När vi alla är kopior av varandra, då uppnår vi maximal lycka.

Jag har i ett par veckor varit så arg på hälsohetsen att jag nästan i ren protest (och lite pga lathet och stress) avstått från träning osv. Inte den vassaste kniven i lådan, jag vet. Så kan man ju faktiskt inte tänka. Men idag vaknade jag, mer redo än någonsin att sätta min fot på ett gym igen. Och det var bästa känslan på länge. Nu är mitt hjärta inte bara lyckligt pga all kärlek men också efter att ha fått kämpa 30 min på någon crosstrainer-liknande sak.

Utsikten under mitt träningspass var två tjejer som var väldigt smala, tighta och med fyllda bröst såväl som läppar. Och jag tänker att människor får se ut hur de vill men jag kan faktiskt inte förstå att man vill se ut så. Som kopior av varandra. Och det är väl inte att döma någon? Jag tycker bara det är underligt hur man kan lägga så mycket tid och pengar på sin kropp? Inte för välmåendet utan endast för, ja vadå, någon tanke om “perfektion”? Fast kroppen bara kanske är en sak i mängden bland alla materiella prylar vi har. Hus bygger vi ju om och målar om, varför inte likväl göra det med sin kropp? Kanske för att det är så jävla många som mår psykiskt dåligt pga denna utseendefixering? JA JUST DET! Så jävla dumt är det. Se, nu är jag arg igen. Det ska jag dock inte låta gå ut över min egna hälsa utan jag ska snarare fortsätta kämpa för att krossa alla ideal och inspirera människor till att vara lite mindre maniska och njuta lite mer av livet och acceptera sig själva för vilka vi är!

Precis så nytränad, glad, svettig och ofiltrerad!
Tränar för kicken och välmåendet, för att min kropp är värd det. Jag struntar i att min mage aldrig kommer vara platt och mina ben alltid kommer vara korta och tjocka. Och brösten, de kommer jag aldrig operera, hur små de än må vara. 
Mitt liv är mer än så liksom.