Lördagen i Wellington var en så fantastiskt fin dag! När vi lyckats plocka upp våra trötta huvuden från de inte så sköna kuddarna på vårt hostel, så gick vi runt hörnet där vi hört att ett grymt brunch-ställe skulle finnas. Sweet Mother's Kitchen. Och, ohja, vi hade en mycket delikat brunch. Var så himla mätt efteråt, men absolut värt det!
Efter den långa, härliga brunchen så promenerade vi upp till Mount Victoria! Längs vägen såg vi massor av fina och söta hus och väl uppe på berget hade vi en fantastisk utsikt åt alla håll över hela Wellington! På vägen ned pratade vi om vänskapsrelationer och att bli sårad av en vän kan vara värre än det värsta hjärtekrossandet en partner kan skapa… Monica är så fin och klok! Hon har så många fler års erfarenhet än mig av livet, samtidigt som hon fortfarande är ung i sinnet. Hon kan liksom plocka fram sitt busiga barnasinne lite när som helst och det är helt underbart!
“… och här skulle jag kunna bo när jag blir en gammal dam!”
Staden är känd för att vara blåsig och det kunde vi bekräfta, men det gjorde inte så mycket då solen sken och luften var tillräckligt varm. Så vi satt oss på en gräsmatta och pratade ännu mer om livet, åt kinderägg och läste cosmopolitan…
Efter en liten powernap på hostlet så gjorde vi oss vackra(re) igen och tog oss till en restaurang vi spanat in tidigare, Duke Carvell's, som visade sig vara en vinstlott! Hade en av de bättre måltider vi någonsin haft i våra liv! Vi delade på en antipasto bricka med olika spännande grejer så som, skinka, chorizo, rostad bacon, torkad kalkon, pate, olika salsor, mandlar, bröd osv. Med en flaska Pinot Noir till och en Baileyskaffe till dessert. Och restaurangen hade sjukt mysig omgivning, med två killar som spelade lite spansk-inspirerande på gitarr, halvtokiga tavlor och massor av gammaldags ljusstakar! Lyckan var total efter denna måltid.
Vi gick vidare till ett par barer och tog ett par drinkar innan vi tackade för oss och gick hem och sov runt 2-tiden. Det var skönt med en lugnare kväll efter fredagens äventyr…