Det var längesen jag gjorde det senast, men det händer att jag gör det ibland. Stannar upp, ser på mig själv där jag är just nu och sätter mig själv i perspektiv. Idag kom det plötsligt och det är en härlig känsla.
Jag tänker att om jag såg mig själv här och nu, för 3 år sedan, skulle jag vara stolt. Jag skulle tänka, wow vad ball den där tjejen är! Jag tänker att om jag ser tillbaka på mig själv om 3 år, så kommer jag att vara stolt. Det är något jag glömmer, något jag tror att vi alla glömmer – att se på oss själva med stolthet över vad vi faktiskt är precis just nu!
Ibland myser jag ner mig själv i tankar som, undra hur jag kommer se tillbaka på den här tiden i mitt liv – vad är det jag kommer minnas och vilka känsla kommer jag få i magen, i hjärtat, när jag tänker på alla minnen?
Ett svar
Det är den bästa känslan. Den viktigaste. Perspektiv är guld värt. :)