Bright like glitter, bubbly like champagne.
Det var 6.6 kilometer hem och alla möjliga känslor bubblade i kroppen där jag gick med solnedgången i ögonen och skön musik i öronen. Det blev exakt en sån helg som jag längtat efter, med ett gäng fina som-på-film-moments.
Vi sågs i en magisk lägenhet mitt i stan, som var gammeldags inredd, där vi drack champagne från de finaste glasen.
Och allt som följde därefter var väldigt spontant. Givetvis skålade vi i ännu mera champagne tillsammans med hela Helsingfors när mössan sattes på Havis Amandas huvud, precis som förra årets valborg i Finland. Festen och kvällen fortsatte sedan i den där lägenheten tillsammans med det där gänget som visade sig vara så bra. Plötsligt dök en trerättersmiddag för 12 personer upp där höjdpunkten förmodligen var att få dricka kaffe ur dessa koppar, lika fina som de små champagneglasen.
Efter många glas och många skratt och lite yra diskussioner så intog vi vardagsrummet som förvandlades till ett dansgolv. Hälften av mig tyckte det var alldeles för tidigt att call it a night när klockan närmade sig två men den klokare hälften vann. Och kanske tack vare det dök jag trots allt upp i den där parken som alla finlandssvenskar besöker på 1 maj redan klockan 9 på morgon, eller alltså jag dök upp strax efter lunch, men ändå. Det var femton grader och första riktigt varma vårsolen. Hela stan andades vårkänslor bland alla ballonger, alkoholhaltiga drycker och studentmössor.
Söndagen fortsattes sedan med brunch hemma hos Jasmin och det råkade kanske bli en brunch som inte tog slut förrän solen började gå ner. Jag tänker eventuellt att det är exakt så alla bruncher alltid borde vara. Man sippar på ett glas vin, äter en bit mat, sippar på någon annan dryck, pratar om gårdagskvällen, pratar med helium-röst, tittar på de roligaste youtube-klippen, balkong-hänger och diskuterar allt mellan politik och Markoolio.
Och jag tänker att det är allt annat än enkelt att bygga upp ett nytt liv i en ny stad, ett nytt land. Men en gör så gott en kan och biter ihop och tar sig igenom kvällar av ångest för en dag kanske det känns lite bättre och det är då som allting känns så jävla värt det.
7 svar
Kan relatera så mycket till detta inlägg, dels för att jag också haft en superfin helg men också till biten om att man får kämpa för att finna sin plats i en ny stad och ett nytt land. Men som du skrev, det är så värt det för plötsligt hänger man med härliga människor i en park i Finland eller på en terass i Frankrike och kommer på att “jag bor fan här”, och man känner sig så nöjd och stolt över att man inte gett upp :-) kram!
Åh tack för din kommentar Jessica! Alltid lika skönt att höra om någon i samma sits, inte lika ensamt liksom – det känns lättare då. Och så fint att höra att du också haft sånna moments :) Hoppas du får en fin sommar. Kram!!
Vappen är typ helig för studeranden i Finland, därför saknade jag studielivet just den kvällen… :) Saknar inte studielivet så värst mycket i övrigt faktiskt.
Kan tänka mig det Maria!
Jag exakt det är så värt att bo på ett nytt ställe/nytt land. Som Finlandssvensk i Stockholm kände jag ingen när jag flyttade dit för att plugga hösten 2015 och min sambo stannade i Hfors för att jobba – har varit jobbiga nästan 1,5 år men äntligen har jag lyckats få ihop lite vänner att hänga med, vant mig vid att jag alltid blir uppmärksammad pga av min muminsvenska + en fransk-finktalande sambo (som jag pratar franska med) som äntligen planerar flytt hit till mig <3
Självklart har jag haft tider då jag tänkt att vad lätt det skulle vara att ta mitt pick och pack och flytta tillbaka "hem" till min stad, till min lägenhet till mina människor där jag vet hur jag skall vara och hur allt fungerar- men Sthlm har ivf ännu vunnit över.
Btw. måst bara säga att angående lösgodis (irtokarkit/irtsarit på slang finska ;) som jag läste i nåt av dina bloginlägg så är det samma problem här i Sthlm att det inte finns "rätt godisar" så jag flytta helt över till att bara köpa chokladnötter :D
Lönar sig även att besöka restaurangen Sandro i Hfors – min favo med helt underbar nordafrikans/marokansk mat som man kan dö för och priset är inte ens så hemskt!
Åh så roligt att du lämnade en till kommentar!! Huuuuur coolt att nu pratar franska ihop?! Och ja, förstår ju precis vad du menar – skönt att det börjar kännas lite mer hemma för dig också. Känner du förresten att du tar efter den svenska dialekten något och tonar ner på finlandssvenskan eller lyckas du behålla den? Jag kommer säkert börja låta mer och mer Mumin här i Helsingfors ;)
Hahaha så roligt med godiset!
Och tack för tipset – bara hört massor om Sandro men inte hunnit prova. De ska även ha bra brunch har jag hört!