bye bye norrland

Dags att ta farväl av norr igen. En vecka här uppe och det känns alldeles perfekt. Jag hade kunnat stanna någon vecka till, absolut. Vandrat lite bland bergen, stannat uppe ännu fler nätter. Hängt med släkten. Men samtidigt, jag saknar Mumin och småstaden börjar gå mig på nerverna. Jag vet inte riktigt varför.

Ingen bild man fångar med en Lumix. Den är tagen med min brors Canon och hans superobjektiv. Några fjäll (vilka det nu är, pappa?) som syns från Dundrets toppar.

Foto: Jesper.

Den är ju så vacker, den här småstaden (eller åtminstone dess natur). Hur kan det här, som till och med var myggfritt, gå en på nerverna? Det kan man undra.

Har som vanligt blivit bortskämd med massor av god mat och full service. Så himla skönt att bo hos någon som diskar, lagar mat och hänger tvätt (pappa och hans sambo), hehe. Jag måste kanske komma tillbaka snart igen. Är faktiskt sugen på att åka hit närmare hösten.

På det blåsiga fjällets (Dundrets) topp.

Och det här, hjortronblommorna. Snart är ni små gula, söta bär som är fantastiskt goda men hemska att plocka (pga. myggen). 

Hängde också lite med moster och kusin, här fiskar Simon gädda. Fick en på kroken, två gånger, och den bet av hela linan bägge gångerna. 

Hur söt liten en den här Ludde?

Hann hänga lite med Amanda. Och så en del med min bror. Vi flög till och med samma plan ner till Stockholm, från Kiruna. Fick skjuts till Kiruna och hann med en lunch där också. Jag försöker att inte flyga så mycket, men nu blev det så. Men vad drygt det är. Sitter hellre fast på ett tåg än att behöva boarda och vänta och byta på Arlanda. Sitter just nu och skriver detta precis boardad på planet till Helsingfors. Allting blir liksom så hattigt och man får inte tid att göra något vettigt av restiden.

Foto: Jesper. Kiruna från ovan.

Var också lite kul att flyga med Jesper. Han sitter ju i rullstol och det är alltid spännande att se hur det går till. Personalen som hjälper till var SÅ hjälpsamma. Blev överraskad över hur gulliga de var, man är liksom van att se flygplatspersonal stressad och inte särskilt serviceminded. Och är lika imponerad av min bror som ofta flyger ensam mellan Göteborg och Luleå. Tänk att få testa ta sig fram i rullstol en vecka. Skulle vara ett intressant experiment, man skulle nog få lite perspektiv.

Här väntar vi på att få boarda flyget via den rullstolshiss de har upp till planet.

Och här vinkade jag hejdå till honom eftersom han skulle vidare till Göteborg senare.

Nu, hem till Finland och göra mig redo för midsommar. Har inte jobbat så mycket i veckan och det har varit ganska skönt. Men har lite jag ska göra klart nu på flyget. Med en ljuvlig skrikande och vild typ tvååring bakom mig. Försöker i alla fall lyssna på allt pappan säger för att se om jag förstår det (på finska alltså) haha.

Vi hörs.