snöänglar och sånt

Livet står stilla precis sådär som jag vill. Jag somnar när jag somnar och vaknar när jag vaknar. Det är mörkt mest hela dagen här i norr och man har egentligen ingen lust att lämna hemmet. Idag såg jag ABBA-dokumentären och läste ut Daniels bok. Det hade snöat en decimeter under natten så jag skottade hela gården. Och la mig ner och gjorde en snöängel när jag var klar, för det hade jag inte gjort på många år. Jag damsög också. Och spelade fem olika mobilspel. Om man någon gång blir ensam så har man alltid sin iphone, vilken trygghet. Nästa vecka ska jag be min mormor lära mig sticka för kanske åttonde gången. Hon lär mig alltid och aldrig kommer jag ihåg ett år senare. I morgon ska jag åka hem till min farmor i Boden. Min fina lilla farmor, som alltid berättar minnen från när man var liten och kommer ihåg exakt vad man sa. Kommer dagens generation ha ett lika bra långtidsminne, undrar jag alltid.

Det är lite vad som händer nu. Utöver det så längtar jag till våren. Jag längtar till livet i Jönköping. För jag saknar faktiskt det, ett liv, på riktigt. Med rutiner, tråkiga som roliga. Men så kanske det alltid kommer vara, att man längtar någon annanstans? Hur länge kommer jag vara nöjd med vardagslivet i Sverige? När kommer jag vilja ta min ryggsäck och bege mig ut i världen igen?

Det är sådant som återstår att se. Vi kan inte göra mycket annat än att leva för dagen.