Olive oil tasting / olivoljeprovning i ett lummigt Costa Brava, Oli De Ventalló

Resan genomfördes i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board


En av de finaste upplevelserna under våra 4 dagar i Costa Brava, Katalonien, var olivolje-provning, eller om det kanske heter olivoljesmakning? Båda fungerar nog. Vinprovning känns som en klassiker som dyker upp lite här och var, men detta var nytt för mig – hur går det till liksom? 

Varsågoda: en berättelse om olivodlingar, olivolja och ett familjeföretag på den katalanska landsbygden. 

Olive oil tasting / olivoljeprovning

Olivoljeprovning hos Oli de Ventalló – en genuin, vacker & lärorik upplevelse


Det var fredag när vi lämnade den lilla kuststaden Rosas runt elva-tiden efter en löptur längs med havet och ännu en lyxig hotellfrukost. Vägen gick en bit inåt landet och en timma senare kom vi fram till Oli de Ventallós gård där vi välkomnades av den tjusiga skylten: OLIVE. Och massor med katter som sprang runt på gården, lekte och gav ifrån sig små kattskrik (men de fångade jag inte på bild eftersom jag inte är typen som förälskar sig i katter, sorry).

Oli de Ventalló olive oil tasting

olivoljesmakning

Min relation till olivolja började någon gång som barn. Min pappa har alltid använt det i matlagningen och jag har inte funderat över de olika oljorna desto mer. På senare tid har jag lärt mig att olivolja inte ska hettas upp för varmt och därför passar bra till sådant som lagas på låg värme alternativt till sallader, eller varför inte som spanjorer och italienare äter olivoljan, tillsammans med bröd!

Olivolja förhöjer smaken och gör allting lite godare, precis som smör, men sägs vara ett något nyttigare alternativ.

Min uppfattningen av Spanien som land, Katalonien inkluderat, är att det inte är så noga med exakta klockslag. Så vi stod där några minuter, njöt av det sköna solskenet som äntligen kikade fram mellan molnen och väntade förväntansfullt. Tillslut kom Josefina Sala och tog emot oss. Hon började prata på katalanska och stannade upp efter varje 1-2 meningar för att låta sin kollega översätta. Det fascinerar mig alltid med människor som inte pratar engelska och samtidigt kände jag mig ytterst tacksam över möjligheten att ha någon som kan agera mellanhand för att vi ska kunna mötas och förstå varandra.

olivträd

olivodlingar Ventalló

↑ Det här är Josefina Sala, dotter till tidigare olivoljeproducent, och tillika expert på framställning av olivolja.

Ventalló Costa Brava

Guidad tur i Ventalló, bland vilda & planterade olivträd

Josefina ville ta med oss på en rundtur i området för att ge oss en bild om var vi befann oss och visa hur och var oliverna vi senare skulle få smaka på växer. Så vi gick iväg längs en liten stig och ut på en stor äng med ett utkikstorn där vi kunde blicka ut över olivodlingarna. Här hade man odlat oliver i hundratals år och med tanke på att det tar lång tid för träden att rota sig och växa sig starka så planterade man inte bara olivträden för sin egna vinning skull utan också med barn och barnbarn i åtanke.

Olive oli tasting Costa Brava

Medan vi gick på ängen och Josefina berättade om området så stannade hon plötsligt upp och plockade något från marken som hon räckte till oss. Det växte nämligen olika sorters kryddor runt omkring oss, helt vilt, både fänkål och rosmarin fick vi dofta på. Det är sådant som gör mig helt lyrisk. Samtidigt som det får mig att tänka på vilka godsaker jag skulle kunna gå ut och plocka i närmsta skog hemma i våra Nordiska länder, som jag inte har någon aning om?

Costa Brava Ventalló

Såhär ser fänkål ut där det växer fritt utomhus.

vild rosmarin

Rosmarin ute i det vilda. Nu vet jag varför du inte alls trivdes inomhus hemma hos mig i en liten kruka.

Vi fortsatte promenera längs en stig och stannade upp i en skog där vår guide och ägaren Josefina frågade vad vi kunde se? Döda träd, svarade jag. Och buskar. Träden som var mörka, snedlutande och istället för löv var fulla med märkliga kottar var inte döda – och de små buskarna var vilda olivträd.

vilda olivträd

olivplantage

olivodlingar

Här fick vi veta att de vilda olivträden växte bra i den skyddade miljön av de andra träden, men att de däremot var alldeles för små för att använda till produktion. Det förekommer dock att man samplanterar odlade olivträd tillsammans med vilda för att det vilda trädet då kan hjälpa det odlade att växa sig stort och starkt.

Och så tillsist kom vi fram till en av Oli de Ventallós olivodlingar.

Om du inte visste var du befann dig skulle du kanske promenera in här och tro att det bara var en äng med vackra träd, för det är ungefär så det ser ut.

gammalt olivträd

Det mäktiga olivträdet ovan uppskattades till en ålder på 300 år. Om olivträden och odlarna har tur så kan träden bli upp till 1000 år gamla. Men väder och naturens under sliter ibland på de stackars stammarna.

Det här var i början på maj och då var de blivande oliverna såhär små ↓ till sin storlek.

hur oliver växer

Skördas gör oliverna under vinterhalvåret. I oktober-november skördas de gröna oliverna och under månaderna december-januari mognar de ytterligare och går över till den svartlila färgen som vi är bekanta med bland de olika olivsorterna.

Visste du att många av de billigare svarta oliverna du hittar i matbutikerna hemma i själva verket är gröna?

Samhällets konsumerande har nämligen inte tid att invänta säsongen för svarta oliver och för att behaga människans ovetande efterfråga så använder man sig av onaturliga processer och kemikalier.

olivträd odling

olivoljesmakning

Höjdpunkten: olivolje-smakning

Här mitt ute bland olivträden uppenbarade sig plötsligt ett bord framför oss, uppdukat för själva smakningen av olivojlan. Vi var alla förväntansfulla inför detta, ska vi få dricka olivolja nu eller hur ska detta gå till?

Costa Brava olive oil tasting

Vad gör till exempel äpplet där?! Det fick vi reda på i slutet.

Oli de Ventalló olive oil tasting

Josefina förberedde alltihop och presenterade den första oljan som vi skulle få prova. Det var deras Serraferran Extra Virgin Olive Oil ↓ som är en olivolja de tagit fram för att skapa bästa balansen mellan det traditionella och moderna, och såklart av högsta kvalité.

Serraferran olive oil

Costa Brava olive oil tasting

Olivoljan hälldes upp i små shotglas men innan det blev dags att faktiskt smaka den så hälldes också lite av oljan i ett blått glas. Varför blått? För att ”gömma” den gyllene oljan och ta bort fokus från det visuella. Här fick vi också förklarat för oss att olivoljan gör sig bäst vid 28 grader och därför skulle värmas i det här glaset med hjälpa av våra händer.

28 grader är den perfekta temperaturen för olivoljan.

Glaset gick laget runt och vi alla förvånades av den intensiva doften.

Catalonia Olive oil tasting

Angie från Catalan Tourist Board som hängde med oss och tog hand om oss under resan.

Slutligen fick vi äntligen ett litet glas var och smuttade på oljan som vi ombads smaka med hela munnen och verkligen känna efter hur den kändes innanför läpparna och mellan tänderna. Olivolja har nog aldrig smakat så mycket, eller så starkt. Delvis kanske för att jag aldrig verkligen smakat enbart olja i sådan mängd och delvis för att jag förmodligen aldrig smakat olivolja av så pass hög kvalité.

upplevelse oilvoljesmakning

Skål!

smaka olivolja

Vi fick också chans att smaka på deras mildare variant och originaloljan: Anna Sala Trull de Ventalló Extra Virgin Olive Oil. Den framställs på oliver från tre olika träd medan Serranferran-oljan har oliver från bara två träd-sorter. Om du är nyfiken på att läsa mer om de olika olivoljorna och deras smaker kan du göra det här. Förutom att bara smutta på oljan provade vi också den med en bit bröd. Smakningen avslutades med en äppelbit för att liksom ”skölja” ner olivoljan.

Och så tog vi farväl av olivträden och vandrade tillbaka till gården.

guided tour Costa Brava

guided tour Ventalló

Det hade hunnit bli lunchtid och det dukades upp en alldeles fantastisk måltid som de beskrev som ”lite enklare lunch”. För oss nordbor var det ungefär det lyxigaste vi kunde tänka oss; att få slå sig ner utomhus i en mysig trädgård och välja bland alla möjliga spanska delikatesser och ett glas rosé.

guided tour olive oil

Jag fick uppfattningen att Josefina verkligen hade en känsla för detaljer och att presentera saker snyggt. För mig som dokumenterar allt jag gör med min kamera så uppskattas det verkligen när man tänker på och ger extra omtanke för det visuella. 

guided tour Oli de Ventalló

spansk lunch Katalonien

De är mycket för salami och olika typer av korvar i det här landet och jag uppfattar inte alltid om det är samma sort eller hur mycket de skiljer sig åt, därför har jag varit dålig på att lägga namnen på minnet. En annan korv vi fick chans att smaka här vara en SÖT korv, alltså söt istället för salt. Väldigt spännande, men inte min favorit. Min favorit är såklart den spanska (och italienska) lufttorkade skinkan.

Finska Henriikka som var med på resan har lagt upp lite fler bilder från lunchen här. Inlägget är tyvärr på finska och finskan och google translate samarbetar inte jättebra, men bilderna är fina, så kolla på dem!

Avslutningsvis: hemmagjord aioli! 

Tiden flög verkligen förbi och vi hade nog kunnat tänka oss att stanna hela kvällen här på gården, prata om oliver och sippa på ett par glas vin. Men det var en sak vi hemskt gärna ville få lära oss innan vi var tvungna att åka vidare, nämligen att göra egen hemmagjord aioli! Men det avsnittet blir ett inlägg för sig, stay tuned.


Nyfiken på att smaka på olivolja och uppleva olivoljeprovning?

Jag kan varmt rekommendera olivoljeprovning som en upplevelse i Costa Brava-trakterna. Det är smidigt om du har tillgång till bil för att ta dig hit. Och det bästa är att ta kontakt med Oli de Ventalló direkt för prisuppgifter och upplägg som ni önskar. Här på deras hemsida hittar du all info du behöver veta om olivoljesmakningen och kontaktuppgifter. 

Fyra dagar i Katalonien (och 15 bilder som får dig att längta söderut)

Den där sortens resor när det känns som om man varit borta veckor och inte dagar. Den där sortens resor med oförglömliga stunder och mängder av känslor. Människorna man möter, sakerna man lär sig, platserna man ser. Skratten, vyerna, maten, doften av havet, för att bara nämna en del.

Foto taget av Bettina, min Lumix-kamera, i Santa Pau.

Det var en sån resa. Min egentligen första pressresa (i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board), till ett land som jag insett att jag har en viss (läs: stark) kärlek för, tillsammans med nya bloggkollegor som jag fått chansen att lära känna. Vi blev upplockade på Barcelonas flygplats och åkte sedan norrut för att utforska Costa Brava, den vilda kusten.

Foto taget av Henriikka, min Lumix, i Besalú.

Sådant som det känns som om jag kommer ta med mig bland mina minnen från resan:

Utsikten från hotellet i Cadaqués (hade typ kunnat stanna hela sommaren på en sådan balkong). Rosenbuskarna i var och vartannat hörn.

 

När bilnyckeln gick av och vi fick skjuts med vinprovningskillen. Löpturen i soluppgången på klipporna som sträckte sig längs med havet. Alla goda sallader till förrätt som till storleken hade kunnat vara huvudrätter. Restaurangen i medeltidsstaden som platsat för en Michelin-stjärna men tackat nej. När vi stod på händer, hjulade och hoppade utanför kyrkan i Besalú (det roligaste sättet att roa sig framför en kamera). Henriikkas charmiga misstag på engelska och hur jag alltid skrattade åt hennes skämt. Och så Pepe, såklart, vår chaufför som körde oss längs med kusten, inåt landet bland de lummiga bergskullarna och slutligen även till flygplatsen (då vi lyssnade på spansk musik och försökte konversera på en mix av knackig engelska och spanska/katalanska).

Henriikka och jag visar våra skills (jag visade också nästan ännu mer pga kjol + uppochner = inte jättebra kombo). I Besalú precis som de två bilderna nedan.

Annika som fångade mig här bland olivträden i Ventalló.

Kan det ha varit den fantastiska spanjoren (och vår chaufför) Pepe som fångade denna bild på mig? Jag tror minsann det. I havet av vallmoblommor, också i Ventalló.

Bettina // Danish Adventurer, Janicke // Norske Reiseblogger och Henriikka // Aamukahvilla – de bloggar alla på sina respektive språk.

Jag och min svenska bloggkollega Annika // Resfredag hoppar så högt vi kan.

Annika, Henriikka och jag, på upptäcksfärd i den lite större staden Girona.

Damn, vilka powerbrudar. Allihopa faktiskt. Älskar att få hänga med inspirerande personligheter och i sammanhang där åldern inte har någon betydelse utan det som räknas är det yrke och intresse som vi alla delar.


Sådant som jag vill återberätta i sin helhet från resan, och inlägg ni kan förvänta er här framöver: olivoljeprovning, vilka platser du inte får missa i Costa Brava och besöket hos Salvador Dali!

Vykort från Costa Brava // Katalonien 

Resa i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board

Den där känslan av Spanien, direkt man kliver av planet kan man liksom känna den där energin och värmen i luften, runtomkring en. Men så slås man ganska snabbt av att det ju var Katalonien man befann sig i, inte Spanien. Precis som jag skrev min senaste gång i landet för två år sedan, och min första gång i Barcelona och Katalonien: this is not Spain.

Jag och Henriikka landade i Barcelona i onsdagskvälls och möttes upp av Angie från den katalanska turistbyrån. Vi inväntade resten av gänget, Resfredag, Norske Reiseblogger och Danish Adventurer innan vi hoppade in i bilen och åkte norrut ett par timmar.

Det var beckmörkt när vi kom fram och nästa morgon möttes vi av detta, utsikt över Cadaqués:

Sen dess har vi hunnit utforska en hel del av Costa Brava. Några höjdpunkter har hittills varit Cadaqués med mysig känsla och vackra vyer, Salvador Dalis hus, äventyret när vi körde upp och ner för vingårdar i Colera, morgonlöpning längs med kusten i Roses, olivolja-provning och en hike upp på ett par vulkaner i La Garrotxa. Och så det uppenbara, maten. Herrejösses, serrano till frukost varje morgon, himmelskt goda tomater, och allt möjligt annat gott och nya smaker.

Jag ser verkligen fram emot att få berätta mer om den här resan och de olika upplevelserna. Förhoppningsvis kommer ni kunna njuta av lite fina bilder också. Och kanske bli nyfikna på området som jag själv inte hade särskilt bra koll på innan.

Om ni har lust att hänga med under resan så gör jag en del liveuppdateringar på instagram-stories. Så kika in där, ni hittar mig under @jennsandstrom. Uppdaterar också min facebook-sida: Jenn – Forever Abroad.

Festa Major de Gracia.

I augusti varje år anordnas en festival i Barcelona som är något utöver det vanliga. Vi var ju i Barcelona i augusti och råkade pricka in festivalen precis med de dagar vi valt att spendera just i den staden. Och festivalen, Festa Major de Gracia, fick vi höras talas om från vänner och bekanta som bor/bott i Spanien. Det är världens happeningen, men hyfsat icke-turistigt. Helt perfekt med andra ord. Men jag har ju inte hunnit berätta allt om den för er, eller visa alla bilder därifrån!

festa major de gracia

Vad händer under Festa Major de Gracia i Barcelona?

Det är ingen vanliga klassisk musikfestival där x antal mer eller mindre kända artister uppträder under ett par dagar. Nej, utan hela distriktet Gràcia (som ligger lite norrut om Barcelonas stadskärna), förvandlas till en fantastisk gatufestival. Kvarter efter kvarter spenderar, vad det ser ut som, hela året att förbereda inför gatu-utsmyckningen som sätts upp för den här veckan. Det är helt galet!

Festa Major de Gracia

spanien barcelona

Varje gata har sitt eget tema. Jag vet inte exakt hur det fungerar, men tror det är så att alla som bor på den gatan går ihop och ordnar detta tillsammans. Vissa mer ambitiösa än andra. Men ni ser ju vilka skapelser och konstverk? Vilken fantasi! Otroligt vackert och häpnadsväckande att gå runt och kika på. Allt ifrån teman efter olika länder (som ovan), filmer (t.ex. Moulin Rouge och Avatar) eller saker (som tivolit nedan).

Festa Major de Gracia barcelonabarcelona Festa Major de Gracia.barcelona Festa Major

Hehe, jag ääälskar ju popcorn! Älskade den här lilla skapelsen.

Musikuppträdanden är det dock också en hel del av. Dels något band på var och varannan gata som står och spelar musik i äkta spansk (katalansk kanske?) anda. Och i kärnan av alltihop finns en större scen där just kvällen vi var där ett något mer känt band spelade – som jag är glad att vi fick chansen att se! Vi började med en mojito inne på en bar precis i närheten av scenen. Öl och mojitos säljs överallt under festivalen och det här helt ok att ta en takeaway och gå vidare med ditt platsglas. Så bäst.

blogg barcelona

Sen när bandet drog igång så gick vi och trängdes med den euforiska och hoppande publiken. Bandet var Itaca Band (spotify-länk) som spelar ska-musik. Jag tycker sådan musik är så sjukt skön! Uppåt och härlig. Filmade lite och la upp på Youtube nu för att kunna visa er…

gracia festa majorturist barcelona

Vi var faktiskt två dagar och besökte festivalen då det fanns så mycket att se och ingen dag blir ju den andra lik på ett sådant här ställe. Och det var så mysigt att trängas med alla spanjorer där, dricka en öl, lyssna på musik och bara vara. Ni vet hur full av energi man blir av Spanien och deras kultur? Så underbart!

Festa Major de Gracia Spanienbarcelona festivalgracia festivalgracia festival barcelona

Det här var ett annan musikuppträdande som vi råkade passera och det var HELT FANTASTISKT. Det var ett feministiskt hörn av festivalen där en tjej med så himla bra röst sjöng. En liten grupp hade samlats för att lyssna, som ni ser på bilden nedan. Vi stannade och lyssnade ett tag. Jag älskade det. Och var tvungen att fånga en liten bit av detta på film, tänkte att ni kanske vill se det också??

gracia festival musik

Ni måste lyssna på det här musik-klippet. Jag var helt fängslade av hennes sång. Och är lite ledsen att jag inte har hennes namn nu och kan leta upp hennes musik på nätet. Får kanske försöka efterlysa hennes musik? Jag har ju det inspelat åtminstone.

Så om ni planerar att besöka Spanien i augusti och mer specifikt tänker åka till Barcelona – missa inte den här festivalen, Festa Major de Gracia. 2015 var den alltså 15-21 augusti och kan tänka mig att den är liknande datum varje år. Det var en sjukt cool upplevelse! Rekommenderar alltså starkt :-)

Old Town of Bilbao.

I augusti när jag och T var i Spanien så var Bilbao den andra staden vi besökte, efter fyra nätter i Barcelona. Vi älskade Bilbao när vi kom dit! Det var så grönt och friskt, som ett lite renare och naturmässigt vackrare Spanien. Dessutom var det pinchos som regerade i restaurangerna och bara det är ju fantastiskt!

Vår första kväll där så tog vi metron till Gamla Stan i Bilbao. Och vi förstod ganska snart att det inte bara var pinchos som gällde i den här staden – utan konst var givetvis en lika central del (vilket inte är särskilt konstigt med Guggenheim-museet som lockar massvis av turister).

Visst ser väl den här tunnelbanan lite artsy ut? Så cool! Även flygplatsen i Bilbao hade någon sorts cool design.

Bilbao metro

Vi fick jämt vara strategiska med våra tunnelbane-turer. Givetvis föredrar vi att gå överallt, men att gå överallt i en stor/ny stad en hel dag, varje dag i två veckor, det gör att man får väldigt trötta ben men framför allt fötter. Så vi la upp det så att okej, om vi åker tunnelbana dit kan vi gå runt där. Och så vidare.

Vi steg av i Casco Viejo (Gamla Stan på spanska) och strosade omkring. Åt någon pinchos, strosade lite mer och åt en bit mat igen. Det är det bästa med de små maträtterna, att man kan prova på flera olika restauranger!

Jag älskar skyltarna för gatunamnen här. På olika platser ser de olika ut som jag uppfattade det i Spanien. I Bilbaos Old Town var de såhär söta. Calle de los Fueros. 

Det är alltid lite knepigt när man är i en ny stad att veta hur områdena fungerar. När vi vandrade här så var allting frid och fröjd tills vi plötsligt märkte att känslan runt omkring oss var helt annorlunda – och lite obehaglig. Husen var fortfarande sådär Spanien-vackra och det var inte någonting som egentligen ändrades, förutom människorna. Jag var redan innan vi åkte till Spanien lite orolig för handväskan och är överlag noggrann om att hålla koll på kortet på semestern (det kan vara bra att påminnas med enkla vardagstips om hur man bäst gör det) – och i det här området drog liksom händerna automatiskt ett hårdare grepp om min lilla väska och tryckte den närmare kroppen. Jag fattade inte lika snabbt att det var dags att vända som min pojkvän insåg det, så tack o lov vände vi snabbt på klacken och gick lagom snabbt tillbaka till de trygga områdena igen.

Området som kändes aningen mindre tryggt var San Francisco och det ligger precis intill Gamla stan. Men det är fortfarande så vackert liksom? Bilderna nedan.

Och från Gamla stan kan man också promenera upp för en lång lång lång trappa. Tillslut kommer man till en stor park med härlig utsikt över staden. Ett tips till den som besöker Bilbao att göra! Inte jättelockande i värmen, tro mig, men väldigt fint!


Parque Etxebarria hette parken som man kom upp till. Det var ett stort nöjesfält där just då när vi var där också. Får alltid lite obehaglig känsla av nöjesfält som reser runt, det känns så osäkert att packa ner och upp en karusell liksom?

Överlag så var Bilbaos Old Town ingen höjdare. Det finns bättre Gamla städer i världen, i min mening. Men Bilbao som stad däremot gillade jag och min boyfriend! Ända tills jag kom till San Sebastian, där blev jag ännu mer kär!

Havet.

Det är en populär klyscha att vilja bo nära havet. Men är det så konstigt då? Havet symboliserar liksom öppenhet, frihet och friskhet. Man ser till horisonten och vet att det finns mer där ute, att det inte tar slut, att det är oändligt. När jag ser havet känner jag liksom att jag kan andas. Och ljudet är så himla lugnande. Samtidigt som det finns något skräckinjagande över det också, över dess djup och kraft – och allting som finns där under ytan som man inte har en aning om.

IMG_8365

Havet i Barcelona, även om stranden inte är jätteball så älskar jag det faktum att man kan se havet från olika utkiksplatser i Barcelona. Det är även en vanligt förekommen anledning till att många väljer Barcelona framför Madrid – det finns ett hav!

IMG_8458

Havet i närheten av Bilbao, närmare bestämt i Porugalete. Vi gjorde en cykelutflykt i Bilbao just för att komma till kusten och upptäcka vad som fanns där. Havet ligger nämligen inte i direkt anslutning till Bilbao, men de har åtminstone en flod som flyter igenom staden.

IMG_8567

Det här är strax utanför Bilbao, en plats som är alldeles fantastiskt vacker: San Juan de Gaztelugatxe. Knepigt namn, eller hur? Det kommer ett inlägg senare om det – särskilt för den som någon gång planerar att besöka de här delarna av Spanien. Det var lite mer av en ”hidden spot” nämligen.

Och så havet i San Sebastian. Där kunde man inte bli annat än kär i det. När jag tänker på en plats jag vill flytta till i framtiden så tänker jag på San Sebastian. På riktigt alltså. Det är som ett spanskt San Diego, en plats jag nog skulle kunna trivas på. Jag tänker mig sena morgnar, frukt-frukost, flipflops, löpning längs stranden, betrakta surfarna, yoga i ett öppet och ljust vardagsrum, ett glas vin varannan kväll minst – och så en bok in progress. Det är så mina drömmar går – drömmar som jag vill sätta på en visionboard och om några år se bli verklighet, åtminstone för en liten stund.

IMG_8780IMG_8703    IMG_8802IMG_8772

Jag behöver faktiskt inte bada i havet, jag behöver inte ens åka båt i det. För mig är det alldeles perfekt att bara vara nära det, se på det, höra det, och känna doften av det.

Det här var ännu ett inlägg i Svenska Resebloggars september-drömmar.