Just nu i Gällivare och om att “hälsa på hemma”.
Läget? Jorå, halsen har ont, kroppen träningsvärk och huvudet är trött efter dessa dagar i norr. Har träffat i princip alla mina friends här uppe. Fått höra ett och annat om livet här och fyllas på med lite härlig energi. Och ändå är jag helt utmattad. Vi åkte på Dundret igår. Slalom. Och jag är så sjukt feg, men kul var det – och därav träningsvärken. Har mest haft extremt sköna dagar här faktiskt. Ska berätta lite mer sen, vi åker nämligen “hemåt” i morgon. En natt på tåget + en dag i Stockholm + en natt på båten.
Men just nu har vi intagit soffläge hemma hos pappa. Hockeyn är på på tvn, jag har lämnat in en engelskauppgift och är hur mätt som helst efter lamm till middag och hela veckans enorma intag av choklad och godsaker. Och jo, så har vi fått se på lite diabilder från 1975… Hur coola?
Bilder som man behöver en maskin för att över huvud taget kunna se på, samtidigt som vi sitter och swipar upp och ner i den nya appen Plague (obs ej sponsrat men bra tips för underhållning och tidsfördriv….) Var förmodligen bland de första i Sverige att prova den (HEHE) för ser mest updates från Finland och Belgien. Den omnämndes nämligen i en finsk tidning idag så många ny användare därifrån. Anyway, testa!
Har för övrigt funderat lite på det här med att “besöka hemma”. Att besöka Gällivare, det var ett år sedan jag var här sist och 4.5 år sedan jag bodde här. Och det är alltid lite märkligt att komma tillbaka, se samma gamla gator och hus och samma ansikten. Men mest är jag nyfiken på vad andra tänker om en? Om någon “som har lämnat”? Jag är ärligt talat lite rädd för vilka förutfattade meningar som kanske finns? För jag upplever inte att jag är på något sätt bättre eller mer framgångsrik för att jag skulle ha pluggat och bott lite här och där i olika länder – men något säger mig att det är så man uppfattas? Tyvärr. Och det är för mig helt sjukt att det finns människor som beter sig som om de vore mer bara för att de “flyttat till en annan stad” eller “varit och rest lite”. I mina ögon är man inte mer eller mindre, man lever bara olika liv med olika intressen!
Hur som helst, har varit så himla kul att få visa Mumin staden där jag växte upp! Och introducera honom för alla mina vänner som jobbar i gruvan och har tatueringar (ett ord min mac markerar som felstavat?). Fina dagar har det varit! Ska som sagt berätta mer om allt vi gjort och lägga upp lite bilder :-)
PUSS OCH KRAM!
8 svar
Sa synd att inte Sverige vann! Uscha.
O saklart du maste uppleva det som skoj att visa upp din hembygd för Mumin; det är ju en stor del av din barndom.
Det där med attityd efter att man flyttat till en annan stad eller rest tror jag är sanning med modifikation. Man blir faktiskt förändrad, man far andra perspektiv av sadanna erfarenheter. Därmed absolut inte sagt att det ena eller andra är bättre eller sämre; men jag tror att manga kan känna vis misstänksamhet/avundsjuka och sedan tillskriva “hemvändare” negativa egenskaper. Bara lite tankar fran min sida =)
Såg faktiskt inte klart matchen, hehe.
Preciiis :)
Ja, mycket möjligt! Men det är väl inte något att bry sig om egentligen. Vart bodde du innan du flyttade till Wien?
Det där med att flytta hemifrån och framförallt “bortifrån”, det är sånt man får höra flera flera år efter att man gjort det. Även om det har avtagit nu på senare år så fick jag ofta, de fem-sju första åren frågan “Jaha, när flyttar du hem igen?”, som om att det vore en självklarhet att bli en hemvändare och avsluta sina dagar där man en gång växte upp. Nu får jag mer frågan “om jag trivs i Östersund”. Tja, make the math. 13 år i mars som kommer borde väl tala hyfsat klarspråk? :)
Jag ser det så här: folk är nyfikna på hur det är att dra när de själva inte har tagit chansen (och kanske kommit på det lite för sent). Personligen ångrar jag mig inte alls, även om jag varit på väg bort från stan vid i alla fall två tillfällen (på grund av jobb). Östersund är fantastiskt på många sätt och jag skulle önska att fler tog chansen att se sig om medan man har möjligheten.
Hela tonåren fantiserade jag om att flytta. Nu snart sex år efter studenten har jag bott utomlands strax över 2år i tre olika länder. Men jag kom hem… & det gör mig så lycklig. När jag flyttade, så drevs jag i ett av fallen av en längtan till det specifika landet och dess kultur, men det var också en längtan bort. Varje gång jag flyttade hem igen (bodde där i perioder) gjorde det ont i min själ. Som att jag tvingades därifrän. Drömmen var att en dag säga att jag bor hemma därför att jag vill det. Plötsligt för ett oxh ett halvt år sedan när jag stod inför flytten till land två kände jag att min dröm är att bo hemma. Min dröm är Svenssonlivet. Och när jag kom hem i augusti var jag så oerhört lycklig… det är här jag hör hemma. Men…resesuget sitter i och jag måste hela tiden ha en resa inbokad. Ska lugna resenerven på sportlovet när jag drar till Island. Underbart att inte fly utan att bara..upptäcka mera. (Och nog känner jag att de som ser världen ofta har ett rikare perspektiv. Nu när pengar börjar “rulla in” -öhm..fast inkomst iaf – är målet att komma utanför Europa)
Åh kändes som att du satte ord på lite tankar här faktiskt. Man hittar nog sin plats så småningom. Är ju rädd för att Im man stadgar sig att man börjar längta efter att vara på resande fot igen, men man kommer väl alltid längta lite efter det man inte har ;)
Jag förstår jag förstår – tack för inputen där :) har faktiskt knappt fått frågan om jag ska flytta tillbaka… Vi alla har nog insett att jag inte riktigt hör hemma där! Haha
Hallå där Jennifer! Hoppas du hade en bra jul och nyår. Låter härligt att åka “hem” eller vad är hemma för dig nu, Sverige eller Finland?
Ska inte du ta och vara med i bloggutmaningen som jag har? Du lägger upp en bild varje vecka på din blogg som har ett visst tema, och alla som är med i utmaningen gör detsamma fast med deras bild utav “veckans ord/mening” Man kan också göra detta på instagram och hashtagga #53fotoveckor
Spana in hur du gör på länken nedan.
http://louiseiturkiet.blogg.se/2014/december/53-veckors-fotoutmaning.html
Ha det så bra!
Kram
Hej Louise! Tack för tipset men tyvärr tror jag inte det är en utmaning för mig :)