Den senaste veckan har vi varit på tre olika platser och tränat tillsammans, jag och min kille. Jag springer ibland och brukar träna styrka på gymmet, men nu har vi istället letat upp platser där man både kan springa på bra stigar och träna på utegym. Paimio (nära Ts föräldrar), Drumsö (ön som hör till Helsingfors för er svenskar som inte vet) och så Helsingfors Centralpark. För någon vecka sen testade vi också ett uteträningsområde i Alberga.
Vi har insett att wow vilken bra grej att åka till nya platser för träning! Man får se och upptäcka något och mitt knä blir samtidigt gladare av att få springa på mjukare stigar.
Utegym på Drumsö. Centralparken (skogen?) i Helsingfors.
Så nice att träna ihop också. Jag är ju i naturen en ganska lat människa som lätt ger upp, så att ha T bredvid mig som pushar på lite till lite till, det är, ja ganska bra. Man orkar alltid mer än man tror. Skulle väldigt gärna träna med en PT. En dag ska jag nog unna mig något sånt under en längre tidsperiod.
Apropå det är det kul när man upptäcker framsteg. Jag testade igår när vi var i Centralparken att göra så kallad “monkey walk” (ni vet när man hänger i en stång och förflyttar ena handen och sen nästa hand framåt till nästa), det finns inte på det utegym jag brukar gå och sist jag skulle testa var det i slutet av ett pass… Men nu gjorde jag det först och det gick BRA. Kunde gå hela sträckan två gånger. Kände som en förhållandevis lätt match jämfört med de där fem stycken pullupsen jag drömmer om.
Här när vi var ute på landet förra veckan testade jag istället stå i brygga efter ett pass och det orkade mina armar inte så jättebra, det blev ingen särskilt fin båge av min lilla brygga:

Att hålla igång träning är den största utmaningen med allt resande förresten. Så det är en fördel med att vara hemma lite nu, att få komma in i ett träningsflow. Nästa vecka reser vi norrut igen, men först en vandring här i Finland till helgen. Allt jag hoppas är att det inte ska regna, för jag äger inga regnbyxor!
2 svar
“Man orkar alltid mer än man tror”
Jag har en bekant som är en riktig sportsman. Spinger, cyklar, skidar och med bra resultat.
Han brukar säga: när du spottar blod, då har du fortfarande 80 % kvar att ge…. haha, tror inte det är något för mig.
Hahaha. Ja spotta blod undviker jag också gärna. Men finns nog en viss sanning i det. Gäller att hitta något som sporrar en – som jag i fredags ”okej klarar jag sista varvet får jag äta en glass!!” ;)