• Min absoluta favoritplats och favoritberättelse

    Det finns flera hem där jag kan kliva innanför dörren och känna mig liksom hemma. Det är mitt barndomshem där min pappa fortfarande bor kvar, det är mammas lägenhet i Göteborg, det är min mosters hus där jag hälsat på så ofta jag kunde när jag pluggade i Jönköping och alla somrar innan dess, det är min egna lägenhet, det är Ts föräldrars hem och deras stuga i Teijo. Och så finns det en till plats.

    Den plats som är den enda som varit konstant. Som alltid är inbjudande, varm, mysig. Alltid med de finaste blommorna, godaste maten och där man inte får lov att röra disken. Och där de bästa historierna berättas.

    Det är hemma hos mormor, ute i byn där vägen slutar.

    Mormor Ellen.

    Lugnet här ute, det går inte förklara, men det tar sig in i en. Varenda cell berörs. Total avslappnad, med små naturäventyr utanför dörren. På vintrarna åker vi skidor, promenerar på skoterspår, tar skotern upp till fjällen, pimplar, grillar korv och får årets första solstrålar på kinderna. Om somrarna har jag inte alls tillbringat lika mycket tid här, men vad mer behövs än den stilla sjön, berget intill och midnattssolen?

    Mormor hon sår potatis och rädisor, och lovade nu senast att när vi kommer upp igen i september är potatisen klar.

    Jag förstår att hon trivs här.

    Och det var här jag hängde i vintras när vi började skriva på mormors berättelse. Mormor har varit med om helt osannolika äventyr och hennes historia förtjänar att få skrivas ned och för alltid bevaras. Om inte för någon annan så för att jag själv vill ha den, för att det är min absoluta favoritberättelse.

    Krigsberättelserna är hon knappast ensam om, men få vill prata om dem och när mormor berättar så förstår jag varför. Det är inga vackra historier.

    Ännu mer spännande blir det när en gift man skulle förälska sig i henne och det var bara början på allt som skulle bli. Alla tokigheter som hände i byggföretaget, hur mormor blev VD men nog fick ta sig fram med vassa armbågar bland alla (många) vidriga män. Och det har varit både märkliga mutor och oändliga släktfejder längs vägen.

    Men det är med solsken, stolhet och skratt som mormor berättar om allt. Min äventyrarmormor som råkar ut för det ena och det andra.

    Det är ingen lätt sak att försöka pussla ihop allting till en text, men jag gör mitt bästa. Är just nu på avsnittet där mormor och morfar träffades. Och ser fram emot delen när de åker på affärsresa till Saudiarabien på 80-talet, det måste jag fortfarande fråga ut henne lite mer om.

    Nu senaste när jag var uppe och det ordnades vildsvinsmiddag hos mormor:

    Mamma och mormor <3
    Och den här platsen.
    Följ:
    Jennifer Sandström
    Jennifer Sandström

    En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

    14 Kommentarer

    1. 17 augusti, 2019 / 08:10

      Fint och kärleksfullt.
      Lycka till med berättelsen.

      • Jennifer Sandström
        Författare
        18 augusti, 2019 / 14:12

        Tack så mycket!

    2. 17 augusti, 2019 / 08:34

      Din mormor är den bästa historieberättaren med både djup, ödmjukhet och rövarhistorier. Kan lyssna på henne i timmar 😍❤️

      • Jennifer Sandström
        Författare
        18 augusti, 2019 / 14:14

        Åhh eller hur – så mysigt att få ha med dig ut till Tjautjas också <3

    3. 17 augusti, 2019 / 09:48

      Det är så fint att du gör det här! <3 Ser fram emot att läsa när du är färdig!

      • Jennifer Sandström
        Författare
        18 augusti, 2019 / 14:14

        Tack kuggekugge <3

      • Jennifer Sandström
        Författare
        18 augusti, 2019 / 14:15

        Ja hon är för go! Kram!

    4. 17 augusti, 2019 / 18:51

      Verkligen värdefullt att du tecknar ned din mormors berättelse på det sätt du uppfattar den. Låt henne sedan läsa och eventuellt rätta eller komplettera. Själv har jag lyssnat till många sådan berättelser och skrivit ned en del av dem. Ibland nästan som en novell, andra gånger som spridda anteckningar. Alltid med respekt och försök att fånga det genuina och unika. Och har din mormor berättarförmågan så är du lyckligt lottad!

      Näst sista bilden: tre stiliga kvinnor! :-)

      • Jennifer Sandström
        Författare
        18 augusti, 2019 / 14:16

        Tack för tips! Och vad fint att du också lyssnat och antecknat.

        Ja det är väldigt fint att mormor vill berätta, hon har berättat alla berättelser hundratals gånger – men det är först nu jag lyssnat noggrant och på riktigt börjat förstå hur allt hänger ihop ☺️

        • 18 augusti, 2019 / 20:00

          På tal om tips, gå tillsammans med din mormor genom gamla fotografier! Jag är säker på att du får material som räcker till en tjock bok.

          • Jennifer Sandström
            Författare
            21 augusti, 2019 / 07:32

            Åh ja, vi har kollat litegrann men det finns nog massvis kvar att gå igenom! Bra idé!

    5. Fia
      18 augusti, 2019 / 14:18

      Varje gång din mormor är med på bloggen tänker jag WOW vilken förjäkla cool människa hon verkar vara! Hoppas på att kunna ta del av det du skriver. Spännande!

      • Jennifer Sandström
        Författare
        19 augusti, 2019 / 09:28

        Det måste jag hälsa mormor – hon kommer bli glad ☺️ Och tack för din pepp <3

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


    Söker du efter något?