Årets hangover.

Oh my god.

Den här dagen går, som min kollega beskrev det, officiellt till historien som världens onödigaste dag. Jag fattar inte att människor orkar med sånt här varenda helg? Eller ens varannan? Jag har inte varit såhär bakis sedan juli 2014.

Klockan 04-någonting kom jag hem – shit vad svårt att få en taxi inne i stan klockan 3 på natten? Glömt bort hur det är att gå ut. Taxiköer som aldrig tog slut osv.

Och idag så klockan 14-någonting lyckades jag med enorm ansträngning att ta mig upp ur sängen. Det efter att ha vaknat x antal gånger men varit inkapabel att röra mig någonstans. Och har sedan varit placerad mestadels såhär, chips och veckans avsnitt av paradise:

En skulle kunna säga att det är tur att det bara är “pikkujoulut” en gång om året. Haha. Kul var det i alla fall, riktigt kul. De vet hur man festar här… Vi behöver inte gå in på hur många öl, vinglas, shottar och drinkar som intogs, men vi kan väl säga som så att balans är nyckeln till allt. Ni vet, efter att ha varit nästan nykter i 1.5 år (nåja inte helt, men nästan!) så känns en utekväll mer än okej. Och då är det väl lika bra att gå all in på det också.

Kvällen började sofistikerat på kontoret. Med lite genomgångar av företaget var vi är nu och var vi ska osv, med glögg till såklart! Följt av ett quiz som vi exapts på kontoret satt ihop, 5 frågor om våra länder. Typ vad äter svenskarna på pepparkakor? Eller vad gör alla svenskar 15.00 på julafton? Och alla som svarade fel fick straffas med allt ifrån knäböj och catwalks till att sjunga och sätta sina strumpor på händerna.

Sen fortsatte kvällen med middag på ett lite mindre sofistikerat men dock väldigt bra ställe, Cantina West. Riktigt bra trerätters. Riktigt bra sällskap vid bordet också, kollegorna mina har fantastisk humor! Och interiören på restaurangen ser ni här på bilden som är i princip den enda bilden jag tog under kvällen. Skulle vilja se den bilden som togs när jag drack den obligatoriska salmiakki-shotten med sugrör, som det tydligen börs när man är ny på jobbet. Älskar för övrigt eftersmaken.

Vi fortsatte natten på baren Kalle som ligger nästan mitt emot. Det roligaste med att festa med kollegor är den positiva ärligheten som kommer ur alla i takt med att alkoholnivån ökar i blodet. Tydligen skulle jag även som ny gå igenom en lek med “svåra frågor” och fick godkänt betyg på mina svar som till exempel handlade om vad jag tycker om Finland egentligen och om jag fick ändra en sak på jobbet vad skulle jag ändra då och så vidare.

Kan också andas ut för att inte ha lyckats med det fantastiska att göra bort mig och alltså inte ha någon som helst ångest över vad som sas eller gjordes igår. Tror jag i alla fall och minnet är klart. Jag har faktiskt bara blacked out två gånger i mitt liv. Det enda jag lyckades med var att fråga ena chefen vad hen tjänar. Haha alltså, why Jennifer why? Det är ju dock inte hela världen alls och jag råkar faktiskt vara av åsikten att det är lite löjligt att löner inte är mer transparenta. Men det kanske bara är jag och jag är ju bara 23 så vad vet jag egentligen? Ett annat ämne jag kommer få dras med då jag är den yngsta på jobbet och alla är fascinerade och/eller får åldersångest av tanken på att jag är född på NITTIOTALET. Hehe.

Okej hörni.

Förlåt för ett jätteosammanhängande inlägg. Jag hade en bra kväll och den här “värdelösa” dagen var helt klart värt det. Världens bästa pojkvän gjorde världens bästa middag (hemmagjorda hamburgare med egna pommes och allt!). Och nu ska här lördagsmysas. Mmmmmm! Innerst inne försöker jag även att inte stressa över det faktum att vårt hem inte är jul-mysigt och att det är första advent i morgon, samt stressen över att behöva planera jul och diverse besök i Sverige…

Puss!