Båtfesten där vi inte kände någon.

Så jag och mina Cava-örhängen mötte alltså upp Lisa igårkväll för picknick-fördrink i Kaisaniemi och båtfest. Lisa som, som sagt, är en mästare i köket hade förberett crossianter med lufttorkad skinka och mozzarella. Dessutom hade hon, såklart, med is till bubblet vi köpte med oss på vägen. Rutinerad tjej det där.


Och så jordgubbar, såklart (igen). Det var en perfektperfekt kväll för picknick.

Vi fortsatte sedan till Hakaniemi och Wäiski där båtfesten skulle hålla till. Alltså måste bara inflika att jag är SÅ glad att jag börjar lära mig lite fler områden i staden, dock har jag fortfarande problem med att lära mig både de svenska och finska namnen och refererar helst till de finska… En sak i taget.


På vägen stannade vi på s-market och köpte öl, inte för att en flaska bubbel inte räckte som fördrink utan för att vädret helt enkelt var för fint för att motstå. Dessutom så kände vi ju alltså nästan ingen på den här festen som vi skulle till, och då vill man ju ogärna komma alldeles för tidigt.

Varför går man på en fest där man inte känner någon? Alltså, jag skulle snarare säga, varför inte? Särskilt om man är två (Sen blir sådant förstås mer vardagsmat när man bor i främmande länder och nya städer…) . Lisa var dock lite bekant med killen vars examensfest det var och hade sett ett par av ansikten pga de är i samma bransch (mariningenjörer?). Anledning nummer två var ju då att det var på en båt, sådant tackar man inte nej till i första taget.

Vi drack en till flaska bubbel, cava denna gång och tjejpratade bara så som man kan göra med tjejkompisar. Åh, i dessa moments blir det så uppenbart varför dessa tjejkompisar är absolut livsviktiga.

Så, ännu en fin kväll i det här fantastiska vårvädret.

Bright like glitter, bubbly like champagne.

Det var 6.6 kilometer hem och alla möjliga känslor bubblade i kroppen där jag gick med solnedgången i ögonen och skön musik i öronen. Det blev exakt en sån helg som jag längtat efter, med ett gäng fina som-på-film-moments.

Vi sågs i en magisk lägenhet mitt i stan, som var gammeldags inredd, där vi drack champagne från de finaste glasen.

Och allt som följde därefter var väldigt spontant. Givetvis skålade vi i ännu mera champagne tillsammans med hela Helsingfors när mössan sattes på Havis Amandas huvud, precis som förra årets valborg i Finland. Festen och kvällen fortsatte sedan i den där lägenheten tillsammans med det där gänget som visade sig vara så bra. Plötsligt dök en trerättersmiddag för 12 personer upp där höjdpunkten förmodligen var att få dricka kaffe ur dessa koppar, lika fina som de små champagneglasen.

Efter många glas och många skratt och lite yra diskussioner så intog vi vardagsrummet som förvandlades till ett dansgolv. Hälften av mig tyckte det var alldeles för tidigt att call it a night när klockan närmade sig två men den klokare hälften vann. Och kanske tack vare det dök jag trots allt upp i den där parken som alla finlandssvenskar besöker på 1 maj redan klockan 9 på morgon, eller alltså jag dök upp strax efter lunch, men ändå. Det var femton grader och första riktigt varma vårsolen. Hela stan andades vårkänslor bland alla ballonger, alkoholhaltiga drycker och studentmössor.

Söndagen fortsattes sedan med brunch hemma hos Jasmin och det råkade kanske bli en brunch som inte tog slut förrän solen började gå ner. Jag tänker eventuellt att det är exakt så alla bruncher alltid borde vara. Man sippar på ett glas vin, äter en bit mat, sippar på någon annan dryck, pratar om gårdagskvällen, pratar med helium-röst, tittar på de roligaste youtube-klippen, balkong-hänger och diskuterar allt mellan politik och Markoolio.

Och jag tänker att det är allt annat än enkelt att bygga upp ett nytt liv i en ny stad, ett nytt land. Men en gör så gott en kan och biter ihop och tar sig igenom kvällar av ångest för en dag kanske det känns lite bättre och det är då som allting känns så jävla värt det.

Valborgsfeeling.

Började fredagen med att spilla kaffe över mig och min kjol i fake-mocka. Mockan skyddade ganska bra men den lilla glipan av magen ovanför blev lite bränd. Och kyldes med första bästa kalla ”sak”. 

 

Sedan fortsatte dagen rätt bra, varav höjdpunkten var lunchens efterrättsbuffé! Yay! 

 

Kvällen behöver vi inte prata om alls, mer än att jag i alla fall såg världens största bastu.

Ikväll ska jag fira vappu så som vappu firas i Helsingfors! 

 

Happy may day!

Glada vappen!

Och vad säger man i Sverige?

Att festa med ingenjörer.

Min pojkvän har ett gäng ingenjörs-vänner och ibland bjuds det in till fest hos ena killens föräldrar. Ett hus i Ts barndomsområden som också ligger här i Esbo där vi bor. Det är alltid lite kul att festa med dem, man vet nämligen aldrig vad det hittar på. 

I lördags bjöd den här killen in till examensfest och kvällens bar var minst sagt spektakulär.

Bål och GT med en liten twist skulle man kunna säga. 

   

Varför inte spetsa drinkarna med kolsyresnö? Som det så vackert kallas, går även under namnet torris. Is som inte är blöt alltså, och är cirka -80 grader. Lägger man det i en dryck så blir drycken dels kall och dels sjukt cool eftersom det svämmar rök (well, gas) ner längs kanterna av glaset.

Killen har också gjort en app till belysningen i deras utomhuspool – så att man i telefonen kan välja exakt färg på belysningen som man önskar. Haha – älskar det!

Och så fanns kvällen till ära en tjusig tårta! 

 

En examensmössa som de finska ingenjörerna bär när de tar examen!

Var en väldigt trevlig lördagskväll och fest. Var dessutom inte det minsta bakis på söndagen – win win!

Lusku huones eller Los Cojones.

Typiskt trevlig kväll igår. Åkte ut till Grankulla för tjejkväll med kollegorna och vi var hemma hos ena kollegans föräldrar som bor i ett fint hus där. Grankulla är tydligen rikaste området i Finland och många finlandssvenskar bor här. Jag njöt mest av att få vistas i ett villaområde för omväxlingsskull, det blir ju för det mesta stadsmiljö och lägenhetshus som jag vistas i.

Vi hade alla med oss lite mat och dukade upp vårt knytkalas.

Vi drack rött och åt av allt ifrån sallader och pajer till getost och grönsaksstavar i jordnötssmör-dipp. Så gott! Och bra idé med ”knytkalas”.

Vår österrikiska kollega hade med sig likör från Österrike, genuin, gjord på pumpafrön och väldigt god – smakade nästan glass. Detta tog vi som en ”digestive” innan de tre maffiga efterrätterna presenterades; morotskaka, banoffe och apfelstrudel. Jösses alltså, så gott! Men vi insåg också att nästa gång räcker det kanske med en efterrätt…

Sedan fick kvällen en högst oväntad detour. Plötsligt stod en limo utanför oss och bad oss åka med en sväng. Haha, okej inte en helt främmande limo – utan en kollegas pojkvän med ett gäng från en 30-års fest i krokarna. Vi hoppade in i bilen och tog en sväng – en sväng som tog oss till själva 30-års festen. Alkoholmässigt var jag inte riktigt på nivå för att dansa i gammal brandkårs-lokal med ett gäng party people klädda i 80-tals-tema. Men det var ganska kul ändå.

Sedan, efter ett stopp där vi börjat kvällen, så begav vi oss in till stan.

Vi letade efter någon bar som vars existens verkade ha upphört och gick istället till en bar… En bar som jag trodde hade ett typiskt finskt namn när jag hörde det. Jag orkade inte fråga hur det stavades utan messade Mumin vart vi var påväg. Och när vi kom fram och jag såg skylten så insåg jag att det inte var Lusku Huones vi skulle till, som direkt översatt skulle betyda ”lusku room”, utan att stället hette Los Cojones och alltså uttalas ungefär som ”lusku huones” görs på finska.

Los Cojones är en spansk-influerad bar och vanligtvis väldigt poppis. Men igår fanns det plats och där hängde vi tills det blev dags att åka hem.


Så bra kväll.

Och jag vaknade upp vid 10-11 och var inte ens trött och hade inte det minsta ont i huvudet. Värt!

Wow.

Nyårsdagen. Ligger tätt bakom min pojkvän och lyssnar till det behagliga ljudet av diskmaskinen som brummar. Kroppen är nyduschad, nyskrubbad och alldeles silkeslen. Huvudet är rejält trött. Och magen vill ha chips. Inombords finns ett lugn, lite pga det faktum att lägenheten är städad (förutom dammsugen, men den är i ordning och vacker och mysig och det stillar hela mitt inre). Lite också pga att gårdagen var så fin.

Nyårsaftonen. Min grönglittriga fantastiska sammetsklänning. Och så de glittriga naglarna som jag målade på bussen (igen).

Så började kvällen, helt utan förväntningar.

Vi tog tåget några stationer norrut i Helsingfors. Och i en lägenhet på andra våningen drog första festen sakta igång. Indian Pale Ale. Bubbel.

Ts vänner och nya ansikten. Plötsligt var lägenheten full. Vi pratade om våra favoritbarer i München med en tysk som bodde där. Feminism kom på tal, det har en tendens att göra det i mina sammanhang. Spread the word liksom, så fort jag får chansen.

Strax innan tolv lämnade hälften av gänget och vi, den lilla skaran som var kvar, gick ut för att skåla in det nya året.

Jag pussade på Mumin och kände att det spelar ingen roll var jag är eller vem som är där så länge du är där. Men det övriga sällskapet var också trevligt. De lyckades hålla sig bra till engelska, något som en fått lära sig uppskatta.

Klockan två tog jag och T en taxi några kilometer bort till en annan husfest där alla hans bästa vänner befann sig. Och festen slutade inte förrän efter fem någon gång. Det var jättejättejättefint.


Gott nytt år på mig och oss och er!