer tyvärr, om ni hann tro det. Men min mamma har tagit sitt pick och pack från söderns vilda värld och dragit sig uppåt till det norrländska lugnet.

Till rödingen fick vi sallad från trädgården, tunnbröd och saft på rabarber och lingon. Mycket godare kan det inte bli.

Men måltiden blev förstås komplett med den efterrätt som serverades därpå. Alltid efterrätt hos mormor. Alltid hemmagjord.

Just ikväll bjöds det på hjortronglass med hjortron och grädde till.

Grädde på glass är förresten en av de bästa kombinationerna, enligt mig alltså. Andra skulle kanske tycka att det är lite samma sak, men inte! Ett annat tips, som mormor avslöjade, är att göra glass på kondenserad mjölk och grädde. Mmmm, jättebra idé!

Och gissa vad vi fick till det, till kaffet?

KAFFEOST! Den ost som i Finland heter brödost och äts som den är, till exempel med hjortronsylt till. Men här i svenska Lappland äts i kaffet! Mums, så gott det är. Och lyxigt eftersom det serveras så sällan.

Lite blåbärskaka fanns också, för att lagom med mat har aldrig varit någon i min släkts grej.

Utanför mormors lilla stuga låg sjön lugn.

Det är så ofantligt rogivande här ute. Tystnaden. Bara diverse motorfordon som stör ibland, men annars mest vindens brus och fåglarnas kvitter. Och en mormor som ropar maten är klar!

Och när vi ändå var på väg hit ut till Tjautjas och mormor så stannade vi FÖRSTÅS längs vägen och gick ner till den lilla kallkällan som finns här.

Min pappa betvivlar vattenkvaliteten i kranen, just nu kanske främst för att det byggs och grävs så mycket att man inte riktigt vet vad som händer med vattenledningarna. Undrar man varifrån jag blivit så pedant, så har man svaret här.

Så hit åker han och fyller ett gäng flaskor som han har hemma i kylen. Eftersom han haft ryggproblem har han gjort sin egna lilla uppfinning med kanna och ett snöre. Så innovativt va?

Samtidigt ska Sveriges godaste kranvatten koras, i november är finalen! Jag skulle ju kunna tänka mig att Gällivares kranvatten är ganska gott som det är. Kallt och rent, friskt!

Som Gällivares slogan en gång i tiden, Friska Gällivare! SÅ synd att man inte behållit den gamla kommun-loggan! Kommunvapnet är fortfarande coolt, men den här nya gula loggan, vad ska den ens symbolisera? De små strecken som gjort små hål i loggan, ska det spegla samhällets sakta förfall? Hur det håller på att falla i bitar?

Skämt åsido, låt oss nu inte gå in på det… :)

I de mängder som jag konsumerar vatten så tar jag dock vartannat glas (minst) vanligt kranvatten här hemma hos pappa. Så vi inte stup i kvarten behöver ta oss till den här fina kallkällan och fylla på med nytt. Även om det nu är en ganska trevligt liten utflykt.

Apropå fint och lyxigt så är det just vad vistelsen här uppe är. Så pass att jag knappt vill åka hem.

Vad jag mer hunnit med under dagarna här:

Dagstur till Djävulsklyftan
Promenad runt Nuolajärvi
7 dagar av ensamhet
En tur till vackra och höstiga Stora Sjöfallet

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

8 Kommentarer

  1. Josefin
    8 oktober, 2020 / 19:27

    Vad kul med Kalix! Kalix är så himla fint på sommaren. Vi har stuga i Storön, man svänger höger i rondellen innan man kör till Kalix. Tips att åka dit när du är där , finns en populär badstrand där och fin miljö. Så fint att se solnedgången nere vid hamnen,

    • Jennifer Sandström
      Författare
      8 oktober, 2020 / 20:19

      Tusen tack för tipset 😍 Kanske hinner dit innan höstlöven försvinner!

  2. Senior designer, strategisk varumärkesdesign.
    8 oktober, 2020 / 19:32

    Ja, alltså Friska Gällivare försvann väl i samband med den riksomnämnda narkotikahärvan på 90-talet? Det rimmade rätt dåligt då. Vad gäller logotypen förstår inte jag heller nånting av idén bakom. Jag har förstått att den tagits fram av en fräsch reklambyrå i Luleå som dessvärre inte verkar vara helt inkörda på strategisk varumärkesdesign. Det var väl dessutom ca 10 år sedan man gjorde detta vilket med nutidens mått mätt är daterat, särskilt i relation till hur mycket som händer i kommunen sedan tre år tillbaka. Med det byråkratiska tempot i Sveriges kommuner är det nog överlag svårt för kommuner att hänga med…

    • Jennifer Sandström
      Författare
      8 oktober, 2020 / 20:44

      Tack för din kommentar! Jag är kanske lite för ung för att ha hängt med i narkotikahärvan… men förstår tanken om att ”friska Gällivare” kanske kändes tveksamt. Förnyelse är ju annars också nödvändigt emellanåt.

      Typiskt fräscha reklambyråer också :))

  3. 8 oktober, 2020 / 20:35

    Så konstigt att se sjön med VATTEN. Var ju is senast??? Åh hoppas jag får hälsa på nån annan årstid också! (Än vintern då.)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      8 oktober, 2020 / 20:41

      Hehe ja se vad som gömde sig där under all snö! Ja det ska du, det lovar jag! ❤️

  4. 9 oktober, 2020 / 20:15

    HJORTRONGLASS!!! dreglar typ ned mitt tangentbord, och blir avis. älskar all things hjortron från djupet av mitt hjärta

  5. 11 oktober, 2020 / 17:36

    Vilka ljuvliga rofyllda bilder! Och så småmös jag åt att se de flätade underläggen och bruna faten, typ exakt vad jag är uppväxt med :-) <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?