“Nej vad tråkigt – ni som har lagt ner så mycket jobb och investerat i detta.” Att timmar och timmar har ägnats åt något bör aldrig vara den enda anledningen att fortsätta. Man måste inte fortsätta med saker bara för
Jag kom ju hem i torsdagskväll, och det kändes bra. Som tur var hade jag och Malin planerat in en jobbdejt redan klockan 9 fredag morgon, så hon kom hem till mig och höll mig ovan ytan. Utan henne hade
Lördagsmorgnar är ibland mina absolut tröttaste morgnar. Eller det har varit så de senaste månaderna. Förmodligen för att jag rest mycket under veckorna och kommit hem precis till helgen. Helt slut. Vill bara sova. Men tar mig upp och sätter
Hej vänner. Dagarna i Gällivare är väldigt sköna, snön smälter bort men det snöar också ner ny snö och jag ägnar mig åt promenader och att umgås så mycket som möjligt. På lördag är det dock dags för mig att
Idag har jag känt mig sådär orimligt irriterad på mänskligheten. Så som man är ibland. Egentligen ska man inte skicka mejl sånna dagar, eller överhuvudtaget umgås med andra. Borde bara krypa ner under täcket igen. Om inte det finns andra
Min fredag-söndag spenderades i Stockholm med vänner. Det var otroligt skönt att få koppla bort från internet-världen mer än vanligt och gå in helt och hållet i en vännerbubbla. Ni vet när man umgås dygnet runt, äter frukost ihop, promenerar
Det har gått över tjugofyra timmar sen jag och tåget lämnade Stockholm. Efter fjorton timmar och hyfsad okej sömn så rullade vi in i Gällivare. Ett snöklätt landskap med strålande solsken. Vårvintern i sitt esse. Pappa mötte mig på stationen
Min fotokurs rullar på, faktiskt ända till juni. Vi får varje vecka en ny uppgift och diskuterar den sedan torsdagen efter. Jag har redan fotat över 5000 bilder i år och det är mycket tack vare (eller på grund av?)
Det här med att det blir ljusare är ju härligt. Men det innebär också att jag inte längre kan keep up with the soluppgång. Vid 6-tiden i morse letade sig ljuset in genom mitt fönster i hytten på våning åtta
I morgon, torsdag, är det dags för avresa igen. Tiden går snabbt när man har mycket roligt och mycket kul jobb. Så det känns inte alls som om det var längesen jag var på resande fot. Det var visserligen bara
Lördagsmorgonen till ära tänkte jag bjuda på den här härliga brunchen. Alltså bjuda er på bilderna av den. Jag blev själv bjuden på den i verkliga livet redan i måndags. En sjukt drömmig brunch på en måndag. Så som alla veckor
Jag har fastnat i något sorts ohälsosamt snurr av att producera massor av välskrivna och alldeles för matiga blogginlägg. Inlägg efter inlägg. Kanske måste det få komma lite fluff här emellanåt också? Påminde Kugge mig om. Att det är okej.